boytouching

The Strokes – Juicebox



Innehållsförteckning:

  • Två tjejer som sexar sig med varandra framför en kåt gubbe som filmar.
  • Två killar som har sex i ett toabås och en annan kille som står utanför och slickar sig om munnen.
Annonser

Graffiti Artist (2004)


The Graffiti Artist, 2004, USA

Regi & Manus: James Bolton

Den här filmen handlar om en hemlös tonåring (Ruben Bansie-Snellman) och hur hans liv består av att sno sprayburkar, klottra sitt artistnamn Rupture och springa från polisen. En dag träffar han graffitikonstnären Jesse (Pepper Fajans) och börjar följa efter honom. Jesse har pengar och låter Rupture bo hos honom – och sova i samma säng…

Det pratas väldigt lite i den här filmen men det som sägs är ovanligt trovärdigt. Regin är fantastisk och dramat är hjärtskärande. Mest fokus är det på ”den fria konsten” och trots att jag inte är ett fan av taggar så blev jag helt frälst i klotter efter att ha fått inblick i graffitikulturen. Jesse och Rupture (som senare ”byter namn” till Elusive) är dessutom så awwwww ihop.

/Johnny

imdbfavico

Newcastle (2008)


Newcastle, 2008, Australien

Regi & Manus: Dan Castle

Jesse (Lachlan Buchanan) är en 17-åring som ständigt känner pressen att bli lika bra på att surfa som sin storebrorsa Victor (Reshad Strik). När han inte kommer med i årets stora surftävling blir han förbittrad och förgiftar stämningen i sitt kompisgäng med taskiga kommentarer. Den som får ta mest skit är hans mer jämnåriga brorsa Fergus (Xavier Samuel). Jesse kallar honom för Faggus för att han har svartmålade naglar och lila slingor i sitt emohår – och sen visar det sig också att han är bög. När gänget tar med Fergus på en utflykt för att lära honom surfa så händer flera dramatiska saker…

Okej, där överdrev jag. Vissa saker som händer är visserligen väldigt forcerat dramatiska men egentligen händer inte mycket alls i den här filmen. Och det gör mig faktiskt inte så mycket, för stämningen är mysig, situationerna realistiska och skådespeleriet är överraskande bra.
Fergus (som för övrigt ser ut som Katherine Moennigs crossdressingkaraktär i Young Americans) är kär i Jesses solblonda surfarkompis Andy (Kirk Jenkins) och deras kemi är helt magisk. Det är romantiskt och pirrigt av tonårsförälskelse och deras storyline är den mest intressanta. Men kanske inte så konstigt då allt annat Dan Castle gjort verkar vara gay. Han får till och med brorsorna att verka kåta på varandra i slowmotion-scener under vattnet. Förvänta er dock inte några homokyssar :(

/Johnny

imdbfavico

Fergus och Andy sitter i bilen och snuddar vid varandra...

Jag hörde någonstans att det skulle bli en serie av Newcastle eller att den var baserad på en serie, men nu kan jag inte hitta någon info om det. Någon som vet?

Läs en intervju där Dan Castle pratar om Newcastle.

D’ERLANGER – La Vie en Rose


Dålig bildkvalitet och snabba klipp – men fylld med fan service! Två androgyna, japanska pojkar ligger och är homoerotiska med varandra och vid ett tillfälle låter de tungorna mötas i minst 5 sekunder! Hot hot hot!!

Om jag har förstått det rätt så är året 1989, sångaren Hiroshi ”Kyo” Isono och den han han porrar sig med är gitarristen Ichirou ”Cipher” Takigawa. Det är svårt att veta något om deras egentliga sexualiteter eftersom ”fan service” innebär att göra fansen upphetsade. I Japansk kultur går de ganska långt i skådespeleri för att tilltala sin målgrupp – eller för att väcka uppmärksamhet.

