Star Trek (1966-1969)
14 december, 2009 at 7:27 e m | In 10-60-tal, USA, action/äventyr, boytouching, engelska, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, man+man, romantik, sci-fi/fantasy, tv-serie/såpa | Leave a CommentTags: 1966, 1967, 1968, 1969, Gene Roddenberry(M), Leonard Nimoy, Star Trek, William Shatner
Den här kortlivade kultserien som sände sitt första avsnitt 1966 (och som faktiskt är väldigt djup, smart och rolig trots fula kulisser), är känd för att vara revolutionerande i sitt sätt att porträttera framtiden (2200-talet) som en tid av hopp där mänskligheten enats som ett enda demokratiskt och öppensinnat samhälle. Rymdskeppet Enterprise är på en fem år lång expedition för att undersöka galaxens olika planeter och besättningen är en vild mix av vita, svarta, kvinnor, män, asiater – och till och med en alien: Spock (Leonard Nimoy). Kaptenen – vår hjälte Kirk (William Shatner) – är en visserligen en vit, medelålders man, men tanken är att skeppet ska stå för den vackra mångfalden som finns på jorden. En av de viktigaste karaktärerna är Uhura (Nichelle Nichols) – en svart kvinna med intelligens, humor, skönhet och i en någorlunda uppsatt position. De andra kvinnorna är oftast bimbos eller onda androider – men de tillåts i alla fall leva ut sin sexualitet. Trots denna skrytiga öppenhet tycks inte homosexualitet existera i framtiden – inte uttalat i alla fall. Detta sken avskräcker dock inte alla tusentals fans som är Kirk/Spock-slashers.

Faktum är att det var i och med denna serie som ordet slash uppfanns. Relationen som de två hjältarna har är utformad som en kärlekshistoria i stil med Alexander den store och Hefaistion och detta är det faktiskt skaparen Gene Roddenberry själv som sagt – fast han påstår att han aldrig hintade om att de skulle ha någon sexuell relation. Ändå hittar han på ordet t’hy’la för att beskriva deras relation (och endast deras relation) som han också översätter som vän/broder/älskare. Om inte det är en hint så… Analyserna skulle kunna göras millånga (och de har de också gjort – kolla runt på Internet lite så hittar du en hel del) men här är några exempel: De ger varandra sängkammarblickar, de rör vid varandra beskyddande, de retas flirtigt, de är beredda att offra sina liv för varandra gång på gång, och Spock som är extremt logisk och känslokall får ibland såna fånigt hysteriska anfall när Kirks liv är i fara. Det finns som sagt så otroligt mycket små detaljer som jag skulle kunna dra upp för att övertyga dig om deras slashbarhet, men jag tror nog att det räcker att du tar och kollar igenom serien för jag lovar dig att du kommer bli övertygad inom 5 avsnitt. Om inte – kolla avsnitten ”Naked Time”, ”Amok Time” och de fyra första filmerna.
Citat: ”When I feel friendship for you, I feel ashamed!” – Spock i ”Naked Time”.
/Johnny
Merlin säsong 1 (2008)
23 juni, 2009 at 5:44 e m | In 2000-tal, Storbritannien, action/äventyr, engelska, historiskt tema, homoerotisk kvinnlig vänskap, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, komedi, kvinna+kvinna, man+man, romantik, slash, tv-serie/såpa | 5 CommentsTags: 2008, Angel Coulby, Bradley James, Colin Morgan, Katie McGrath, Richard Wilson, Santiago Cabrera
Merlin, 2008, Storbritannien
Merlin är en ungdomsserie (väldigt löst) baserad på Kung Arthur-myten och dess karaktärer. Huvudpersonen Merlin (Colin Morgan) är en trollkarl som kommer till Camelots gamla ”medicinman” Gaius (Richard Wilson) som lärling. Magi är totalförbjudet i Camelot och straffas med döden, men Merlin kan inte hjälpa att han är som han är. En inlåst drake (a.k.a. Slash Dragon i fandomvärlden) berättar för honom att hans öde är att använda magin för att garantera att den bortskämda prinsen Arthur (Bradley James) kommer till makten. Well, han uttrycker det slashigare än så: ”That your and Arthur’s paths lie together is but the truth” och ”a half cannot truly hate that which makes it whole”. Merlin tar sitt jobb seriöst, räddar Arthur från döden och får som belöning anställning som Arthurs ”manservant”. De två unga killarna småbråkar lite men det är underförstått är att de älskar varandra. Blickarna mellan dem osar av åtrå och Arthur börjar bli lite nervös när han inser att han börjar tycka om sin slav. Och när Merlin väl börjat kan han inte få nog av att offra sitt liv för sin master – men han måste fortfarande hålla sin magi hemlig. Hur ska han fullborda sitt öde på slottet när Arthurs pappa Uther avrättar andra trollkarlar och häxor varje dag?
