Författare: Hallor

Popcultural geek with a penchant for everything queer.

Trailer! Christopher And His Kind!

Äntligen en vettig trailer! Men fortfarande inget nytt om datum! Fy sjutton vad bra den verkar dock!

/Hallor

Annonser

Lip Service

Oj här har jag inte riktigt hängt med i svängarna! Det visar sig att BBCs flatdrama Lip Service började gå IGÅR på BBC Three. Ni som bor i UK eller på annat sätt har tillgång till brittisk ip-adress kan se första avsnittet här på BBC iPlayer! Annars finns det givetvis andra metoder att tillgå om man känner sig manad.

Som det verkar så kommer det nya avsnitt varje måndag kl 22.30 (Brittisk tid)

Jag ska göra mitt bästa för att följa den här serien, och kommer att recensera den när säsongen är slut. Väl mött.

/Hallor

Kommer snart (till BBC): Lip Service

Som utlovat så gör jag mitt bästa för att hålla er uppdaterade på vad som kommer från det regniga tedrickande landet i väst, och min senaste upptäckt är relationsdramat Lip Service. Serien i sex delar handlar om ett gäng flator i 20-årsåldern i Glasgow, och enligt manusförfattaren Harriet Braun baseras den mycket på hennes egna och hennes vänners erfarenheter om hur det är att vara ung vuxen och lesbisk i Storbritannien idag.

Än så länge finns det inget datum för när serien kommer börja gå, förutom att det kommer att ske någon gång under hösten, och kanalen är BBC Three.

Mer om serien går att finna på BBCs hemsida.

/Hallor

Sherlocknytt

I höst börjar inspelningarna av uppföljaren till Guy Ritchies Sherlock Holmes. Den mest glada nyheten vad gäller rollbesättningen är att den underbare Stephen Fry kommer att spela Holmes äldre bror Mycroft. I BCCs version gjordes samma roll av Mark Gatiss. Rollen kräver uppenbarligen en gay skådespelare. Lovely. 16:e december 2011 sägs det att världspremiären blir. (källa)

Och på tal om BBCs Sherlock, så har SVT köpt in serien och har satt preliminärt datum till januari 2011. (källa)

/Hallor

The League of Gentlemen (1999-2002)


The League of Gentlemen, 1999-2002, Storbritannien

Regi: Steve Bendelack
Manus: Mark Gatiss, Steve Pemberton, Reece Shearsmith, Jeremy Dyson

En humorserie som utspelar sig i den fiktiva byn Royston Vasey i norra England, där alla invånare och besökare spelas av samma grupp av män (Mark Gatiss, Steve Pemberton, Reece Shearsmith, Jeremy Dyson). Som det ofta blir när män gör kvinnoroller blir allt automatiskt ganska queert men ibland drar de det ett extra varv som tex en man som spelar kvinna som klär ut sig till man ligger med en man som är utklädd till kvinna. Dessutom finns det ett antal homosexuella karaktärer, och en av de återkommande karaktärerna är transsexuella taxichaffisen Babs.

Det känns rätt uppenbart att serien varit en inspiration till tex Little Britain, men dessvärre är det inte riktigt ett format som funkar för mig. Jag tycker helt enkelt inte att det är roligt, trots min svaghet för mark Gatiss. Kanske är det pga det pålagda skrattet.

/Hallor

Kommer snart (till BBC): Christopher And His Kind

Christopher And His Kind är en tv-film som handlar om amerikansk-brittiska författaren Christopher Isherwood, vars böcker och liv legat till grund för musikalen/filmen Cabaret. Isherwood flyttade till Berlin på trettiotalet och älskade stadens gaykultur, och träffar gatusoparen Heinz som han förälskar sig i. Isherwood spelas i filmen av Matt Smith (Doctor Who), och Heinz av Douglas Booth (Worried About the Boy). Det lovar gott!

Jag har inte lyckats hitta några exakta datum för någon slags premiär, det enda som står på BBCs hemsida är ”coming soon to BBC2”. Så man får väl hoppas att det verkligen är snart!

/Hallor

RocknRolla (2008)


RocknRolla, 2008, Storbritannien

Manus & regi: Guy Ritchie

Ett stycke grötig gangsterfilm. Den är brittisk, men eftersom det är Guy Ritche som ligger bakom så känns allt väldigt amerikanskt, de breda dialekterna till trots. Jag hänger inte direkt med i handlingen och alla turer fram och tillbaka, och det är alldeles för många karaktärer för att man ska orka håll koll på dem.

