Liquid Sky (1983)
11 november, 2009 at 9:01 e m | In 70-80-tal, USA, droger, engelska, flatsex, konstfilm, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, långfilm, omnisexualitet, queera könsroller, sci-fi/fantasy, trans och queer, våldtäkt | 2 CommentsTags: 1982, 1983, Anne Carlisle, Anne Carlisle(M), Paula E. Sheppard, Slava Tsukerman(M), Slava Tsukerman(R)
Liquid Sky, 1982-1983, USA
Regi och manus: Slava Tsukerman (med hjälp av Anne Carlisle på manuset)
Okej, jag vet inte var jag ska börja. Jag kanske ska börja där filmen börjar:på en gayklubb där new romantics-kids dansar till TV-spelsmusik och där ett pyttelitet UFO landar på ett New York-tak, inte långt ifrån the Empire State Building. Den androgyna fotomodellen Margaret (Anne Carlisle) bor precis under det taket tillsammans med sin flickvän Adrian (Paula E. Sheppard) och snart visar det sig att hennes liv påverkas på ett mycket skumt sätt av detta. Rymdvarelserna lever nämligen på den substans som utsöndras i människohjärnan vid heroin och orgasmer. En tysk forskare är på plats för att utreda detta fenomen…
Att sätta ett betyg är svårt. Den låga budgeten och huvudpersonernas skådespeleri får mig att vilja sätta en tvåa, men den unika berättartekniken, budskapet och vissa estetiskt tilltalande scener får mig att vilja sätta 4/5. Men det är ingen jävla trea! Det finns ingen medelmåttighet i den här filmen – inte heller några extremer. Det queera finns det dock gott om: Förutom att ha skrivit manus och spelat Margaret så spelar Carlisle också den manliga fotomodellen Jimmy. Och fastän hon läser sina egna repliker som om de hade luktat surströmming så är hon ändå bra (och skitsnygg) som kille. Det tar en timma innan jag fattar att det är hon. Jimmy verkar bisexuell men säger ”I usually don’t fuck girls” och Margaret förklarar sin omnisexualitet genom att säga att hon inte väljer partners efter könsorganen: ”as long as I find them attractive…”
Hela filmen är ett queerfeministiskt manifest med många smarta citat som man borde skriva ned. Det är ett kultigt konstverk men inget mästerverk – det måste man vara medveten om när man sätter sig ned för att kolla på den. Man måste också vara medveten om att den är gjord i början av 80-talet och om jag hade varit där då hade jag nog satt en fullpoängare på den (om jag hade varit tillräckligt öppensinnad då, vill säga).
/Johnny
Broken Sky (2006)
30 januari, 2009 at 9:40 e m | In 2000-tal, Mexico, bögkyss, bögsex, drama, konstfilm, långfilm, man+man, otrohet, romantik, spanska | Leave a CommentTags: 2006, Alejandro Rojo, Fernando Arroyo, Julián Hernández(M), Julián Hernández(R), Miguel Ángel Hoppe
El cielo dividido, 2006, Mexico
Regi: Julián Hernández
Gerardo (Miguel Ángel Hoppe) och Jonás (Fernando Arroyo) är förälskade och kan inte hålla händerna borta från varann. Det enda de gör är att kyssas och ha sex. Ända tills Jonás en utekväll dansar med en annan, och blir besatt av tanken på att träffa honom igen. Jonás börjar avvisa Gerardo, som i sin tur gör allt för att behålla Jonás: han klänger och klänger, men det hjälper inte. När Gerardo (till slut) lämnar Jonás och blir ihop med Sérgio (Alejandro Rojo), kommer Jonas på att han visst ville ha Gerardo i alla fall.
Ja, vad ska man säga… Broken Sky pendlar mellan att vara vacker, laddad, erotisk, långtråkig och oerhört frustrerande, allt på en gång. I början påminns man om hur det är att vara förälskad, när hela världen kretsar kring den älskade, och det är den bästa delen av filmen. För ju längre den håller på (och den är låång), desto mera frustrerande blir tystnaden mellan karaktärerna. Tystnaden är förstås avsiktlig, och i de bästa stunderna blir filmen lite som en dans, där karaktärerna uttrycker känslor utan ord. Men det blir för mycket i längden, och till slut tänker jag bara: ”Men kan ni inte ta och prata med varandra och reda ut det här?” I slutet orkar jag knappt bry mig längre, jag fattar inte kronologin och nästan inte vem som är ihop med vem. Voice over-speakern är ganska överflödig och musiken försöker driva mig till vanvett. Ett stort plus dock för att karaktärerna är så öppna: det hånglas vilt utomhus, på klubbar, i skolan etc. utan att någon verkar bry sig. Gerardo liknar förresten Kevin Borg lite grann tycker jag.