Alla avsnitt är skrivna av olika personer och ibland märks det på karaktärernas personlighet. Avsnitt 4, 10, 11 och 13 är de slashvänligaste när det gäller Arthur/Merlin, men även när Lancelot (Santiago Cabrera) introduceras (och försvinner) i avsnitt 5 blir det lite gaygay. Vad jag har förstått så är det även populärt att femslasha Arthurs halvsyster/adoptivsyster Morgana (Katie McGrath) med hennes kammarjungfru Guinevère (Angel Coulby), men det finns inte såå mycket att hämta där. Den som har den minsta koll på Arthurlegenden kommer bli förvirrad för ingen är sig lik (ålderskillnaderna, utseendet, rollerna, bakgrunderna, släktförhållandena) men det är vi jävligt tacksamma för! Jag hade inte velat se en gammal skäggig gubb-Merlin tillsammans med den unga prinsen. Nu både längtar jag och fasar för säsong 2: tänk om den blir hetero!
/Johnny
Xena gillar män?! :U
28 april, 2009 at 11:15 f m | In kvinna+kvinna, slash, tv-serie/såpa | Leave a CommentTags: Xena
De senaste två Xena-avsnitten jag såg har varit de mest heterosexuella jag någonsin sett! För några veckor såg jag ett avsnitt där Xena och Hercules (från Hercules-serien) möttes och snackade om hur de var själsfränder och hånglade och sånt och sen idag handlade det om Xenas gamla kärlek Marcus. Ehh… Whyy? Som tur är försvinner de där männen alltid ur Xenas liv i avsnittets slut och det är Xena och Gabrielle igen. Jag måste ta och köpa boxen och se alla avsnitt i ordning ;D
/Johnny
Xena+Gabrielle=true4evah
26 december, 2008 at 1:20 e m | In *Info*, 2000-tal, 90-tal, kvinna+kvinna, slash, tv-serie/såpa | Leave a CommentTags: Lucy Lawless, Renée O'Connor, Xena
Åh, jag hade glömt bort hur underbar ”Xena – Warrior Princess” var!
Eftersom repriserna på America’s Next Top Model är över nu, så var jag tvungen att hitta ett nytt program att äta frukost till. ”Xena – krigarprinsessan” går lite sent (10.35) på 6:an, men det får duga tills jag har köpt en Xena-box eller något. Jag har varit en Xena/Gabrielle-slasher sedan 1998, men jag hade glömt att det var så ”obviåst” att de verkligen hade något ihop. Igår såg jag lite i slutet: Xena och Gabrielle stod på ett skepp och berättade hur mycket de älskade varandra (som vanligt) och detta fick mig att laga frukost lagom till starten i morse.
