regnbågsbarn

Almost Normal


almostnormal.jpg Almost Normal, 2005, USA

Den här filmen bygger på idén ”tänk om allt skulle vara vara tvärtom – tänk om homosexualitet skulle vara det normala?” och hittills är allt okej. Det är en lite rolig idé att leka med och de lyckas få in några roliga skämt, men sen händer det: huvudpersonen som först levde som gay i en heterosexuell värld blir helt plötsligt straight i en homosexuell värld. Allt börjar med att han är gay och tänker ”tänk om man ändå vore normal” och så vips som i en askungesaga så blir han förd till den andra dimensionen – där alla är som han är= gay. Men när han hamnar i den homonormativa världen blir han ännu en gång rebellen och det är här det blir fånigt och inte speciellt logiskt. Han var den enda i hela filmen som fortfarande var samma person, men ändå måste han förändras? Många heterosexuella ser redan heterosexualiteten som en utdöende art (helt obefogat) och att göra en sån här film där heterosexuella får vara martyrer ger dem bara vatten på kvarnen. Okej, filmen ska väl inte tas så seriöst, och den är faktiskt rolig. Ett citat t.ex.: ”If God had wanted man and a woman to be together, he would have made women like football!” /Imdb/

/Johnny

Wilde


wilde.jpg

Wilde, 1997, Storbritannien / Tyskland / Japan

Det här är filmen om Oscar Wilde‘s liv, fast mest om hans kärleksaffärer – inte så mycket om hans pjäser. Oscar Wilde (spelad av Stephen Fry) hade en fru och två barn, men fann sig bäst tillsammans med något yngre män. Männen porträtterades av hotties som Jude Law (The Talented Mr. Ripley) och Ioan Gruffudd och t.om. en Orlando Bloom dök upp i början. Jag såg den här filmen för första gången igår och jag blev väldigt positivt överraskad. Jag har velat se den här filmen i säkert 8 års tid, men jag hade inga stora förväntningar på homoinnehållet. Det som gjorde mig så glad var hur öppna Oscar Wilde och hans lover boys var trots att det utspelade sig på 1800-talet. De var visserligen överklass och kunde köpa sig fria från utpressningar och misstankar, men viljan fanns ändå där; att leva ett vanligt liv fastän i ett homosexuellt förhållande. Det finns en del sexscener i filmen också – de visar varken överdrivet mycket eller försöker censurera, så det är skönt. Om Hollywood hade gjort en film om Wilde hade han ju varit straight. Diskussionerna går ju om han var bisexuell, homosexuell eller kanske t.om. pedofil (han såg den gamla grekiska kärleken som den överlägset finaste kärleken) men vad jag har läst så var hans älskare unga, men inte så unga att de var under 15 år. Hur man ska mäta moralen i det är svårt då det handlade om 1800-talet då kvinnor blev bortgifta i 15-årsåldern också.

/Imdb/

/Johnny

Birdcage – lånta fjädrar (1996)


birdcage.jpgThe Birdcage, 1996, USA

Regi: Mike Nichols

Det här är den amerikanska versionen av den franska ”La Cage aux Folles”. Robin Williams spelar den homosexuella dragclub-ägaren Armand vars son ska gifta sig med dottern till en konservativ senator. Eftersom Armand lever ihop med en hysterisk drag queen (Nathan Lane) så känner sonen att hans möjligheter till giftermål är i fara. Han måste få sin udda pappa (hans biologiska mamma bytte bort honom mot lite pengar) att se proper ut och få iväg hans udda partner. Men det visar sig inte så lätt. Jag vet inte vad jag ska känna. Det är en typisk film för heterosexuell publik. Pappa Armands partner Albert är ständigt over-the-top och skriker vid minsta överraskning. Väldigt orealistiskt. Dessutom föredrar Albert att kalla sig själv ”hon” men Armand bossar med sitt ”du är ju man!”. Filmen känns som undermedvetet trans- bög och kvinnohatande, fastän den försöker med sitt ”jag tänker visa vem jag är och inte vara rädd.” Jag tror ändå den här filmen har mjukat upp känslorna lite kring homosexualitet och den visar på att en familj kan vara bra och fin utan att bestå av en biologisk mamma och en biologisk pappa. Lagom rolig och så.

/Johnny

imdbfavico

Transamerica (2005)


Transamerica, 2005, USA

En roadtrip-film som handlar om en transsexuell kvinna som får reda på att hon har en son. De åker genom landet och försöker lära känna varandra, fast det går inte som på räls direkt.
Alltså, jag är jävligt förvånad. Jag hade inga förväntningar på den här filmen. Trodde att det skulle vara en av alla andra hollywoodkomedier där man gjorde narr av homo- och transsexuella. Men det var ett varmt, djupgående drama med mycket mycket roliga scener och personligheter. Felicity Huffman, som spelar den transsexuella kvinnan borde få en Oscar. Och sonen är såå jävla snygg och gay! Lovely. Världen börjar bli en bättre plats! /Imdb/

Totally Fucked Up (1993)


Totally F***ed Up, 1993, USA

Sex stycken homosexuella ungdomar i USA i början av 90-talet lyssnar på industri-musik, pratar om livet och har kärleksproblem. En av killarna är asexuell, något som mycket sällan tas upp på film. Gregg Araki – vad skulle vi göra utan dig? /Imdb/

/Johnny

A Home at the End of the World (2004)


a-home-at-the-end-of-the-worldA Home at the End of the World, 2004, USA
Regi: Michael Mayer

Väldigt tragisk men fin film om en kille (Colin Farell) som har haft lite otur med en viss sak *ska inte spoila för er*. Han älskar sin barndomskompis (Dallas Roberts) som han växt upp med och han älskar alla andra också, verkar det som. De två bildar en stor, queer familj tillsammans med en äldre kvinna de lärt känna.

Mycket homoerotik och kärlek (och kyssen alltså *dör*) och bra film i övrigt, även om jag och min vän Suzy kunde lista ut precis vad som skulle hända hela tiden. Jag antar att vi bara är lite psychic ;) Filmen är förresten baserad på en bok av Michael Cunningham – författaren till ”Timmarna” (The Hours).

/Johnny

imdb2

favico3