It’s in the water (1997)
1 september, 2009 at 7:25 e m | In 90-tal, USA, bögkyss, bögsex, engelska, faghags, flatkyss, flatsex, homofobi, komedi, komma ut, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, kvinnor i garderoben, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, religion, romantik | Leave a CommentTags: Derrick Sanders, John Hallum, Kelli Herd(M), Kelli Herd(R), Keri Jo Chapman, Teresa Garrett
It’s in the water, 1997, USA
Regi: Kelli Herd
Välgörenhetsorganisationen som Alex (Keri Jo Chapman) jobbar för ska hjälpa till vid ett nyöppnat hospice för aidssjuka i den lilla staden Azalea Springs. Detta är inte populärt hos överklassdamerna i organisationen, men Alex börjar jobba där ändå, och där dyker hennes gamla bästis Grace (Teresa Garrett) upp efter många år på annat håll. Alex känner sig allt mer missnöjd med sin situation och sitt äktenskap, och känslor hon försökt trycka undan börjar spira. Samtidigt uppstår ryktet att det är vattnet i staden som gör folk homosexuella…
Jag blev besviken på den här filmen för jag tyckte storyn lät rätt kul, men det var den inte. En lättsam och rätt banal komedi som knappast satte några spår – inte hos mig i alla fall. Visst drog jag på munnen ibland, men det var väl det hela. Både bög- och lebbkyssar men ändå… trist. Kanske inte min sorts humor.
Taking Woodstock (2009)
19 augusti, 2009 at 1:26 e m | In 2000-tal, MSM, MTF transvestiter/drag queens, MTF-transsexuella, USA, bögkyss, bögsex, drama, droger, engelska, faghags, historiskt tema, homoerotisk stämning, komedi, man+man, manlig homosexualitet, musikfilm, trans och queer, trekant/orgie/poly | Leave a CommentTags: 2009, Ang Lee(R), Demetri Martin, Elliot Tiber(M), James Schamus(M), Jonathan Groff, Liev Schreiber, Paul Dano
Taking Woodstock, 2009, USA
Regi: Ang Lee
Manus: James Schamus (efter Elliot Tibers självbiografi)
Trots att han är vuxen nog att skaffa ett eget liv, lever Elliot (Demetri Martin) tillsammans med sina föräldrar ute på vischan i White Lake och hjälper dem att ta hand om ett gammalt förfallet pensionat. Ekonomin har krisat för dem ett långt tag men Elliot får en idé när han ser att Woodstock-folket letar efter en plats att anordna sin utomhusfestival på. Helt plötsligt är hela lilla White Lake ockuperat av nära en miljon hippies som ser fram emot tre dagars fred och musik.
Jag hade verkligen sett fram emot den här filmen och jag fick precis vad jag ville från den: humor, musik och gayness. Vad som är så skönt med Elliot är att han är bög men att det aldrig görs till något problem. Han får hångla med sin kärlek inför ett gäng hurrande faghags, han har en LDS-trippad trekant med ett hippiepar (Kelli Garner och Paul Dano) i en handmålad folkabuss och han blir ständigt ögonknullad av den långhårige Woodstock-arrangören Michael Lang (Jonathan Groff). Filmen, som förresten är regisserad av HBT-hjälten Ang Lee, bjuder även på en militärt utbildad transperson (Lieb Schreiber) som yttrar den fantastiska repliken ”I know what I am and it makes it so much easier for others, doesn’t it?”
Taking Woodstock är en film som är lika viktig för HBTQ-samhället som Woodstock blev för hela världen.
