SqueezeBox! (2008)
22 november, 2009 at 5:14 e m | In 2000-tal, FTM-transpersoner/drag kings, USA, bögkyss, bögsex, dokumentär, engelska, man+man, manlig homosexualitet, musikfilm, trans och queer | Leave a CommentTags: 2008, Jayne County, John Cameron Mitchell, Justin Bond, Miss Guy, Mistress Formika, Steven Saporito(R), Zach Schaffer(R)
SqueezeBox!, 2008, USA
Regi: Steven Saporito och Zach Schaffer
Under sju år (mellan 1994 och 2001) fanns klubben SqueezeBox i New York, en dragcentrerad rockklubb där ingen fick mima. Med punklegenden Jayne County (fd Wayne County) som förebild blev SqueezeBox ett ställe där inget var för spektakulärt eller extremt – en orgie i måttlöshet i andan ”du vet att du älskar det”.
Det var på SqueezeBox Hedwig and the Angry Inch föddes, och klubben stod modell för Justin Bonds sexbejakande klubb i Shortbus. Band som Psychotica och Toilet Boys tog sina första självande andetag (eller snarare, drog av sina första rock n’ roll-vrål samtidigt som de headbangade i jätteperuker). Jag kan tycka att dokumentären är lite ensidigt hyllande, men samtidigt, varför inte? Det är inte utan att Sverige känns en aning kallt, litet, hämmat och trist i jämförelse. När jag blev punkare en gång för länge sen var det något som SqueezeBox jag drömde om. Fint att det har funnits på riktigt!
Butley (1974)
11 november, 2009 at 9:34 e m | In 70-80-tal, Kanada, Storbritannien, USA, drama, engelska, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, obesvarad kärlek, otrohet | 1 CommentTags: 1974, Alan Bates, Harold Pinter(R), John Savident, Michael Byrne, Richard O'Callaghan, Simon Gray(M)
Simon Grey’s Butley, 1974, Storbritannien/Kanada/USA
Regi: Harold Pinter
Manus: Simon Grey
Den här filmen är egentligen en pjäs och det märks. Allting utspelar sig under en dag i engelskaprofessor Ben Butleys (Alan Bates) liv och det är mestadels inne på hans kontor på skolan. Han både delar kontor och bostad med sin pojkvän Joey och filmen börjar med att han använder Joeys trubbiga rakhyvel och skär sig på kinden. Det är bloddroppen som får bägaren att rinna över och resten av dagen är Butley på dåligt humör, men man kan gissa att det är en del av hans personlighet också. Han är bittrare och otrevligare än Dr. Gregory House och Simon Cowell tillsammans! Han förlolämpar medarbetare, elever och folk på telefon. Han är svartsjuk på Joeys nya ”vän” Reg (Michael Byrne) och när hans fru (Susan Engel – som är skrämmande lik Helen Sjöholm) kommer och ber om skilsmässa säger han nej för att jävlas. Han kan inte ens komma ihåg namnet på sitt barn. Han är ett as, helt enkelt.
I stort sätt är det en välspelad film med smarta repliker, men som sagt är den väldigt teatralisk och jag har lite svårt för sådan. För att vara från 1974 är den förvånansvärt homocentrisk och inte så homofobisk som man skulle kunna förvänta sig. Förvänta dig ingen het gaysexscen bara.
/Johnny
Cabaret (1972)
6 november, 2009 at 1:15 e m | In 70-80-tal, MTF transvestiter/drag queens, USA, drama, engelska, historiskt tema, homoerotisk stämning, homofobi, långfilm, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, musikfilm, män i garderoben, otrohet, trans och queer, trekant/orgie/poly, tyska | 1 CommentTags: 1972, Bob Fosse(R), Christopher Isherwood(M), Helmut Griem, Jay Presson Allen(M), Joe Masteroff(M), Joel Grey, John Van Druten(M), Michael York
Cabaret, 1972, USA
Regi: Bob Fosse
Manus: Jay Presson Allen
När det kommer till vem som har skrivit den här filmen blir det lite krångligt. Från vad jag tagit reda på är filmen inspirerad av en musikal komponerad av låtskrivarparet Kander och Ebb – och de hade i sin tur baserat sin musikal på en pjäs av John Van Druten, som i sin tur var inspirerad av en bok av Christopher Isherwood. Någonstans har jag också läst att någon Joe Masteroff skrev en pjäs som är inblandad också, men detaljerna skiter jag i. Nu har ni fått era namedroppings.
