Sodomi – det är svårt att låta bli!

Jag ska ta upp ett intressant fenomen med polyrelationer i filmer. Jag har inte sett jättemånga, men de jag har sett har haft ett ganska tydligt mönster. Det handlar om trekantsförhållanden med två (”heterosexuella”) män och en kvinna. Klyschan jag har lagt märke till är att männen är goda vänner som inte är överdrivet svartsjuka på varandra (om ens alls) och att kvinnan är en väldigt dramatisk och dominant kvinna – en riktig Alfahona. Men det är alltid hon som blir sårad…

Jules, Jim och Catherine

Om vi går kronologiskt så vill jag först nämna Jules & Jim (1962), där männen i titeln delar på en kvinna som i början av filmen är väldigt charmig och i slutet av filmen förvandlas till ett psykotiskt nervvrak. Sedan har vi Butch Cassidy och Sundance Kid (1969) vars kvinna varken är psykotisk eller delad (hon är älskarinna till Sundance men eftersom alla tre umgås så intensivt och är vänner så är det som ett trekantsförhållande ändå) men det slutar med att det är hon som lämnar dem båda. I Cabaret (1972) är den mustiga och melodramatiska  kvinnan Sally Bowles som får två män (som också får varandra) och ändå  slits sönder av alkoholism och sin självdestruktivitet. I Blecktrumman (1979) delar vännerna Jan och Alfred på Agnes och trots att de tillsammans föder upp en son och tycks ha det bra så är det något i henne som får henne att skada sig själv tvångsmässigt. I Trekant (1994) är Alex den glada och charmiga tjejen som får både homosexuella Eddy och straighta (?) på kroken och trots att det från början är svartsjuka åt alla håll så är det ändå Alex som har det största dramatiska utspelet med gråt och allt. I The Dreamers (2003) verkar Isabell lite störd redan från början och hon bjuder in Matthew i det incestuösa förhållandet hon har med sin bror Theo. Det är minimalt med svartsjuka mellan Theo och Matthew – de blir vänner och det hintas sedan även om att de är kåta på varandra – men det är inget emot den frustration Isabell visar när killarna uppmärksamhet är riktad mot varandra istället för mot henne. Hon blir dramatisk och vill hela tiden bli sedd.

Man kan tycka att en kvinna som blir älskad av två olika män borde vara den som känner sig minst hotad i förhållandet, men ändå är det hon som blir galen. Är det så att hon får för mycket kärlek? Att hon inte kan välja? Att hon har fler män för att hon är så osäker i sig själv? Att regissörerna är män som är så osäkra i sig själva att de vill varna kvinnor för att vara otrogna? Att kvinnor uppfostras till att känna skuld när man har det för bra? Eller är det så att männens vänskap till varandra alltid är starkare än den kärlek de känner för en kvinna – och att kvinnan känner av det och känner sig hotad av detta? Intressant är det i alla fall.

Någon som har några tankar om hur filmvärlden framställer sådana relationer eller kanske till och med har egna erfarenheter av polyförhållanden?

Ps. Jag har recenserat andra historier med polytema också, men där kanske det är tre män eller två kvinnor och en man eller två homosexuella män och en kvinna och andra konstellationer. Alla filmer med poly och trekanter har jag samlat här.

/Johnny

Jag lade till en ny kategori för jag tyckte att något saknades. Det är så många filmer som bara sprudlar av kramar, smekningar och annan homoerotisk fysisk kontakt som är mer givande än 1000 kyssar, men det fanns inget sätt att tagga dem för mig förut. Nu finns det, som sagt. Boytouching innebär alltså mellangärdesvärmande fysisk kontakt mellan män på film. Jag ska börja ha med den i framtiden nu men det dröjer nog innan jag har uppdaterat arkiven.

Ricochet har en ny snygg Sodomi-design på gång – jag hoppas den blir klar snart så jag känner mer inspiration att pimpa vidare här. Efter jag har ätit lunch får ni förhoppningsvis en ny TV-tablå också.

/Johnny

Stockholm filmfestival brukar förhandsvisa filmer för sina medlemmar. I höst kommer de bl.a. att visa The Informers av Bret Easton Ellis och jag fattade direkt att det skulle bli något bisexuellt. I trailern får man det bekräftat.

En annan film jag ser fram emot är Taking Woodstock – regisserad av Ang Lee. Homosarnas RIKTIGA hjälte #1! Nu gör han det igen: en film där homosexualitet får komma fram och inte var och när som helst dessutom – det utspelar sig i 60-talets Woodstock och historien är baserad på en sann historia.

Ang Lee + Gay + Woodstock.

Kan en film ha bättre upplägg? Jag tvivlar starkt.

/Johnny

I år blir det som vanligt gratis sommarbio i Rålambshovsparken i Stockholm. Tre av filmerna har något slags queer-tema: Thelma & Louise (12/8), Little Miss Sunshine (15/8) och Allt om min mamma (16/8). Jag antar att jag kommer med mer info när det närmar sig, men skriv upp det i almanackan nu om ni vill se filmerna.

/Johnny