A Guide to Recognizing Your Saints (2006)


guiderecognizingsaints.jpgA Guide to Recognizing Your Saints, 2006, USA

Regi och manus: Dito Montiel

Jag såg den här filmen i tron att jag skulle få ta del av en historia om vänskap. Jag vet inte riktigt vad jag fick. Det är den vanliga historien om en kille som vill bli älskad av sin pappa (nej, inte på det snuskiga sättet :P) och säger typ det vanliga Åhh..det här stället är sån misär – jag måste härifrån innan jag dör (tänk ”Fucking Åmål”) och all misär är egentligen huvudpersonernas fel för det är de som skapar misären. De knarkar, våldtar, svär, spottar, snattar och vandaliserar – alltså, riktiga äckliga snorungar som borde spärras in!

Allt utspelar sig i en förort till New York och huvudpersonen Dito (Shia LaBeouf) är en Puertorican som hänger med de tuffa grabbarna, men en dag kommen en ny kille till skolan – Mike (Martin Compston). Han är från Skottland och han får Dito att lugna ned sig. Tillsammans åker de in till Manhattan och jobbar som hunddagis och de sparar ihop pengar för att kunna åka till Kalifornien. Den historien låter väl söt, men den är berättad utan passion. Däremot spelar ljuv romantisk musik när de träffas för första gången. De träffas i en tunnelbanevagn och de verkar nervösa. Testar replikerna i huvudet först. Dito hade till och med en flickvän men han vill inte ha med henne på den resan han och Mike skulle göra. Sweet, dude! Men men, resten av filmen är machojargong à la Tarantino (mycket ”what the fuck are you fuckin’ doing, you fuckin’ idiot!” hela tiden), onödigt upprepande av meningar och artsy klipp som inte bidrar med någon som helst effekt.

/Johnny

imdbfavico

Annonser

One comment

  1. Alltså!!!!!

    Jag håller INTE med Johnny om att den här filmen är berättad utan passion, jag blev sjukt rörd av allting, jag tyckte de artsy klippen bidrog med något eftersom dom var snygga och påhittiga. Och snyggt + rörande = Miriams idealfilm. Kidsen i Ditos område DÖDAR liksom varandra på fritiden. Dito är därmed inte bara en uttråkad svenne à la Populärmusik från Vittula utan vill ifrån stället för att han fruktar för sitt LIV.

    Man kan säga att misären är ungdomarnas fel men samtidigt anpassar dom också sig bara efter sin miljö. Det funkar inte att vara en from lattedrickande intellektuell bland mordiska tonåringar, pappor som misshandlar en, och fattigdom to the max. Samtidigt vet jag inte varför jag försvarar deras beteende; filmen är baserad på en verklig historia liksom. Jag tyckte det var intressant att få en inblick i någon som har levt ett liv så totalt annorlunda liv från mitt eget.

    Skådespelarna var sjukt duktiga in my opinion. Samtidigt var det en förstås en stor bonus att filmen var homoerotisk, och hade min nya pojkvän Shia LaBeouf i huvudrollen. I also have a thing for cinematisk misär; misären i denna film tillsammans med att den var så BRA och snygg gjorde den bitterljuv i mina ögon.

    Jag gillade den verkligen och rekommenderar den starkt. Jag ger den 4 av 5 soon-to-come faghagbetygssymboler.

    PS. På dvd:n finns det ett alternate ending där Dito säger typ ”I write because of Mike. Because before him, there were no words.” GAYYYYYYY

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s