Love Sick (2006)
16 juli, 2009 at 10:55 f m | In 2000-tal, Frankrike, Rumänien, drama, flatkyss, homoerotisk kvinnlig vänskap, incest, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, långfilm, romantik | Leave a CommentTags: 2006, Cecilia Stefanescu(M), Ioana Barbu, Maria Popistasu, Razvan Radulescu(M), Tudor Giurgiu(R)
Legaturi bolnavicioase, Rumänien/Frankrike, 2006
Regi: Tudor Giurgiu
När en ny termin börjar på universitetet i Bukarest flyttar Alex (Ioana Barbu) in i ett hyresrum hos bästa kompisen Kikis (Maria Popistasu) gammelmoster. På så sätt kan Alex och Kiki vara tillsammans hela tiden – något som båda vill. Deras kärleksrelation skulle vara enkel om det inte vore för Kikis märkliga förhållande till sin bror.
En skum film som pendlar mellan att vara spännande och lite långtråkig. Jag tycker om spänningen som byggs upp kring Kikis och brodern Sandus förhållande, jag tycker också om det ovanliga temat och att berättelsen centreras kring något annat än tjejernas homo/bisexualitet. Den tas för självklar och görs inte till något problem. Samtidigt känns berättelsen splittrad och handlingen lite ofokuserad. Det är Kikis röst som hörs i en voice over, samtidigt som Alex tycks vara den riktiga huvudpersonen.
Trots detta är det en intressant film som är okonventionellt berättad och väldigt öppen för egna tolkningar och tankar.
Merlin säsong 1 (2008)
23 juni, 2009 at 5:44 e m | In 2000-tal, Storbritannien, action/äventyr, engelska, historiskt tema, homoerotisk kvinnlig vänskap, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, komedi, kvinna+kvinna, man+man, romantik, slash, tv-serie/såpa | 5 CommentsTags: 2008, Angel Coulby, Bradley James, Colin Morgan, Katie McGrath, Richard Wilson, Santiago Cabrera
Merlin, 2008, Storbritannien
Merlin är en ungdomsserie (väldigt löst) baserad på Kung Arthur-myten och dess karaktärer. Huvudpersonen Merlin (Colin Morgan) är en trollkarl som kommer till Camelots gamla ”medicinman” Gaius (Richard Wilson) som lärling. Magi är totalförbjudet i Camelot och straffas med döden, men Merlin kan inte hjälpa att han är som han är. En inlåst drake (a.k.a. Slash Dragon i fandomvärlden) berättar för honom att hans öde är att använda magin för att garantera att den bortskämda prinsen Arthur (Bradley James) kommer till makten. Well, han uttrycker det slashigare än så: ”That your and Arthur’s paths lie together is but the truth” och ”a half cannot truly hate that which makes it whole”. Merlin tar sitt jobb seriöst, räddar Arthur från döden och får som belöning anställning som Arthurs ”manservant”. De två unga killarna småbråkar lite men det är underförstått är att de älskar varandra. Blickarna mellan dem osar av åtrå och Arthur börjar bli lite nervös när han inser att han börjar tycka om sin slav. Och när Merlin väl börjat kan han inte få nog av att offra sitt liv för sin master – men han måste fortfarande hålla sin magi hemlig. Hur ska han fullborda sitt öde på slottet när Arthurs pappa Uther avrättar andra trollkarlar och häxor varje dag?
Alla avsnitt är skrivna av olika personer och ibland märks det på karaktärernas personlighet. Avsnitt 4, 10, 11 och 13 är de slashvänligaste när det gäller Arthur/Merlin, men även när Lancelot (Santiago Cabrera) introduceras (och försvinner) i avsnitt 5 blir det lite gaygay. Vad jag har förstått så är det även populärt att femslasha Arthurs halvsyster/adoptivsyster Morgana (Katie McGrath) med hennes kammarjungfru Guinevère (Angel Coulby), men det finns inte såå mycket att hämta där. Den som har den minsta koll på Arthurlegenden kommer bli förvirrad för ingen är sig lik (ålderskillnaderna, utseendet, rollerna, bakgrunderna, släktförhållandena) men det är vi jävligt tacksamma för! Jag hade inte velat se en gammal skäggig gubb-Merlin tillsammans med den unga prinsen. Nu både längtar jag och fasar för säsong 2: tänk om den blir hetero!
