kvinnor i garderoben

Flicka och hyacinter (1950) – OBS! SPOILERS!


Flicka och hyacinter, 1950, Sverige

Regi & Manus: Hasse Ekman

Britt och Anders Wikner blir chockerade när deras granne, Dagmar Brink (Eva Henning), tar livet av sig och lämnar sin lägenhet och alla sina ägodelar till paret. Anders (Ulf Palme) bestämmer sig för att leta upp gamla bekanta till Dagmar i hopp om att de kanske kunde ge någon ledtråd till varför hon tog livet av sig.

Det är omöjligt att recensera den här filmen utan att spoila, men personligen tycker jag inte att det gör något att man vet: Dagmar var lesbisk eller möjligen bisexuell. Under filmen smyger ledtrådarna in och de är mycket roligare att hålla utkik efter när man vet: en tavla i hennes lägenhet, böcker i hennes bokhylla, saker hon säger på ett kryptiskt sätt…. och den där Alex hon älskar så mycket, som som slutligen visar sig vara en kvinna (Anne-Marie Brunius). ”Vi två kan aldrig få varandra. Man vet så lite”.

För att vara från 1950 är den här filmen helt fantastisk ur HBT-synpunkt och jag förstår inte varför jag inte har hört om den tidigare. Dagmar tar inte livet av sig för skäms över att hon är lesbisk – hon gör det för att hon är en sårbar person helt enkelt. Regissören Hasse Ekman visar sitt stöd för homosexuella i en intervju:

Jag är övertygad om att om Dagmar Brink levt något tiotal år senare så hade hon aldrig tvingats in i återvändsgränden. Jag tror nämligen att den dag inte är så avlägsen då homosexualitet inte längre betraktas som något smutsigt och fult. Kan min film i någon mån bidra till att skapa renare luft kring debatten om de homosexuella är inte arbetet förfelat.”

/Johnny

imdbfavico

Annonser

Election (1999)


Election, 1999, USA

Regi: Alexander Payne
Manus: Alexander Payne och Jim Taylor (efter en bok av Tom Perotta)

Reese Witherspoon gör den oförglömliga rollen som Tracy Flick – en Fröken Duktig som outmanad och obesegrad ställer upp i skolans presidentval varje år. När professor McAllister (Matthew Broderick) ser hur hon sabbar hans väns äktenskap tycker han att det är dags att hon möter lite motstånd i livet, så han övertalar det snälla sportbimbot Paul (Chris Klein) att ställa upp också. Tracy blir rasande när hon inser att någon försöker konkurrera ut henne. Även Pauls smyglesbiska lillasyster Tammy (Jessica Campbell) ställer upp som kanditat för att hämnas på att han dejtar hennes exflickvän (Frankie Ingrassia). Brorsan har ärligt talat ingen aning om deras tidigare relation.

Det är skitkul, smart och charmigt berättat och fastän det lesbiska indirekt spelar en viktig roll i filmen så behandlas det som vilken personlig egenskap som helst.
Spoiler: Den rebelliska flatan blir oväntat poppis i skolan men ser till att hamna på nunnekloster för att det finns snygga tjejer (bl.a. Kaitlin Ferrell) där. Amen.

/Johnny

imdb favico

Timmarna (2002)


The Hours, 2002, USA

Regi: Stephen Daldry
Manus: David Hare, efter Michael Cunninghams bok

Tre berättelser utspelas parallellt. 1991: Clarissa Vaughan (Meryl Streep) förbereder en fest för sin älskade författarvän Richard som är döende i aids. 1923: Virginia Woolf (Nicole Kidman) skriver på ”Mrs Dalloway” och håller på att gå under i den småstad hon tvingats till av läkare för att få bukt med sin sviktande mentala hälsa. 1951: Laura Brown (Julianne Moore) väntar sitt andra barn, vantrivs med livet som hemmafru och är hemligt kär i sin bästa väninna.

Det här är en listigt ihopsnickrad historia som utspelas under en enda dag, där tre olika kvinnoöden vävs samman med Virginia Woolfs ”Mrs Dalloway” som ett genomgående tema. Filmen baseras på en bok av Michael Cunningham som skrivit ”A Home at the End of the World”, som också blev en väldigt bra film. Fantastiskt vacker, stark och sorglig – om lesbiska/bisexuella kvinnor och om livets avgörande val.