/Johnny
Juste une question d’amour (2000)
27 januari, 2009 at 7:41 e m | In 2000-tal, Frankrike, bögkyss, bögsex, drama, faghags, franska, homofobi, komma ut, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, romantik | 2 CommentsTags: 2000, Annick Larboulette(M), Christian Faure(M), Christian Faure(R), Cyrille Thouvenin, Stéphan Guérin-Tillié
Juste une question d’amour, 2000, Frankrike
Regi: Christian Faure
En arg ung man vid namn Laurent (Cyrille Thouvenin) delar lägenhet med sin faghag (Caroline Veyt), låtsas att han är ihop med henne inför sina föräldrar och missköter studierna vid universitetet. Han börjar som trainee hos den unge forskaren Cédric (Stéphan Guérin-Tillié) som har sitt forskningslabb på sin mammas handelsträdgård. Laurent och Cédric sköter om plantor, kollar i mikroskop och blir kära. Cédric kan dock inte tänka sig att vara tillsammans med någon som inte är öppen gentemot sin familj. Men för Laurent är det av förklarliga skäl ingen liten sak att komma ut inför dem.
Jag blev gripen av filmen trots att den är lite sedelärande. Det märks att den riktade sig mot en bred tv-publik och att den har en utbildande ambition. Främst genom diskussionerna mellan Laurents och Cédrics mammor: ”Laurent vill inte vara homosexuell, men han kan inte hjälpa att han är kär i min son.” Det irriterade mig att det framställdes som ett vedertaget faktum att en mamma måste sörja och gråta om hennes son är homosexuell, ungefär som vid en allvarlig sjukdom. Ett litet minus också för den fåniga superfranska dragspelsmusiken, men i det stora hela är det en fin historia, med skådespeleri och manus som håller en hög klass för en tv-film.
Trekant (1994)
27 december, 2008 at 5:07 e m | In 90-tal, USA, drama, engelska, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, homofobi, komedi, komma ut, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, män i garderoben, obesvarad kärlek, trans och queer, trekant/orgie/poly | 2 CommentsTags: 1994, Alexis Arquette, Andrew Fleming(M), Andrew Fleming(R), Josh Charles, Stephen Baldwin
Threesome, 1994, USA
Regi: Andrew Fleming
Eddy (Josh Charles) är oförklarligt kär i sin buffliga och korkade internatrumskamrat Stuart (Stephen Baldwin) och blir mycket svartsjuk när Alex (Lara Flynn Boyle) – en kvinnlig student som blivit inskriven som kille av misstag – flyttar in hos dem. Stuart blir kär i Alex, Alex blir kär i Eddy (och försöker omvända honom) och Eddy är…fortfarande kär i Stuart av någon konstig anledning. De tre bestämmer sig för att bara vara vänner, men det går inte så bra. Lara och Stuart börjar ha sex i smyg och försöker para ihop sin bögvän med en annan bög på skolan, spelad av Alexis Arquette.
Hmm…vad ska jag säga? En väldigt usel film som känns som amatörfanfiction skriven av en 14-åring eller en porrfilm som försökt bli rumsren. Karaktärerna är så plastiga – de tycks inte ha någon historia, någon familj, några andra vänner eller något större mål med livet. Deras själar är påfyllda så att de nästan räcker till hela filmen. De tycks inte ens gå på lektioner, fastän hela filmen utspelar sig på ett skolområde. Allt de gör är att tänka på sex, prata om sex och ha sex. Jag tror att regissören och manusförfattaren var lite för kåt för att lägga för mycket energi på handlingen – han ville väl snabbt till trekantsscenen och jag måste erkänna att han gör den bra, för jag blev lite pirrig i kroppen. Men, om det är sexscenen man vill åt kan man nog spara ganska mycket tid på att kolla på en porrfilm istället (eller söka upp scenen på YouTube). Jag måste dock ge beröm för Eddys mångfacetterade sexualitet (han älskar Alex och har sex med henne men säger att han är gay), men även den kanske bara är ett tecken på en förvirrad, kåt och voyeuristisk manusförfattare.
