Hot Fuzz (2007)
5 november, 2009 at 6:26 e m | In 2000-tal, Storbritannien, action/äventyr, boytouching, drama, engelska, homoerotisk manlig vänskap, komedi, långfilm, man+man, romantik, thriller/deckare | 5 CommentsTags: 2007, Edgar Wright(M), Edgar Wright(R), Nick Frost, Simon Pegg, Simon Pegg(M)
Hot Fuzz, 2007, Storbritannien
Regi: Edgar Wright
Manus: Edgar Wright och Simon Pegg
Polisen Nicholas Angel (Simon Pegg) fångar så bovar att han får statistiken för medarbetarna att se dålig ut. Därför blir skickad ut till en liten håla på landsbygden där de är så perfekta att de inte har någon brottslighet. Den perfekta ängeln Angel blir helt chockerad när han ser hur byns poliser rycker på axlarna åt saker som alkoholpåverkade bilister och han bestämmer sig för att få ordning på saker och ting. Men då börjar det helt plötsligt komma en våg av mord i det lilla samhället och när alla misstänkta har efternamn som Reaper, Shooter, Skinner och Hatcher är det svårt att rensa bland ledtrådarna och motiven. Det är som en gammal Agatha Christie-deckare – fast med glimten i ögat och mycket mer action.
Nicholas blir kompis med polismästarens son Danny (Nick Frost) och de är väldigt söta ihop. Trots att det inte är några billiga skämt om att de skulle ha en sexuell relation så känns det ändå som att filmskaparna har lagt ut hintar om det. Deras stunder tillsammans är väldigt romantiska och seriösa och när de somnar i soffan tillsammans är det helt AWWW. När Danny fyller år går (springer!) Nicholas och handlar en blomma åt honom och när butiksbiträdet frågar om det är till ”someone special” så tänker han efter ett tag och svarar ‘ja’. Vad för mer bevis behöver vi? Jo, hmm… just det! De riskerar sina liv för varandra.
/Johnny
Brottslig drift (1959)
5 november, 2009 at 5:59 e m | In 10-60-tal, USA, engelska, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, thriller/deckare | Leave a CommentTags: 1959, Bradford Dillman, Dean Stockwell, Meyer Levin(M), Richard Fleischer(R), Richard Murphy(M)
Compulsion, 1959, USA
Regi: Richard Fleischer
Manus: Richard Murphy (baserat på en bok av Meyer Levin)
Artie (Bradford Dillman) och Judd (Dean Stockwell) är två begåvade och intelligenta tonåringar som ganska tydligt är psykiskt störda också. Man introduceras redan i första scenen till det speciella S&M-förhållande de har till varandra. Judd vill bli befalld och Artie är psykopatisk nog för att kommendera honom att begå brott. Det börjar med en silversked och slutar med… ja, mord.
Judds brorsa Max tycker inte om att han umgås med Artie. Han säger ”Don’t you ever go to a baseball game or chase girls? When I was your age…” och det är hela tiden lite underförstått att Judd är gay och kär i sin kompis. Om känslorna är besvarade får vi aldrig veta, för Artie är en skamlös mytoman. Efter halva filmen börjar rättegångsdramat (där frasen ”I’m a doctor – not a lawyer!” ordagrannt yttras, vilket är roligt för Star Trek-fans som jag) och Orson Welles kommer in i bilden och spelar killarnas advokat. Nu blir frågeställningarna: Är dessa ungdomar friska nog för att avrättas för det sadistiska och meningslösa brott de begått? Har media rätt att döma ut någon i förskott? Vad är ett lämpligt straff för mord? Väldigt intressant, faktiskt.
/Johnny
Deathwatch (1966)
23 oktober, 2009 at 9:25 e m | In 10-60-tal, MSM, USA, boytouching, bögsex, drama, engelska, fjollor, homoerotisk stämning, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, thriller/deckare, trekant/orgie/poly | Leave a CommentTags: 1966, Jean Genet(M), Leonard Nimoy, Michael Forest, Paul Mazursky, Robert Ellenstein, Vic Morrow(R)
Deathwatch, 1966, USA
Regi: Vic Morrow
Manus: Vic Morrow (efter Jean Genets pjäs)
Rånaren Jules (Leonard Nimoy) hamnar i samma fängelsecell som den kända mördaren Green Eyes (Michael Forest). Eftersom han länge beundrat den grönögde legenden blir han också mycket svartsjuk när de får en till fånge i cellen – den flamboyanta Maurice (Paul Mazursky). Maurice och Jules börjar tävla om vem som kan bli Green Eyes ”vän”.
