Otto; or, Up with Dead People (2008)
22 september, 2009 at 6:24 e m | In 2000-tal, Kanada, Tyskland, bögkyss, bögsex, droger, engelska, flatkyss, gay bashing, komedi, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, rysare/gore, trekant/orgie/poly | Leave a CommentTags: 2008, Bruce La Bruce(R), Bruce laBruce(W), Gio Black Peter, Jey Crisfar, Katharina Klewinghaus, Marcel Schlutt, Susanne Sachsse
Otto; or, Up with Dead People, 2008, Tyskland/Kanada
Regi: Bruce laBruce
Otto (Jey Crisfar), en nykläckt zombie, dyker upp i kanten av en landsväg. Förvirrad släntrar han omkring tills någonting drar honom till Berlin. Från tiden han levde minns han nästan ingenting, utom små glimtar som då och då dyker upp, minnen från en lyckligare tid. I storstaden träffar han filmaren Medea Yarn (Katharina Klewinghaus) som håller på att spela in sitt storverk, den politiska gay-zombie-porrfilmen ”Up with dead people”. Otto erbjuds en roll och tas om hand av medskådespelaren Fritz (Marcel Schlutt), men hans förflutna vill inte lämna honom någon ro.
Bruce laBruces filmer spelar i en egen liga – de är svåra att jämföra med andra. Att det är extrem lågbudget och att skådespelarna talar engelska med tysk brytning gör mig inte så mycket. Det finns alltid en sympatisk humor i grunden som bär. Jag gillade greppet att ta en genre som av vissa anses som politisk och använda den på det här (också politiska) sättet.
Jag hade blivit varnad innan för magstarka scener men är inte särskilt känslig så jag tyckte inte det var så farligt. Sexscenerna i slutet kunde dock ha skippats, eftersom partiet precis innan var så starkt i sig att de inte behövdes. (Spoiler!) Känslan av att Otto hade dött av sorg när pojkvännen lämnade honom var det som främst gjorde filmen sevärd.
Låt den rätte komma in (2008)
27 mars, 2009 at 3:02 e m | In 2000-tal, Sverige, könsförväxling, långfilm, manlig bisexualitet, romantik, rysare/gore, svenska, trans och queer | 4 CommentsTags: 2008, John Ajvide Lindqvist(M), Kåre Hedebrant, Lina Leandersson, Tomas Alfredson(R)
Låt den rätte komma in, 2008, Sverige
Regi: Thomas Alfredson efter romanen av John Ajvide Lindqvist
Året är 1982 och Oscar (Kåre Hedebrant) är en mobbad 12-åring i en Stockholmsförort. En vinterdag när han står och övar på att hämnas sina klasskompisar så träffar han på den nyinflyttade, jämnåriga grannen Eli (Lina Leandersson) som lovar att skydda honom. Oscar blir lycklig över att ha en vän (och någon att vara kär i), men det visar sig att Eli är en vampyr och vampyrer behöver dricka blod för att överleva.
Jag måste börja med att säga att jag är stolt över att Sverige producerat något som uppskattas utomlands. Den här rysaren är i nuläget på 191:a plats bland alla filmer på hela IMDb. Det är j**ligt stort och den förtjänar det också för det här är en unik historia som är riktigt snyggt filmad. I övrigt var det bra skådespeleri och ovanligt naturliga repliker. Sen har vi rysardelen: Ja, jag tyckte att den var läskig och stämningen var bra och så, men de kunde ha dragit ned lite på specialeffekterna. Ika Nord (ni vet, ”Ika i rutan”) spelar en ganska stor roll och det är kul, men för min skull kunde de gärna ha klippt bort den sidohistorien för den innehåller en hel del estetiskt fula scener som mest blir skrattretande.
/Johnny
All The Boys Love Mandy Lane
10 juli, 2008 at 8:01 e m | In 2000-tal, USA, engelska, homoerotisk stämning, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, kvinnor i garderoben, långfilm, obesvarad kärlek, rysare/gore | 2 CommentsTags: Amber Heard, Jacob Forman(M), Jonathan Levine(R), Whitney Able
All The Boys Love Mandy Lane, 2006, USA
Under hela Mandy Lanes (Amber Heard) tid i high school har alla killarna i skolan suktat efter henne, medan Mandy har dissat dom och hängt med sin kompis Emmet (Michael Welch) istället. Sista året i high school umgås hon inte med Emmet längre, utan har istället blivit en del av det populära gänget i skolan. En helg lyckas tre poppiskillar och två poppistjejer dra med Mandy till en stor villa ute i ödemarken. Planen är att ha en sexig helg fri från föräldrar – och killarna slår vad om vem som blir den första att ta Mandys oskuld. Men gängets planer omkullkastas något av att de en efter en istället faller offer för en mystisk mördare.