/Johnny
De-lovely
15 september, 2008 at 1:07 e m | In 2000-tal, Storbritannien, USA, asexualitet, bögkyss, bögsex, drama, engelska, faghags, historiskt tema, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, musikfilm, otrohet, regnbågsbarn | Leave a CommentTags: Edward Baker-Duly, Irwin Winkler(R), James Wilby, Jay Cocks(M), Kevin Kline, Kevin McKidd
De-Lovely, 2004, USA / Storbritannien
Historien om 1900-talskompositören Cole Porters liv berättas i denna film. Cole (spelad av Kevin Kline) hade ingen vidare röst, men hans charm och låtskrivande imponerar bl.a. 30-40-talets Hollywood och hans fru Linda (snygga Ashley Judd). Porter var ganska öppet bisexuell (eller homosexuell) och hans fru säger ”let’s just say that you like men better than I do”. Med det uttalandet kan man undra om hon också föredrar ”sitt eget kön” eller om hon är asexuell. Genom filmen är hon i alla fall trogen Cole men förbittras av hans ständiga hunger efter manligt kött (bl.a. Edward Baker-Duly och James Wilby).
Hela filmen känns halvhjärtad och skämten är typ akademikerhumor från 10-talet. Flera popstjärnor (bl.a. Robbie Williams, Alanis Morissette, Elvis Costello och Sheryl Crow) är med och framför Porters låtar i filmen, men det blir ganska mycket blaha-blaha. Huvudpersonernas livsöden engagerar inte och man undrar då och då varför de valde just den här gamla kändisen att göra film om. Jag är glad att hans sexualitet inte blev bortcensurerad, men det slutnotan blev ändå klyschan att bisexuella inte kan vara trogna och att den äkta kärleken var mellan makarna Cole och Linda.
/Johnny
Sling Blade
15 juli, 2008 at 11:46 f m | In 90-tal, USA, drama, engelska, faghags, homofobi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, religion | 2 CommentsTags: Billy Bob Thornton(M), Billy Bob Thornton(R), John Ritter, Tim Holder
Sling Blade, 1996, USA
Som barn dödade efterblivna Karl (Billy Bob Thornton, som också skrivit och regisserat filmen) sin mamma och hennes pojkvän, men nu, efter 25 år anses han frisk nog och släpps ut i världen. Karl återvänder till hålan han växte upp i och blir där kompis med en liten pojke. Pojkens mamma låter Karl bo i garaget trots att hennes elaka och våldsbenägna pojkvän protesterar.
Man får en känsla att det kommer bli en rysare, men det blir mer en ”mysare”. Man satt och log och aww:ade genom hela filmen. Homoinslaget i den här filmen är att mammans bästa kompis och chef Vaughan (John Ritter) är homosexuell. Han framstår som sympatisk, intelligent och har dessutom en pojkvän (Tim Holder, vars ansikte vi knappt får se, vilket ledde till en rolig kortfilm). Wow, hur ofta framstår homosexuella både som trevliga, smarta och sexuella i mainstreamfilmer? Thank you, Thornton!
/Imdb/
/Johnny
The Brotherhood
22 maj, 2008 at 2:02 e m | In 2000-tal, USA, engelska, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, rysare/gore, trekant/orgie/poly | 1 CommentTags: Bradley Stryker, David DeCoteau(R), Josh Hammond, Sam Page
I’ve Been Watching You/ The Brotherhood, 2001, USA
Hahahahah! Oj, jag vet inte var jag ska börja. Den här filmen är som en bögporrfilm utan grafiskt sex. Alla är hunkiga, vältränade och homoerotiska och dialogen är så dålig att man skrattar. Och själva storyn. Alltså, Ja. Ehm. Låt mig berätta:
Ensamvargen Chris (Sam Page) får en ny roommate (Josh Hammond) på campus och i samma veva träffar han också en ny tjej som han flirtat med på avstånd (Elizabeth Bruderman). Och så vill den skumma men charmiga Devon (Bradley Stryker) ha med honom i det hemliga brödraskapet. Varför? Chris vill inte tillhöra ett brödraskap- han klarar sig själv! Men han dras motvilligt till Devon i alla fall… vilket visar sig vara faaaaarligt!