Oj oj oj oj oj! Det är så mycket boytouching att jag är förvånad över att kameralinsen inte smälte och blev suddig. Det är triangeldrama med fokus på drama. Det är dramatik med fokus på tik (bitch, yo!). De håller varandras händer (när det är underförstått att de BEEP), de kramas, smeker varandras hår, gnuggar sina ansikten mot varandras bröst… *viftar med solfjädern för att kyla ned sig själv* Varför är gayfilmer från 60-talet ofta så mycket mer givande än moderna? Visst, de osar kanske av någon slags homofobi (som man knappt märker för erotiken vinner över den moraliserande tragiken) men de kunde verkligen göra intima man on man-scener! Och att de bråkar om vem som ska få mörda Green Eyes fru är ju väldigt fint och romantiskt ;)
/Johnny
V för Vendetta (2005)
13 mars, 2009 at 4:42 e m | In 2000-tal, Storbritannien, Tyskland, USA, action/äventyr, drama, engelska, flatkyss, historiskt tema, homofobi, komma ut, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, kvinnor i garderoben, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, sci-fi/fantasy, thriller/deckare | Leave a CommentTags: 2005, Imogen Poots, James McTeigue(R), Kyra Meyer, Laura Greenwood, Mary Stockley, Natasha Wightman, Stephen Fry
V for Vendetta, 2005, USA/Storbritannien/Tyskland
Regi: James McTeigue
Evey (Natalie Portman) går omkring i staden på natten, trots utegångsförbudet som råder. När säkerhetspolisen kommer på henne blir hon räddad av en mystisk man i mask som kallar sig V. Tillsammans startar de en revolution mot det brutala övervakningssamhället de lever i: ett samhälle där storebror alltid ser dig och där alla förbud är ”för din egen säkerhet”. Denna skrämmande framtidsfantasi är baserad på en tecknad serie av David Lloyd.
Jag älskar hämndfilmer! Den här hymlar inte, den tvekar inte – det är bara V som i Victory! Vanligtvis är det någon i sista minuten som gnyr till ”Hämnd är fel!” för att sudda ut budskapet så att inte filmen blir allt för provokativ. Men här nämer de till och med USA:s krig och anklagar nästan på så sätt en riktig nation för ondska – och hur extremt det än verkar så känns problematiken relevant för det samhälle vi lever i nu. Det är modigt! Å andra sidan handlar filmen om hur censuren stoppar folket från att uttrycka sig, så att censurera den vore ju att skjuta sig själv i foten.
Gayinnehållet är också väldigt poltitiskt. I samhället i filmen så är homosexualitet bannat och en av Eveys poltiskt involverade vänner (spelad av Stephen Fry!) är bög. Evey får även läsa ett brev av en kvinna som heter Valerie (Natasha Wightman), där det berättas om förbjudna lesbiska kärlekshistorier som vi också får se. Valeries flickvänner Ruth, Sarah och Christina spelas av Mary Stockley, Kyra Meyer och Imogen Poots.
/Johnny
Sanna lögner (2005)
2 mars, 2009 at 7:21 e m | In 2000-tal, Kanada, Storbritannien, WSW, bögkyss, bögsex, droger, engelska, flatkyss, flatsex, historiskt tema, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, män i garderoben, obesvarad kärlek, thriller/deckare, trans och queer, trekant/orgie/poly, våldtäkt | Leave a CommentTags: 2005, Alison Lohman, Atom Egoyan(M), Atom Egoyan(R), Colin Firth, Kevin Bacon, Kristin Adams, Rupert Holmes(M)
Where the Truth Lies, 2005, Kanada/Storbritannien
Regi: Atom Egoyan (efter Rupert Holmes roman)
En erotisk thriller om journalisten Karen (Alison Lohman) som i början av 70-talet söker upp sin gamla barndomsidol Vince (Colin Firth) för att ta reda på vad som egentligen hände när han och showbizkollegan Lanny (Kevin Bacon) blev misstänkta för att ha mördat en ung kvinna femton år tidigare. Eftersom båda männen hade alibi och friades vill Karen reda ut allt en gång för alla och skriva en bok om händelsen. Lanny är dock bestämd att skriva sin egen historia, men av en slump råkar Karen hamna på samma plan som honom och det är omöjligt att inte blanda sig i och bli en del av boken.