Godly Boyish (2004)
24 januari, 2009 at 3:20 e m | In 2000-tal, USA, drama, engelska, homoerotisk manlig vänskap, konstfilm, kortfilm/sketch, man+man, manlig homosexualitet, religion | Leave a CommentTags: 2004, Cam Archer(M), Cam Archer(R), Cassidy Field, Jasper Bel
Röster och drömmar talar till en ung kille (Cassidy Field) och säger att han och hans vän (Jasper Bel) borde dö. Tillsammans, för att alltid få vara ihop. De pratar om döden och planerar hur den ska gå till, men kanske händer alltihop bara i huvudkaraktärens fantasi.
Samma tema som i Bobbycrush och Wild tigers I have known, att upptäcka och inse sin homosexualitet. Temat, musiken och drömlikheten skapar här en obehaglig stämning, och som vanligt i Archers filmer så vet man inte riktigt vad som händer i huvudet på karaktären och i verkligheten.
Godly Boyish är skummare än både Wild tigers I have known och Bobbycrush, och inte riktigt lika bra. Den kunde klippts lite hårdare (trots att den bara är 20 minuter), men är sevärd ändå, för den som gillar det suggestiva. Samma skådespelare som i Bobbycrush.
Bobbycrush (2003)
24 januari, 2009 at 3:06 e m | In 2000-tal, MTF transvestiter/drag queens, USA, drama, engelska, homoerotisk stämning, komma ut, konstfilm, kortfilm/sketch, man+man, manlig homosexualitet, obesvarad kärlek, trans och queer | 2 CommentsTags: 2003, Cam Archer(M), Cam Archer(R), Cassidy Field, Jasper Bel
Tonåringen Bobby (Jasper Bel) älskar sin bästa kompis Dylan (Cassidy Field) och menar att de är ett par – Dylan vet bara inte om det än. Båda har drömmar, men de handlar visst inte om samma saker…
Bobbycrush är som en liten prototypversion av Wild tigers I have known, lika vacker, men mycket kortare (tio minuter). De halvt overkliga telefonsamtalen finns med, drömmarna, könsförvirringen. Men också härlig sextiotalsmusik och livsglädje.
Jag är verkligen helt lyrisk över Cam Archer. Det finns ingen annan som kan fånga tonårstidens längtan med så enkla medel. Det är rakt, enkelt, samtidigt finns hela djupet där: smärtan i att älska, att vilja ha någon, att riskera allt. Att vilja vara den som den andra vill ha, kosta vad det kosta vill. Att vilja vara den andra, så att man kan älska sig själv tillbaka och göra allt rätt. Fint!
Performance (1970)
27 december, 2008 at 7:26 e m | In 10-60-tal, Storbritannien, action/äventyr, droger, engelska, flatkyss, flatsex, homoerotisk stämning, homofobi, konstfilm, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, könsförväxling, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, musikfilm, sci-fi/fantasy, thriller/deckare, trans och queer, trekant/orgie/poly | Leave a CommentTags: 1968, 1970, Anita Pallenberg, Donald Cammell(R), James Fox, Michèle Breton, Mick Jagger, Nicolas Roeg(R)
Performance, 1970 (inspelad 1968), Storbritannien
Regi: Nicolas Roeg, Donald Cammell
Jag ska inte låtsas som att jag förstår den här filmen – för det gör jag inte riktigt fastän jag har sett den med svensk text, sett en dokumentär om den, läst flera analyser av den samt sett vissa delar igen för att friska upp minnet – och jag ska inte heller försöka återge vad den handlar om i detalj, men jag ska försöka måla upp någon snabb skiss av vad jag tänker om den:
Allt börjar med att Chas (James Fox) är någon gangstertyp och sedan lämnar han det livet och då får han maffian efter sig. Detta håller på i typ en timma, vilket nästan fick mig att stänga av videon, men sedan träffar han Turner (Mick Jagger) och får bo i hans hus och det är då hela filmen egentligen börjar, skulle man kunna säga.