Storyn är i alla fall att den amerikanska engelskaläraren Brian Roberts (Michael York) kommer till Berlin för att tjäna pengar på språklektioner och samtidigt lära sig lite tyska. Det är 1931 och nazismen växer diskret fram bakom hörnet, men på klubben Cabaret är det frisläppt. Där framträder den karismatiska Sally Bowles (gayikonen Liza Minelli) med sina dans- och sångnummer och när när hon märker att Brian är hennes nya hyresgäst bestämmer hon sig för att förföra honom. Han visar sig dock vara homosexuell, men Sally bestämmer sig för att han bara har haft dålig erfarenhet med kvinnor och fortsätter sina metoder. När hon väl fått honom på kroken träffar hon en mycket rikare man (Helmut Griem) som bjuder in dem båda till lyxliv på landet. Det blir nu osäkert vem som förför vem och ett slags ambivalent polyförhållande växer fram.
Gaydelen i den här filmen känns avslappnad för att vara 1972. Gamla Berlin var känt för att vara öppensinnat och homovänligt och trots att det är en amerikansk film från homofoba 70-talet så känns det som att filmen skulle kunnat vara gjord idag. Jag skulle i och för sig inte haft något emot lite mer passionerad man-on-man action, och det skulle inte heller ska skadat med några fler musikalnummer.
/Johnny
Brottslig drift (1959)
5 november, 2009 at 5:59 e m | In 10-60-tal, USA, engelska, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, thriller/deckare | Leave a CommentTags: 1959, Bradford Dillman, Dean Stockwell, Meyer Levin(M), Richard Fleischer(R), Richard Murphy(M)
Compulsion, 1959, USA
Regi: Richard Fleischer
Manus: Richard Murphy (baserat på en bok av Meyer Levin)
Artie (Bradford Dillman) och Judd (Dean Stockwell) är två begåvade och intelligenta tonåringar som ganska tydligt är psykiskt störda också. Man introduceras redan i första scenen till det speciella S&M-förhållande de har till varandra. Judd vill bli befalld och Artie är psykopatisk nog för att kommendera honom att begå brott. Det börjar med en silversked och slutar med… ja, mord.
Judds brorsa Max tycker inte om att han umgås med Artie. Han säger ”Don’t you ever go to a baseball game or chase girls? When I was your age…” och det är hela tiden lite underförstått att Judd är gay och kär i sin kompis. Om känslorna är besvarade får vi aldrig veta, för Artie är en skamlös mytoman. Efter halva filmen börjar rättegångsdramat (där frasen ”I’m a doctor – not a lawyer!” ordagrannt yttras, vilket är roligt för Star Trek-fans som jag) och Orson Welles kommer in i bilden och spelar killarnas advokat. Nu blir frågeställningarna: Är dessa ungdomar friska nog för att avrättas för det sadistiska och meningslösa brott de begått? Har media rätt att döma ut någon i förskott? Vad är ett lämpligt straff för mord? Väldigt intressant, faktiskt.
/Johnny
Blecktrumman (1979)
5 november, 2009 at 5:15 e m | In 70-80-tal, Frankrike, Polen, Tyskland, drama, f.d. Jugoslavien, historiskt tema, homoerotisk manlig vänskap, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, polska, regnbågsbarn, trekant/orgie/poly, tyska | Leave a CommentTags: 1979, Daniel Olbrychski, Günter Grass(M), Heinz Bennent, Jean-Claude Carrière(M), Mario Adorf, Volker Schlöndorff(R)
Die Blechtrommel, 1979, Västtyskland/Polen/Frankrike/Jugoslavien
Regi: Volker Schlöndorff
Manus: Jean-Claude Carrière (efter Günter Grass roman)
Vid tre års ålder bestämmer sig Oskar (David Bennent) för att sluta växa och får sin önskan besvarad genom en olycka. Hans favoritleksak är en liten blecktrumma som han ivrigt går och slår på genom hela livet – och får han inte som han vill så skriker han så att glas spricker.