Det märks att den här filmen är från Kanada för gayinnehållet kräver sin plats, vilket sällan tillåts utan kompromisser i Hollywood. Karen överraskar sig själv med att tända på tjejer och genom detta får vi även en lesbisk sexscen (visserligen under drogpåverkan…). Utöver detta har vi Lanny och Vince som har en nära och homoerotisk partnerrelation där trekanter och sexorgier tycks vara vanliga inslag. Men gräver man djupt så deras vänskap är mer problematisk än så.
Det här är en typisk TV-film som går sent på natten. Det är synd att allt är så pinsamt halvdåligt, annars hade det varit en smart deckare i L.A. Konfidentiellt-stil. Malplacerat skådespel från huvudrollsinnehavaren Lohman och cheesy recitationer från originalboken drar ned betyget från en 4:a till en 3:a, men ett litet plus för hett gayinnehåll och den som castade Bacon och Firth – utan dem hade filmen stannat på en 2:a.
/Johnny
Rebellerna från S:t Petri (1991)
24 februari, 2009 at 1:12 e m | In 90-tal, Danmark, Sverige, bögkyss, danska, drama, historiskt tema, homoerotisk manlig vänskap, långfilm, man+man, thriller/deckare, tyska | Leave a CommentTags: 1991, Christian Grønvall, Morten Buch Jørgensen, Philip Zandén, Søren Kragh-Jacobsen(R), Tomas Villum Jensen
Drengene fra Sankt Petri, 1991, Danmark/Sverige/Norge/Finland
Regi: Søren Kragh-Jacobsen
Ett gäng unga killar har en hemlig klubb där de jobbar för att förstöra så mycket som möjligt för tyskarna som ockuperat Danmark. Det mesta de gör skulle kunna räknas som små oskyldiga pojkstreck, men när de introducerar den rebelliske och smått efterblivna killen Otto (Nikolaj Lie Kaas) i gänget blir det på dödligt allvar.
Huvudpersonen i dramat tycks vara den unge Lars (Tomas Villum Jensen). Han blir invigd i den politiska klubben genom sin storebror Gunnar (Morten Buch Jørgensen) och det är sedan Lars som introducerar Otto. I Ottos och Lars första möten tyckte jag mig ana lite homoerotik för deras anledning att umgås (tillgång till vapen) tycktes aldrig nog förklaring. Lars blir vid ett tillfälle tvingad att pussa en manlig, tysk officer och han gör det för att rädda Otto. Sweet! Lars är även flirtig mot den svenska prästen (spelad av svenska skådespelaren Philip Zandén) som bor hemma hos honom. Men sedan blir han mer och mer jobbigt hetero och börjar dejta storebrorsans flickvän Irene i smyg.
Kvinnor är ofta de som får stå för vettiga argument och ”våld-är-dåligt”-gnäll i filmer, men i den här filmen har Gunnars bästa kompis Søren (Christian Grønvall) den rollen. Søren tycks vara kär i Gunnar och klänger på honom, oroar sig för honom och är beroende av honom. Gunnar ger däremot ingen respons på detta utan är helt och hållet tillägnad Irene. Man kan känna av en viss sorts svartsjuka och orkar man med obesvarad kärlek kan man ju se den här filmen. Den är baserad på en sann historia och man kan ju ana att Søren i filmen och regi-Søren (höhö) är samma person. I övrigt så är det en väldigt spännande film med lagom engagerande manus och skådespel.
/Johnny
Performance (1970)
27 december, 2008 at 7:26 e m | In 10-60-tal, Storbritannien, action/äventyr, droger, engelska, flatkyss, flatsex, homoerotisk stämning, homofobi, konstfilm, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, könsförväxling, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, musikfilm, sci-fi/fantasy, thriller/deckare, trans och queer, trekant/orgie/poly | Leave a CommentTags: 1968, 1970, Anita Pallenberg, Donald Cammell(R), James Fox, Michèle Breton, Mick Jagger, Nicolas Roeg(R)
Performance, 1970 (inspelad 1968), Storbritannien
Regi: Nicolas Roeg, Donald Cammell
Jag ska inte låtsas som att jag förstår den här filmen – för det gör jag inte riktigt fastän jag har sett den med svensk text, sett en dokumentär om den, läst flera analyser av den samt sett vissa delar igen för att friska upp minnet – och jag ska inte heller försöka återge vad den handlar om i detalj, men jag ska försöka måla upp någon snabb skiss av vad jag tänker om den:
Allt börjar med att Chas (James Fox) är någon gangstertyp och sedan lämnar han det livet och då får han maffian efter sig. Detta håller på i typ en timma, vilket nästan fick mig att stänga av videon, men sedan träffar han Turner (Mick Jagger) och får bo i hans hus och det är då hela filmen egentligen börjar, skulle man kunna säga.