Det här är en B-rysare (de har försökt gömma att budgeten är dålig genom att låta förtexterna rulla i 4 dramatiska och svarta minuter) om evig ungdom och coola killar med solglasögon. Ibland försöker de blanda in lite stela skämt också. Handlingen är långt ifrån unik och passar som sagt bättre i en porrfilm. Till och med blodsugarscenerna är upplagda som porrscener där man ser sugandet i 5 minuter filmat ur flera vinklar till typ dålig techno. Jag skojar inte! Jag skojar inte heller när jag säger att jag faktiskt blev lite upphetsad av det. Men är det en bra film? Nej! God, nooo! Det enda den ska ha creds för är att presentera en slags binormativ värld där homoattraktion ses som lika vanligt som heteroattraktion.
Regissören David DeCoteau har gjort 67 filmer sedan 1985 och de flesta ligger på 2.5/10 i snittbetyg på imdb. Det är bra jobbat! Ett fåtal filmer har nått över 4-gränsen. De flesta verkar vara rysare med homoerotiska element i alla fall. Både boy on boy och girl on girl. Om du har en kink för lesbiska vampyrer så är han din man! /Imdb/
/Johnny
Eating Out 2: Sloppy Seconds
21 maj, 2008 at 4:19 e m | In 2000-tal, USA, bögkyss, bögsex, engelska, faghags, flatkyss, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, komedi, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, religion | Leave a CommentTags: Adrian Quinonez, Andrew Ley, Brett Chukerman, Chad Topaz, Emily Brooke Hands, James Michael Bobby, Jessie Gold, Jim Verraros, John Dewis, Joseph Morales, Marco Dapper, Michael Serrato, Phillip J. Bartell (R), Scott Vickaryous, Todd Mitchell
Eating Out 2: Sloppy Seconds, 2006, USA
Haha, jag vet att jag borde recensera Eating Out 1 innan jag börjar med tvåan, men det var så länge sen jag såg den filmen att jag har glömt allt och jag har känslan av att jag kommer glömma allt av tvåan också om jag inte skriver av mig snart. Dessutom är den ganska fristående:
Tvåan handlar om bögen Kyle (Jim Verraros), faghaggan Gwen (Emily Brook Hands) och den straighta nymfomanen Tiffani (Rebekah Kochan). När de ser den välformade Troy (Marco Dapper) stå nakenmodell i deras gemensamma klassrum händer saker i deras huvud. Både Tiffani och Kyle vill ha honom i säng och Gwen vill para ihop honom med Kyle – hon är säker på att Troy är gay. När hon konfronterar honom och frågar rakt ut om han haft någon homosexuell affär så blir han generad och avslöjar på sitt raka sätt att det har hänt och att han är bisexuell men att han önskar att han kunde bli helt heterosexuell. För att inte Gwens slashiga planer ska misslyckas så hittar hon på att Kyle är f.d. bög som blivit omvänd till straight och att Troy borde lära sig av honom. Kyle hoppar på den sluga planen för att få komma sin drömpojke nära och tillsammans går de på Ex Gay-möten. Men Kyles f.d. pojkvän Marc (Brett Chukerman) försöker sätta käppar i hjulet för dem genom att försöka förföra Troy på ett öppet homosexuellt sätt. En kort lesbisk scen utspelar sig också.