Det är en mycket fascinerande och fantasifull historia om gränsen mellan barndom och vuxenliv och hela tiden i bakgrunden pågår andra världskriget som om det vore vilken vardag som helst. Men det är förstås ett problem för Oskar eftersom han bor i den omstridda tysk-polska staden Danzig (Gdańsk) och hans familj består av tre separata folkslag. Nu kommer den queera delen in: I en scen tidigt i filmen får man se Jan Bronski (Daniel Olbrychski) och Alfred Matzerath (Mario Adorf) stå och prata flirtigt med varandra. Alfred säger ”Vi kasjuber, polacker och tyskar måste hålla ihop” och sen kommer Oskars mamma Agnes (Angela Winkler) och tar dem båda i handen och de vandrar bort tillsammans medan Oskars barnsliga berättarröst säger ”Dessa båda olika, men i fråga om mamma samstämmiga herrar, fattade tycka för varandra och i denna treenighet satte de mig, Oskar, till världen.” Jan är Agnes kusin och detta tabu är en del i att hon gifte sig med den tyska Alfred, men det är ingen rivalitet mellan de två männen som det vanligtvis brukar vara i poly-konstellationer på film – det är snarare så att det är Alfred och Agnes som bråkar med varandra och kusinen Jan försöker få dem att hålla sams. En söt scen är när Jan äter från en sked som Alfred håller i, vilket visar på att de inte bara har ett socialpolitisk överenskommelse utan, som sagt, också ”tycke för varanda”. En annan queer parantes är att det nämns att en karaktär som heter Greff (Heinz Bennent) ”tycker om ungdomen; tycker om pojkar bättre än flickor.” Detta är inget man får se utan det är bara ett konstaterande.
/Johnny
Let’s be together (2008)
27 oktober, 2009 at 5:34 e m | In 2000-tal, Danmark, MTF transvestiter/drag queens, MTF-transsexuella, danska, dokumentär, drama, fjollor, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, trans och queer | Leave a CommentTags: 2008, Nanna Frank Möller(R)
Let’s be together, 2008, Danmark
Regi: Nanna Frank Möller
Hairon bor i ett litet Jylländskt samhälle med sin mamma, styvpappa och fyra syskon. Hans femtonårsdag ska firas storslaget med temafest, och Hairon ska klä ut sig till Kleopatra. Han älskar att gå i högklackat, shoppa och dränka sig i parfym. Men när han och mamman åker till Brasilien för att för första gången på tre år träffa Hairons biologiska pappa resulterar det i upprörda känslor.
En tänkvärd dokumentär som följer ett skeende utan att komma med så mycket förklaringar, och ett fint porträtt av en ovanligt modig och vanligt upprorisk tonåring. Filmen fokuserar på relationerna mellan personerna, och det är så dramatiskt i det lilla att man sitter klistrad för att se vad som ska hända. Den innehåller också några överraskande vändningar som jag inte tänker avslöja. Finast är när Hairon och hans pappa, efter att de försonats, arbetar med klänningen Hairon ska ha på sig på festen. Slutet var ganska öppet och förbryllade mig lite.
Deathwatch (1966)
23 oktober, 2009 at 9:25 e m | In 10-60-tal, MSM, USA, boytouching, bögsex, drama, engelska, fjollor, homoerotisk stämning, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, thriller/deckare, trekant/orgie/poly | Leave a CommentTags: 1966, Jean Genet(M), Leonard Nimoy, Michael Forest, Paul Mazursky, Robert Ellenstein, Vic Morrow(R)
Deathwatch, 1966, USA
Regi: Vic Morrow
Manus: Vic Morrow (efter Jean Genets pjäs)
Rånaren Jules (Leonard Nimoy) hamnar i samma fängelsecell som den kända mördaren Green Eyes (Michael Forest). Eftersom han länge beundrat den grönögde legenden blir han också mycket svartsjuk när de får en till fånge i cellen – den flamboyanta Maurice (Paul Mazursky). Maurice och Jules börjar tävla om vem som kan bli Green Eyes ”vän”.