/Johnny
Naissance des pieuvres (2007)
20 februari, 2009 at 9:31 e m | In 2000-tal, Frankrike, drama, flatkyss, flatsex, franska, homoerotisk kvinnlig vänskap, homoerotisk stämning, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, långfilm, obesvarad kärlek | Leave a CommentTags: 2007, Adele Haenel, Céline Sciamma(M), Céline Sciamma(R), Louise Blachère, Pauline Acquart
Naissance des Pieuvres, 2007, Frankrike
Regi: Céline Sciamma
Det är sommar i förorten. 15-åriga Marie (Pauline Acquart) tittar på en uppvisning i konstsim och får syn på Floriane (Adele Haenel), kaptenen för konstsimlaget, för första gången. Efter den dagen vill Marie inget hellre än att vara i Florianes närhet.
Maries småskumma kompis Anne (Louise Blachère) konstsimmar också. Anne är kär i Françoise, en kille som i sin tur vill komma innanför trosorna på Floriane. Floriane har rykte om sig att vara erfaren (aka hora), men egentligen har hon inte legat med någon. Hon vill gärna bli av med oskulden, men vet inte riktigt vem som ska ska bli den första.
Naissance des pieuvres påminner lite om Fucking Åmål i det att den handlar om en lite udda tjej som blir kär i en av de (hos killarna) populära. Men här finns inte det drag av önsketänkande som jag tycker finns i Fucking Åmål, utan den första kärleken skildras som just så komplex som den kan vara när man är femton, och det inte bara handlar om kärlek eller sex, utan också om hierarkier i grupper: Vem är populär, vem borde man vara med, vad förväntas av en, hur annorlunda får man lov att vara, och vad är verklig vänskap. Karaktärerna är mångfacetterade och trovärdiga. En jättebra film!
Fucking Åmål (1998)
20 februari, 2009 at 9:06 e m | In 90-tal, Sverige, drama, flatkyss, homoerotisk kvinnlig vänskap, komedi, komma ut, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, långfilm, obesvarad kärlek, svenska | 2 CommentsTags: 1998, Alexandra Dahlström, Lukas Moodysson(M), Lukas Moodysson(R), Rebecca Liljeberg
Fucking Åmål, 1998, Sverige
Regi: Lukas Moodysson
Lördagkväll i Åmål = bingolotto, mopeder, tonårsfylla och tristess. Agnes (Rebecca Liljeberg) flyttade till Åmål för två år sedan, men hon har fortfarande inga kompisar. I hemlighet drömmer hon om Elin (Alexandra Dahlström), en av skolans populära tjejer. Elin är gravt uttråkad. Hon vill bara att något ska hända. En kväll beslutar sig Elin och systern Jessica för att gå på fest hos Agnes. Ryktet går att Agnes är lesbisk och Elin slår vad med Jessica om en tjugolapp att hon ska kyssa Agnes, vilket hon också gör. Något som får andra konsekvenser än hon kanske trodde från början.
Jag kommer ihåg hur mycket jag gillade den här filmen när den kom, men jag visste inte om jag skulle tycka likadant nu. Men det gjorde jag. Den är så himla fin! Porträtten av Elin och hennes syster, de fjantiga moppekillarna och Agnes tafatta pappa som försöker trösta henne så misslyckat, är alla träffsäkra. Att karaktärerna är en aning överdrivna gör inte så mycket: Det understryker bara vanligheten och tristessen. Många gånger tycker jag att dialogen är genial i att fånga just det ordinära. (Spoilervarning om du fortsätter läsa.) Samtidigt har historien en anstrykning av önskedröm. För är inte det som händer Agnes i slutet det alla (läs: vi som inte var populära i skolan) drömmer om: Att få kliva ut från skoltoaletten, där man kanske brukat gömma sig på rasterna, tillsammans med skolans snyggaste tjej/kille? Å andra sidan är det kanske vad berättelser är till för ibland – inte att visa den mest trovärdiga sanningen, utan att besvara våra önskningar och ge oss det vi drömmer om. Alltså, Fucking Åmål är något så ovanligt som en film om ungdomar och kärlek som slutar i triumf.