Om jag ska vara ärlig är jag trött på såna här lättsamma gaykomedier med mycket explicit naket. Det känns alltid som samma visa, men visst är det skönt att slippa se massor av heteronormativitet när man är sugen på en collegefilm. Men det blir lätt homonormativt på ett dåligt sätt och det känns inte alltid självironiskt. Kyles öppensinnade mamma blir t.ex. ledsen när hon tror att sin son har gått och blivit straight. Hon säger typ ”vem ska jag nu kolla på Christina Aguilera-videor med?” som att personligheten och sexualiteten skulle höra ihop och ändras sådär bara. Visst, det ska vara humor men jag är ändå ganska trött på den. Överlag verkar dock den här filmen ha högre budget och bättre story än de flesta gaykomedier jag sett. Så, helt okej. Du kanske är av en annan åsikt? Kommentera då! /Imdb/
/Johnny
Marit Bergman – Out on the Piers
3 april, 2008 at 1:15 e m | In 2000-tal, bögkyss, faghags, homoerotisk stämning, man+man, musikvideo | Leave a CommentNico & Dani
27 februari, 2008 at 9:03 e m | In 2000-tal, Spanien, bögkyss, bögsex, drama, droger, faghags, homoerotisk manlig vänskap, komedi, komma ut, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, obesvarad kärlek, romantik, spanska | Leave a CommentTags: Cesc Gay(M), Cesc Gay(R), Chisco Amado, Fernando Ramallo, Jordi Vilches, Mingo Ràfols, Pau Durà, Tomás Aragay(M)
Krámpack, 2000, Spanien
16-åriga Nico (Jordi Vilches) kommer och hälsar på den jämnåriga kompisen Dani (Fernando Ramallo) på sommaren. Dani har föräldrafritt och ser fram emot kvällarna då de alltid runkar av varandra oskyldigt och vänskapligt (de kallar sin hemliga sysselsättning för krámpack). Dani vill mer än att bara vara vänner, men Nico har som mål att bli av med oskulden med en tjej och det blir en mer och mer konstig stämning mellan vännerna. Miljöerna är vackra Spanien med sol och hav och grönska. Vardagen i den lilla byn är mysig och karaktärerna är avslappnade och verklighetstrogna. Jag gillar att huvudpersonen Dani är så rätt på och öppen och jag diggar verkligen att manusförfattarna heter Gay och Argay i efternamn. Det jag inte gillar är dessa jävla olyckliga kärlekshistorier. Ge mig en romantisk gayfilm som slutar i kärleksfullt sex!/Imdb/
/Johnny
När alla vet
20 februari, 2008 at 6:24 e m | In 90-tal, Norge, Sverige, bögkyss, drama, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, komedi, komma ut, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, obesvarad kärlek, svenska | 2 CommentsTags: Hampus Björck, Nicolai Cleve Broch, Svend Wam(R)
Sebastian/När alla vet, 1995, Sverige/Norge
Sebastian (Hampus Björck) är 16 år och kär i sin bästa kompis Ulf (den norske Nicolai Cleve Broch). Föräldrarna börjar undra varför han beter sig så konstigt och det blir en väldigt krystad stämning: ”Ni fattar ju ingenting!” skriker Sebastian.
Jag har hört dåliga recensioner av den här filmen och ja, jag förstår dem – filmen är väldigt B och skådespelarna och regin är inte direkt toppklass, men tanken är god. Historien är söt och själva reaktionerna vännerna och föräldrarna får när de får höra Sebastians hemlighet är väldigt naturliga. Till skillnad från de flesta komma-ut-filmer så ger den här en positiv och hoppingivande spark i rumpan och säger ”Kom ut nu! – Se, det är inte så farligt!”. Sen att huvudpersonen är väldigt snygg och sympatisk (trots tonårstrots) ger ju ”När alla vet” en extra stjärna./Imdb/
/Johnny
The Line of Beauty
14 februari, 2008 at 11:11 e m | In 2000-tal, Storbritannien, bögkyss, bögsex, drama, droger, engelska, faghags, historiskt tema, hiv/aids, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, homofobi, komma ut, man+man, manlig homosexualitet, miniserie, män i garderoben, obesvarad kärlek, otrohet, romantik | 3 CommentsTags: Alan Hollinghurst(M), Alex Wyndham, Dan Stevens, Don Gilet, Saul Dibb(R)
The Line of Beauty, 2006, Storbritannien