/Bobbi

Du ska nog se att det går över (2003)


Du ska nog se att det går över, 2003, Sverige

Regi: Cecilia Neant-Falk

Tre tjejer som gillar tjejer filmas och för videodagbok under tre år, under vilka man får följa deras tankar, kärlekar och komma ut-processer. De kommer alla från mindre samhällen där alla känner alla och där de som avviker döms hårt.

Filmaren Cecilia Neant-Falk satte ut en annons i Okej som fjortonåring, för att komma i kontakt med andra tjejer i samma situation. Femton år senare gör hon om samma sak igen, och det är några av dem som svarade på annonsen vi får följa i filmen. Den är en titt in i någon annans tillvaro, enkel, okonstlad och intressant. Särskilt fångar det mig hur tystnaden i relationer så lätt kan ta över och ersätta det öppna samtal som skulle kunna leda till acceptans. Men alla tjejerna i filmen tar sig så småningom förbi tystnaden på olika sätt.

/Bobbi

It’s in the water (1997)


waterIt’s in the water, 1997, USA

Regi: Kelli Herd

Välgörenhetsorganisationen som Alex (Keri Jo Chapman) jobbar för ska hjälpa till vid ett nyöppnat hospice för aidssjuka i den lilla staden Azalea Springs. Detta är inte populärt hos överklassdamerna i organisationen, men Alex börjar jobba där ändå, och där dyker hennes gamla bästis Grace (Teresa Garrett) upp efter många år på annat håll. Alex känner sig allt mer missnöjd med sin situation och sitt äktenskap, och känslor hon försökt trycka undan börjar spira. Samtidigt uppstår ryktet att det är vattnet i staden som gör folk homosexuella…

Jag blev besviken på den här filmen för jag tyckte storyn lät rätt kul, men det var den inte. En lättsam och rätt banal komedi som knappast satte några spår – inte hos mig i alla fall. Visst drog jag på munnen ibland, men det var väl det hela. Både bög- och lebbkyssar men ändå… trist. Kanske inte min sorts humor.

/Bobbi

imdb2filmtipset

V för Vendetta (2005)


v-for-vendettaV for Vendetta, 2005, USA/Storbritannien/Tyskland

Regi: James McTeigue

Evey (Natalie Portman) går omkring i staden på natten, trots utegångsförbudet som råder. När säkerhetspolisen kommer på henne blir hon räddad av en mystisk man i mask som kallar sig V. Tillsammans startar de en revolution mot det brutala övervakningssamhället de lever i: ett samhälle där storebror alltid ser dig och där alla förbud är ”för din egen säkerhet”. Denna skrämmande framtidsfantasi är baserad på en tecknad serie av David Lloyd.

Jag älskar hämndfilmer! Den här hymlar inte, den tvekar inte – det är bara V som i Victory! Vanligtvis är det någon i sista minuten som gnyr till ”Hämnd är fel!” för att sudda ut budskapet så att inte filmen blir allt för provokativ. Men här nämer de till och med USA:s krig och anklagar nästan på så sätt en riktig nation för ondska – och hur extremt det än verkar så känns problematiken relevant för det samhälle vi lever i nu. Det är modigt! Å andra sidan handlar filmen om hur censuren stoppar folket från att uttrycka sig, så att censurera den vore ju att skjuta sig själv i foten.

Gayinnehållet är också väldigt poltitiskt. I samhället i filmen så är homosexualitet bannat och en av Eveys poltiskt involverade vänner (spelad av Stephen Fry!) är bög. Evey får även läsa ett brev av en kvinna som heter Valerie (Natasha Wightman), där det berättas om förbjudna lesbiska kärlekshistorier  som vi också får se. Valeries flickvänner Ruth, Sarah och Christina spelas av Mary Stockley, Kyra Meyer och Imogen Poots.

/Johnny

imdbfilmtipset

The L-Word (2004)


lwordThe L-Word, 2004 (första säsongen), USA

Skapad av: Ilene Chaiken

L-Word kretsar kring ett gäng lesbiska/bisexuella kvinnor i Los Angeles: Bette (Jennifer Beals) och Tina (Laurel Holloman) som försöker skaffa barn, Alice (Leisha Hailey) som har svårt att få något förhållande att fungera, tennisstjärnan Dana (Erin Daniels) som gör tappra försök att komma ut ut garderoben, Marina (Karina Lombard) som driver caféet The Planet och så tuffa Shane (Katherine Moennig) som är frisör och ser ut som en rockstjärna.
Första säsongen börjar med att författaren Jenny (Mia Kirshner) kommer till stan för att slå sina påsar ihop med pojkvännen Tim. På en fest träffar hon Marina som med sin förföriska bokcirkel lyckas locka över henne till andra sidan…

