Hedwig and the Angry Inch


hedwig.jpgHedwig and the Angry Inch, 2001, USA

Hedwig (John Cameron Mitchell) växte upp som Hansel, men när han träffade en äldre pojkvän (Maurice Dean Wint) tvingades han mer eller mindre att operera om sig till kvinna. Men könskorrigeringen blir inte ens fullbordad (därav ”the angry inch”) och Hedwig slits mellan könen och ses som ett freak. Hen blir kär i den okända artisten Gnosis (Michael Pitt) som senare stjäl hens idéer och låtar och blir en stor stjärna. Hedwig startar ett queert rockband också och inleder ett slags förhållande med en transkille (Miriam Shor), men hen kan inte komma över sveket från Gnosis.

En skruvad och queer musikfilm som lämnar en med glädje och tankar kring kön och sexualitet. Eller ”lämnar” är fel ord, för den lämnar en inte riktigt. Visuellt är den ett mästerverk, men slutet är lite förvirrande och kan tolkas som antingen transfobiskt eller som superqueert. Jag rekommenderar den i alla fall varmt!

/Imdb/

/Johnny

Annonser

7 kommentarer

  1. Älskar den där filmen ^__^ Såg den på Halloween med några vänner, och så igen förra veckan eftersom systern min hittade den på HMV. Tyvärr tror jag inte det är en film man kan se för ofta . . .
    Emellertid, kul att hitta dig här. Jag blev tipsad om faghag.se för ett tag sen av en vän, men det var krångel och diverse… Aja. Hej på dig i alla fall. Ska hålla utkik efter om det dyker upp några fler filmer här jag känner igen. x’D

  2. Den här filmen gjorde mig väldigt väldigt ledsen. Tänk så mycket enklare Hedwigs liv hade varit om idioter omkring honom inte hade varit så besatta av att kunna definiera honom som tjej eller kille, hetero eller homo… Det skulle inte funnits någon angry inch då!

    Musiken är ett stort guilty pleasure för mig. Eller nej. I don’t believe in guilty pleasure, I believe in pleasure.

  3. Hej Johnny.
    Jag skrev att jag tyckte rescensionen var lite fel i min blogg därför att jag inte tycker handlingen endast är om att ”Hedwig, som huvudpersonen bytt namn till, startar ett queert band som upprör och förför”. Nu ser jag att den är hämtad från imdb, men den kanske är skriven av dig trots allt?
    Poängen med Hedwig and the… är att vi alla har en självsfrände som vi antingen är tillsammans med eller måste förstöra. Poängen är att ondska föder ondska och att Hedwig i slutändan inser att hon inte kan behandla sin vän lika illa som hon själv blivit behandlad. När hon låter sin vän vara kvinna befiras hon/han själv (först här kan man skriva ”/han”).
    Musiken är en ridå, det kunde lika gärna handlat om dans. Musiken är dock viktig eftersom filmwn också är en musikal som turnerat land och rike runt.

    Just my point of view,
    Cheers,
    Hed

  4. Fantastisk. Jag har sätt den otalliga gånger, och älskar den, har t.o.m tatovering från den, men jag har aldrig tänkt över det med at man antingen måste vara med eller förstöra sin soulmate.. friskt blikk! tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s