referens till homo/bisexualitet

Synecdoche, New York (2008)


Synecdoche, New York , 2008, USA

Regi & manus: Charlie Kaufman

Den hypokondriska teaterregissören Cadens (Philip Seymour Hoffman) liv svischar förbi honom medan han går och funderar på allt som kunde varit annorlunda och allt som kanske kommer att hända. Rädslan för döden är ständigt närvarande. Samtidigt spelar skådespelare upp hans liv i realtid i en specialbyggd stadsdel i New York.

De alternativa, surrealistiska världarna och den uppfuckade kronologin hänger med från Charlie Kaufmans tidigare filmer: Eternal Sunshine of the Spotless Mind, Adaptation och I huvudet på John Malkovich. I likhet med den sista filmen så är även den här queer.  Under filmens gång smälter Cadens liv ihop med städerskan Ellens (Dianne Wiest) – de byter roller och liv med varandra utan att gå in i något slags överdrivet drag. Caden säger dessutom seriöst att han nog skulle klarat sig bättre som flicka. I hans huvud spelar han upp skräckscenarion där hans fråntagna – och nu vuxna – dotter Olive (Robin Weigert) skulle föredra sin mammas väninna Maria (Jennifer Jason Leigh) framför honom och dessutom inlett ett lesbiskt förhållande med henne.

Jag blev rörd till tårar i slutet för att jag kände igen mig så mycket i Caden. Jag tror att det är en film man ska se två gånger för allting går så fort. Och sen är det över. Precis som livet. Snyft.

/Johnny

imdbfavico

Annonser

Terror på Elm Street 2: Freddys hämnd (1985)


A Nightmare on Elm Street Part 2: Freddy’s Revenge, 1985, USA

Regi: Jack Sholder
Manus: David Chaskin

Hmm..var ska jag börja?
Rysaruppföljare är sällan bra och denna är inget undantag – men den har ändå något som inte de andra har: den är supergaygay!

Tonårskillen Jesse (Mark Patton) börjar drömma mardrömmar om en vanställd figur som heter Freddy Kreuger sedan hans familj flyttat till ett nytt hus. På dagarna hänger han platoniskt med sin flickvän Lisa eller brottas med sin kompis Grady (med byxorna nere). Grady (Robert Rusler)  säger att deras gemensamma tränare (Marshall Bell) hänger på S&M-klubb och gillar ”söta pojkar som [Jesse]”. På natten drömmer Jesse att han är på S&M-stället (det är blandad publik men har med några transor och läderbögar) och sanna Gradys ord: tränaren raggar upp honom. Jesse protesterar inte. Helt plötsligt befinner de sig i gympasalen. Tränaren säger åt Jesse att duscha. Jesse lyder snällt och står och åmar sig i ångan. Men tränaren blir attackerad av en osynlig kraft och blir upphängd naken i duschen där han blir smiskad med en handduk över rumpan. Jesse kollar chockat på. Sen vaknar han upp med ett skrik.
När Jesse hånglar med Lisa märker han att Freddy har tagit över hans kropp så han blir rädd och lämnar sin flickvän – för att istället bryta sig in hos Grady och hoppa ned i hans säng.
Well, ni förstår. Det är komiskt mycket homoerotik. Ta bara grejen att Jesse har ett spel som heter Probe, i sin garderob. Men tydligen ska gaysymbolismen vara medveten – jag har inte sett dokumentären själv, men det ska pratas om det i dokumentären Never Sleep Again.

/Johnny

imdbfavico

Becket (1964)


Becket, 1964, Storbritannien/USA

Regi: Peter Glenville
Manus: Edward Anhalt (efter en pjäs av Jean Anouilh)

En film om Henry II, kung av England på 1100-talet (Peter O’Toole), och hans komplicerade relation till vännen Thomas Becket (Richard Burton).

Becket är saxare, vilket gör att han anses vara en olämplig bekantskap för kungen, men som om Henry bryr sig! Kärlek har inga gränser! Han provocerar istället alla genom att göra sin käre Thomas till ärkebiskop. Thomas vill inte få titeln från början men kom sen att se Gud som den högsta auktoriteten. Detta gör kungen svartsjuk eftersom han vill att hans vän ska vara trogen honom.

