Holmes/Watson – reflektion och sammanfattning

Jag har som ni har märkt gått igenom en väldig massa av Sherlock Holmes-material de senaste veckorna. De hundra år gamla böckerna håller fortfarande måttet, och de otaliga filmatiseringarna och tv-versionerna utgör en ändlös källa för slashfantaster som mig själv.

Mannen bakom Sherlock Holmes, Sir Arthur Conan Doyle, var inte bara författare utan var i grunden läkare. Inspirationen till Holmes hämtade han från en de lärare han hade när han själv läste till doktor. Jag tror inte att han kan ha anat vilket märke han skulle lämna i historien, både när det gäller hur deckargenren utvecklats, men även när det gäller slash. Jag har ärligt talat sällan stött på en pairing som är så uppenbar och canon. Det hela började 1887 med A Study in Scarlet, och blev en relation som sträcker sig över 4 romaner, 56 noveller och 40 år – för att inte tala om de otaliga dramatiseringarna!

I början förundrades jag över att så många filmatiseringar var så homoerotiska, och kände att jag behövde undersöka saken noggrannare. Efter att ha läst en mängd av Conan Doyles berättelser kan jag säga att få av filmatiseringarna faktiskt ens kommer i närheten av hur slashigt originalmaterialet är. För att kunna ge er en bild så har jag sammanställt intressanta stycken i detta google-dokument. Visst är det mycket som är tolkningsbart, men mycket känns ganska uppenbart:

“It may be remembered that after my marriage, and my subsequent start in private practice, the very intimate relations which had existed between Holmes and myself became to some extent modified.”

– – – – –

“Sherlock Holmes was standing smiling at me across my study table. I rose to my feet, stared at him for some seconds in utter amazement, and then it appears that I must have fainted for the first and the last time in my life. Certainly a gray mist swirled before my eyes, and when it cleared I found my collar-ends undone and the tingling after-taste of brandy upon my lips. Holmes was bending over my chair, his flask in his hand.”

När det gäller många av styckena är jag ibland osäker på om det bara är pga det föråldrade språket eller om Conan Doyle faktiskt menade det som man kan läsa mellan raderna. Det fick mig att vilja göra viss research på Conan Doyles syn på homosexualitet, och det jag hittade gjorde mig glad. Han hade en för sin tid väldigt liberal syn på homosexualitet, och var till exempel god vän med Oscar Wilde. Det får mig att tro att Conan Doyle kanske skrev dem så med flit, så att de som visste vad man skulle leta efter skulle kunna se det, medan den breda massan av läsare skulle missa det. Det är ur Watsons ögon vi får se Holmes och hans eskapader, och Watson beskriver Holmes med en sån värme och kärlek att jag har svårt att tro något annat. Samtidigt gör det det hela väldigt intressant, när det både i böcker och tv gång på gång påpekas hur känslokall Holmes är, och hans oförmåga för kärlek. Det är svårt att avgöra om det bara är att Holmes helt enkelt är sån, känslokall, eller om han har känslor men inte visar dem. Det är i alla fall klart att han ogillar känslor och tycker att de bara försvårar. Så frågan är om han kan ha någon slags känslor för Watson. För mig är svaret enkelt: ja. Holmes ogillar människor, han har inga vänner, och tycker inte om sällskap. Förutom Watson. Holmes må kunna dölja sina känslor, men det är uppenbart att han måste gilla Watson. Case closed.

Jag har de senaste veckorna sett inte mindre än femton olika version av Sherlock Holmes, varav fyra har varit serier och resten filmer eller tv-filmer. Det mönster jag har kunnat se är att troligheten att det ska förekomma homoerotisk stämning (eller mer) är störst när det varit tolkningar av Conan Doyles originalberättelser, och är minst i helt nyskrivna äventyr.

Sherlock Holmes som jag inte recenserat och inte rekommenderar ur en gaysynpunkt:

  • Arthur Conan Doyle’s Sherlock Holmes (2010)
  • Sherlock Holmes: Case of Evil (2002)
  • Young Sherlock Holmes (1985)
  • The Case of the Whitechapel Vampire (2002)
  • The Seven-Per-Cent Solution (1976)
  • The Hound of the Baskervilles (1968) (plus alla andra med Peter Cushing)

Av de filmer och serier som jag sett och recenserat har dessa varit mina favoriter:

Cumberbatch

Jag hoppas att ni har gillat Sherlockhysterin lika mycket som jag gjort. Jag lovar att hålla er uppdaterade på ev framtida material (och såklart om jag typ hittar en bortglömd juvel från 1957 eller något sånt). För att läsa alla recensioner och inlägg i serien så är det bara att klicka här. Jag kan verkligen verkligen verkligen rekommendera BBCs Sherlockserie från i år, om inte annat för att Benedict Cumberbatch skulle kunna vara Colin Morgans (Merlin) äldre bror och har en röst som en puma instängd i en cello. Over and out.

/Hallor

Mer läsning: artikel/blogginlägg ang Sherlocks läggning, Conan Doyles försvarande av en homosexuell man, fans diskussion ang Sherlocks läggning (framförallt BBCs version), fanblogg med mycket fina bilder från BBCs Sherlock, köp serien från 1984, filmen, nya serien.

Annonser

5 comments

  1. Uppskattar en uppmärksammning av Sherlock och Watsons relation i såhär stor utsträckning. Det mesta av materialet har jag både sett och läst, då jag varit både ett Holmes-fan och övertygad om att Holmes/Watson är canon halva mitt liv.

    Även om materialet inte platsar i en film och TV blogg som denna egentligen, så vill jag VERKLIGEN passa på att tipsa dig om BBC:s radioteaterserie av alla Conan Doyles orginalberättelser, där huvudrollerna görs av Clive Merrison och Michael Williams.
    Den innehåller bland annat odödliga ordväxlingar som:

    Watson: (Stretching) I must say..this carpet is really rather comfortable.
    Holmes: (Fiddling with box hinges) And kind to the knees.
    Watson: You know Holmes, you really are quite impossible at times!

    och min absoluta favorit:

    Watson: For my part, I made my way home to Kenningston and my wife. Mary, bless her, had rightly guessed where I had been and with whom. Yet did no more than to accuse me of marrying her under the false pretense that while all the world believed she held my heart, in reality, it belonged to Holmes.

    Sen är ju den fanskapade tecknade serien Dr. Watsons inner monologue helt fantastisk, om än inte canon:
    http://www.excessant.com/HI/gallery/elina_katri/dwim.htm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s