Homosexuella Nick Guest (Dan Stevens) flyttar in hos sin rika heterosexuella kompis och dennes politiskt involverade familj. Han får i uppdrag att ta hand om den manodepressiva dottern Catherine när de är bortresta. Alla vet om att Nick är homosexuell, men det är inget man pratar om. Han börjar dejta den vackra miljonärssonen Wani (Alex Wyndham) som är en vän till familjen, och även där får han lära sig att man inte är öppen med sin läggning – det är mycket som står på spel. Den rika familjen får mer och mer förtroende för Nick och låter honom bo i deras hus hela tiden. Det blir mycket yuppies, rädsla för AIDS och brittisk 80-talspolitik (som inkluderar även den ickesexuella formen av ass-kissing) . Serien börjat gott och öppet och slutar som man är van vid att gayhistorier slutar: mörkt. Ljusglimtarna är dock de vackra skådespelarna och en hel del sexscener. Och serien är faktiskt jättevacker och bra, baserad på en roman av Alan Hollinghurst./Imdb
/Johnny
Brother to Brother
18 januari, 2008 at 7:16 e m | In 2000-tal, USA, bögkyss, bögsex, drama, engelska, faghags, historiskt tema, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, homofobi, komedi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, romantik | 1 CommentTags: Alex Burns, Anthony Briatico, Anthony Mackie, Bent-Jorgen Perlmutt, Daniel Sunjata, Duane Boutte, Ray Ford, Rodney Evans(R), Roger Robinson
Brother to Brother, 2004, USA
Perry (Anthony Mackie) är homosexuell och kämpar för homosexuellas rättigheter i skolan fastän han inte riktigt kommit ut för klassen än. Han och klasskompisen Jim (Alex Burns) hamnar i säng med varandra, men på morgonen efter känner Perry sig kränkt när Jim skämtsamt säger att han älskar hans ”black little ass”. Han är så van att bli illa behandlad för sin hudfärg och att han dessutom är homosexuell gör ju inte livet lättare. Men en dag så träffar han på en äldre, skum man (Roger Robinson) som läser en dikt för honom. Perry blir nyfiken och mannen berättar sin livshistoria – om hur han växte upp som svart och homosexuell författare i Harlem. Jag vet inte när det ska utspela sig, för James Baldwin ska föreställa i alla fall minst 20 år där (och säkert äldre ändå) så det måste vara 40-50-tal, men kläderna och frisyrerna känns hämtade från 30-talet. Jag har tydligen ingen koll, eller så var de så fattiga att de fick ha förra säsongens kläder. Det är i alla fall härligt att se hur öppna de var med sin sexualitet fastän det var så länge sen. Och det är sällan man ser annat än vita, västerländska medelklassare i bögroller. Den här filmen var riktigt bra och att få inblick i gammal homohistoria är aldrig fel. /Imdb/
/Johnny
klicka nedan för att se heta bilder från filmen
Continue reading Brother to Brother…
Fame (1980)
16 januari, 2008 at 11:54 e m | In 70-80-tal, USA, boytouching, bögkyss, drama, droger, engelska, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, homofobi, komma ut, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, musikfilm | Leave a CommentTags: 1980, Alan Parker(R), Barry Miller, Paul McCrane
Fame, 1980, USA
Fame handlar om en kulturskola – typ Kulturama – där det är folk som dansar, folk som spelar instrument, folk som sjunger och spelar teater. I en av klasserna går Montgomery (Paul McCrane, han som spelar Dr. Romano i Cityakuten) – han är en av många huvudpersoner och han är homosexuell. Han blir kompis med medelmåttetjejen Doris och den osäkra latinokillen Raul (Barry Miller) som är klassens clown. Monty förser Raul med tunga antidepressiva medel som han själv fått hos psykologen (som han är förälskad i – drama!) och det finns en viss spänning mellan dem. Raul är lite homofobisk men han mjuknar till i slutet då han låter Monty smeka hans bara axlar i tröst (se den svartvita bilden nedan). Sista scenen man ser dem tillsammans ger Raul Monty en snabb och ärlig puss, så man kanske kan hoppas lite ändå? Jag har inte sett serien Fame än. /Imdb/