Turner bor med två kvinnor (Lucy och Pherber) och de tycks ha ett slags bisexuellt polyförhållande. Lucy (Michèle Breton) är en androgyn och mörkhårig fransyska som jag flera gånger misstar för att vara Mick Jagger – detta visar sig vara meningen då i en scen då Turner och Chas ligger i samma säng och Turner vänder sig mot Chas och de börjar hångla. Men i sekunden han vänder sig om byter de skådespelare och då är det Lucy som Chas rullar omkring med. Regissörerna leker med oss tittare och får oss att bli förvirrade – vem är vem? Vad är drogrus och vad är verklighet?
Tjejerna tillåts dock ha sina fysiskt bisexuella stunder tillsammans (utan manliga ”stuntmän”) och Pherber (Anita Pallenberg) retar Chas när hon märker att han lider av homofobi och föreslår att han bör testa på att ligga med Turner (läs samtalet nedan). Turner verkar vara kär i Chas och har ett ganska blygt sätt att närma sig honom – i slutet undrar man om inte Turner och Lucy ändå är samma person. Och i en låt i filmen (med musikvideo!) anspelas det på homoerotik, fast då mellan äldre gubbar. Rakt igenom är det queer, queer och queer. Synd bara att det går så segt i början. När filmen väl kommer igång är den estetiskt tilltalande och drogad men fortfarande väldigt svårsmält – inget att sitta och sticka en kofta till, alltså.
/Johnny
Det förbjudna palatset
18 december, 2007 at 2:42 e m | In 90-tal, Kina, MTF transvestiter/drag queens, bögkyss, bögsex, drama, gay bashing, homoerotisk stämning, homofobi, konstfilm, långfilm, man+man, mandarin, manlig homosexualitet, obesvarad kärlek, romantik, trans och queer | Leave a CommentTags: Jun Hu, Si Han, Yuan Zhang(R)
East Palace, West Palace/Dong Gong Xi Gong, 1996, Kina
A-lan går omkring och cruisar män i en park i Kina. Polisen kommer och tar honom eftersom han blivit varnad förut. Polisen frågar ut sin fånge varför han är homosexuell och hur allt började. A-lan berättar och polisen börjar bli mer och mer attraherad av honom… Dramatik och konstnärliga scener – lite för svår och miserabel för mig, men filmen ger mig ändå hopp om Kina./Imdb/
/Johnny
The Dreamers
14 december, 2007 at 4:06 e m | In 2000-tal, Frankrike, Italien, Storbritannien, drama, engelska, historiskt tema, homoerotisk stämning, incest, konstfilm, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, trekant/orgie/poly | 2 CommentsTags: Bernardo Bertolucci(R), Louis Garrel, Michael Pitt
Les Innocents/Innocents – The Dreamers, 2003, Frankrike/Storbritannien/Italien
Syskonen Theo (Louis Garrel) och Isabell (Eva Green) träffar den amerikanska studenten Matthew (Michael Pitt) i sin hemstad Paris. Året är 1968. De bjuder upp honom till sin lägenhet som praktiskt nog är föräldrafri för stunden. De lever bohemliv där: de diskuterar film, citerar filmrepliker och är allmänt svåra. Matthew vill ha Isabell. Isabell vill ha både Matthew och sin bror Theo. Theo tar gärna del av sin syster, men verkar också vilja ha Matthew. De springer omkring nakna i lägenheten, går ut och är med i ett studentupplopp och har en konstnärlig trekant. En fransk film, helt enkelt./Imdb/
/Johnny
No Skin off My Ass
12 december, 2007 at 5:07 e m | In 90-tal, Kanada, bögkyss, bögsex, engelska, entimmasfilm, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, komedi, konstfilm, kvinna+kvinna, man+man, manlig homosexualitet, recensioner, trans och queer | 2 CommentsTags: Bruce La Bruce, Bruce La Bruce(R), Klaus von Buecker
No Skin off My Ass, 1991, Kanada
Okej, egentligen ska jag ju inte lista porr här, men den här är mest en erotisk konstfilm. Och den har en handling, fastän dessa ofta är ganska svåra att återberätta i konstfilmer. Den här handlar i alla fall om en manlig frisör (regissören Bruce La Bruce som i den här filmen ser ut som en hård bodysynthare) som är besatt av ett skinhead (i originalbetydelsen), förföljer honom, tar med honom hem och badar honom i badkaret. De utvecklar någon erotisk vänskap utan ord – men skinheadet lever ett dubbelliv – han är inte så stum som frisören tror. Hans syster är dessutom en pervers och queer faghagpunkare som filmar sin brorsa naken och tycker att skinheads är dåliga men tycker att ”being a fag is a definite plus!”. Allt är filmat med en svartvit 8mm-film (ser det ut som i alla fall) med dubbade röster från usla skådespelare. Jag måste erkänna att jag blev lite upphetsad. Hrmm…/imdb/