Filmen har mer av gayintresse än jag trodde på förhand. En av grupperna av människor man följer är en trio småkriminella som går under namnet the Wild Bunch. De är One Two (Gerard Butler), Mumbles (Idris Elba) och Handsome Bob (Tom Hardy). Bob ska upp i rätten pga något brott och kommer med största sannolikhet åka in. Kvällen innan berättar One Two att han skaffat strippor som en avskedspresent, men Bob svarar ”I don’t want the strippers, I want you”. One Two freakar totalt och skäller ut honom, men lugnar sig sen och undrar intresserat ”What is it you wanna do to me then, Bob?”. Dagen efter faller det sig att Bob trots allt slipper fängelse, och han och One Two träffas senare på kvällen på en fest, och One Two är uppenbarligen skärrad: ”What happened last night, Bob, between you and I, that’s our little secret, ok? It only happened because you were supposed to be going to fucking prison today!”. Bögpanik bryter ut, men det lugnar sig när Mumbles förklarar för One Two att man kan ju vara en bra person trots att man är gay. Duh!

/Hallor

Worried About the Boy (2010)


Worried About The Boy, 2010, Storbritannien

Manus: Tony Basgallop
Regi: Julian Jarrold

Jag ska börja med att säga att jag inte kan ett dugg om Boy George, eller jag kunde i alla fall inte innan jag såg den här filmen. Så jag kommer inte kunna ge någon kritik om hur mycket hänsyn den tagit till verkligheten. Men jag ska göra mitt bästa att recensera den som film. (Kom gärna med tillägg i kommentarerna om det är något ni tycker jag har missat).

Filmen berättar parallellt historien om Boy Georges uppgång och fall. Från småstaden till London, från okänd och törstande efter uppmärksamhet till framgångsrik; men vi får även se hur allt blev ett antal år senare, hur dekadensen, kändisskapet och drogerna satt sina spår.

Det känns som Velvet Goldmine på crack. Allt är vackert, extremt, färgglatt och queert. Det går inte att avgöra folks könsidentiteter och man vill inte heller. Efter att ha recenserat så mycket homoerotisk manlig vänskap, är det skönt med en helt super-over-the-top gayfilm.

Douglas Booth är helt underbar som George, och andra bekanta ansikten är Mathew Horne som bandpolaren/pojkvännen Jon Moss, och Mark Gatiss som Sex Pistols manager Malcom McLaren.

Jag säger bara en sak: SE DEN.

/Hallor

Scenes of a Sexual Nature (2006)


Scenes of a Sexual Nature, 2006, Storbritannien

Manus: Aschlin Ditta
Regi: Ed Blum

Under en dag på Hapstead Heath träffas och skiljs människor i kärlek och lust. Vi får träffa ett antal par, och några ensamma människor, alla med deras egen version på hur en relation kan se ut. Ett av paren är två män som varit icke-exklusiva partners i femton år, och de börjar fundera på hur nästa steg i deras relation kan tänkas se ut.

En fin film, även om det egentligen inte händer så mycket. En av fördelarna är det stora antalet relativt kända skådespelare, bla Ewan McGregor, Tom Hardy, Sophie Okonedo, och Catherine Tate.

/Hallor

My Life in Film (2004)


Brittisk miniserie (well, sex avsnitt) från 2004. Bästa kompisarna Art (Kris Marshall) och Jones (Andrew Scott) jobbar på en gammaldags biograf, och Art är besatt av film och försöker hela tiden skriva filmmanus. Han ser sitt liv som om det vore filmer. Alla tycker att han är helt galen förutom just Jones, som dessutom bor ihop med honom. Varje avsnitt är utformat för att efterlikna en känd film: Rear Window, The Shining, Top Gun, Shallow Grave, Eight and a Half, Butch Cassidy and the Sundance Kid.