Oj oj oj oj oj! Det är så mycket boytouching att jag är förvånad över att kameralinsen inte smälte och blev suddig. Det är triangeldrama med fokus på drama. Det är dramatik med fokus på tik (bitch, yo!). De håller varandras händer (när det är underförstått att de BEEP), de kramas, smeker varandras hår, gnuggar sina ansikten mot varandras bröst… *viftar med solfjädern för att kyla ned sig själv* Varför är gayfilmer från 60-talet ofta så mycket mer givande än moderna? Visst, de osar kanske av någon slags homofobi (som man knappt märker för erotiken vinner över den moraliserande tragiken) men de kunde verkligen göra intima man on man-scener! Och att de bråkar om vem som ska få mörda Green Eyes fru är ju väldigt fint och romantiskt ;)
/Johnny
Sämre än djur (2009)
17 oktober, 2009 at 12:00 e m | In 2000-tal, Sverige, dokumentär, entimmasfilm, homofobi, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, man+man, manlig homosexualitet, religion, svenska | Leave a CommentTags: 2009, Oscar Hedin(R)
Sämre än djur, 2009, Sverige
Regi: Oscar Hedin
När Mohammad börjar komma till insikt om att han är bög blir han förkrossad och livrädd, för han vet att det inte kommer att accepteras av hans familj. Men han klarar heller inte av att hålla det hemligt. Cherin har varit rädd för föräldrarnas kontroll och straff sedan hon var liten, och är helt på det klara med att hennes läggning kan kosta henne livet. Både Mohammad och Cherin måste vidta drastiska åtgärder för att få ett liv där de kan vara sanna mot sig själva.
Detta är en oerhört välgjord och bra dokumentär om homosexuella i Sverige idag, de som inte omfattas av någon ökad tolerans utan som hamnar i kläm mellan två kulturer, i vilken den ena homosexualitet ses som ett brott som egentligen bara kan sonas med döden.
Jag kan bara säga: se den!
Dokumentären finns på SVT Play tom januari 2010.
Otto; or, Up with Dead People (2008)
22 september, 2009 at 6:24 e m | In 2000-tal, Kanada, Tyskland, bögkyss, bögsex, droger, engelska, flatkyss, gay bashing, komedi, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, rysare/gore, trekant/orgie/poly | Leave a CommentTags: 2008, Bruce La Bruce(R), Bruce laBruce(W), Gio Black Peter, Jey Crisfar, Katharina Klewinghaus, Marcel Schlutt, Susanne Sachsse
Otto; or, Up with Dead People, 2008, Tyskland/Kanada
Regi: Bruce laBruce
Otto (Jey Crisfar), en nykläckt zombie, dyker upp i kanten av en landsväg. Förvirrad släntrar han omkring tills någonting drar honom till Berlin. Från tiden han levde minns han nästan ingenting, utom små glimtar som då och då dyker upp, minnen från en lyckligare tid. I storstaden träffar han filmaren Medea Yarn (Katharina Klewinghaus) som håller på att spela in sitt storverk, den politiska gay-zombie-porrfilmen ”Up with dead people”. Otto erbjuds en roll och tas om hand av medskådespelaren Fritz (Marcel Schlutt), men hans förflutna vill inte lämna honom någon ro.
Bruce laBruces filmer spelar i en egen liga – de är svåra att jämföra med andra. Att det är extrem lågbudget och att skådespelarna talar engelska med tysk brytning gör mig inte så mycket. Det finns alltid en sympatisk humor i grunden som bär. Jag gillade greppet att ta en genre som av vissa anses som politisk och använda den på det här (också politiska) sättet.