Kung Henrys mamma säger att han ska sluta sitta i fönstret och vänta på Thomas hela dagarna. Hon tycker att deras relation är ohälsosam men Henry lyssnar inte. Han hatar sin mamma.  Han hatar sin fru och sina barn också. Den enda han älskar är Thomas, säger han. Guuu, vad han säger att han älskar Thomas hela tiden! Det tydligaste exemplet:

”I loved him, I loved him… and I still do! Enough, God! Enough! *vrider sig i plågor och gråter* I’m as useless as a woman! As long as he’s alive, I tremble! I’m the king and yet I shake […] My heart! It’s too fast!”

Thomas känslor för Henry tycks mer ljumma – men man förstår honom. Kungen må ha kärlek att erbjuda men han är effin’ bäng i bollen och mamman kanske har lite rätt ändå. För det hela slutar tragiskt.

/Johnny

imdbfavico

Quills (2000)


Quills, 2000, USA/Storbritannien/Tyskland

En film om den bisexuella sadisten Marquis de Sades (Geoffrey Rush) vistelse på mentalsjukhus i slutet av 1700-talet. Han erbjuder sex till prästen (Joaquin Phoenix), ber frun köpa dildos till honom, skriver snuskiga manus som hans beundrarinna smyger iväg med för att publicera och han sätter upp en obscen pjäs som gör folk upprörda. I pjäsen är det bl.a. man som spelar en kvinna som haft lesbiska erfarenheter med en nunna.

Mer queert: En prostituerad kvinna (Lisa Hammond) försöker få en annan kvinna att köpa hennes tjänster (”om jag kan tillfredsställa mig själv kan jag tillfredsställa dig! Du vet inte vad du går miste om!”). Det är också med någon trekant med två killar och en tjej men jag har glömt detaljerna runt det. Det är i alla fall lite blandat queer men mest är det heterosexuellt.

/Johnny

imdbfavico

Mardrömmen (1971)


Play Misty for Me, 1971, USA

Clint Eastwood spelar huvudrollen och regisserar i den här thrillern som handlar om en radiopratare som får en manipulativ kvinna efter sig. Hans riktiga flickvän har den bitchiga fjollan Jay Jay (Duke Everts) till vän och han är med i kanske 2 minuter. Clints karaktär avfärdar honom och ber honom gå och ragga upp sjömän eller något och Jay Jay svarar ”Oh please, don’t mention seafood!”
Det bästa med filmen är den udda sekvensen med jazzfestivalen – en lång scen som egentligen inte har något med filmen att göra. Ingen höjdarfilm och förutsägbart slut men rätt spännande ändå.

/Johnny

imdbfavico


Spartacus (1960)


Inte en speciellt homoerotisk film alls, förutom den scen som var bortklippt från början (men som nu ingår i de flesta versioner): den där Crassus (Laurence Olivier) blir badad av Antonius (Tony Curtis) och han snackar om om sniglar och ostron som metafor för bisexualitet.

Filmen som helhet: BO-RING!

/Johnny

imdbfavico

Network (1976)


Ovanligt många starka kvinnokaraktärer med i den här filmen utan att det görs mycket liv om det. bl.a. är det en tjock kvinna som verkar som en ”viktig person” som slår sig ned i en soffa i bakgrunden men aldrig presenteras. Det är jätteovanligt att kvinnor är med utan att fylla en funktion (oftast är funktionen mamma, offer, sexobjekt eller PK-inslag). Huvudpersonen är en sexuellt aktiv, medelålders kvinna som är i maktposition men ändå inte elak eller ful. Hon flirtar upp en äldre man. Hennes förra man stack med sin pojkvän (=gay) och hon vill spela in en såpa med lesbiska kvinnor. Sen är det en politiskt aktiv och svart kvinna och en kvinna som leder en guerillagrupp. Det är inget som är direkt queert men det är feministiskt och frigörande och själva filmen är riktigt bra också.

/Johnny

imdbfavico