I det avsnittet jag såg idag (”Forget Me Not”, Se3Ep17), plågades Gabrielle (Renée O’Connor) av jobbiga minnen. Hon hade en skuld att betala till krigsguden Ares så hon hade dödat två människor som inte behövde dödas eller något. För att slippa ha de hemska drömmarna och flashbackminnena så gick hon till Mnemosyne – minnesgudinnan – och bad om att få sina minnen bortsuddade. När hon gick genom jämrandets och lidelsens floder så insåg hon att det var svartsjukan som hade orsakat allt. Hon hade varit så svartsjuk på att Xena (Lucy Lawless) hade en annan kvinna (jag vet inte storyn bakom henne. Kan det vara Lao Ma, som hon dansade med uppe i luften?) att hon hade sålt sin själ till Ares för att hinna fram snabbare än Xena. Varför vet jag inte – jag hade inte sett den episoden – men Xena skulle döda någon och Gab skulle hindra henne från det? Och ja… när hon lyckades komma tillbaka till sitt medvetande och bestämde sig för att behålla minnena så träffade hon Xena och de återförenades och smekte varandras kinder och allt det där. Det bästa i avsnittet var ändå deras lilla minimusikal där de – fastbundna och korsfästa – sjöng en duett om hur de skulle övervinna hatet och älska varandra igen. Hahah… <3
/Johnny
Ouran High School Host Club (2006)
12 december, 2008 at 12:32 f m | In 2000-tal, FTM-transpersoner/drag kings, Japan, animerat/anime, bögkyss, flatkyss, flatsex, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, incest, japanska, komedi, könsförväxling, långfilm, romantik, straighta som låtsas vara gay, trans och queer, tv-serie/såpa | 3 CommentsTags: Tukuya Igarashi(R)
Ōran Kōkō Hosuto Kurabu (桜蘭高校ホスト部(クラブ), 2006, Japan Regi: Takuya Igarashi efter mangan av Bisco Hatori
Haruhi Fujioka har nyss börjat som fattig stipendiat i ärvd skoluniform på Ouran High School, en riktig toppskola där nästan alla andra elever är rika. Haruhi själv måste dock se till att hålla betygen uppe så att inte stipendierna sinar. På jakt efter en bra studieplats råkar Haruhi snubbla in på Ouran High School Host Club, en skolklubb där medlemmarna, alla män, underhåller och uppvaktar skolans kvinnliga elever i utbyte mot pengar. Där slår Haruhi omkull en vas vars värde inte riktigt faller inom ramarna för en stackars stipendiats budget. För att betala av sin skuld går Haruhi med på att ta jobb i klubben. Det är bara ett problem: Haruhi må se ut som en kille, men riktigt så enkelt är det inte…
Det här är inte direkt shonen-ai i ordets verkliga bemärkelse, men en på många sätt väldigt queer anime! Förutom en huvudperson som inte kunde bry sig mindre om vilket kön hen uppfattas ha innehåller den betydande mängder mer eller mindre uttalad homo-/bisexualitet mellan både manliga och kvinnliga elever, en dragshowande pappa, horder av skrikande fangirls (”MOE!”), könsförväxlingar och annat skoj. Humorn kan förstås bli ganska hysterisk från och till, och det sticks inte under stol med vilka egenskaper som anses manliga och kvinnliga oavsett hos vem den framträder, men det här är en av få animes jag plöjt i sin helhet inte bara en utan två gånger. För den som vill ha lättsmält avkoppling och samtidigt skaffa sig shojo-allmänbildning.
Junjou Romantica (2008)
8 december, 2008 at 7:44 e m | In 2000-tal, Japan, animerat/anime, bögkyss, bögsex, japanska, komedi, man+man, tv-serie/såpa | 3 CommentsTags: Chiaki Kon(R), Hikaru Hanada, Shungiku Nakamura(M), Takahiro Sakurai
Junjou Romantica, Japan, 2008
Regi: Chiaki Kon efter mangan av Shungiku Nakamura
Misaki Takahashi (Takahiro Sakurai) är 18 år och ska snart skriva inträdesprov till universitetet. Problemet är bara att han inte är särskilt duktig i skolan. Därför bestäms det att han ska få extraundervisning av sin tio år äldre storebrors gamla klasskompis, den berömde författaren Akihiko ”Usagi” Usami (Hikaru Hanada). Men deras första möte går inget vidare, och vid det andra hettar det till ordentligt! Vad är det egentligen Usagi vill Misaki, och vad vill Misaki själv?
Animen Junjou Romantica innehåller egentligen tre par/pairings. Junjou Romantica (Misaki/Usagi) är huvudparet, men det finns också två romantiska parallellhistorier som också är shonen-ai: Junjou Egoist och Junjou Terrorist.
Tonen i serien är precis som i Gravitation humoristisk, och här är den dessutom självironisk – de yaoi-historier som Usagi skriver på sidan om sina vanliga böcker är klockrena parodier på genren, och jag har skrattat högt flera gånger under seriens lopp. Dessutom innehåller de förhållandevis heta kärleksscener, även om man aldrig får se något explicit i animen.
