Polyrelationer på film
6 november, 2009 at 4:37 e m | In *Info* | 2 Comments
Jag ska ta upp ett intressant fenomen med polyrelationer i filmer. Jag har inte sett jättemånga, men de jag har sett har haft ett ganska tydligt mönster. Det handlar om trekantsförhållanden med två (”heterosexuella”) män och en kvinna. Klyschan jag har lagt märke till är att männen är goda vänner som inte är överdrivet svartsjuka på varandra (om ens alls) och att kvinnan är en väldigt dramatisk och dominant kvinna – en riktig Alfahona. Men det är alltid hon som blir sårad…
Jules, Jim och Catherine
Om vi går kronologiskt så vill jag först nämna Jules & Jim (1962), där männen i titeln delar på en kvinna som i början av filmen är väldigt charmig och i slutet av filmen förvandlas till ett psykotiskt nervvrak. Sedan har vi Butch Cassidy och Sundance Kid (1969) vars kvinna varken är psykotisk eller delad (hon är älskarinna till Sundance men eftersom alla tre umgås så intensivt och är vänner så är det som ett trekantsförhållande ändå) men det slutar med att det är hon som lämnar dem båda. I Cabaret (1972) är den mustiga och melodramatiska kvinnan Sally Bowles som får två män (som också får varandra) och ändå slits sönder av alkoholism och sin självdestruktivitet. I Blecktrumman (1979) delar vännerna Jan och Alfred på Agnes och trots att de tillsammans föder upp en son och tycks ha det bra så är det något i henne som får henne att skada sig själv tvångsmässigt. I Trekant (1994) är Alex den glada och charmiga tjejen som får både homosexuella Eddy och straighta (?) på kroken och trots att det från början är svartsjuka åt alla håll så är det ändå Alex som har det största dramatiska utspelet med gråt och allt. I The Dreamers (2003) verkar Isabell lite störd redan från början och hon bjuder in Matthew i det incestuösa förhållandet hon har med sin bror Theo. Det är minimalt med svartsjuka mellan Theo och Matthew – de blir vänner och det hintas sedan även om att de är kåta på varandra – men det är inget emot den frustration Isabell visar när killarna uppmärksamhet är riktad mot varandra istället för mot henne. Hon blir dramatisk och vill hela tiden bli sedd.
Man kan tycka att en kvinna som blir älskad av två olika män borde vara den som känner sig minst hotad i förhållandet, men ändå är det hon som blir galen. Är det så att hon får för mycket kärlek? Att hon inte kan välja? Att hon har fler män för att hon är så osäker i sig själv? Att regissörerna är män som är så osäkra i sig själva att de vill varna kvinnor för att vara otrogna? Att kvinnor uppfostras till att känna skuld när man har det för bra? Eller är det så att männens vänskap till varandra alltid är starkare än den kärlek de känner för en kvinna – och att kvinnan känner av det och känner sig hotad av detta? Intressant är det i alla fall.
Någon som har några tankar om hur filmvärlden framställer sådana relationer eller kanske till och med har egna erfarenheter av polyförhållanden?
Ps. Jag har recenserat andra historier med polytema också, men där kanske det är tre män eller två kvinnor och en man eller två homosexuella män och en kvinna och andra konstellationer. Alla filmer med poly och trekanter har jag samlat här.
/Johnny
2 kommentarer »
RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI
Kommentera
-
Senaste kommentarer
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
Väldigt intressant!
Jag undrar om det till dels har med synen på kvinnlig sexualitet att göra? Män tillåts traditionellt sett ha relationer som är enbart sexuella medan kvinnor förutsätts ha känslor för de män hon har sex med. Fler män = förmodat fler känslor och mer drama?
Comment av Bobbi — 6 november, 2009 #
Jo, det är en väldigt trolig teori. Det är ofta män som skriver de här historierna och det är kanske de som förutsätter att kvinnan måste må dåligt av att ha två män – speciellt när de inte bråkar om henne.
Comment av Johnny — 9 november, 2009 #