Extra bonus för schysst 90-talsnostalgiskt soundtrack med Yvonne och Broder Daniel!
The L-Word (2004)
21 december, 2008 at 10:58 e m | In 2000-tal, USA, drama, droger, engelska, flatkyss, flatsex, homoerotisk kvinnlig vänskap, komedi, komma ut, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, kvinnor i garderoben, obesvarad kärlek, otrohet, romantik, straighta som låtsas vara gay, trekant/orgie/poly, tv-serie/såpa | 1 CommentTags: Erin Daniels, Ilene Chaiken (M), Jennifer Beals, Karina Lombard, Katherine Moennig, Laurel Holloman, Leisha Hailey, Mia Kirshner
The L-Word, 2004 (första säsongen), USA
Skapad av: Ilene Chaiken
L-Word kretsar kring ett gäng lesbiska/bisexuella kvinnor i Los Angeles: Bette (Jennifer Beals) och Tina (Laurel Holloman) som försöker skaffa barn, Alice (Leisha Hailey) som har svårt att få något förhållande att fungera, tennisstjärnan Dana (Erin Daniels) som gör tappra försök att komma ut ut garderoben, Marina (Karina Lombard) som driver caféet The Planet och så tuffa Shane (Katherine Moennig) som är frisör och ser ut som en rockstjärna.
Första säsongen börjar med att författaren Jenny (Mia Kirshner) kommer till stan för att slå sina påsar ihop med pojkvännen Tim. På en fest träffar hon Marina som med sin förföriska bokcirkel lyckas locka över henne till andra sidan…
Serien inehåller så många karaktärer att det först är svårt att hålla isär dem, speciellt eftersom vissa liknar varandra. Kvaliten på avsnitten är lite ojämn, och karaktärerna något för stereotypa för min smak: Vi har paret Bette och Tina, där Tina är hemmafru och Bette den karriärinriktade försörjaren, aningens okänslig men med ett hjärta av guld; hjärtekrossaren Shane, en casanova med trassligt förflutet; Marina, den flamenco-osande femme fatalen; Jenny, den djupa (och superpretentiösa) författaren osv… Samtidigt är det en intressant twist att kvinnor spelar klassiskt manliga stereotyper.
Jag blir trots allt fast: det glimtar till, man skrattar och vill veta hur det går. Och det är många heta scener och snyggingar. Shane ska vi inte tala om – hon kan vara het nog för sex säsonger, tror jag!
Stekta gröna tomater (på Whistle Stop Café)
15 september, 2008 at 1:45 e m | In 90-tal, USA, drama, engelska, historiskt tema, homoerotisk kvinnlig vänskap, komedi, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, långfilm, religion, romantik, thriller/deckare | Leave a CommentTags: Fannie Flagg(M), Jessica Tandy, Jon Avnet(R), Mary Stuart Masterson, Mary-Louise Parker
Fried Green Tomatoes (at the Whistle Stop Cafe), 1991, USA
Den olyckliga och uttråkade hemmafrun Evelyn (Kathy Bates) lär känna en tant på sjukhuset. Ninny (Jessica Tandy), som tanten heter, berättar historier om personer hon växte upp med i en liten by i Alabama i början av 1900-talet. Efter varje möte med Ninny känner sig Evelyn starkare inombords och börjar ifrågasätta sin vardag och sin roll som kvinna och fru. Hon blir Towanda – rebellen!
Huvudpersonerna i Ninnys berättelse är kvinnorna Idgie Threadgoode (Mary Stuart Masterson) och Ruth Jamison (Mary-Louise Parker) och deras kärlek och attraktion till varandra genomsyrar hela filmen, trots att regissören försökt tona ned det till bara vänskap. De lever som ett äkta par, de jobbar tillsammans och de blir svartsjuka på andra personer. Utöver detta är blickarna helt sexgenomdränkta, och Parker berättar i en artikel att det egentligen bara var hon och den andra Mary som kämpade för att tydliggöra Idgie och Ruths kärleksrelation. Och i öppet lesbiska Fanny Flaggs roman (som den här filmen är baserad på) råder det inga tvivel om att de unga kvinnorna var älskare.