Den enda som Mandy verkar intresserad av är en av poppistjejerna (spelad av Whitney Able). Hon försöker och misslyckas kyssa henne, men får i alla fall ha en väldigt lesbiskt laddad stund med tjejen ifråga; hon smeker hennes hår, pratar ömt med henne, och ahhhhh. Väldigt hett. Det är inga ”straight tjej som försöker kåta upp en kille genom att vara fejklebb”-fasoner, utan Mandy och bruden har sin lilla homo moment alldeles ensamma. Det fick mig i alla fall att tolka saken som att hela skolan hade misstolkat Mandys ointresse av det motsatta könet. En annan tillfredställande sak med den här filmen är att alla personer som jag störde mig på i den dog, och att Mandy var så fantastiskt konsekvent i sitt avvisande av alla idioter som drogs till henne. Annars brukar ett nej i filmer bara betyda ”uppvakta mig i några minuter till så säger jag ja, tihi”.
All The Boys Love Mandy Lane är på många sätt en typisk high school-skräckis. Den är stundom klyschig men också förvånande äcklig och läskig här och där. Detta kombinerat med en tystlåten men sympatisk garderobsflata i huvudrollen räckte för att underhålla mig, i alla fall. Bara att Mandy Lane inte ger efter för en enda kille ger filmen massor av queerpoäng i min bok. Tyvärr är slutet lite för WTF. Men se den ändå!
/Imdb/
/Miriam
The Brotherhood
22 maj, 2008 at 2:02 e m | In 2000-tal, USA, engelska, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, rysare/gore, trekant/orgie/poly | 1 CommentTags: Bradley Stryker, David DeCoteau(R), Josh Hammond, Sam Page
I’ve Been Watching You/ The Brotherhood, 2001, USA
Hahahahah! Oj, jag vet inte var jag ska börja. Den här filmen är som en bögporrfilm utan grafiskt sex. Alla är hunkiga, vältränade och homoerotiska och dialogen är så dålig att man skrattar. Och själva storyn. Alltså, Ja. Ehm. Låt mig berätta:
Ensamvargen Chris (Sam Page) får en ny roommate (Josh Hammond) på campus och i samma veva träffar han också en ny tjej som han flirtat med på avstånd (Elizabeth Bruderman). Och så vill den skumma men charmiga Devon (Bradley Stryker) ha med honom i det hemliga brödraskapet. Varför? Chris vill inte tillhöra ett brödraskap- han klarar sig själv! Men han dras motvilligt till Devon i alla fall… vilket visar sig vara faaaaarligt!
Det här är en B-rysare (de har försökt gömma att budgeten är dålig genom att låta förtexterna rulla i 4 dramatiska och svarta minuter) om evig ungdom och coola killar med solglasögon. Ibland försöker de blanda in lite stela skämt också. Handlingen är långt ifrån unik och passar som sagt bättre i en porrfilm. Till och med blodsugarscenerna är upplagda som porrscener där man ser sugandet i 5 minuter filmat ur flera vinklar till typ dålig techno. Jag skojar inte! Jag skojar inte heller när jag säger att jag faktiskt blev lite upphetsad av det. Men är det en bra film? Nej! God, nooo! Det enda den ska ha creds för är att presentera en slags binormativ värld där homoattraktion ses som lika vanligt som heteroattraktion.