Art tycker att han och Jones hör ihop, att de måste göra allt tillsammans. Och det är precis vad det gör. Förutom när det gäller en grej: Jones skaffar flickvän, Beth (Alice Lowe). Art ogillar henne och påstår att han är allergisk, och försöker motverka henne hela serien igenom. Det är rätt svårt att förstå varför Jones är tillsammans med henne. Uppenbarligen ska de vara kära, men det är ingenting man direkt märker i skådespeleriet. Jones verkar betydligt mer intresserad av Art, vilket märks i både hans kroppsspråk och på sättet han ser på honom.

Väldigt väldigt rolig serie, ibland pinsam, ibland rätt läskig, och väldigt mycket blickar fulla av längtan. Och topless-pingis.

/Hallor

Merlin säsong tre

På lördag (11:e sept) börjar säsong tre av slasherfavoriten Merlin gå på BBC One i Storbritannien. Det finns än så länge relativt lite info om S3 online, IMDB har inte ens en lista över vilka skådisar som kommer att vara med. Digital Spy har däremot en liten samling artiklar, intervjuer och bilder. Det ger inte så jättemycket, men är alltid något. Det enda jag hoppas är att vi får i alla fall lite Arthur/Merlin, och inte bara massa Arthur/Gwen…

SVT har sagt att om de väljer att köpa in säsong tre så kommer den att visas under 2011.

/Hallor

Stuart: A Life Backwards (2007)


Stuart: A Life Backwards, 2007, Storbritannien

Manus: Alexander Masters
Regi: David Attwood

Alexander Masters (Benedict Cumberbatch) jobbar på ett härbärge för hemlösa när det plötsligt stängs. I arbetet för att försöka få det öppnat igen får han kontakt med Stuart Shorter (Tom Hardy), en alkoholiserad, drogberoende, psykotisk hemlös. Alexander fascineras av hans livshistoria och bestämmer sig för att skriva en bok om honom.

Jag blev väldigt gripen av den här filmen, men det tog mig ett tag att bestämma mig för om det var en film som passade för den här bloggen eller inte. Det är egentligen inte en gayfilm, det är ingen homoerotisk stämning, det finns inga gaykaraktärer inslängda nånstans. Men jag tror att den ändå kan vara av intresse, för den frångår den vanliga klyschiga ”heterosexuell man som vill vinna tävlingen och vinna tjejen”. Det handlar om en fin vänskap mellan två väldigt olika män. Eller som Tom Hardy säger i en intervju:

”Two people meet, they become friends, one of them decides to write a book about the other, and through this they find out more about themselves and life and love and understanding.”

De umgås massvis, dricker ihop, sover ihop, håller händer. Alexander dömer aldrig, försöker aldrig förändra Stuart, han vill bara förstå och finnas där för honom. Och nog finns det en himla massa kärlek med i leken, även om den inte är av den erotiska sorten.

/Hallor

Holmes/Watson – reflektion och sammanfattning

Jag har som ni har märkt gått igenom en väldig massa av Sherlock Holmes-material de senaste veckorna. De hundra år gamla böckerna håller fortfarande måttet, och de otaliga filmatiseringarna och tv-versionerna utgör en ändlös källa för slashfantaster som mig själv.

Mannen bakom Sherlock Holmes, Sir Arthur Conan Doyle, var inte bara författare utan var i grunden läkare. Inspirationen till Holmes hämtade han från en de lärare han hade när han själv läste till doktor. Jag tror inte att han kan ha anat vilket märke han skulle lämna i historien, både när det gäller hur deckargenren utvecklats, men även när det gäller slash. Jag har ärligt talat sällan stött på en pairing som är så uppenbar och canon. Det hela började 1887 med A Study in Scarlet, och blev en relation som sträcker sig över 4 romaner, 56 noveller och 40 år – för att inte tala om de otaliga dramatiseringarna!

I början förundrades jag över att så många filmatiseringar var så homoerotiska, och kände att jag behövde undersöka saken noggrannare. Efter att ha läst en mängd av Conan Doyles berättelser kan jag säga att få av filmatiseringarna faktiskt ens kommer i närheten av hur slashigt originalmaterialet är. För att kunna ge er en bild så har jag sammanställt intressanta stycken i detta google-dokument. Visst är det mycket som är tolkningsbart, men mycket känns ganska uppenbart:

“It may be remembered that after my marriage, and my subsequent start in private practice, the very intimate relations which had existed between Holmes and myself became to some extent modified.”