Turner bor med två kvinnor (Lucy och Pherber) och de tycks ha ett slags bisexuellt polyförhållande. Lucy (Michèle Breton) är en androgyn och mörkhårig fransyska som jag flera gånger misstar för att vara Mick Jagger – detta visar sig vara meningen då i en scen då Turner och Chas ligger i samma säng och Turner vänder sig mot Chas och de börjar hångla. Men i sekunden han vänder sig om byter de skådespelare och då är det Lucy som Chas rullar omkring med. Regissörerna leker med oss tittare och får oss att bli förvirrade – vem är vem? Vad är drogrus och vad är verklighet?
Tjejerna tillåts dock ha sina fysiskt bisexuella stunder tillsammans (utan manliga ”stuntmän”) och Pherber (Anita Pallenberg) retar Chas när hon märker att han lider av homofobi och föreslår att han bör testa på att ligga med Turner (läs samtalet nedan). Turner verkar vara kär i Chas och har ett ganska blygt sätt att närma sig honom – i slutet undrar man om inte Turner och Lucy ändå är samma person. Och i en låt i filmen (med musikvideo!) anspelas det på homoerotik, fast då mellan äldre gubbar. Rakt igenom är det queer, queer och queer. Synd bara att det går så segt i början. När filmen väl kommer igång är den estetiskt tilltalande och drogad men fortfarande väldigt svårsmält – inget att sitta och sticka en kofta till, alltså.
/Johnny
Farligt möte (1998)
1 december, 2008 at 1:05 e m | In 90-tal, USA, bögkyss, engelska, homoerotisk stämning, långfilm, man+man, män i garderoben, otrohet, thriller/deckare, trans och queer | 2 CommentsTags: 1998, Adam Coleman Howard(M), Adam Coleman Howard(R), Alan Rickman, Justin Lazard(M), Norman Reedus
Dark Harbor, 1998, USA
Regi: Adam Coleman Howard
Det gifta paret David (Alan Rickman) och Alexis (Polly Walker) åker ut till sin sommarstuga i ösregnet men missar dagens sista båt då de påträffar en ung kille som ligger och sover vid vägkanten. Alexis blir orolig men killen (Norman Reedus) säger åt dem att inte ringa polisen utan bara lämna honom. När paret anländer till ön nästa dag så stöter de på killen igen under mystiska omständigheter. Alexis låter honom bo tillsammans med dem i sin faders stuga men hennes man är inte allt för glad över det. Snart börjar stämningen bli spänd och man förstår att något hemskt kommer att hända…
Det här är en riktig TV-thriller med allt TV innbär i motsats till bio, men trots att den låga budgeten skiner igenom så lyckas den med att åstadkomma det den ska: man sitter spänd av förväntan och nervositet och man förstår inte riktigt vad det är man är rädd för. Hela filmen är psykologisk-thriller-erotisk och ett queert inslag är när Alexis och killen har något slags rollspel där de spelar sitt motsatta kön. Det finns även ett rent homoinslag, men jag vill inte avslöja för mycket eftersom genren inte tillåter det. Jag kan ju bara säga att det är hawt!
/Johnny
Apartment Zero (1989)
29 september, 2008 at 11:39 f m | In 70-80-tal, Argentina, MTF transvestiter/drag queens, MTF-transsexuella, Storbritannien, boytouching, engelska, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, män i garderoben, otrohet, romantik, thriller/deckare, trans och queer | 1 CommentTags: 1989, Colin Firth, Fabrizio Bentivoglio, Hart Bochner, Martin Donovan(M), Martin Donovan(R)
Apartment Zero, 1989, Storbritannien/Argentina
Adrian LeDuc (Colin Firth) hyr ut sin mentalsjuka mammas rum och den flirtiga och trevliga hunken Jack (Hart Bochner) flyttar in. Det homosexuella intresset verkar mycket ömsesidigt, men det är värsta angsty och Adrian vill ha Jack för sig själv medan Jack är bisexuell och knullar runt. Adrians intresse för Jack blir i alla fall snart en besatthet men han anar också att hans hyresgäst döljer något för honom. Omgiven av skumma grannar (bl.a. en transkvinna som alla oförklarligt hatar) och ingen att lita på blir Adrian bara mer och mer paranoid och lik sin mamma.