Jag hade blivit varnad innan för magstarka scener men är inte särskilt känslig så jag tyckte inte det var så farligt. Sexscenerna i slutet kunde dock ha skippats, eftersom partiet precis innan var så starkt i sig att de inte behövdes. (Spoiler!) Känslan av att Otto hade dött av sorg när pojkvännen lämnade honom var det som främst gjorde filmen sevärd.
Séraphine (2008)
18 september, 2009 at 6:40 e m | In 2000-tal, Frankrike, drama, homoerotisk manlig vänskap, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, religion | Leave a CommentTags: 2008, Marc Abdelnour(M), Martin Provost(M), Martin Provost(R), Nico Rogner, Ulrich Tukur
Séraphine, 2008, Frankrike
Regi: Martin Provost
Konstkritikern Wilhelm Udhe (Ulrich Tukur) hyr in sig i ett hus i Frankrike för att komma bort från Tyskland. Där arbetar Séraphine som hembiträde. Séraphine är en egensinnig kvinna som hellre lägger sina sista slantar på fernissa än på mat. Hemma i det lilla kyffet målar hon tavlor av färger hon själv tillverkar av jord, blod, växter och annat. En dag får Wilhelm se en av Séraphines tavlor, och bestämmer sig för att hjälpa henne så att hon kan måla på heltid.
En film om drivkraften att skapa, om galenskap och om klass, baserad på naivistiska konstnären Séraphine de Senlis (1864-1942) öde. Var är gayintresset undrar ni, och det ligger i att Wilhelm Udhe är homosexuell och har en ung stilig konstnär (Nico Rogner) som protegé. Detta är dock bara en liten del av storyn.
Filmen är stillsam, sorglig och vacker, men vackrast av allt är Séraphines magiska tavlor!
Ångrarna (2009)
13 september, 2009 at 10:19 f m | In 2000-tal, MTF-transsexuella, Sverige, dokumentär, drama, entimmasfilm, man+man, manlig homosexualitet, svenska, trans och queer | Leave a CommentTags: 2009, Åke Lundqvist, Lena-Pia Bernhardsson, Marcus Lindeen(M), Marcus Lindeen(R)
Ångrarna, 2009, Sverige
Regi: Marcus Lindeen
Två män som båda ångrar att de tidigare gjort ett könsbyte för att bli kvinnor träffas och samtalar. De är båda i 60-årsåldern men sinsemellan mycket olika. Orlando (Åke Lundqvist) bytte kön på 60-talet, levde i ett heterosexuellt äktenskap under 11 år, för att sedan göra en rekonstruktion. Mikael (Lena-Pia Bernhardsson) gjorde sitt könsbyte på 90-talet i hopp om att det skulle förändra hans liv till det bättre, men vill nu inget hellre än att få operera sig igen.
Detta är en filmad teaterpjäs uppsatt på Stockholms Stadsteater, och den bygger på verkliga samtal mellan två män. Samtalet kretsar kring könsidentitet, självacceptans och normer. Det är mycket intressant att se området belyst från det här hållet. Jag trodde det kanske skulle kännas provocerande med en diskussion kring att ångra ett könsbyte, men det var det inte. Det är väldigt intressant att få ta del av männens livsöden, samtidigt som de frågor som tas upp handlar om så mycket mer än dem själva.
Om pjäsen på Stadsteatern
Longtime Companion (1990)
12 september, 2009 at 12:30 e m | In 90-tal, USA, bögkyss, bögsex, drama, engelska, hiv/aids, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, romantik | Leave a CommentTags: 1990, Bruce Davison, Campbell Scott, Craig Lucas(M), John Dossett, Mark Lamos, Norman René(R), Patrick Cassidy, Stephen Caffrey
Longtime companion, 1990, USA
Regi: Norman René
Det är 1981 när en grupp av vänner och älskare som brukar dela en stuga om somrarna första gången hör talas om AIDS – fast då beskrivet som en cancer som drabbar homosexuella. Inte långt därefter drabbas den första av vännerna (Dermot Mulroney). Sedan får vi följa gänget under ca 7 år, bland andra paret Sean (Mark Lamos) och David (Bruce Davison) som båda blir sjuka, tills nästan bara Fuzzy (Stephen Caffrey) och Willy (Campbell Scott) finns kvar i livet, båda kämpande med sin sorg och sin rädsla för att bli smittade.