Serien inehåller så många karaktärer att det först är svårt att hålla isär dem, speciellt eftersom vissa liknar varandra. Kvaliten på avsnitten är lite ojämn, och karaktärerna något för stereotypa för min smak: Vi har paret Bette och Tina, där Tina är hemmafru och Bette den karriärinriktade försörjaren, aningens okänslig men med ett hjärta av guld; hjärtekrossaren Shane, en casanova med trassligt förflutet; Marina, den flamenco-osande femme fatalen; Jenny, den djupa (och superpretentiösa) författaren osv… Samtidigt är det en intressant twist att kvinnor spelar klassiskt manliga stereotyper.
Jag blir trots allt fast: det glimtar till, man skrattar och vill veta hur det går. Och det är många heta scener och snyggingar. Shane ska vi inte tala om – hon kan vara het nog för sex säsonger, tror jag!

/Bobbi

imdb1

Tipping the Velvet (2002)


tipping-the-velvetTipping the Velvet, 2002, Storbritannien
Regi: Geoffrey Sax

Nan Astley (Rachael Stirling) är en flicka som bor hos sina ostronplockande (!) föräldrar på kusten. En dag kommer en cirkus till staden och huvudnumret är dragkungen Kitty Butler (Keeley Hawes) som charmar alla lantisflickor med röda roser. Nan faller för henne pladask och vetskapen om vad som döljer sig innanför charmörens kostym gör det t.o.m. mer spännande. Hon följer Kittys cirkussällskap och börjar klä sig som man själv (utan att vara transsexuell) för att tjäna pengar och den queera undergroundscenen i 1800-talets viktorianska England öppnar sig för henne.

I tre timlånga delar får vi följa Nans liv och lustar. Hon prostituerar sig till både kvinnor och män (utklädd till ung pojke), är med i S&M-rollspel och har en gudomlig tur att alla kvinnor hon möter är lesbiska och att typ ingen är homofob. Det är som en femmeslashers dröm och ibland känns det helt osannolikt, trots att Sarah Waters, som skrev boken som filmen bygger på, forskat mycket om den viktorianska eran. Men vad ska man med sannolikhet till? Fram med erotiska fantasier som involverar vackra kvinnor som bara har ögon för varandra! Minuspoäng för överdramatiska reaktioner och för att Nan har en konstig röst.

/Johnny

America’s Next Top Model


America’s Next Top Model (eller bara ”Top Model” som den kallas i Sverige) är en dokusåpa där topmodellen Tyra Banks tar in 13 modellscouter och testar dem för att se vem som som har potential att bli den nästa stora stjärnan i modellvärlden. ANTM har alltid något queert att bjuda på:

Jurymedlemmen Jay Manuel är öppet bög. Jurymedlemmen J. Alexanders sexualitet är jag osäker om. Hen är i vilket fall som helst väldigt fjollig, klär sig i kvinnokläder och kallar sig själv för Miss J och rättar ibland folk när de nämner henom som ”he”. Queer? gay? lesbisk? bisexuell? transsexuell? transvestit? hetero? Who knows… Flera stylister, fotografer och modeskapare genom omgångarna är HBTQ också.

Här är mer specifikt om varje omgång och deras tävlanden:

Omgång 1: Ebony Haith kommer ut som homosexuell.

Omgång 4: Deltagaren Michelle Deighton bryter ihop inför sina modellkompisar och kommer i samma stund ut som bisexuell. Jurymedlemmen Janice Dickinson hånglar upp Tyra.

Omgång 5: Kim Stolz är öppet homosexuell och den oerfarna Sarah Rhoades har en crush på henne.

Omgång 7: Tävlande Megan Morris öppet lesbisk. En av de rödhåriga tvillingarna – Michelle Babin – kommer ut som ”might be gay” (dvs. kanske bisexuell?). Michelle får även vara det lesbiska paret Ellen DeGeneres och Portia de Rossi när modellerna ska porträttera kändispar. De andra modellerna blir stylade som både tjejer och killar (heterosexuella par) i det avsnittet.

Omgång 8: I episod 1 får modellerna framföra olika politiska ståndpunkter. Deltagarna Samantha Francis och Whitney Cunningham får porträttera ett lesbiskt kärlekspar i sin pro-gay marriage-affisch. I episod 7 får Dionne Walters modelluppdraget att kyssa lesbiska Kim Stolz från omgång 5.