Bortsett från den obligatoriska censuren så är filmen så jävla kanonbra och berör alla! Den som säger att den bara är till för tjejer ska ha spö!
/Johnny
Sugar Rush (säsong 1)
1 september, 2008 at 5:09 e m | In 2000-tal, Storbritannien, drama, droger, engelska, flatkyss, flatsex, homoerotisk kvinnlig vänskap, homofobi, komedi, komma ut, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, kvinnor i garderoben, man+man, miniserie, obesvarad kärlek, regnbågsbarn, religion, romantik | 6 CommentsTags: Daniel Coonan, Harry Bradbeer(R), Julie Burchill(M), Laura Donnelly, Lenora Crichlow, Matthew Vaughan, Olivia Hallinan, Philip JohnR), Sean Grundy(R)
Sugar Rush, 2005, Storbritannien
Kim (Olivia Hallinan) är en 15 årig lesbisk oskuld med typiska tonårsproblem. Hon är kär i sin bästa kompis Sugar (Lenora Crichlow) – som alltid tycks vara på jakt efter manligt kött – och själv blir hon ständigt förföljd av sonen till de två bögarna i grannhuset (Matthew Vaughan & Daniel Coonan). Utöver allt detta håller hennes familj på att falla isär när mamman är otrogen och lillbrorsan tror att han är en utomjording. En skruvad historia i bubbelgumfärger.
Det är så skönt med en lättsam komediserie med gaytema där de homosexuella tillåts leva ut sin sexualitet – och speciellt när det handlar om en kvinna. Det här är den lesbiska motsvarigheten till Queer as Folk och huvudpersonen är ständigt kåt och spanar in sin kompis bröst och rumpa. Berättarstilen är i stort skämtsam, men det finns även allvarsammare delar i varje avsnitt och jag ska inte ljuga – de är faktiskt ganska malplacerade. Visserligen känns problemen man har som tonåring allvarliga, men i den här serien känns de som mest genuina när man kan le åt dem. Snygga tjejer, bra musik, lagom engagerande manus… bästa lesbiska serien jag sett hittills! Är förresten löst baserad på Julie Burchills roman med samma namn.
/Johnny
Kissing Jessica Stein
21 maj, 2008 at 3:34 e m | In 2000-tal, USA, drama, engelska, flatkyss, flatsex, homoerotisk kvinnlig vänskap, komedi, komma ut, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, långfilm, obesvarad kärlek, romantik | 3 CommentsTags: Charles Herman-Wurmfeld(R), Heather Juergensen, Jennifer Westfeldt
Kissing Jessica Stein, 2001, USA
Jessica Stein (Jennifer Westfeldt) är en judisk karriärskvinna i sina bästa år, men hon saknar en pojkvän tycker hon. En dag fastnar hon för en kontaktannons skriven av en kvinna (Heather Juergensen) och de träffar varandra och börjar dejta. Men Jessica är osäker på om det här med lesbisk kärlek är hennes grej och både den andra kvinnan och Jessicas manliga arbetskamrat hamnar i kläm.
Det här är en typisk söt girl meets girl-historia av Hollywoodkaraktär. Karaktärerna känns mänskliga, men det är ändå ett sockrigt glasyrlager över alltihopa. Ingen tycks vara homofobisk och alla tycks ha ganska glamourösa liv vilket gör att man bara kan engagera sig till en viss grad. Absolut värd att se dock eftersom det tycks finnas så få filmer om kärlek mellan kvinnor och jag har en känsla av att det här är en av de bättre./Imdb/
/Johnny
Homoerotiska Vänner
16 maj, 2008 at 7:09 e m | In 2000-tal, 90-tal, USA, engelska, flatkyss, homoerotisk kvinnlig vänskap, homoerotisk manlig vänskap, homoerotisk stämning, homofobi, komedi, kvinna+kvinna, man+man, straighta som låtsas vara gay, tv-serie/såpa | 2 CommentsTags: Courtney Cox, David Schwimmer, Jennifer Aniston, Lisa Kudrow, Matt LeBlanc, Matthew Perry, Winona Ryder
Senast jag följde serien ”Vänner” (Friends) var jag nog 13 år. Men jag minns att jag slashade Monica+Rachel och Joey+Chandler vilt. Jag blev överlycklig när Monica och Rachel hånglade och när Chandler tyckte att homosexuelle Brian på jobbet var lite söt. Och så spelade Chandler och Joey gay en gång för att få tjejer :P
Men det var ju alltid misstag. Misstag eller på skoj eller för att rädda sig ur någon situation. Så typiskt. Våra hjältar kan ju inte vara bisexuella på riktigt heller. :P Så trist. De enda som var gay på riktigt var väl Ross förra fru och hennes nya fru. Och iofs – Chandlers svenska pappa var gay.