/Johnny
Mala Noche
12 december, 2007 at 4:47 e m | In 70-80-tal, USA, bögsex, drama, engelska, homoerotisk manlig vänskap, komedi, konstfilm, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, manlig prostitution, obesvarad kärlek, spanska, straighta som låtsas vara gay | 2 CommentsTags: Doug Cooeyate, Gus Van Sant(R), Ray Monge, Tim Streeter
Bad Night / Mala Noche, 1985, USA
Mala Noche är Gus van Sants debutfilm om den kärlekskranka spritbutikskassören Walt (Tim Streeter) som förföljer en illegal invandrare (Doug Cooeyate) som han blir kär i. Johnny, som den mexikanska invandrarkillen heter, går med på att äta mat tillsammans med honom och ibland hänga med sina polare runt affären där Walt jobbar. Walts känslor är dock inte besvarade och han blir mer och mer desperat i sina försök att få Johnny i säng. Han försöker t.om. köpa honom för pengar. När han inte får Johnny så ligger han med Johnnys kompis Roberto (Ray Monge) istället. Men han ger inte upp – han ger aldrig upp! Man blir helt galen på honom. Men den här filmen reflekterar 80-talet ganska bra. På 70- och 80-talet blev det en stark backlash efter den androgyna hippie-eran, och man kände sig tvungen att ta tillbaka manlighet – därför började Hollywood skriva in homofobi i alla filmmanus. Nästan alla homosexuella framställdes som psykopater, mördare och pedofiler. Den här filmen är independent, men huvudpersonen är lite psykopat ändå. Han har en speciell personlighet i alla fall – inte en stereotyp bög – och han är överraskande öppen med sin homosexualitet för alla. Han har dock en röst med samma inlevelse som Keanu Reeves (=inte bra!) och han är dessutom lite lik River Phoenix, så man får en idé att Gus Van Sant redan då visste vilken typ av killar han ville ha med i sina filmer.
Gus har verkligen en fäbless för tragiska och mörka filmer. Den här är extra mörk genom att de har använt sig av svartvit film och arty klipp. I sexscenen ser man praktiskt taget bara lite mörka skuggor. Den malplacerade berättarrösten lyser ironiskt nog upp hela filmen med sin svarta humor. /imdb/
/Johnny
A Thousand Clouds of Peace
2 oktober, 2007 at 4:48 e m | In 2000-tal, Mexico, bögkyss, bögsex, drama, homoerotisk stämning, konstfilm, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, obesvarad kärlek, romantik, spanska | Leave a CommentTags: Juan Carlos Ortuño, Juan Carlos Torres, Julián Hernández
Mil nubes de paz cercan el cielo, amor, jamás acabarás de ser amor, 2003, Mexico
En mycket arty och svartvit film i sepiaton som utspelar sig på Mexicos gator. Den 17-åriga Gerardo går omkring och tänker på sin förra älskare och konstiga klipp hit och långa tankebanor dit. Var beredd på att det är en konstfilm. Var medveten om att jag alltid mobbar konstfilmer, så om ni gillar konstfilmer är den här säkert perfekt för er!/Imdb/
/Johnny
Glue (2006)
30 augusti, 2007 at 6:28 f m | In 2000-tal, Argentina, bögkyss, bögsex, droger, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, konstfilm, långfilm, manlig bisexualitet, spanska, trans och queer, trekant/orgie/poly | 7 CommentsTags: 2006, Alexis Dos Santos(R), Nahuel Pérez Biscayart, Nahuel Viale
Glue, 2006, Argentina
Regi: Alexis Dos Santos
Jag har dragit mig för att skriva om den här filmen eftersom det inte går att göra det utan att jag låter som århundradets pervotant. But here goes. Glue handlar om 15-åriga bikillen Lucas sommar. Lucas sniffar lim och playfightar sin bästa vän Nacho bara för att få röra vid honom. Han sitter i en säng med Nacho och säger underbart störda saker som ”I’m a kitten. The kitten wants to cuddle” och slingrar in sig i hans knä. Allt det här håller på hur länge som helst och är som ett förspel till när de äntligen har sex. Och en trekant med en tjej som vill vara kille. Sammanfattningsvis är det en het film om heta människor under en het årstid. Vad mer? Ööööh… Artsy foto! Ingen riktig handling! Eh!