/Johnny
Two of Us
16 januari, 2008 at 11:15 e m | In 70-80-tal, Storbritannien, bögkyss, drama, engelska, entimmasfilm, faghags, gay bashing, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, komma ut, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, obesvarad kärlek, otrohet, romantik | Leave a CommentTags: Jason Rush, Lee Whitlock, Roger Tonge(R)
Two of us, 1987, Storbritannien
Ett TV-drama på en timma om Phil som kommer på att han är bisexuell. Hans kompis Matthew är homosexuell så de blir tillsammans fastän Phil redan har en flickvän. Ännu en film som framställer bisexuella som as som inte kan förstå att folk blir sårade. I skolan blir de två huvudpersonerna trakasserade så de bestämmer sig för att lifta till Dover. Där strövar de runt, bor i tält och råkar på ännufler oförstående personer. En väldigt söt film faktiskt men den känns väldigt pedagogisk. Men det är ju 1987, så vem kan anklaga dem? Man ska vara glad att det gjordes gayfilmer på den tiden! /Imdb/
/Johnny
Midnight in the Garden of Good and Evil
10 januari, 2008 at 6:56 e m | In 90-tal, MTF-transsexuella, USA, drama, engelska, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, komedi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, manlig prostitution, otrohet, thriller/deckare, trans och queer | 1 CommentTags: Clint Eastwood(R), Jude Law, Kevin Spacey, Lady Chablis
Midnight in the Garden of Good and Evil, 1997, USA
Journalisten John Kelso (John Cusack) åker till staden Savannah för att skriva en artikel om miljonären James (Kevin Spacey) årliga fest. Innan han hinner åka därifrån blir han inblandad i en mordrättegång där James är anklagad för att ha mördat sin loverboy Carl (Jude Law). En skum film om skumma människor i en skum stad. Lite Homo-Twin(k) Peaks med en Voodoo-tant. Jag blir imponerad av Clintans taktfulla regi, faktiskt./Imdb/
/Johnny
No Skin off My Ass
12 december, 2007 at 5:07 e m | In 90-tal, Kanada, bögkyss, bögsex, engelska, entimmasfilm, faghags, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, komedi, konstfilm, kvinna+kvinna, man+man, manlig homosexualitet, recensioner, trans och queer | 2 CommentsTags: Bruce La Bruce, Bruce La Bruce(R), Klaus von Buecker
No Skin off My Ass, 1991, Kanada
Okej, egentligen ska jag ju inte lista porr här, men den här är mest en erotisk konstfilm. Och den har en handling, fastän dessa ofta är ganska svåra att återberätta i konstfilmer. Den här handlar i alla fall om en manlig frisör (regissören Bruce La Bruce som i den här filmen ser ut som en hård bodysynthare) som är besatt av ett skinhead (i originalbetydelsen), förföljer honom, tar med honom hem och badar honom i badkaret. De utvecklar någon erotisk vänskap utan ord – men skinheadet lever ett dubbelliv – han är inte så stum som frisören tror. Hans syster är dessutom en pervers och queer faghagpunkare som filmar sin brorsa naken och tycker att skinheads är dåliga men tycker att ”being a fag is a definite plus!”. Allt är filmat med en svartvit 8mm-film (ser det ut som i alla fall) med dubbade röster från usla skådespelare. Jag måste erkänna att jag blev lite upphetsad. Hrmm…/imdb/
/Johnny
Det näst bästa
29 november, 2007 at 7:01 e m | In 2000-tal, USA, bögsex, drama, engelska, faghags, hiv/aids, homofobi, komedi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, regnbågsbarn | 3 CommentsTags: John Schlesinger(R), Malcolm Stumpf, Mark Valley, Neil Patrick Harris, Rupert Everett
The Next Best Thing, 2000, USA