– – – – –

“Sherlock Holmes was standing smiling at me across my study table. I rose to my feet, stared at him for some seconds in utter amazement, and then it appears that I must have fainted for the first and the last time in my life. Certainly a gray mist swirled before my eyes, and when it cleared I found my collar-ends undone and the tingling after-taste of brandy upon my lips. Holmes was bending over my chair, his flask in his hand.”

När det gäller många av styckena är jag ibland osäker på om det bara är pga det föråldrade språket eller om Conan Doyle faktiskt menade det som man kan läsa mellan raderna. Det fick mig att vilja göra viss research på Conan Doyles syn på homosexualitet, och det jag hittade gjorde mig glad. Han hade en för sin tid väldigt liberal syn på homosexualitet, och var till exempel god vän med Oscar Wilde. Det får mig att tro att Conan Doyle kanske skrev dem så med flit, så att de som visste vad man skulle leta efter skulle kunna se det, medan den breda massan av läsare skulle missa det. Det är ur Watsons ögon vi får se Holmes och hans eskapader, och Watson beskriver Holmes med en sån värme och kärlek att jag har svårt att tro något annat. Samtidigt gör det det hela väldigt intressant, när det både i böcker och tv gång på gång påpekas hur känslokall Holmes är, och hans oförmåga för kärlek. Det är svårt att avgöra om det bara är att Holmes helt enkelt är sån, känslokall, eller om han har känslor men inte visar dem. Det är i alla fall klart att han ogillar känslor och tycker att de bara försvårar. Så frågan är om han kan ha någon slags känslor för Watson. För mig är svaret enkelt: ja. Holmes ogillar människor, han har inga vänner, och tycker inte om sällskap. Förutom Watson. Holmes må kunna dölja sina känslor, men det är uppenbart att han måste gilla Watson. Case closed.

Jag har de senaste veckorna sett inte mindre än femton olika version av Sherlock Holmes, varav fyra har varit serier och resten filmer eller tv-filmer. Det mönster jag har kunnat se är att troligheten att det ska förekomma homoerotisk stämning (eller mer) är störst när det varit tolkningar av Conan Doyles originalberättelser, och är minst i helt nyskrivna äventyr.

Sherlock Holmes som jag inte recenserat och inte rekommenderar ur en gaysynpunkt:

  • Arthur Conan Doyle’s Sherlock Holmes (2010)
  • Sherlock Holmes: Case of Evil (2002)
  • Young Sherlock Holmes (1985)
  • The Case of the Whitechapel Vampire (2002)
  • The Seven-Per-Cent Solution (1976)
  • The Hound of the Baskervilles (1968) (plus alla andra med Peter Cushing)

Av de filmer och serier som jag sett och recenserat har dessa varit mina favoriter:

Cumberbatch

Jag hoppas att ni har gillat Sherlockhysterin lika mycket som jag gjort. Jag lovar att hålla er uppdaterade på ev framtida material (och såklart om jag typ hittar en bortglömd juvel från 1957 eller något sånt). För att läsa alla recensioner och inlägg i serien så är det bara att klicka här. Jag kan verkligen verkligen verkligen rekommendera BBCs Sherlockserie från i år, om inte annat för att Benedict Cumberbatch skulle kunna vara Colin Morgans (Merlin) äldre bror och har en röst som en puma instängd i en cello. Over and out.

/Hallor

Mer läsning: artikel/blogginlägg ang Sherlocks läggning, Conan Doyles försvarande av en homosexuell man, fans diskussion ang Sherlocks läggning (framförallt BBCs version), fanblogg med mycket fina bilder från BBCs Sherlock, köp serien från 1984, filmen, nya serien.

The Quest for Sherlock Holmes

Det börjar dra ihop sig, av det Sherlockmaterial jag lyckats få tag på är det inte så mycket kvar att se. Något som har försvårat det är att så många har haft exakt samma namn, jag vet inte hur många The Hound of Baskervilles som finns. Känner ni till en Sherlockfilm eller serie som ni tycker att jag har missat, säg till så ska jag se vad jag kan göra. Jag vet tex att jag inte har något med Peter Cushing som Holmes, och har inte heller fått tag på något trots att jag försökt. Om det är någon som läser som har tips på var jag kan få tag på det skulle jag vara tacksam.

Så länge bjuder jag på en liten sketch från Peter Serafinowicz Show