/Miriam
Sebastiane (1976)
26 juni, 2007 at 10:53 e m | In 70-80-tal, MSM, Storbritannien, boytouching, bögkyss, bögsex, drama, historiskt tema, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, homofobi, konstfilm, man+man | Leave a CommentTags: 1976, Barney James, Derek Jarman(R), Donald Dunham, Leonardo Treviglio, Neil Kennedy, Richard Warwick
Sebastiane, 1976, Storbritannien
Homoerotik i Derek Jarmans och Paul Humfress film om några romare på 300-talet efter kristus. Filmens fokus tycks vara på att bristen av kvinnor skapar homosexuella lustar hos män, men samtidigt skiner hyllningen till homosexualitet igenom. Det är vackra bilder på nakna, solbrända manskroppar i slow-motion, svettig brottning i ökensanden och kel i vattnet… Det är erotik – inte porr. Filmen är en fröjd för ögat, men handlingen är ganska seg. Men handling kan man inte förvänta av en sån här konstfilm./Imdb/
The Last of England (1988)
19 juni, 2007 at 7:11 e m | In 70-80-tal, Storbritannien, boytouching, bögsex, homoerotisk stämning, konstfilm, man+man, musikfilm | Leave a CommentTags: 'Spring' Rupert Audley, 1988, Derek Jarman(R), Gay Gaynor, Matthew Hawkins, Spencer Leigh
The Last of England, 1988, Storbritannien
Visst är det bra att Derek Jarman finns, men hans filmer är alldeles för konstiga och konstnärliga för att nå ut till de han behöver nå. De som gillar queera konstverk i filmform kan kolla hit. Den här filmen har ingen handling och jag förstår ingenting av den. Det är någon som mumlar något i bakgrunden och sen är det massor med eld och danser och kidnappare och tjoflöjt. Det är möjligt att jag bara inte fattar någonting, eller att jag är avundsjuk, men jag tycker verkligen att den här filmen suger. En sak som är värd att se med den dock är en lång utdragen scen där en helt påklädd man och en helt naken man ligger och gnider sig mot varandra. Homoerotiskt? Ja!/imdb/
Edward II
19 juni, 2007 at 6:50 e m | In 90-tal, bögkyss, bögsex, drama, historiskt tema, homoerotisk stämning, homofobi, konstfilm, romantik | Leave a CommentTags: Andrew Tiernan, Derek Jarman(R), Steven Waddington
Edward II/Edward the Second, 1991, Storbritannien
Derek Jarman har gjort det igen – en sömntablett i konstnärlig design. Det är vad den här filmen är. Den är politisk och vacker och queer, men ach, so boring! Den är baserad på en pjäs av Christopher Marlowe och handlar om kungen Edward den andre som blir avsatt från tronen p.g.a. sin homosexualitet. Filmen har med mycket kärlek och homosexuellt sex, men det blir för mycket med den högtravande 1500-talsengelskan och de perfekta ljussättningarna mot höga betongväggar. Vacker, ja, men inget man vill se en lördagkväll med kompisarna. Inte jag i alla fall. Jag passade på att vaxa benen medan den gick i bakgrunden./imdb/
Wild Tigers I have Known
7 maj, 2007 at 7:53 e m | In 2000-tal, MTF transvestiter/drag queens, drama, homoerotisk manlig vänskap, konstfilm, obesvarad kärlek | 3 CommentsTags: Cam Archer(M), Cam Archer(R), Malcolm Stumpf, Patrick White
Wild Tigers I have Known, 2006, USA
En ung pojke med tveksamt gender blir kär i en äldre pojke som går i samma skola men några årskurser upp. Han sminkar upp sig, tar på sig en blond peruk och försöker förföra honom. Ett vackert och nattsvart drama som även är som ett litet konstverk. Tyvärr störde jag mig jävligt mycket på soundtracket till filmen som typ enbart består av en orkester av cykelringklockor på högvarv./imdb/
Jubilee
15 mars, 2007 at 10:03 e m | In 70-80-tal, MTF transvestiter/drag queens, bögkyss, bögsex, drama, homoerotisk stämning, incest, komedi, konstfilm, manlig bisexualitet, musikfilm | Leave a CommentTags: Adam Ant, Derek Jarman(R), Ian Charleson, Karl Johnson
Jubilee, 1977, Storbritannien
En mycket mystisk och våldsam punkfilm med arty inslag och massor med queer kärlek mellan bröder och andra heta män som hånglar, könlös feminism och såklart punk. /Imdb/
-
Senaste kommentarer
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
