Säg det med sång
6 juni, 2008 at 12:46 f m | In 10-60-tal, USA, engelska, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, komedi, långfilm, man+man, musikfilm | Leave a Comment
Anchors Aweigh, 1945, USA
Sjömännen får fyra dagars permission i hamnen. Joe Brady (Gene Kelly) vet vad han ska göra – han ska ut och ragga tjejer. Men den mjuka och blyga sjömannen Clarence Doolittle (Frank Sinatra) tycker att Joe är skyldig honom något. Joe hade nämligen räddat Clarence från att dö och då resonerar Clarence såhär: “what’s the good of having a life saved when you can’t have any fun with it?” Joes uppdrag är att hitta Clarence en tjej och när de hittar en uppstår massa förvecklingar som vanligt…
Som jag sade tidigare i veckan älskar jag gamla Hollywoodklassiker för att de inte tycks ha en aning om hur homoerotiska de framstår. Det jag läser ut ur den här historien är att Clarence är kär i Joe och han tycks göra allt för att de ska få vara nära varandra. När han ska spela intresserad av en tjej är det inte övertygande alls. När Joe har räddat Clarences liv så ger Clarence världens käraste blick till Joe; när Joe pratar i telefon med sin Lola så lägger Clarence hakan på hans axel. Han ser också till att Joe missar sin date. Och när Clarence får en egen date med en tjej så drar han med Joe. En gång säger han bara rätt ut “Gee, I don’t know, Joe. Sometimes when I watch you I feel that something’s wrong with me.” I sista tredjedelen av filmen dör dock homoerotiken ut och musikalen får ett lättsamt heteroslut./Imdb/
/Johnny
No Comments Yet »
RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI
Kommentera
-
Senaste kommentarer
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