Alltså, hahahahahahahha! Jag vet verkligen inte vad jag ska säga om den här filmen. Jag vet inte om den var extremt dålig eller en av mina favoritfilmer. Colin Firth är så jävla söt och bra och homoerotiken är så tillfredsställande, men i övrigt är allt bara så jävla skumt och teatraliskt. Jag blev livrädd redan första minutrarna på grund av den skumma musiken och det skrämmande usla skådespeleriet från vissa skådespelare. I slutet blev allt så extremt att jag bara kunde skratta. Vissa scener förväntade jag mig att någon skulle vakna upp ifrån som om det vore en dröm, men filmen bara fortsatte. När filmen tog slut kunde jag bara skaka på huvudet och flina. Det bara osade B-film och homo- och transfobi. Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka.
/Johnny
Skenbart
15 september, 2008 at 5:44 e m | In 2000-tal, Sverige, flatkyss, historiskt tema, homoerotisk stämning, komedi, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnor i garderoben, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, otrohet, religion, svenska, thriller/deckare | Leave a CommentTags: Anna Björk, Gösta Ekman, Kristina Törnqvist, Lars Amble, Lena Nyman, Peter Dalle(M), Peter Dalle(R)
Skenbart – en film om tåg, 2003, Sverige
Det är 40-tal, kriget är slut och svärmorsdrömmen Gunnar (Gustaf Hammarsten) säger upp sitt jobb på tidningen för att resa ut i världen. Men det är som om en förbannelse drabbar honom i samma ögonblick, och när han kliver på tåget till Berlin så tycks allt gå åt helvete där han stryker fram – han som bara vill väl! I hans kupé sitter Pompe (Gösta Ekman) och Sixten (Lars Amble) – ett äldre homosexuellt par som inte direkt är lyckliga tillsammans – och i en annan kupé sitter en biljettlös och skenhelig katolik (Magnus Roosman) med sin älskarinna (Anna Björk) och planerar mord på sin fru (Kristina Törnqvist) som sitter i kupén bredvid tillsammans med en mycket intressant äldre kvinna (Lena Nyman). I godsvagnen ligger flyktingar och våndas och nunnorna tycks ha tappat tron. Den pedantiske konduktören (spelad av Peter Dalle som också skrivit manus och regisserat) glider runt med bister min och ser till så att alla sköter sig.
Den här svartvita rullen växlar mellan att vara fars, svart komedi och en psykologisk thriller i Hitchcock-anda. Skådespelartalangerna pendlar också – mellan dåligt och mediokert – men Nyman och Ekman är bra som vanligt. Robert Gustafsson är ovanligt jobbig i rollen som den otursdrabbade och omkringsnubblande krigsveteranen – det är som om han hade mutat in sig i Dalles manus.
Om man kollar på HBT-innehållet så har det en ovanligt stor och öppen roll för att vara svensk film. Det finns förutom bögar även med en lesbisk del, men jag vill inte avslöja mer än så.
/Johnny
Stekta gröna tomater (på Whistle Stop Café)
15 september, 2008 at 1:45 e m | In 90-tal, USA, drama, engelska, historiskt tema, homoerotisk kvinnlig vänskap, komedi, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, långfilm, religion, romantik, thriller/deckare | Leave a CommentTags: Fannie Flagg(M), Jessica Tandy, Jon Avnet(R), Mary Stuart Masterson, Mary-Louise Parker
Fried Green Tomatoes (at the Whistle Stop Cafe), 1991, USA
Den olyckliga och uttråkade hemmafrun Evelyn (Kathy Bates) lär känna en tant på sjukhuset. Ninny (Jessica Tandy), som tanten heter, berättar historier om personer hon växte upp med i en liten by i Alabama i början av 1900-talet. Efter varje möte med Ninny känner sig Evelyn starkare inombords och börjar ifrågasätta sin vardag och sin roll som kvinna och fru. Hon blir Towanda – rebellen!
Huvudpersonerna i Ninnys berättelse är kvinnorna Idgie Threadgoode (Mary Stuart Masterson) och Ruth Jamison (Mary-Louise Parker) och deras kärlek och attraktion till varandra genomsyrar hela filmen, trots att regissören försökt tona ned det till bara vänskap. De lever som ett äkta par, de jobbar tillsammans och de blir svartsjuka på andra personer. Utöver detta är blickarna helt sexgenomdränkta, och Parker berättar i en artikel att det egentligen bara var hon och den andra Mary som kämpade för att tydliggöra Idgie och Ruths kärleksrelation. Och i öppet lesbiska Fanny Flaggs roman (som den här filmen är baserad på) råder det inga tvivel om att de unga kvinnorna var älskare.
Bortsett från den obligatoriska censuren så är filmen så jävla kanonbra och berör alla! Den som säger att den bara är till för tjejer ska ha spö!