Här är bilder om ni inte kan se videon:

/Johnny

Iskallt mord (2002)


Murder by Numbers, 2002, USA

Regi: Barbet Schroeder
Manus: Tony Gayton

Richard (Ryan Gosling) och Justin (Michael Pitt) är två tonåringar som planerar och genomför ett mord för att visa sin överlägsna intelligens. De planterar bevis (kan man säga så på svenska?) på en oskyldig vaktmästare som nästan blir dömd för mordet, men Cassie (Sandra Bullock), en polis på mordroteln, misstänker att det är något som inte stämmer.

Richard och Justin har ett slags dysfunktionellt förhållande med svartsjuka och våld men ändå med en känsla av djup gemenskap. ”Jag är den enda som bryr mig om dig,”  säger Richard till Justin och de kramas och smeker varandras hår efter Justin gett Richard en välförtjänt snyting. Det är tydligt att det inte ska föreställa ett friskt förhållande, men det är ändå väldigt erotiskt laddat. Filmen är baserad på 50-talsthrillern Brottslig drift men slutar på ett helt annat sätt. Ett helt okej söndagsunderhållning.

/Johnny

imdbfavico

Fight Club (1999)


Fight Club, 1999, USA/Tyskland

Regi: David Fincher
Manus: Jim Uhls (efter en roman av Chuck Palahniuk)

Edward Norton spelar en kontorsslav med insomnia vars liv går ut på att fylla upp tomheten med IKEA-möbler och hoppa runt mellan olika stödgrupper för dödssjuka för att känna sig mer levande. Men en dag dyker tvålförsäljaren Tyler (Brad Pitt) upp i hans liv och får honom att börja tänka bortom alla materiella ting. De börjar slåss på kul på en parkeringsplats och snart vill alla vara med och slåss. De startar en hemlig ”Fight Club”.

Det finns mycket att ”queera” med den här filmen.  De manliga huvudpersonerna bor ihop i ett hus och Edward Nortons berättarröst beskriver deras relation som Ozzie och Harriet. När de träffas är de flirtiga och när de slåss gör det de för njutning, som i en S&M-relation utan könsorgan inblandade. Tyler kysser till och med Edwards hand för att sedan hälla något frätande på den – smärtan ser han som en kärleksfull gåva. Och efter de har haft samlag..eh..samslag…slags…slagssmål…ehhumm… slår de sig ned på en gräsmatta tillsammans och tar en cigg och pratar om hur trevligt det var.

Edwards karaktär visar aldrig något intresse för kvinnor. Han tycks till och med hata den där Marla som hänger på hans stödgrupper och som senare blir KK till Tyler. Kanske är han svartsjuk. Det är han i alla fall när Tyler visar uppskattning för Jared Letos karaktär. När Edward sedan fightar Jared är han så aggressiv att Jareds ansikte blir helt vanställt. ”I felt like destroying something beautiful”, säger han bittert.

För att göra en rättvis analys behöver jag dock spoila mer än vad som är möjligt för den här filmen. Jag kan bara rekommendera er att se den för det är en av mina favoriter.

/Johnny

imdbfavico

Ps. Om du redan sett filmen, läs den här PDF-artikeln om queerinnehållet.

Terror på Elm Street 2: Freddys hämnd (1985)


A Nightmare on Elm Street Part 2: Freddy’s Revenge, 1985, USA

Regi: Jack Sholder
Manus: David Chaskin

Hmm..var ska jag börja?
Rysaruppföljare är sällan bra och denna är inget undantag – men den har ändå något som inte de andra har: den är supergaygay!