Regissören David DeCoteau har gjort 67 filmer sedan 1985 och de flesta ligger på 2.5/10 i snittbetyg på imdb. Det är bra jobbat! Ett fåtal filmer har nått över 4-gränsen. De flesta verkar vara rysare med homoerotiska element i alla fall. Både boy on boy och girl on girl. Om du har en kink för lesbiska vampyrer så är han din man! /Imdb/
/Johnny
Curse of the Queerwolf
14 februari, 2008 at 11:50 e m | In 70-80-tal, MTF transvestiter/drag queens, USA, engelska, gay bashing, homofobi, komedi, könsförväxling, långfilm, otrohet, religion, rysare/gore, sci-fi/fantasy, straighta som låtsas vara gay, trans och queer | 1 CommentTags: John McCafferty, Mark Pirro(R), Michael Palazzolo, Pat Hunter
Curse of the Queerwolf, 1988, USA
Hahhahahahahahahah! OMG! Den här är helt galet rolig. För det första är den sååå B, men det är nog meningen för det gör halva filmen. Den parodiserar Exorcisten, Den sista färden + alla möjliga B-rysare. Handlingen är att heterokarlen Larry (Michael Palazzo) är otrogen och blir biten av en bög som ser ut som en transvestit som han trodde var kvinna. Bögen can’t help it – han är smittad av Queerwolf-smittan som gör en till bög vid fullmåne. Och sannerligen – vid fullmåne växer det ut långa målade naglar på Larry. Han får även en peruk och hans handled faller för gravitationen. Av någon anledning är transvestit och bög samma sak här. När jag beskriver allt låter filmen så jävla homofobisk och evil, men jag tror det motsatta är menat. De gör lika mycket – om inte mer – narr av heterosexuella och homofobiska präster. Queert och B, helt enkelt. Och jävligt kul om man förstår ironin./Imdb
/Johnny
Nowhere
21 januari, 2008 at 6:04 e m | In 90-tal, Frankrike, MTF transvestiter/drag queens, USA, bögkyss, engelska, homoerotisk stämning, incest, komedi, kvinnlig bisexualitet, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, romantik, rysare/gore, sci-fi/fantasy, trans och queer | 5 CommentsTags: Gregg Araki(R), Guillermo Díaz, James Duval, Jeremy Jordan, Nathan Bexton
Nowhere, 1997, USA/Frankrike
Jag slutar aldrig älska Gregg Araki. Här har han gjort en fullkomligt lysande film som parodiserar tonårssåpor och Sci-fi-B-filmer. Alla karaktärer är stereotypa som seriefigurer med peruker och frisyrer i alla färger och former. Den är beskriven som ”90210 on acid” (säger IMDb) och det stämmer ganska bra. Huvudpersonen Dark (James Duval) är en känslosam bisexuell kille som letar efter kärleken i livet. Han är så emo att hans tapeter föreställer honom själv med pistoler riktade mot tinningarna. Han har en flickvän, men hon är också bisexuell och vill ha ett öppet förhållande och knulla runt (bl.a. med de kända, twincestanspelande Brewer Twins). Dark blir kär i den blonda och otroligt söta Montgomery (Nathan Bexton) men han försvinner mystiskt när de spelar ”burken”. Och vem är den ödleliknande varelsen som dyker upp överallt?/Imdb/
/Johnny
Wild Zero (2000)
19 mars, 2007 at 6:22 e m | In 2000-tal, Japan, action/äventyr, homoerotisk manlig vänskap, japanska, komedi, könsförväxling, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, musikfilm, roadmovie, romantik, rysare/gore, sci-fi/fantasy, trans och queer | 1 CommentTags: 2000, Guitar Wolf, Kwancharu Shitichai, Masashi Endô, Tetsuro Takeuchi(R)
Wild Zero, 2000, Japan
En queer japansk skräck-sci-fi-komedi. Aliens invaderar planeten och rockikonen Guitar Wolf kämpar emot zombies och ger tips åt rockabilly-killen Ace (Masashi Endô) och uppmuntrar honom till homosexuellt umgänge med den androgyna thailändska pojken Tobio (Kwancharu Shitichai). Otroligt rolig film.
/Imdb/
/Johnny
The Doom Generation
15 mars, 2007 at 7:32 e m | In 90-tal, bögsex, drama, homoerotisk stämning, komedi, manlig bisexualitet, roadmovie, rysare/gore | Leave a CommentTags: Gregg Araki(R), James Duval, Johnathon Schaech
The Doom Generation, 1995, USA/Frankrike
Svart dramakomedi med splatter-element. Ett ungt heterosexuellt par plockar upp en kille i sin bil och åker på äventyr, bor på olika drive-in motel och blir jagade av galna människor. Tjejen börjar knulla den nya killen och den nya killen vill även åt hennes pojkvän och tillsist har de alla trekant. Skitbra film! Absurd! Lägg ett regissörsnamn på minnet: Gregg Araki. /Imdb/
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
The Rocky Horror Picture Show, 1975, Storbritannien/USA