/Johnny
Het Sol
1 september, 2008 at 6:05 e m | In 10-60-tal, Frankrike, Italien, engelska, franska, homoerotisk manlig vänskap, italienska, långfilm, man+man, thriller/deckare | 1 CommentTags: Alain Delon, Maurice Ronet, Patricia Highsmith(M), René Clément(M), René Clément(R)
Plein Soleil, 1960, Frankrike / Italien
Tom (Alain Delon) blir lovad stora summor pengar om han reser till Italien och övertalar rikemanssonen Philippe (Maurice Ronet) att återvända hem till USA. När Tom kommer till Europa blir han och Philippe goda vänner, men Philippes svartsjuka fästmö Marge sätter käppar i hjulet för uppdraget. När inte allt går som tänkt blir Tom desperat och dödar Philippe, och eftersom han är ett geni på att imitera röster och handstilar bestämmer han sig för att ta över Philippes identitet och leva ett liv i överflöd.
Den här thrillern är, liksom nyversionen The Talented Mr. Ripley, baserad på Patricia Highsmiths böcker om psykopaten Tom Ripley. Gastkramande spänning utlovas, men homoerotiken är mycket sparsam här – troligtvis för att den är inspelad på 60-talet. Men trots att de har försökt att förklara Toms beteende med en besatthet av Marge så infinner sig inte någon spänning mellan de två. Inte ens Philippe tycks intresserad av sin fästmö utan lever hellre ungkarlsliv med sin nyfunna manliga vän. I stort känns deras homosociala relation oförklarad av filmen, men å andra sidan är den allt för kort för att lägga någon vikt vid. Vill du se samma historia med ett queert öga, se remaken.
/Johnny
L.A. Konfidentiellt (1997)
22 augusti, 2008 at 1:02 e m | In 90-tal, USA, engelska, historiskt tema, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, kvinnor i garderoben, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, män i garderoben, thriller/deckare | 1 CommentTags: April Breneman, Brian Helgeland(M), Curtis Hanson(R), Guy Pearce, James Ellroy(M), Jeremiah Birkett, Lisa Worthy, Ron Rifkin, Russell Crowe, Salim Grant, Simon Baker, Symba Smith
L.A. Confidential, 1997, USA
Det är 50-tal och Los Angeles har precis blivit av med den största maffiabossen. Kriget om vem som blir den nya herren på täppan får maffiosos att falla av pinn i rapp takt. L.A.-poliserna har nu sin chans att polera på den glänsande Hollywood-ytan och visa vilka det är som bestämmer i staden, men taktiken de använder är inte speciellt ärofylld. Bad boy Bud White (Russel Crowe) använder sig av våldsamma förhörstekniker och Jack Vincennes (Kevin Spacey) sammarbetar med skvallerpressen. Den enda som vill skipa rättvisa tycks vara prydliga och glasögonklädda Ed Exley (Guy Pearce). Men när en nyligen pensionerad polis mördas och spåren leder till en porrklubb så tycks rollerna ändras och man vet inte längre vem som är ond och vem som är god.
En sån jävla smart triller, alltså! Det är en sån man vill se två gånger minst för att gotta sig i alla gömda ledtrådar. Huvudpersonerna är oberäkneliga och spännande och eftersom man inte riktigt vet vem som är hjälten så kan man inte heller vara helt säker på vilka som kommer dö och vilka som kommer överleva. Bi- och homosexuella karaktärer finns det flera av, men de tycks bara finnas där för att skapa utpressningssituationer: Mörka hemligheter, folk som är varandras ”bitches” i fängelset, kvinnor som dansar med varandra, rykten om kändisar…
Trots att homofobin kanske skiner igenom författaren James Ellroy (jag har hört att han ofta skriver om bisexuella personer som inte går att lita på) så är tycks huvudpersonerna i filmen vara väldigt avslappnade. Ibland känns de t.o.m. homoerotiska: Vincennes verkar bry sig onödigt mycket om bisexuella skådespelaren Matt Reynolds (Simon Baker) och White och Exley male-bondar ganska snabbt och oväntat. Oavsett homoerotiken eller inte så är det en fantastisk film som alla bör se!