Tonårskillen Jesse (Mark Patton) börjar drömma mardrömmar om en vanställd figur som heter Freddy Kreuger sedan hans familj flyttat till ett nytt hus. På dagarna hänger han platoniskt med sin flickvän Lisa eller brottas med sin kompis Grady (med byxorna nere). Grady (Robert Rusler)  säger att deras gemensamma tränare (Marshall Bell) hänger på S&M-klubb och gillar ”söta pojkar som [Jesse]”. På natten drömmer Jesse att han är på S&M-stället (det är blandad publik men har med några transor och läderbögar) och sanna Gradys ord: tränaren raggar upp honom. Jesse protesterar inte. Helt plötsligt befinner de sig i gympasalen. Tränaren säger åt Jesse att duscha. Jesse lyder snällt och står och åmar sig i ångan. Men tränaren blir attackerad av en osynlig kraft och blir upphängd naken i duschen där han blir smiskad med en handduk över rumpan. Jesse kollar chockat på. Sen vaknar han upp med ett skrik.
När Jesse hånglar med Lisa märker han att Freddy har tagit över hans kropp så han blir rädd och lämnar sin flickvän – för att istället bryta sig in hos Grady och hoppa ned i hans säng.
Well, ni förstår. Det är komiskt mycket homoerotik. Ta bara grejen att Jesse har ett spel som heter Probe, i sin garderob. Men tydligen ska gaysymbolismen vara medveten – jag har inte sett dokumentären själv, men det ska pratas om det i dokumentären Never Sleep Again.

/Johnny

imdbfavico

Becket (1964)


Becket, 1964, Storbritannien/USA

Regi: Peter Glenville
Manus: Edward Anhalt (efter en pjäs av Jean Anouilh)

En film om Henry II, kung av England på 1100-talet (Peter O’Toole), och hans komplicerade relation till vännen Thomas Becket (Richard Burton).

Becket är saxare, vilket gör att han anses vara en olämplig bekantskap för kungen, men som om Henry bryr sig! Kärlek har inga gränser! Han provocerar istället alla genom att göra sin käre Thomas till ärkebiskop. Thomas vill inte få titeln från början men kom sen att se Gud som den högsta auktoriteten. Detta gör kungen svartsjuk eftersom han vill att hans vän ska vara trogen honom.

Kung Henrys mamma säger att han ska sluta sitta i fönstret och vänta på Thomas hela dagarna. Hon tycker att deras relation är ohälsosam men Henry lyssnar inte. Han hatar sin mamma.  Han hatar sin fru och sina barn också. Den enda han älskar är Thomas, säger han. Guuu, vad han säger att han älskar Thomas hela tiden! Det tydligaste exemplet:

”I loved him, I loved him… and I still do! Enough, God! Enough! *vrider sig i plågor och gråter* I’m as useless as a woman! As long as he’s alive, I tremble! I’m the king and yet I shake […] My heart! It’s too fast!”

Thomas känslor för Henry tycks mer ljumma – men man förstår honom. Kungen må ha kärlek att erbjuda men han är effin’ bäng i bollen och mamman kanske har lite rätt ändå. För det hela slutar tragiskt.

/Johnny

imdbfavico

Könet i bojor (1928)


Geschlecht in Fesseln – Die Sexualnot der Gefangenen, 1928, Tyskland
(Internationell titel: Sex in Chains)

Regi: William Dieterle
Manus: Herbert Juttke & Georg C. Klaren (efter en essä av Franz Höllering)

Franz (William Dieterle – som också regisserar) och Helene (Mary Johnson) är ett lyckligt par som har det svårt under ekonomiska krisen. När Franz hamnar i fängelse, för att ha försvarat sin fru i ett slagsmål, och de inte får träffa varandra på tu man hand blir Helene uppvaktad av sin chef och Franz blir kär i sin cellmate Alfred (Hans Heinrich von Twardowski). Skamfyllda av sina hemligheter, börjar de glida ifrån varandra.

Kärleken mellan Franz och Alfred är helt bedårande – de har en ljuv och ren romans och ligger och tänker på varandra och håller händer och Alfred ber Franz känna på hans dunkande hjärta. Trots denna positiva bild av homosexuell kärlek tror jag att huvudbudskapet i den här stumfilmen är att otrohetsaffärer uppstår av sexuell frustration när interner inte får träffa sina äkta makar. Hur som helst måste den ses för alla som älskar homoromantik och HBT-historia.

