fjollor

Darling (1965)


Darling, 1965, Storbritannien

Regi: John Schlesinger
Manus: Frederic Raphael

Den brittiska fotomodellen Diana (Julie Christie) har, milt uttryckt, väldigt lätt för att bli kär. Hon kan inte hjälpa det – en viktig man med kontakter dyker upp i hennes liv och faller pladask. Kanske är det en förtäckt sexualmoralhistoria eller så är det ett feministiskt manifest. Jag vet inte riktigt, men för att vara 60-tal finns det en hel del oväntat queera inslag som jag ska berätta om:

Bland statusminglarna som Diana lär känna finns Alex – kulturbög nummer ett som öppet uttrycker hur han skulle vilja ta hem en av de manliga servitörerna på välgörenhetgalan. Och så är det en tjej på en fest som fascinerat filosoferar ”what if it took three…three sexes….to make children… Quite different with three sexes!”. Och nu får vi inte glömma den vackra och populära transkvinnan i Paris: Billie (Annette Carell). If I hadn’t known you were a man…”, säger en man flirtigt till henne. Senare i samma scen är det någon orgie/vogueing på gång och alla byter kläder och imiterar varandra över könsgränserna. Än är det inte slut: Diana försöker trappa ned på män och åker med sin gaykompis Mal (Roland Curram) till Capri. Som Mal’s faghag blir hon lite vänskapssvartsjuk när Mal raggar upp en snygg kypare och åker iväg på en vespa för att ha sex.

Det tycks att sådana här karaktärer bara tilläts i filmer om moralisk dekadens förr i tiden men det skiter jag i. Jag är förvånad över att jag inte har hört talas om Darling i queersammanhang tidigare, för den visade att HBT-folk finns överallt och att de kan vara öppna och ändå vänner med heteros. Well, heteros i showbiz i alla fall.

/Johnny

imdbfavico

Worried About the Boy (2010)


Worried About The Boy, 2010, Storbritannien

Manus: Tony Basgallop
Regi: Julian Jarrold

Jag ska börja med att säga att jag inte kan ett dugg om Boy George, eller jag kunde i alla fall inte innan jag såg den här filmen. Så jag kommer inte kunna ge någon kritik om hur mycket hänsyn den tagit till verkligheten. Men jag ska göra mitt bästa att recensera den som film. (Kom gärna med tillägg i kommentarerna om det är något ni tycker jag har missat).

Filmen berättar parallellt historien om Boy Georges uppgång och fall. Från småstaden till London, från okänd och törstande efter uppmärksamhet till framgångsrik; men vi får även se hur allt blev ett antal år senare, hur dekadensen, kändisskapet och drogerna satt sina spår.

Det känns som Velvet Goldmine på crack. Allt är vackert, extremt, färgglatt och queert. Det går inte att avgöra folks könsidentiteter och man vill inte heller. Efter att ha recenserat så mycket homoerotisk manlig vänskap, är det skönt med en helt super-over-the-top gayfilm.

Douglas Booth är helt underbar som George, och andra bekanta ansikten är Mathew Horne som bandpolaren/pojkvännen Jon Moss, och Mark Gatiss som Sex Pistols manager Malcom McLaren.

Jag säger bara en sak: SE DEN.

/Hallor

Let’s be together (2008)


Let's be togetherLet’s be together, 2008, Danmark

Regi: Nanna Frank Möller

Hairon bor i ett litet Jylländskt samhälle med sin mamma, styvpappa och fyra syskon. Hans femtonårsdag ska firas storslaget med temafest, och Hairon ska klä ut sig till Kleopatra. Han älskar att gå i högklackat, shoppa och dränka sig i parfym. Men när han och mamman åker till Brasilien för att för första gången på tre år träffa Hairons biologiska pappa resulterar det i upprörda känslor.

En tänkvärd dokumentär som följer ett skeende utan att komma med så mycket förklaringar, och ett fint porträtt av en ovanligt modig och vanligt upprorisk tonåring. Filmen fokuserar på relationerna mellan personerna, och det är så dramatiskt i det lilla att man sitter klistrad för att se vad som ska hända. Den innehåller också några överraskande vändningar som jag inte tänker avslöja. Finast är när Hairon och hans pappa, efter att de försonats, arbetar med klänningen Hairon ska ha på sig på festen. Slutet var ganska öppet och förbryllade mig lite.