Jag minns fortfarande exakt när och var jag hörde talas om AIDS första gången. Jag var kanske åtta år och på bilsemester med familjen när nyheten berättades på radio. Filmen beskriver ett skeende som nästan känns bortglömt, och det går upp för en hur fruktansvärt det måste ha varit när sjukdomen dök upp, när det måste ha känts som att det fanns noll och ingenting att göra.
Berättandet i filmen blir ibland lite fragmenterat eftersom man hoppar från år till år, ibland var den lite cheesy (särskilt nån scen i slutet), men ändå sevärd, och jag fällde en tår här och där.
It’s in the water (1997)
1 september, 2009 at 7:25 e m | In 90-tal, USA, bögkyss, bögsex, engelska, faghags, flatkyss, flatsex, homofobi, komedi, komma ut, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, kvinnor i garderoben, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, religion, romantik | Leave a CommentTags: Kelli Herd(R), Kelli Herd(M), John Hallum, Keri Jo Chapman, Teresa Garrett, Derrick Sanders
It’s in the water, 1997, USA
Regi: Kelli Herd
Välgörenhetsorganisationen som Alex (Keri Jo Chapman) jobbar för ska hjälpa till vid ett nyöppnat hospice för aidssjuka i den lilla staden Azalea Springs. Detta är inte populärt hos överklassdamerna i organisationen, men Alex börjar jobba där ändå, och där dyker hennes gamla bästis Grace (Teresa Garrett) upp efter många år på annat håll. Alex känner sig allt mer missnöjd med sin situation och sitt äktenskap, och känslor hon försökt trycka undan börjar spira. Samtidigt uppstår ryktet att det är vattnet i staden som gör folk homosexuella…
Jag blev besviken på den här filmen för jag tyckte storyn lät rätt kul, men det var den inte. En lättsam och rätt banal komedi som knappast satte några spår – inte hos mig i alla fall. Visst drog jag på munnen ibland, men det var väl det hela. Både bög- och lebbkyssar men ändå… trist. Kanske inte min sorts humor.
Taking Woodstock (2009)
19 augusti, 2009 at 1:26 e m | In 2000-tal, MSM, MTF transvestiter/drag queens, MTF-transsexuella, USA, bögkyss, bögsex, drama, droger, engelska, faghags, historiskt tema, homoerotisk stämning, komedi, man+man, manlig homosexualitet, musikfilm, trans och queer, trekant/orgie/poly | Leave a CommentTags: 2009, Ang Lee(R), Demetri Martin, Elliot Tiber(M), James Schamus(M), Jonathan Groff, Liev Schreiber, Paul Dano
Taking Woodstock, 2009, USA
Regi: Ang Lee
Manus: James Schamus (efter Elliot Tibers självbiografi)
Trots att han är vuxen nog att skaffa ett eget liv, lever Elliot (Demetri Martin) tillsammans med sina föräldrar ute på vischan i White Lake och hjälper dem att ta hand om ett gammalt förfallet pensionat. Ekonomin har krisat för dem ett långt tag men Elliot får en idé när han ser att Woodstock-folket letar efter en plats att anordna sin utomhusfestival på. Helt plötsligt är hela lilla White Lake ockuperat av nära en miljon hippies som ser fram emot tre dagars fred och musik.
Jag hade verkligen sett fram emot den här filmen och jag fick precis vad jag ville från den: humor, musik och gayness. Vad som är så skönt med Elliot är att han är bög men att det aldrig görs till något problem. Han får hångla med sin kärlek inför ett gäng hurrande faghags, han har en LDS-trippad trekant med ett hippiepar (Kelli Garner och Paul Dano) i en handmålad folkabuss och han blir ständigt ögonknullad av den långhårige Woodstock-arrangören Michael Lang (Jonathan Groff). Filmen, som förresten är regisserad av HBT-hjälten Ang Lee, bjuder även på en militärt utbildad transperson (Lieb Schreiber) som yttrar den fantastiska repliken ”I know what I am and it makes it so much easier for others, doesn’t it?”