I kommande omgång 11
är Elina Ivanova den öppet homosexuella och hon kysser Clark Gilmer. Deltagaren Isis King är en kvinna med MTF-transbakgrund.

.

/Johnny

Hjälp mig att sammanställa HBT-intresse i Top Model-serierna! Har ni kollat på Top Model Sverige/Finland/Britain/Australia etc. så informera mig om allt av värde!

Skenbart


Skenbart – en film om tåg, 2003, Sverige

Det är 40-tal, kriget är slut och svärmorsdrömmen Gunnar (Gustaf Hammarsten) säger upp sitt jobb på tidningen för att resa ut i världen. Men det är som om en förbannelse drabbar honom i samma ögonblick, och när han kliver på tåget till Berlin så tycks allt gå åt helvete där han stryker fram – han som bara vill väl! I hans kupé sitter Pompe (Gösta Ekman) och Sixten (Lars Amble) – ett äldre homosexuellt par som inte direkt är lyckliga tillsammans – och i en annan kupé sitter en biljettlös och skenhelig katolik (Magnus Roosman) med sin älskarinna (Anna Björk) och planerar mord på sin fru (Kristina Törnqvist) som sitter i kupén bredvid tillsammans med en mycket intressant äldre kvinna (Lena Nyman). I godsvagnen ligger flyktingar och våndas och nunnorna tycks ha tappat tron. Den pedantiske konduktören (spelad av Peter Dalle som också skrivit manus och regisserat) glider runt med bister min och ser till så att alla sköter sig.

Den här svartvita rullen växlar mellan att vara fars, svart komedi och en psykologisk thriller i Hitchcock-anda. Skådespelartalangerna pendlar också – mellan dåligt och mediokert – men Nyman och Ekman är bra som vanligt. Robert Gustafsson är ovanligt jobbig i rollen som den otursdrabbade och omkringsnubblande krigsveteranen – det är som om han hade mutat in sig i Dalles manus.

Om man kollar på HBT-innehållet så har det en ovanligt stor och öppen roll för att vara svensk film. Det finns förutom bögar även med en lesbisk del, men jag vill inte avslöja mer än så.

/Johnny

Sugar Rush (säsong 1)


Sugar Rush, 2005, Storbritannien

Kim (Olivia Hallinan) är en 15 årig lesbisk oskuld med typiska tonårsproblem. Hon är kär i sin bästa kompis Sugar (Lenora Crichlow) – som alltid tycks vara på jakt efter manligt kött – och själv blir hon ständigt förföljd av sonen till de två bögarna i grannhuset (Matthew Vaughan & Daniel Coonan). Utöver allt detta håller hennes familj på att falla isär när mamman är otrogen och lillbrorsan tror att han är en utomjording. En skruvad historia i bubbelgumfärger.

Det är så skönt med en lättsam komediserie med gaytema där de homosexuella tillåts leva ut sin sexualitet – och speciellt när det handlar om en kvinna. Det här är den lesbiska motsvarigheten till Queer as Folk och huvudpersonen är ständigt kåt och spanar in sin kompis bröst och rumpa. Berättarstilen är i stort skämtsam, men det finns även allvarsammare delar i varje avsnitt och jag ska inte ljuga – de är faktiskt ganska malplacerade. Visserligen känns problemen man har som tonåring allvarliga, men i den här serien känns de som mest genuina när man kan le åt dem. Snygga tjejer, bra musik, lagom engagerande manus… bästa lesbiska serien jag sett hittills! Är förresten löst baserad på Julie Burchills roman med samma namn.


/Johnny

L.A. Konfidentiellt (1997)


L.A. Confidential, 1997, USA

Det är 50-tal och Los Angeles har precis blivit av med den största maffiabossen. Kriget om vem som blir den nya herren på täppan får maffiosos att falla av pinn i rapp takt. L.A.-poliserna har nu sin chans att polera på den glänsande Hollywood-ytan och visa vilka det är som bestämmer i staden, men taktiken de använder är inte speciellt ärofylld. Bad boy Bud White (Russel Crowe) använder sig av våldsamma förhörstekniker och Jack Vincennes (Kevin Spacey) sammarbetar med skvallerpressen. Den enda som vill skipa rättvisa tycks vara prydliga och glasögonklädda Ed Exley (Guy Pearce). Men när en nyligen pensionerad polis mördas och spåren leder till en porrklubb så tycks rollerna ändras och man vet inte längre vem som är ond och vem som är god.