/Johnny
Repet (1948)
22 februari, 2008 at 12:01 f m | In 10-60-tal, USA, boytouching, engelska, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, thriller/deckare | 2 CommentsTags: 1948, Alfred Hitchcock(R), Farley Granger, John Dall
Rope, 1948, USA
Phillip(Farley Granger) och Brandon (John Dall) stryper sin klasskompis (för att de tycker att han är en underlägsen människa), gömmer honom i en kista i lägenheten och bjuder sen hem hans föräldrar och några till på en fest för att öka spänningen. Vilka idioter! Phillip börjar bli darrig, en av gästerna börjar lägga näsan i blöt och spänningen är olidlig. Ingenting i filmen tyder på att Phillip och Brandon bara är vänner. De gör allt tillsammans, tycks bo tillsammans, ska resa bort tillsammans; de är väldigt intima och har en passion mellan sig som slår gnistor. Ingen frågar dem om kärleksintressen trots att ett annat triangeldrama utspelar sig. Det känns som alla vet att de två är ett kärlekspar men ingen säger något. Phillip säger kärleksfulla saker som ”You frightened me. You always have. From the very first day in prep school. Part of your… charm, I suppose.” och så kollar de erotiskt på varandra och Phillip suckar och kollar ned. Senare säger han ”You just astound me, as always!” Brandon hjälper honom t.o.m. att ta av sig handskarna och han gör det med så mjuka rörelser som om han skulle ta av dem från en skör docka. Alltid de djuriska blickarna mellan dem – de grälar som ett gift par, men kärleken finns ändå kvar. Hitchcock-filmen är ett mästerverk i alla avseenden!/Imdb/
/Johnny
Recensionen är tillägnad Fred som gillar onda bögar.
Främlingar på tåg
20 februari, 2008 at 6:55 e m | In 10-60-tal, USA, engelska, homoerotisk stämning, långfilm, man+man, thriller/deckare | 4 CommentsTags: Alfred Hitchcock(R), Farley Granger, Robert Walker
Strangers on a Train, 1951, USA
Tennisproffset Guy Haines (Farley Granger) blir uppraggad på tåget av stalkern Bruno (Robert Walker) som föreslår att de kan ingå en pakt där de dödar varandras fiender – helt vattentätt. Guy skrattar bort det, kliver av tåget och glömmer bort det. Några dagar senare är hans fru död. Hon vägrade skilja sig så att han kunde gifta om sig med sin nya flickvän Anne och han hade pratat illa om henne på tåget med främlingen. Stalkern dyker upp utanför Guys hem och börjar kräva att han ska betala tillbaka mordet genom att skjuta hans pappa.
Bruno är en ganska tydligt homosexuell karaktär. För det första är han helt besatt av Guy, läser allt om honom i tidningar och ger honom kåta blickar. För det andra så har han en nära relation till sin mamma (homosymbolism enligt vissa) och har inga relationer till andra kvinnor. En annan tolkning skulle vara att han helt enkelt bara är en socialt störd psykopat, men det var väl ungefär samma sak på 50-talet./imdb/
/Johnny
Eastern Promises
5 februari, 2008 at 5:04 e m | In 2000-tal, Storbritannien, USA, action/äventyr, drama, engelska, historiskt tema, homofobi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, obesvarad kärlek, thriller/deckare | 1 CommentTags: David Cronenberg(R), Vincent Cassel
Eastern Promises, 2007, Storbritannien / USAUltravåldsamt David Cronenberg-drama om den ryska maffian i London. Handlar huvudsakligen om en läkare som försöker hitta släktingarna till ett nyfött föräldralöst barn, men det finns även ett litet gayinslag här. Maffiabossens son Kirill (Vincent Cassel) misstänks vara homosexuell, och väljer att döda någon enbart för att denna kallar honom bög. Pappan anser att London perverterat Kirill och ”gjort honom till det han är”. Hela maffian överhuvudtaget är helt ofattbart homofobisk; att komma ut är inte ett alternativ. Kirill tvingar huvudpersonen (Viggo Mortensen) att ha sex med en hora medan han tittar på (GAAAY). Man anar att Viggos övertag över Kirill beror på att Kirill svärmar för honom. Det sistnämnda märks tydligast i slutet, som jag inte ska spoila för er här. Mycket mycket bra film!