Taking Woodstock är en film som är lika viktig för HBTQ-samhället som Woodstock blev för hela världen.
/Johnny
Kids in the Hall (1988-1995)
25 juni, 2009 at 2:31 e m | In 70-80-tal, 90-tal, Kanada, MSM, MTF transvestiter/drag queens, MTF-transsexuella, bögkyss, bögsex, engelska, fjollor, gay bashing, hiv/aids, homobröllop, homoerotisk manlig vänskap, komedi, kortfilm/sketch, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, man+man, manlig bisexualitet, manlig homosexualitet, manlig prostitution, män i garderoben, otrohet, trans och queer, trekant/orgie/poly | 1 CommentTags: 1988, 1989, 1990, 1991, 1992, Bruce McCulloch, Dave Foley, Kevin McDonald, Mark McKinney, Scott Thompson
Låt mig presentera världens queeraste komediserie: Kids in the Hall (eller ”Killarna i korridoren” som ZTV kallade det när jag först började kolla). Fem killar varav en öppet homosexuell (Scott Thompson) – alla spelar både manliga och kvinnliga roller och de gör det så bra att man inte ens ser det som cross-dressing. Ibland känns nästan deras porträttering av män som större maskerad. Dave Foley är så j-a snygg som kvinna att till och med min homofobiska tjejkompis började svaja och tänka att det kanske var det feminina i honom som gjorde henne så intresserad. Förutom att klä sig som kvinnor så har nästan minst en sketch per avsnitt (ibland fler – ibland färre) homotema. Och det är inte bara kul – det är politik också. De har bl.a. några återkommande karaktärer i avsnitten ”Steps” som handlar om ett gäng olika bögar som sitter på en trappa och diskuterar homorelaterade saker (politik, AIDS, sexpartners, prideparaden…). Ennan annan ökänd karaktär är Buddy Cole som är ärkefjollan som ingen vågar bråka med. Se även deras långfilm: Lyckopillret. Läs resten av inlägget om ni vill ha en lista på alla HBTQ-relaterade sketcher.
/Johnny
The Catherine Tate Show – Christmas Special
24 juni, 2009 at 10:43 e m | In 2000-tal, Storbritannien, engelska, komedi, komma ut, kortfilm/sketch, man+man, manlig homosexualitet | 1 CommentTags: 2007, Colin Morgan
Colin Morgan som spelar Merlin spelar gay i den här sketchen (hmm..men han gör det bättre i ”Merlin”).
/Johnny
First Day Of My Life – Bright Eyes
18 april, 2009 at 11:54 f m | In 2000-tal, USA, engelska, flatkyss, kvinna+kvinna, kvinnlig homosexualitet, man+man, manlig homosexualitet, musikvideo, romantik | 3 CommentsTags: Daniela Sea, John Cameron Mitchell(R)
Vill bara dela med mig av den här fina musikvideon – First Day Of My Life med Bright Eyes. Videon är regisserad av John Cameron Mitchell (Hedwig and The Angry Inch, Shortbus). Kärlek!
Just det, Daniela Sea, som spelar Max Sweeney i L-Word figurerar också i videon!
Go (1999)
2 april, 2009 at 7:26 e m | In 90-tal, USA, action/äventyr, bögkyss, drama, engelska, homoerotisk stämning, komedi, långfilm, man+man, manlig homosexualitet, män i garderoben, otrohet, roadmovie, trekant/orgie/poly | 1 CommentTags: 1999, Doug Liman(R), Jay Mohr, John August(M), Scott Wolf, Shann Beeman, William Fichtner
Go, 1999, USA
Regi: Doug Liman
Ett gäng parallellhistorier som alla utspelar sig en natt och är kopplade till knarkhandel. Langaren Simon (Desmond Askew) sticker till Las Vegas med ett gäng vänner och den vräkningshotade kollegan Ronna (Sarah Polley) tar över hans arbetspass på närbutiken. Men när två kunder frågar var man kan få tag i Simon så ser hon chansen att sälja dem lite ecstasy direkt och tjäna en summa på det också. Hon kontaktar Simons dealer för att köpa lite och här börjar en helvetesnatt.