Filmens hemsida

/Bobbi

Deathwatch (1966)


deathwatchDeathwatch, 1966, USA

Regi: Vic Morrow
Manus: Vic Morrow
(efter Jean Genets pjäs)

Rånaren Jules (Leonard Nimoy) hamnar i samma fängelsecell som den kända mördaren Green Eyes (Michael Forest). Eftersom han länge beundrat den grönögde legenden blir han också mycket svartsjuk när de får en till fånge i cellen – den flamboyanta Maurice (Paul Mazursky). Maurice och Jules börjar tävla om vem som kan bli Green Eyes ”vän”.

Oj oj oj oj oj! Det är så mycket boytouching att jag är förvånad över att kameralinsen inte smälte och blev suddig. Det är triangeldrama med fokus på drama. Det är dramatik med fokus på tik (bitch, yo!). De håller varandras händer (när det är underförstått att de BEEP), de kramas, smeker varandras hår, gnuggar sina ansikten mot varandras bröst… *viftar med solfjädern för att kyla ned sig själv* Varför är gayfilmer från 60-talet ofta så mycket mer givande än moderna? Visst, de osar kanske av någon slags homofobi (som man knappt märker för erotiken vinner över den moraliserande tragiken) men de kunde verkligen göra intima man on man-scener! Och att de bråkar om vem som ska få mörda Green Eyes fru är ju väldigt fint och romantiskt ;)

/Johnny

imdbfavico

Kids in the Hall (1988-1995)


kids in the hallLåt mig presentera världens queeraste komediserie: Kids in the Hall (eller ”Killarna i korridoren” som ZTV kallade det när jag först började kolla). Fem killar varav en öppet homosexuell (Scott Thompson) – alla spelar både manliga och kvinnliga roller och de gör det så bra att man inte ens ser det som cross-dressing. Ibland känns nästan deras porträttering av män som större maskerad.  Dave Foley är så j-a snygg som kvinna att till och med min homofobiska tjejkompis började svaja och tänka att det kanske var det feminina i honom som gjorde henne så intresserad. Förutom att klä sig som kvinnor så har nästan minst en sketch per avsnitt (ibland fler – ibland färre) homotema. Och det är inte bara kul – det är politik också. De har bl.a. några återkommande karaktärer i avsnitten ”Steps” som handlar om ett gäng olika bögar som sitter på en trappa och diskuterar homorelaterade saker (politik, AIDS, sexpartners, prideparaden…). Ennan annan ökänd karaktär är Buddy Cole som är ärkefjollan som ingen vågar bråka med. Se även deras långfilm: Lyckopillret. Läs resten av inlägget om ni vill ha en lista på alla HBTQ-relaterade sketcher.

/Johnny

imdb2

lista på alla HBTQ-sketcher

Jesus Christ Superstar (1973)


jesus-christ-superstarJesus Christ Superstar, 1973, USA

Regi: Norman Jewison
Manus: Melvyn Bragg (efter bibeln och en historia av Tim Rice)

Den här filmatiserade rockoperan börjar med att ett team showbizmänniskor slår läger någonstans ute i öknen för att låta Jesus återuppstå i deras regi. De framför nya testamentet med dans och sång – inte ett enda ord blir utan ton! Jesus (Ted Neeley) blir avgudad av folket och de börjar ställa krav på honom och slita i honom från alla håll. Judas (Carl Anderson) börjar tycka att hans kompis Jesus har blivit lite divig så han kritiserar honom högljutt. Till sist förråder han honom och överlämnar honom till kung Kajafas  (Bob Bingham) som inte gillar konkurrensen om titeln ”Judarnas konung”.

Förutom den klassiska judaskyssen (som Judas delar ut när han förråder Jesus) så vilar en ganska homerotisk stämning över allt. Pontus Pilatus (Barry Dennen) är ganska fjollig och Kajafas (som inte kan sjunga i takt) tycks ha ett lite homoerotiskt förhållande till sin följeslagare Hannas (Kurt Yaghjian) men det är kung Herodes (Josh Mostel) och hans hov som får stå för den stora gayparadrollen. Han har ett sångnummer som är fullspäckat med gayreferenser: slappa handleder, inoljade mansbröst, lösögonfransar, glitterstjärnor, plastiga peruker och slavar i porriga höftskynken – allt framfört i ett steppvänligt kabaré-nummer. Klassiskt!