Jag tänkte söka upp kyssen mellan Monica och Rachel och bjuda på, men hittade massor av andra saker istället. Här hånglar Rachel med någon person som spelas av Winona Ryder och sen kysser Phoebe henne. Här ligger Joey och Ross och myser tillsammans i soffan. Här är en romantisk slashvideo med Joey/Chandler.
Här är Courtney Cox och Jennifer Aniston lite homoerotiska och kysser varandra i en annan serie som heter ”Dirt”. Fan service!
/Johnny
Heavenly Creatures
27 april, 2008 at 3:36 e m | In 90-tal, Nya Zeeland, drama, engelska, flatkyss, flatsex, homoerotisk kvinnlig vänskap, homoerotisk stämning, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, långfilm | 1 CommentTags: Kate Winslet, Melanie Lynskey, Peter Jackson(R)
Heavenly Creatures, 1994, Nya Zeeland
Juliet Hulme (Kate Winslet) och Pauline Parker (Melanie Lynskey, som som övrigt även är med i But I’m A Cheerleader) är två tonårsflickor som finner varandra under det tidiga 50-talet i Nya Zeeland. Tillsammans skapar de en drömvärld baserad på den delade kärleken till konst, musik och romantisk litteratur. Flickornas intensiva förhållande spårar dock snabbt ut i en färggrann explosion av folie à deux, och deras föräldrar ser ingen annan utväg än att separera dem från varandra – något som får blodiga konsekvenser.
När jag var i 13-årsåldern och precis hade börjat blomma ut i ett litet osäkert bi var jag helt besatt av den här filmen. Jag har nog sett den uppemot tio gånger, och varje gång jag ser den blir jag lika överrumplad av Kate Winslets enorma dragningskraft. Det går inte att se den här filmen utan att bli tonårsromantiskt superkär i hennes version av Juliet. För den som fascineras lika mycket som jag av de här flickorna rekommenderar jag verkligen ett besök till Crimelibrary.com! Helt klart Peter Jacksons bästa film. /Imdb/
En Såpa
12 mars, 2008 at 10:34 e m | In 2000-tal, Danmark, MTF-transsexuella, danska, drama, homoerotisk kvinnlig vänskap, kvinna+kvinna, långfilm, trans och queer | Leave a CommentTags: David Dencik, Kim Fupz Aakeson(W), Pernille Fischer Christensen(R), Trine Dyrholm
En soap, 2006, Danmark/Sverige
Charlotte (Trine Dyrholm) är alltid på väg någonstans. Ingenting gör henne nöjd. När hon får något vill hon inte ha det längre. Hon är en sån där karaktär som man stör sig på, en sån man inte känner någon sympati för. Efter att ha gjort slut med sin pojkvän flyttar hon till en egen lägenhet för att börja om på nytt. Hon kommer och är bufflig redan första dagen och praktiskt taget tvingar sin transsexuella granne Veronica (David Dencik) att hjälpa till att flytta sängen. Sedan är hon oförskämd och gör samma granne ledsen. Men när Veronica försöker ta sitt liv tvingas Charlotte att förändra sitt sätt att behandla människor. Men det blir inte lätt.
En mycket speciell och rörande kärlekshistoria som samtidigt är väldigt mänsklig. Ibland blir det en dramatisk vändning för mycket, men jag tror det är meningen eftersom filmen är upplagd som en såpopera i flera delar. Ur transperspektiv är igenkänningsfaktorn ganska hög från min sida. Det är få transfilmer som berör mig och den här lyckas. Men som helhet är filmen bortglömd ganska snart efter man stänger av dvd:n. En mysig hemmakvällfilm alltså./imdb/
/Johnny
Vad tycker du om ”En såpa”?