/Johnny

imdbfavico

Teorema (1968)


Teorema/Theorem, 1968, Italien

Regi & Manus: Pier Paolo Pasolini

En mystisk och vacker gäst kommer till en rik familj och förför alla medlemmar innan han plötsligt försvinner igen. Das ist like überqueer. Men jag förstår dem – Terrence Stamp, som spelar sexobjektet, är verkligen het. Det är familjemedlemmarna som tar första steget: sonen (Andrés José Cruz Soublette) går blygsamt fram till hans säng på natten och kollar trånande på honom, mamman lägger sig naken på balkonggolvet, pappan (Massimo Girotti) ber om att få bli tvättad, dottern tar gästen vid handen och drar upp honom på sitt rum och hushållerskan blir så berörd av att kolla på hans skrev att hon försöker ta sitt liv – då kommer Terrence, som en ängel, och erbjuder sig själv till alla.

Väldigt få ord yttras – det är nästan en stumfilm – men när den sköna ynglingen måste resa iväg igen, berättar alla hur hans närvaro har påverkat dem: alla tycks vara förtvivlade på ett eller annat sätt. Männen i huset ser sitt agerande som något slags socialt självmord, vilket troligtvis (och tyvärr nog) var rätt realistiskt i 60-talets Italien. Men i filmen framstår ändå sexet som naturligt och vackert – nästan religiöst upplysande. En sådan här konstfilm passar inte alla men den erbjuder en vacker hyllning till mänsklig sexualitet. Synd bara att vi inte får se så många man-on-man-scener.

/Johnny

imdbfavico

Mad Max 2: The Road Warrior (1981)


Mad Max 2: The Road Warrior, 1981, Australien

Regi: George Miller
Manus: George Miller och Terry Hayes

Mad Max är på något konstigt uppdrag i den australiska öknen igen. Vad han gör vet jag inte och jag bryr mig inte. Filmens antagonister är i alla fall ett gaypar: Wez, en biffig kille (Vernon Wells) med mohawk och läderbyxor (med öppning för röven :P) och hans blonda toyboy bakom honom på motorcykeln. Blondinen ”Golden Youth” (spelad av Jerry O’Sullivan) dör tyvärr en halvtimma in och då blir Wez helt galen och ska hämnas. Hans boss försöker tygla honom och säger: ”we all have someone we love”.

Då dialogen i filmen var rätt värdelös, snabbspolade jag fram den till slutet. Jag såg ungefär vad som hände och jag tror inte att jag missade något viktigt…

/Johnny

imdbfavico

 

1900 (1976)


Novecento, 1976, Italien/Frankrike/Tyskland

Regi: Bernardo Bertolucci
Manus: Bernardo Bertolucci & Franco Arcalli

Alfredo och Olmo föds på samma dag på samma Italienska gård. Alfredo är son till godsägarna och Olmo är tjänstefolkets avkomma. De blir ändå vänner trots detta och de verkar så kära. Alfredo (Paolo Pavesi) säger att Olmo (Roberto Maccanti) tillhör honom för att hans familj tillhör gården och de börjar brottas och jämföra snoppar och snacka om att runka. De har något hatkärleksförhållande, lite som Ronja och Birk (som för den delen också föddes på samma dag i samma byggnad). När Olmo åker iväg med tåg för att sedan bli soldat, lägger sig Alfredo mellan spåren och låter tåget ”köra över” honom. Klipp till fullvuxen Olmo (nu spelad av Gérard Departieu) som åker hem igen efter första världskriget. När han kommer hem till gården brottar han ned Alfredo (Robert De Niro) i höet på loftet och kysser honom helt passionerat. Det blir lite genant stämning, sen kommer det romantisk musik och de börjar prata minnen. Haha, så givande scen! Sen har de trekant med en prostituerad kvinna i stan. De är verkligen intimt nära vänner men snart glider de ifrån varandra. Olmo engagerar sig i socialistisk politik och Alfredo tar över sin pappas roll som godsägare och de blir på detta sätt fiender trots sin kärlek till varandra.