/Miriam
Midnight in the Garden of Good and Evil
10 januari, 2008 at 6:56 e m | In 90-tal, MTF-transsexuella, USA, drama, engelska, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, komedi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, manlig prostitution, otrohet, thriller/deckare, trans och queer | 1 CommentTags: Clint Eastwood(R), Jude Law, Kevin Spacey, Lady Chablis
Midnight in the Garden of Good and Evil, 1997, USA
Journalisten John Kelso (John Cusack) åker till staden Savannah för att skriva en artikel om miljonären James (Kevin Spacey) årliga fest. Innan han hinner åka därifrån blir han inblandad i en mordrättegång där James är anklagad för att ha mördat sin loverboy Carl (Jude Law). En skum film om skumma människor i en skum stad. Lite Homo-Twin(k) Peaks med en Voodoo-tant. Jag blir imponerad av Clintans taktfulla regi, faktiskt./Imdb/
/Johnny
A Glimpse of Hell
15 oktober, 2007 at 11:24 e m | In 2000-tal, USA, action/äventyr, drama, engelska, historiskt tema, homofobi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, thriller/deckare | Leave a CommentTags: Dashiell Eaves, James Bulliard, Jamie Harrold, Mikael Salomon(R)
A Glimpse of Hell, 2001, USA
Löjtnant Meyer (Robert Sean Leonard) börjar jobba på flottans gamla krigsfartyg Iowa. Han börjar redan i början märka av vissa tekniska brister som flottan tampas med och att inte alla är lika ämnade åt yrket som man kunde önska. När en explosion sker i ett av vapenrummen ombord och 47 mannar dör så hamnar skulden på en av sjömännen som påstods ha ämnat spränga fartyget för att döda sig själv och sin homosexuella älskare. Medan amiralerna och de högre rankade försöker få det att verka som ett svartsjukedrama för att skydda sig själva så misstänker Meyer att det hela handlar om en olycka som skett på grund av dåliga säkerhetskontroller. De homosexuella i den här filmen framställs som vilka andra sjömän som helst – det är skönt – men de är biroller och något försvarande av homosexuella nämns aldrig; det förnekas av alla att de är homosexuella som att homosexualitet i sig själv skulle vara ett allvarligt anklagande. Homofoberna får ha det sista ordet dessutom: i en helt onödig scen så säger den överlevande homosexuella killen (Jamie Harrold) sitt namn och en annan säger ”jaha, du är den där lilla bögen.” Sen är det slut på den scenen. Jaha liksom! Jag har dock sänkt mina krav rejält när det gäller Hollywood, så i stort är jag imponerad av handlingen. Baserad på en sann historia är den också, och utspelas 1988-90./imdb/
/Johnny
The Deep End
5 oktober, 2007 at 9:48 e m | In 2000-tal, USA, bögsex, drama, engelska, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, thriller/deckare | 1 CommentTags: David Siegel(R), Jonathan Tucker, Josh Lucas, Scott McGehee(R)
The Deep End, 2001, USA
En faktiskt riktigt spännande thriller om en mamma (Tilda Swinton) som kommer på sin son (Jonathan Tucker) med att ha en äldre homosexuell älskare (Josh Lucas). Hon blir hysterisk och nästa gång hon stöter på den äldre mannen skäller hon ut honom. Morgonen därefter hittar hon hans lik vid bryggan intill deras hem. De bor mitt ute i ingenstans och hon är rädd att liket kan kopplas till hennes son, så hon flyttar på det. Sen händer det massor med spännande saker. Iiih! /Imdb/
/Johnny
Bulgarian Lovers
5 september, 2007 at 3:19 e m | In 2000-tal, Spanien, bögkyss, bögsex, drama, homoerotisk stämning, komedi, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, obesvarad kärlek, otrohet, romantik, spanska, thriller/deckare | Leave a CommentTags: Dritan Biba, Eloy de la Iglesia(R), Fernando Guillén Cuervo, Pepón Nieto
Los Novios Búlgaros, 2003, Spanien
En svart thrillerkomedi i sensuell 50-talsanda. Spanioren Daniel förälskar sig i bulgaren Kyril som är en illegal invandrare. De har en passionerad affär och Daniel hjälper Kyril att fixa uppehållstillstånd, men den bulgariske älskaren blir bara mer och mer krävande. Inte nog med att han utnyttjar Daniel så har han också en fästmö utomlands. När hon anländer till Spanien blir det bara mer och mer tydligt att Kyril håller på med maffiaverksamheter. Daniel har anat detta nästan hela tiden (hans dramatiska vänner påpekar det med jämna mellanrum), men han väljer att vara naiv och tro det bästa om Kyril. Fastän det bara är en söt liten film så blir jag arg på folk som faller för as! Aargh! Var lite paranoida! Jag har väntat länge med att se den här filmen för DVD-omslaget är så himla cheesy. Men filmen var faktiskt ganska bra. Lite rolig, lite spännade, lite söt. Det är alltid uppskattat med filmer som inte BARA handlar om homosexualitet. I den här filmen var homosexualitet en naturlig del och ingen verkade homofobisk. Bra bra bra, nu svamlar jag, men vem bryr sig om Beta-läsningar? /imdb/
/Johnny
-
Senaste kommentarer
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