Loving Annabelle
23 februari, 2008 at 2:50 e m | In 2000-tal, USA, drama, engelska, flatkyss, flatsex, homoerotisk kvinnlig vänskap, kvinna+kvinna, kvinnlig bisexualitet, kvinnlig homosexualitet, långfilm, religion, romantik | Leave a Comment
Loving Annabelle, 2006, USA
Annabelle är en upprorisk senatorsdotter som börjar på en katolsk flickskola efter att ha blivit relegerad ett flertal gånger tidigare. Under engelskalektionerna får hon upp ögonen för sin lärare – den blonda, svårmodiga och poesivurmande Simone Bradley. Efter mycket om och men inleder de en romans som präglas mer av emotionell samhörighet via trauma (de har båda förlorat någon de älskat, såklart) än något annat.
Stora åldersskillnader mellan älskande är alltid kontroversiellt, och just maktförhållandet lärare-elev känns ju instinktivt mer passande för en dålig porrfilm än en schysst flatrulle. Det är även nu jag ska ta upp faktumet att om det hade varit en man i rollen som den 32-åriga läraren hade kärlekshistorien inte tett sig lika gemytlig, men…fuck it. Jag är inte här för att dryfta heterohistorier ändå. Den här filmen övertygar mig, och romansen känns faktiskt inte alls creepy – möjligtvis eftersom Annabelle inte spelar rollen som Oerfaren Flicka. Den enda sexscenen som utspelar sig mellan de två är inte bara het utan även känslosam för mig som tittare.
Det bör nämnas att Loving Annabelle är en sjukt kort film. På 76 minuter lyckas den beröra mig, men ändå inte riktigt hela vägen ner i maggropen. Slutet känns antiklimaktiskt och jag tror överlag att filmen hade mått bra av lite mer fokus på andra karaktärer. Även om man bara ser den för den sexuella spänningens skull./Imdb/
/Meidi
Angel
20 februari, 2008 at 2:21 f m | In 2000-tal, Belgien, Frankrike, Storbritannien, drama, engelska, historiskt tema, homoerotisk kvinnlig vänskap, homoerotisk stämning, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, obesvarad kärlek, recensioner | Leave a CommentTags: François Ozon(R)
Angel, 2007, Storbritannien/Belgien/Frankrike
Biografiskt om den mytomaniska 1800-talsförfattaren Angel. Angel växte upp i fattigdom men hittade redan som barn på att hon egentligen bodde i ett slott. På grund av sina litterära framgångar gick faktiskt Angels materialistiska drömmar i uppfyllelse. Men självklart visar det sig att pengar inte kan köpa lycka, och bla, bla, bla… I en liten biroll ser vi Angels lesbiska svägerska. Svägerskan är så patetiskt olyckligt förälskad i Angel att hon nöjt sig med att vara hennes hushållerska, för att ha en ursäkt att vara omkring henne hela tiden. Trots att det innebär att hon ständigt måste se sin bror tillsammans med Angel. De blir nära vänner men det intimaste svägerskan får uppleva är att massera Angels bara rygg. Jag blev besviken på Francois Ozons engelskspråkiga debut. Det känns som att en helt annan och mycket mer oerfaren regissör än den till fantastiska Tiden vi har kvar, har gjort Angel. Det är amatörartat på alla sätt; dåligt skådespeleri, dåligt utnyttjad låg budget… Det enda som är intressant är den vackra kostymen./Imdb/
/Miriam
Tillsammans (2000)
19 mars, 2007 at 6:13 e m | In 2000-tal, Sverige, bögsex, drama, historiskt tema, homoerotisk kvinnlig vänskap, homoerotisk manlig vänskap, komedi, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, svenska | Leave a CommentTags: 2000, Jessica Liedberg, Lisa Lindgren, Lukas Moodysson(R), Ola Rapace, Shanti Roney
Tillsammans, 2000, Sverige
Förutom att det här är en fantastisk film om några människor i ett kollektiv på 70-talet så har den även några gaykaraktärer. Och en kille som blir omvänd till bisexuell ;) Svensk synd när den är som bäst.
/Imdb/
/Johnny
-
Senaste kommentarer
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