/Johnny

imdbfavico

Another Gay Movie (2006)


anothergaymovie.jpgAnother Gay Movie, 2006, USA

Okej. Den här filmen är riktigt obscen, så en varning till alla som är det minsta känsliga. Den visar nakenhet, udda sexuella aktiviteter, och politiskt inkorrekta skämt. Man kan säga att det är en porrfilm förklädd till tonårsfilmparodi. De har tagit idén från American Pie och låter fyra tonårs-bögar ingå en pakt där de måste bli av med oskulden innan sommarlovet är slut. Andy (Michael Carbonaro) vill ha sex med sin lärare Mr Puckov (Graham Norton), Griff (Mitch Morris) är kär i sin kompis Jarod (Jonathan Chase), Jarod är straight-acting och fjolliga Nico (Jonah Blechman) vill hitta en äldre man. Den roligaste karaktären är Andys pappa (spelad av Scott Thompson från The Kids in the Hall) som välvilligt ger sin homosexuelle son sexleksaker och en guide till analsex. En annan karaktär är den butchiga flatan Muffler (Ashlie Atkinson) och hon framställs som det vidrigaste gud skapat. Sexskämten är barnsliga och chockerande och ibland får man se mer än man vill se. Men i stort är Another Gay Movie ganska klockren, och trots elaka stereotyper så gör den sitt jobb. Den här filmen behövs som hämnd på alla jobbiga heterosexkomedier. /Imdb/

/Johnny

Velvet Goldmine (1998)


Velvet Goldmine, 1998, Storbritannien/USA

En film av Todd Haynes som handlar om glamrocksstjärnan Brian Slade (som egentligen ska föreställa David Bowie i en fantasifull tolkning). Han är revolutionerar världen genom att komma ut som bisexuell och hånglar och har sex med sin rockstjärnecrush Curt Wild (spelad av Ewan McGregor – SÅ JÄVLA HET I DEN HÄR FILMEN!) Christian Bale spelar den unga bögen som beundrar båda rockstjärnorna. Filmvärldens hetaste kyss är även mellan dessa två i den här filmen.|Imdb|

/Johnny

School of Rock (2003)


En av eleverna på rockskolan, Billy (Brian Falduto), kallas ”Fancy pants” och är en stereotypfjolla som gillar Liza Minelli och vill vara rock bandets stylist. Huvudpersonen och musikläraren Dewey Finn (Jack Black) är allmänt sexistisk och berömmer alla killar men rynkar på näsan åt tjejerna och fjollan.

/Johnny

imdbfavico

 

Huset vid Tara Road (2005)


Tara Road, 2005, Irland

Två kvinnor har varit med om jobbiga händelser och bestämmer sig för att byta hus med varandra. Den ena bor i USA och den andra i Irland. Den amerikanska kvinnan (Andie MacDowell) har ett bögpar som vänner. Det är en äldre fjolla och en yngre fjolla. Båda är kockar och framställs väldigt stereotypt som de där partystämningshöjarna som alltid är glada och skojar och är omgivna av självsäkra och starka faghagkvinnor i medelåldern. En sån där mysmjäkig film.

/Johnny

imdbfavico

Ljudet från kristallfågeln (1970)


L’Uccello dalle Piume di Cristallo, 1970, Italien/Tyskland

En film om en man som blir vittne till ett överfall.
När de kallar in perversa män till vittneskonfrontationen så blir en transvestit kallad också. En av poliserna säger ”Nej, det där är en transvestit – han ska inte vara bland de perversa!” Haha, för att vara en film från tidiga 70-talets Italien kändes det öppensinnat ;P
En annan grej är en fjollig antikaffärsägare som berättar om ett kvinnligt butiksbiträde som gillade kvinnor. ”Inte för att jag bryr mig då,” säger han fjolligt. ”Jag är väl inte rasist.”

/Johnny

imdb favico

Mardrömmen (1971)


Play Misty for Me, 1971, USA

Clint Eastwood spelar huvudrollen och regisserar i den här thrillern som handlar om en radiopratare som får en manipulativ kvinna efter sig. Hans riktiga flickvän har den bitchiga fjollan Jay Jay (Duke Everts) till vän och han är med i kanske 2 minuter. Clints karaktär avfärdar honom och ber honom gå och ragga upp sjömän eller något och Jay Jay svarar ”Oh please, don’t mention seafood!”
Det bästa med filmen är den udda sekvensen med jazzfestivalen – en lång scen som egentligen inte har något med filmen att göra. Ingen höjdarfilm och förutsägbart slut men rätt spännande ändå.

/Johnny

imdbfavico