Gérard och Robert på höloftet

Förutom homoerotiken jag beskrev ovan har vi en scen där Alfredos fru Ada (Dominique Sanda, som låter som tjuren Ferdinands mamma när hon pratar)  kysser sin tjänsteflicka bakom en stol och en morbror (Werner Bruhns) som gillar unga män. Vi har också en fascistisk man som våldtar en pojke, och en annan rik man som vill att en liten flicka ska ”mjölka honom”. Den här filmen är rå på så många sätt. Det är nakenhet, barnvåldtäkt, halväkta sexscener, närbild på bajsande häströvar, slaktande av grisar, djurplågeri, avrättningar… ja, inget för den ”känsliga” (man behöver inte ens vara känslig för att vilja undvika det där) och jag mådde rätt dåligt i stora delar av de fyra timmarna. Men resultatet är ändå ett rörande, symboliskt socialistmanifest där både folket i helhet och specifika personer fokuseras på.

/Johnny

imdb favico

Wonder Boys (2000)


Wonder Boys, 2000, USA

Regi: Curtis Hanson
Manus: Michael Chabon, Steves Kloves

Den åldrande författaren och litteraturläraren Grady Tripp (Michael Douglas) försöker skriva uppföljaren till sin 7 år gamla succéroman. Det är trassligt med en fru som lämnar honom, en älskarinna (Frances McDormand) som är gravid, etc. Som inneboende har han sin elev Hannah Green (Katie Holmes). Tripps redaktör Terry Crabtree (Robert Downey Jr) dyker upp med en vacker transperson vid sin sida, mest för att krascha fester och kolla hur det går med Tripps bok. Samma kväll hindrar Tripp en annan av sina elever, James Leer (Tobey Maguire), från att göra något väldigt dumt med en pistol i en mörk trädgård. Crabtree fattar omedelbart tycke för James.

Det är en väldigt söt film om människor och relationer, straighta som gay, unga som gamla. Bara att Iron Man och Spider Man hamnar i säng räcker nästan i sig för att göra filmen sevärd.

/Hallor

Tron (1982)


Tron, 1982, USA/Taiwan

Regi: Steven Lisberger
Manus: Steven Lisberger & Bonnie MacBird

Det onda storföretaget ENCOM har snott f.d. anställda programmeraren Kevin Flynns (Jeff Bridges) spelidéer. För att få tillbaka kontrollen över sitt älsklingsspel hackar sig Flynn in i en surrealistisk datorvärld där program och kommandon är spelade av människor. Han får hjälp av Tron – eller egentligen Alan Bradley (Bruce Boxleitner), en annan anställd på ENCOM – och tillsammans med två andra självlysande figurer försöker de bekämpa Master Control-programmet.

När jag såg att det var Disney som låg bakom Tron blev jag skeptisk, men jag hade så fel i mina fördomar. Det här är den snyggaste film jag sett – varenda bildruta är som ett futuristiskt art nouveau-konstverk och homoerotiken riktigt penetrerar mina ögon. Den mest homoerotiska scenen är när Ram (Dan Shor) ropar att Clu (som är Flynns namn i datorvärlden) ska komma och Clu kommer och lutar sig över honom och håller hans hand. ”My user!” utropar Ram med orgasmisk röst och hans ögon lyser och de ler mot varandra och som de filmar och visar deras intensiva ansiktsuttryck är det som en metaforisk sexscen.

Redan i första scenen med Ram var han flirtig mot en man – hela kroppsspråket bara skrek förförelse. Clu/Flynn och Tron/Alan är också superfysiska och kollar helt förälskat på varandra. Att de båda kysser samma kvinna spelar ingen roll för hon är ingen konkurrent – de lever snarare ett slags trekantsförhållande utan svartsjuka.

Happy Threesome: Yori, Clu och Tron.

Wow, jag är fortfarande helt berörd, upphetsad och inspirerad. Det kommer en uppföljare med samma skådespelare senare i år. Jag har blandade förväntningar.

/Johnny

imdb favico