Sodomi – det är svårt att låta bli!

Ondskan, 2003, Sverige

Erik Ponti (Andreas Wilson) är en bråkstake som måste byta skola gång på gång. Hans sista chans är en internatskola som hans mamma betalar med sina sista pengar. Han är den här gången fast besluten att ta sin examen, men så börjar besvären igen. Han håller visst inte tillräckligt låg profil när han ställer upp i simlaget och visar upp sitt goda självförtroende. De äldre eleverna, som utför något som de kallar kamratuppfostran, tycker att han har attitydproblem och ser till att plåga honom så mycket som möjligt. Och ju mer han käftar emot desto värre blir det. Och lärarna blundar för det som händer, precis som Eriks moder (Marie Richardson) vänder ryggen till när maken (Johan Rabaeus) misshandlar hennes son. Eriks rumskamrat Pierre (Henrik Lundström) är dock en snäll nörd som har lärt sig att vara osynlig. De blir bästa vänner och stämningen mellan dem är ganska homoerotisk. De plåstrar om varandra och ger varandra trånande blickar. Men det här utspelar sig på 50-talet och Erik måste ragga på den enda unga kvinnan som finns i området istället.

Skådespelet är faktiskt riktigt uselt ibland och allt Andreas Wilson säger är med samma tonläge. Ofta känner man att det är manusets fel, med sina stela repliker. Om de hade pratat mer i talspråk så hade filmen blivit mycket bättre, men folk kanske pratade såhär stelt på den tiden. Jag var inte där. Historien är dock rörande och filmen tycks ha fått bra kritik även utomlands./imdb/

En bra del i historien är när följande scen utspelar sig

(inte hämtat från originalmanuset, utan det är jag som återberättar):

Erik har en hög med böcker och hans plågoande Otto Silverhielm ber att få kolla på dem. Han tar upp en bok skriven av spekulerat homo/bisexuella Oscar Wilde.

Otto: Oscar “Vilde”, är inte han fikus? *låter äcklad’*
Erik: “Waajld” *Erik rättar* Han är död.
Otto: Har svenskläraren godkänt det?
Erik *med ett retfullt leende på läpparna*: Att han är död eller fikus?”
*Otto ser arg och förnedrad ut och går därifrån.*

Jag blir glad att de lade in en sån onödig scen bara för att huvudpersonen Erik skulle få chans att delta i en slags diskussion där homosexualitet kommer upp utan att han säger något dumt om det. Det är hemskt att jag ska bli glad av en sån självklar sak, men det är inte så självklart – inte ens på film. Det är så mycket homofobi som uttalas av hjältar och huvudpersoner man ska tycka om, men här gjorde han nästan ett statement. Han sade indirekt att “död” var mer en relevant beskrivning av Oscar Wilde än “fikus” och gjorde det utan att samtidigt förneka att samma människa skulle kunna vara homosexuell.

/Johnny