Just nu visas den andra säsongen av serien i japansk TV.
/Tina
Blue Water High
23 juli, 2008 at 11:07 f m | In 2000-tal, Australien, drama, engelska, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, komedi, man+man, tv-serie/såpa | 4 CommentsTags: Ellie Beaumont(M), James Sorensen, Ralph Strasser(R), Trent Dalzell
Aww, jag såg just ett jättehomoerotiskt avsnitt (säsong 2, episod 19). av en ungdomsserie som hette Blue Water High som gick på SVT1.
Två karaktärer – Mike (James Sorensen) och Corey (Trent Dalzell) – bråkade sådär sött hela tiden och de blev tvingade att vara ett lag när gruppen skulle tävla i Triathlon. När Mike stukar foten så tar Corey av sig sin tröja och virar den runt Mikes ben. Sen bär han hem honom på sin bara rygg. Mucho boy touching och romantiska blickar i överflöd. Det är nog menat att bara vara vänskaplig bonding, enligt regissören (Ralph Strasser) och manusförfattaren (Ellie Beaumont), men det blir något mycket mer.
Corey råkar sno Mikes tandborste i början av avsnittet.
/Johnny
Strangers With Candy (1999-2000)
10 juli, 2008 at 8:48 e m | In homofobi, kvinnlig bisexualitet, manlig homosexualitet, män i garderoben, tv-serie/såpa | 1 CommentTags: Amy Sedaris, Paul Dinello, Stephen Colbert
Strangers With Candy är en teveserie som handlar om den 46-åriga high school-eleven Jerri Blank (Amy Sedaris). 30 år efter att hon hoppade av, bestämmer hon sig för att börja om från början igen. Den gick i tre säsonger på Comedy Central.
Jerri är bisexuell, och två av hennes manliga lärare – Chuck (Stephen Colbert) och Geoffrey (Paul Dinello) – har en hemlig affär. Medan Jerri, en före detta tjackhora och strippa, hårdraggar på kille som tjej, insisterar både Chuck och Geoffrey på att enbart kalla varandra för vänner. I ett avsnitt försöker Chuck komma ut för skolans rektor genom att säga att han och Jeffrey inledde en vänskap för några månader sen och att de sen dess bara blivit vänligare och vänligare. När rektorn svarar, ”Jaha, och? Vi är väl alla vänner här! Det är inte som att du är BÖG ju, hahaha!”, skrattar Chuck bort det hela och säger att han nog ska gå hem till sin fru nu. Punchlinen i varje skämt är alltid folks okunskap och garderobtryckeriet, inte OMG LOL DE ÄR BÖGAR. Det ska Strangers with Candy ha en eloge för.
Det är ovanligt att se kvinnliga karaktärer som beter sig så spektakulärt dåligt som Jerri Blank gör. Förutom att ha ett kriminellt förflutet, är hon sexistisk på samma sätt som en sexistisk man. Hon visslar efter kvinnor, tafsar, och kommer med skamliga förslag till tjejer hon aldrig ens träffat förut. Hon är lika öppen med sin sexualitet som Samantha Jones i Sex and The City. Förutom att vara otroligt självsäker är Jerri också otroligt ful. Jag kan komma på hur många manliga karaktärer som helst som passar den här beskrivningen, men Jerri Blank är den enda kvinnliga. Det är uppfriskande. Och sjukt roligt.
/imdb/
/Miriam
Homoerotiska Vänner
16 maj, 2008 at 7:09 e m | In 2000-tal, 90-tal, USA, engelska, flatkyss, homoerotisk kvinnlig vänskap, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, homofobi, komedi, kvinna+kvinna, man+man, straighta som låtsas vara gay, tv-serie/såpa | 2 CommentsTags: Courtney Cox, David Schwimmer, Jennifer Aniston, Lisa Kudrow, Matt LeBlanc, Matthew Perry, Winona Ryder
Senast jag följde serien ”Vänner” (Friends) var jag nog 13 år. Men jag minns att jag slashade Monica+Rachel och Joey+Chandler vilt. Jag blev överlycklig när Monica och Rachel hånglade och när Chandler tyckte att homosexuelle Brian på jobbet var lite söt. Och så spelade Chandler och Joey gay en gång för att få tjejer :P
Men det var ju alltid misstag. Misstag eller på skoj eller för att rädda sig ur någon situation. Så typiskt. Våra hjältar kan ju inte vara bisexuella på riktigt heller. :P Så trist. De enda som var gay på riktigt var väl Ross förra fru och hennes nya fru. Och iofs – Chandlers svenska pappa var gay.
