Birdcage - lånta fjädrar

29 juli, 2007 at 10:34 pm | In 90-tal, MTF transvestiter/drag queens, homofobi, komedi, transpersoner |
Tags: , , ,

birdcage.jpgThe Birdcage, 1996, USA

Det här är den amerikanska versionen av den franska “La Cage aux Folles“. Robin Williams spelar den homosexuella dragclub-ägaren Armand vars son ska gifta sig med dottern till en konservativ senator. Eftersom Armand lever ihop med en hysterisk drag queen så känner sonen att hans möjligheter till giftermål är i fara. Han måste få sin udda pappa (hans biologiska mamma bytte bort honom mot lite pengar) att se proper ut och få iväg hans udda partner. Men det visar sig inte så lätt. Jag vet inte vad jag ska känna. Det är en typisk film för heterosexuell publik. Pappa Armands partner Albert är ständigt over-the-top och skriker vid minsta överraskning. Väldigt orealistiskt. Dessutom föredrar Albert att kalla sig själv “hon” men Armand bossar med sitt “du är ju man!”. Filmen känns som undermedvetet kvinnohatande och böghatande, fastän den försöker med sitt “jag tänker visa vem jag är och inte vara rädd.” Jag tror ändå den här filmen har mjukat upp känslorna lite kring homosexualitet och den visar på att en familj kan vara bra och fin utan att bestå av en biologisk mamma och en biologisk pappa. Lagom rolig och så :)/Imdb/

5 kommentarer »

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Gaaah! Hur kan du tycka det här var bra?! Nathan Lane (Albert) struttar runt som… jag vet inte vad, han klär sig i riktiga tantkläder (är han transvestit eller transsexuell? I vilket fall som helst, borde han väl åtminstone vilja se bra ut som kvinna?) och när senatorns familj hälsar på så ska vi tro på att senatorn tror att Albert är mamman! Man ser ju till och med skäggstubben, för fan!
    Karaktärerna är dessutom otroligt stereotypa, vi har Gayfamiljen (vi har en ganska macho gayman- men han är ju trots allt homosexuell, så därför måste han vara fjollig ändå, vi har hans “fru” - man kan ju inte ha två “riktiga” män som bor ihop, och ett barn som skäms över sin pappa). Sen var det den Konservativa Familjen, med pappa Senator som inte ens förstår att Albert och Armand är ett par betåendes av två män, mamma Husfru som klär sig i tantkläder hon också förstås och den snälla dottern med rakt brunt hår.
    Nej, det här var en så jävla dålig film, så jag bara önskar att den kunde raderas ur mitt minne, eller något… Jag vill inte veta att den ens existerar, ännu mindre att folk faktiskt gillar den. :(

    Kommentar av S — 3 januari, 2008 #

  2. Jag säger väl inte att den är bra?! :O

    “Jag vet inte vad jag ska känna. Det är en typisk film för heterosexuell publik.”

    “Väldigt orealistiskt”

    “Filmen känns som undermedvetet kvinnohatande och böghatande, fastän den försöker med sitt “jag tänker visa vem jag är och inte vara rädd.””

    Kommentar av Johnny Scharonne — 3 januari, 2008 #

  3. Det var väl ditt “Lagom rolig och så :)” jag tolkade som att du ändå tyckte den var bra, antar jag. Men jag blev så otroligt sur och irriterad efter att jag hade sett den här filmen, så ta min kommentar med en nypa salt… :) Nu när jag läser igenom vad jag skrev inser jag att jag kanske överdrev lite, haha.

    Kommentar av S — 8 januari, 2008 #

  4. Haha, “Lagom rolig” + smiley var som en pik - att den var sådär familjetrevligt dålig och halvunderhållande = inget för mig.

    Kommentar av Johnny Scharonne — 8 januari, 2008 #

  5. Såg filmen i förra veckan, shit den var ju hemsk. Så jävla sorgligt, jag började gråta flera gånger, tyckte så himla synd om Albert. Jag är iofs känd för att vara lite överemotionell ibland…

    Kommentar av UFOhelenna — 9 januari, 2008 #

Kommentera

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.