Making Love


Making Love, 1982, USA

Zach (Michael Ontkean) är lyckligt gift med sin fru Claire (Kate Jackson). Han är en lyckad doktor och hon är en lyckad TV-producent och de tycks ha ett perfekt liv tillsammans. Men när Zach träffar den bohemiske författaren Bart (Harry Hamlin) så bryts harmonin. Bart är homosexuell och han får Zach att börja tvivla på sin egen sexualitet – kan han själv vara gay eller är han bara lite nyfiken? (Bisexualitet nämns aldrig). Zach inser att han måste göra ett val – ska han stanna hos Claire eller ska han offra henne och den trygghet de har tillsammans för en man som visserligen är attraherad tillbaka men som helst vill vara lycklig singel livet ut?

Människorna i den här filmen framställs som mycket mänskliga, och – jag beklagar att jag tänker använda det här ordet som något positivt – normala. Zachs förvirring känns förståerlig och Bart uttrycker sitt känslomässiga behov av frihet utan att vara ett totalt as. Och att Claire inte uttrycker misstankar på en gång känns normbrytande för såna här filmer – annars brukar folk i garderobshomosexuellas omgivning alltid fråga ”Vad är det med dig? Du har blivit så konstig! Vad är det du döljer?”. Det som kan kännas överdrivet i ”Making Love” är att alla är som bomber som detonerar så fort någon säger något som kan tolkas negativt. Alla tar så illa upp och börjar skrika direkt. Men det kan förklaras av att både Claire och Zach är i pressade situationer; hon känner sig stressad på jobbet och han är rädd att hans hemlighet ska komma ut.

För att förstå den här filmens storhet måste man kolla på de andra amerikanska filmerna som tog upp homosexualitet under samma era. Hollywoods 70- och 80-tal är lika kända för sina homofobiska undertoner (homofobpanik som naturlig följd av glamrocksandrogyner och den sexuellt frisläppta hippieeran) som sina glittrande porslinständer. Homosexuella framställdes mest som patetiska psykopater och sexualbrottslingar. Till och med efter denna film (som kom samma år som AIDS fick sitt namn) var det ganska ont om bra Hollywoodfilmer med HBT-tema i tio år. Storbritannien var långt före med att visa (någorlunda) kärleksfulla porträtt av homosexuella par. Jag tror jag har hört någonstans (troligtvis i dokumentären The Celluloid Closet) att kyssen i den här filmen är Hollywoods första passionerade och ömsesidiga bögkyss./imdb/

/Johnny

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s