En sån jävla smart triller, alltså! Det är en sån man vill se två gånger minst för att gotta sig i alla gömda ledtrådar. Huvudpersonerna är oberäkneliga och spännande och eftersom man inte riktigt vet vem som är hjälten så kan man inte heller vara helt säker på vilka som kommer dö och vilka som kommer överleva. Bi- och homosexuella karaktärer finns det flera av, men de tycks bara finnas där för att skapa utpressningssituationer: Mörka hemligheter, folk som är varandras ”bitches” i fängelset, kvinnor som dansar med varandra, rykten om kändisar…

Trots att homofobin kanske skiner igenom författaren James Ellroy (jag har hört att han ofta skriver om bisexuella personer som inte går att lita på) så är tycks huvudpersonerna i filmen vara väldigt avslappnade. Ibland känns de t.o.m. homoerotiska: Vincennes verkar bry sig onödigt mycket om bisexuella skådespelaren Matt Reynolds (Simon Baker) och White och Exley male-bondar ganska snabbt och oväntat. Oavsett homoerotiken eller inte så är det en fantastisk film som alla bör se!

/Johnny

All The Boys Love Mandy Lane


All The Boys Love Mandy Lane, 2006, USA

Under hela Mandy Lanes (Amber Heard) tid i high school har alla killarna i skolan suktat efter henne, medan Mandy har dissat dom och hängt med sin kompis Emmet (Michael Welch) istället. Sista året i high school umgås hon inte med Emmet längre, utan har istället blivit en del av det populära gänget i skolan. En helg lyckas tre poppiskillar och två poppistjejer dra med Mandy till en stor villa ute i ödemarken. Planen är att ha en sexig helg fri från föräldrar – och killarna slår vad om vem som blir den första att ta Mandys oskuld. Men gängets planer omkullkastas något av att de en efter en istället faller offer för en mystisk mördare.

Den enda som Mandy verkar intresserad av är en av poppistjejerna (spelad av Whitney Able). Hon försöker och misslyckas kyssa henne, men får i alla fall ha en väldigt lesbiskt laddad stund med tjejen ifråga; hon smeker hennes hår, pratar ömt med henne, och ahhhhh. Väldigt hett. Det är inga ”straight tjej som försöker kåta upp en kille genom att vara fejklebb”-fasoner, utan Mandy och bruden har sin lilla homo moment alldeles ensamma. Det fick mig i alla fall att tolka saken som att hela skolan hade misstolkat Mandys ointresse av det motsatta könet. En annan tillfredställande sak med den här filmen är att alla personer som jag störde mig på i den dog, och att Mandy var så fantastiskt konsekvent i sitt avvisande av alla idioter som drogs till henne. Annars brukar ett nej i filmer bara betyda ”uppvakta mig i några minuter till så säger jag ja, tihi”.

All The Boys Love Mandy Lane är på många sätt en typisk high school-skräckis. Den är stundom klyschig men också förvånande äcklig och läskig här och där. Detta kombinerat med en tystlåten men sympatisk garderobsflata i huvudrollen räckte för att underhålla mig, i alla fall. Bara att Mandy Lane inte ger efter för en enda kille ger filmen massor av queerpoäng i min bok. Tyvärr är slutet lite för WTF. Men se den ändå!

/Imdb/

/Miriam

Eulogy


Eulogy, 2004, USA/Storbritannien/Tyskland

När deras fader (Rip Torn) dör så samlas syskonen Daniel (Hank Azaria), Skip (Ray Romano), Lucy (Kelly Preston) och Alice (Debra Winger) i sitt barndomshem för att begrava honom och ta avsked. Alla tar med sina närmaste och Lucy tar med sig sin fästmö Judy (Famke Janssen), något som inte systern Alice uppskattar. Resten av familjen har ingenting emot Lucys sexuella läggning, men deras moder (Piper Laurie) får nervösa sammanbrott av att alla i familjen är så hysteriska och försöker gång på gång ta sitt liv (tänk hunden Rags i Spin City).

En klassisk komedi om en dysfunktionell familj som återses och tvingas stå ut med varandra några dagar. En feel-good-film men inget djupare. Jag gillar dock gayinnehållet (wow! det är inte bara en homosexuell karaktär med!) och att Skips tvillingsöner är ena riktiga voyeuristiska femmeslashers./Imdb/

/Johnny