Oj, jag hade verkligen ingen förväntning på den här filmen alls, men jag blev positivt överraskad och det känns som jag är ensam om det. Det handlar om Abbie (spelad av Madonna) som precis blivit dumpad av sitt as till pojkvän och gråter ut hos sin gaykompis Robert (Rupert Everett). De blir fulla, hamnar i säng med varandra och Abbie inser snart att hon har blivit gravid. Hon föder barnet och hon och Robert tar hand om det tillsammans, bor tillsammans och allt. Sen när sonen (spelad av Wild Tigers I have Known-skådisen Malcolm Stumpf) är runt 5-6 år träffar Abbie en heterosexuell man hon vill dela sitt liv med. Det är här allt börjar bli komplicerat och faktiskt riktigt bra. Jag kan tänka mig att filmen har blivit sågad så mycket dels för att det är Madonna som har huvudrollen, dels för att filmen är för gaypolitisk och dels för att den är för lite glamourös och gay för den stora gaypubliken. Jag gillar att man känner mer sympati för Ruperts karaktär än Madonnas i slutet. Och så gillar jag att sonen är värsta gay acting utan att någon någonsin ifrågasätter hans sexualitet./Imdb/
/Johnny
Touch of Pink
26 november, 2007 at 11:17 e m | In 2000-tal, Kanada, Storbritannien, bögkyss, bögsex, drama, engelska, faghags, homofobi, komedi, komma ut, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, religion | 1 CommentTags: Ian Iqbal Rashid(R), Jimi Mistry, Kristen Holden-Ried, Kyle MacLachlan, Raoul Bhaneja
Touch of Pink, 2004, Kanada/Storbritannien
Alim (Jimi Mistry) har en pojkvän och lever ett lyckligt, öppet homosexuellt liv i London, långt ifrån sin ovetande muslimska familj i Toronto. När mamman en dag får höra att hennes systers son ska ha ett riktigt skrytigt bröllop börjar hon känna att hon vill att Alim också ska gifta sig snart. Hon ljuger ihop en historia för sin syster om att Alim har en flickvän som är kirurg, och när hon kommer till London för att hälsa på honom så får han ljuga en hel del för henne också. Pojkvännen Giles (Kristen Holden-Ried) tycker att det är väldigt spännande att lära känna sin älskades moder, men Alim stöter iväg honom i rädsla för att bli upptäckt. I stort är den här storyn en kopia av Bröllopsfesten, men den har några roliga detaljer: Alim har en skyddsängel i form av Cary Grants ande (spelad av Kyle MacLachlan). Fastän real-life Cary spekulerades vara bisexuell, så fungerar den där anden som en manlig, heterosexuell faghag åt Alim. Roligt när faghagen inte alltid behöver vara en alkoholiserad, medelålders kvinna i glitterfodral. Giles använder dock Alims bestämda och stilfulla mor som faghag./Imdb/
/Johnny
High School Musical 1 & 2
20 november, 2007 at 10:53 e m | In 2000-tal, USA, barnfilm, engelska, faghags, komedi, långfilm, man+man, musikfilm | 3 CommentsTags: Kenny Ortega(R), Lucas Grabeel, Zac Efron
High School Musical, 2006, USA
High School Musical 2, 2007, USA
Okej, haha, det här är den sista filmen du ska kolla på om du gillar homosexuellt umgänge, men lyssna – den får några poäng på gay-o-metern:
För det första så är det en musikal som handlar om en musikal.
För det andra så är det ett tydligt fall av en fag & faghag-relation mellan ett syskonpar. Systern är elak, glamourös, divig osv. Brodern är en asexuell karaktär i rosa keps som koreograferar dansstegen till musikalnumrena de framför tillsammans. När syrran en dag frågar honom vem som är snyggaste killen på skolan så säger han typ ”Ja, det är ju självklart Troy (huvudpersonen i filmen) som har den oavsättliga platsen.” och ler. Det är den enda personen som han påpekar är snygg. Han blir dessutom helt uppspelt när han tror att han är med i Punk’d och att han ska få träffa Ashton Kutcher. Och utöver detta är han den enda som inte får en heterosexuell partner tilldelad sig i slutet. Om vi ska se kvalitetsmässigt på de här filmerna så är 2:an bäst på alla sätt. Den är gayigast, har bäst musik och bäst story. Det är inte direkt en sån avancerad historia att man missar något om man missar ettan. Ettan suger, rent ut sagt. Men sen är det ju Disney också…/Imdb/Imdb/
/Johnny
-
Senaste kommentarer
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