En av parallellhistorierna är berättat från knarkköparna Adam (Scott Wolf) och Zacks (Jay Mohr) perspektiv. De blir uppraggade av sin manliga arbetsgivare (William Fichtner) och han bjuder hem dem till sin fru på middag. De blir väldigt nervösa av framfusigheten och det är en rolig twist på det där också. Resten av filmen känns väldigt independentfilm, men ändå rätt kvalitativ för att vara sådan. Jag gillar i allafall queerdelen. En kul detalj är att en homosexuell hårstylist i filmen spelas av en hårstylist (Shann Beeman) och inte av en skådespelare. ”Visdomsorden” i slutet kunde de dock skippat eftersom slutsatsen ändå blir en icke-ställning till knarkfrågan.
/Johnny
C i uppförande (1933)
31 mars, 2009 at 11:31 e m | In 10-60-tal, Frankrike, barnfilm, drama, entimmasfilm, franska, homoerotisk manlig vänskap, homofobi, komedi, man+man, manlig homosexualitet, trans och queer | 1 CommentTags: 1933, Coco Golstein, Delphin, Gérard de Bédarieux, Gilbert Pruchon, Jean Vigo(R), Louis Lefebvre
Zéro de conduite(: Jeunes diables au collège), 1933, Frankrike
Regi och manus: Jean Vigo
Ett gäng unga pojkar planerar att göra revolt på sin internatskola. Lärarna är alldeles för stränga och pojkarna vill mest ha kuddkrig och de är trötta på att bli strängt diciplinerade även när de ska sova. Lärarna oroar sig för att två av pojkarna är lite väl gay med varandra och rektorn varnar den yngre av dem – Tabard (Gérard de Bédarieux) – för att han inte ska bli utnyttjad. Tabard är, trots sitt feminina utseende och sätt, inte alls utnyttjad och det är slutligen han som går i fronten och håller piratflaggan i kriget mot lärarna. Jag älskar fransmännens revolutionära läggning! Filmen blev dock bannad i Frankrike p.g.a. sin anarkistiska attityd och släpptes fri först 1947. Jag är ändå förvånad över att den släpptes då, med tanke på den homosexuella kärleksrelation som det hintas om att Tabard har med klasskamraten Bruel (Coco Golstein) inte ses som ett problem av kompisarna. Det var bättre förr?
Hela storyn påminner förresten mycket om Du står inte ensam. Se den också!
/Johnny
Capote (2005)
29 mars, 2009 at 9:03 e m | In 2000-tal, USA, drama, engelska, homoerotisk stämning, långfilm, man+man, manlig homosexualitet | 3 CommentsTags: 2005, Bennet Miller(R), Bruce Greenwood, Clifton Collins Jr, Dan Futterman(M), Gerald Clarke(M), Philip Seymour Hoffman
Capote, 2005, USA
Regi: Bennet Miller
Den 14 november 1959 skakas den lilla staden Holcomb i Kansas av ett brutalt mord på en hel familj. Författaren Truman Capote (Philip Seymour Hoffman) läser om mordet och blir intresserad. Han bestämmer sig för att skriva en bok om händelsen genom att intervjua alla berörda, inklusive de två mördarna Dick och Perry (Clifton Collins Jr). Till Perry får Capote en särskild relation som binder dem till varandra under flera års tid, samtidigt som boken växer fram.
Tidigare har jag sett en dokumentär om Truman Capote och tänkt att han och historierna kring honom verkar väldigt intressanta. Det var också den här filmen. Den visar de många bottnarna och lagren i relationen mellan den självupptagne och delvis manipulative Capote och den lika manipulative Perry. Mellan dem finns både ett ömsesidigt beroende och en svårgreppbar kärna av kärlek. En bra film om vänskap, utnyttjande och beroende – och om en fascinerande person. Tror minsann att jag ska ta och läsa någon av hans böcker!
-
Senaste kommentarer
Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.