Jag tänkte söka upp kyssen mellan Monica och Rachel och bjuda på, men hittade massor av andra saker istället. Här hånglar Rachel med någon person som spelas av Winona Ryder och sen kysser Phoebe henne. Här ligger Joey och Ross och myser tillsammans i soffan. Här är en romantisk slashvideo med Joey/Chandler.
Här är Courtney Cox och Jennifer Aniston lite homoerotiska och kysser varandra i en annan serie som heter ”Dirt”. Fan service!
/Johnny
Peep Show
12 mars, 2008 at 5:07 f m | In 2000-tal, Storbritannien, bögsex, engelska, komedi, man+man, manlig bisexualitet, tv-serie/såpa | 7 Comments
Peep Show (2003-) är en brittisk komediserie om Jez (Robert Webb) och Mark (David Mitchell) som delar lägenhet. Peep Show är gjord så att man ständigt ser händelserna ur karaktärernas eget perspektiv och dessutom får höra deras tankar. Vore det inte för detta format skulle vi aldrig ha fått veta att den dagdrivande musikern Jez är bisexuell. När hans flickvän vill ha strap-on-sex går han motvilligt med på det samtidigt som vi hör honom tänka: ”Jag kan föreställa mig att det är [en annan manlig karaktär i serien]. Ja. Då kommer det kännas bättre.”
Och efter att en kvinna osäkert frågar honom om det är väldigt futtigt att bara ha varit med fyra män, svarar han neej då, men tänker: ”Fyra!? Herrejävlagud! JAG har knullat fler än fyra män!”
Han får även en flashback av att ha haft ecstasy-dimmigt sex med en galen knarkare vid namn SuperHans. Det och en mycket känslosam kram med strap-on-fantasikillen är de enda gångerna man hittills har fått se Jez leva ut sin homosexuella sida i serien. Jag hoppas på mer!
Peep Show har gått i 4 säsonger och nummer 5 börjar i maj. Serien finns att köpa på Amazon.
/Miriam
Skins
15 februari, 2008 at 1:08 e m | In 2000-tal, Storbritannien, bögkyss, drama, engelska, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, homofobi, man+man, manlig homosexualitet, tv-serie/såpa | 4 CommentsDet har bara kommit ett nytt avsnitt av den andra säsongen av den brittiska dramaserien Skins, men det ser redan lovande ut ur gaysynpunkt. Det första avsnitttet kretsar kring musikalbögen Maxxie (Mitch Hewer). Maxxie och Tony (som spelas av Nicholas Hoult som alla känner till som töntpojken i About a boy) har börjat få en djupare vänskap efter Tonys någon-slängde-en-buss-i-huvudet-på-mig-trauma. Många tårfyllda kramar och bonding moments mellan de två. Maxxie får dessutom hångla med en random homofobisk mobbare.
Avsnitt 1 kan ses helt gratis och lagligt på YouTube. Nån gång det här året ska Kanal 5 börja visa serien också.
/Miriam
Andra Avenyn
2 november, 2007 at 8:28 e m | In Sverige, bögkyss, drama, gay bashing, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, komma ut, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, män i garderoben, otrohet, romantik, svenska, tv-serie/såpa | 10 CommentsTags: Jonas Bane, Simon Gavik
Fan, jag har slitit mig igenom några avsnitt på nätet, men det går segt. Inte internetuppkopplingen utan serien. Den har så dåligt manus. Haha. Fast det är bra att de har blandat in en bisexuell karaktär som dessutom är ung och snygg. Och som utöver det får snygga killar. Det är jävligt bra.
Om ni ska kolla så kolla från avsnitt 7 och framåt.
Om ni vill kan ni kolla på lite hångelbilder från serien här nedan:
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.

The L-Word, 2004 (första säsongen), USA

