Argentina

Piedras St. (2010)


Piedras St., 2010, Argentina

Regi och manus: Matías Marmorato

Martin (Lucas Lagré) trivs med att bo med sin mormor i ett hus i Buenos Aires. Hans bästa vän Sebas (Luciano Ricio) håller på att göra slut med flickvännen och för att få annat att tänka på går de till en klubb, där Martin möter Julio (Javier van de Couter) och Sebas möter Unno (Matías Marmorato – regissören själv) som han har sex med på toaletten. Martin och Julio sover ihop och blir kära. Martins kontrollerande mamma som flyttat söderut kommer hem och ställer saker på ända, och Martin måste besluta vad han vill göra.

Den här filmen har ingen riktig handling och är väldigt lågbudget, med mörkt foto och halvkasst ljud, men det är en fin historia som är som ett utsnitt ur några människors liv. Martin och Julio är så fina mot varann och gulligt kära att man blir varm inuti. En typiskt argentiskt lågmäld film. Och huvudpersonen är hemskt söt.

/Bobbi

Annonser

The Last Summer of la Boyita (2009)


Regi och manus: Julia Solomonoff

El último verano de la Boyita, 2009, Argentina

Tolvåriga Jorgelina (Guadalupe Alonso) väljer att tillbringa den varma sommaren på landet med sin pappa, i stället för med mamman och storasystern, som förvandlats till pestig tonåring. På gården finns vännen Mario (Nicolás Treise) som Jorgelina träffat tidigare somrar. De dras till varandra och hänger alltid ihop. Men något är underligt med Mario. Han vill aldrig bada med Jorgelina, och en dag upptäcker hon den hemlighet som Mario bär på, och som han själv inte förstår. Jorgelinas oro för Mario blir för stark och hon avslöjar vad hon vet för sin pappa som är läkare – något som får stora konsekvenser för Mario och också för Jorgelina.

Ännu en fantastiskt vacker argentinsk dramafilm! Den här är som en lillasyster till XXY, som ju är en av de absolut bästa filmer jag vet. Den berör liknande teman, men har yngre huvudkaraktärer, som just håller på att lämna barndomen. Jag tyckte väldigt mycket om huvudpersonen Jorgelina, hon tar en så självklar plats i världen. Precis som flera andra sydamerikanska filmer litar den helt på att berättelsens drama, karaktärerna och det vackra landskapet räcker för att skapa en sevärd film, och det stämmer till fullo. Den är stillsam och enkel men väldigt fin.

/Bobbi

The Fish Child (2009)


The Fish ChildEl niño pez, 2009, Argentina

Regi: Lucia Puenzo

Tjänsteflickan Ailin (Mariela Vitale) kom till den välbärgade familjen som trettonåring från Paraguay. Sedan dess har dottern i huset, Lala (Inés Efron), inte haft ögon för någon annan och nu är de ett par. De drömmer om ett eget hus i Paraguay och stjäl saker från familjen för att skrapa ihop pengar. Men Ailin har också relationer med flera män, däribland Lalas pappa. Situationen leder till att ett brott begås och Lala och Ailin skiljs åt. Men Lala gör allt för att få träffa Ailin igen. Hon hoppas på att Ailin ska dyka upp i sitt barndomhem i Paraguay, men när Lala kommer dit är det något annat hon finner.

Vackert foto är lite av Lucia Puenzos kännemärke och det gäller The Fish Child likaväl som XXY. Men annars håller inte denna hennes nya film samma höga klass som den tidigare. Grundberättelsen är lovande, men vissa detaljer i storyn känns extremt overkliga. Berättartempot växlar mellan att vara så snabbt att man får tänka till för att hänga med i handlingen, och att vara långsamt. Det är väldigt många scener där Lala gråter. Men även en del hethet mellan Lala och Ailin, och om man som jag gillar androgyna Inés Efron ska man bestämt se den.

/Bobbi

imdb2filmtipset

XXY (2007)


xxy_4XXY, 2007, Argentina

Regi: Lucia Puenzo

15-åriga Alex (Inés Efron) är en pojkficka i bokstavlig bemärkelse: hen är intersexuell. Alex bor med sin familj i ett idylliskt kustsamhälle i Uruguay. En dag anländer en familj i vilken pappan är plastikkirurg, och det bakomliggande syftet är att det slutligen ska avgöras vilket kön Alex ska tillhöra (hen är uppfostrad som flicka). Med sig har besökarna också sonen Alvaro (Martin Piroyansky), och mellan de två tonåringarna uppstår attraktion.

Den här filmen grep mig, speciellt huvudpersonen. Alex är så mycket trulig tonåring, arg och uppstudsig, liten och barnslig på samma gång, och Inés Efron spelar henom helt fantastiskt. Det går verkligen att se både en flicka och en pojke i Alex. Det som Alex och hens familj ställs inför är frågan om ifall någon måste ha ett tydligt kön, och hur detta i så fall ska bestämmas. Föräldrarna har gjort allt för att skydda sitt barn och skjuta upp ett ställningstagande, samtidigt som de hållit det hemligt för omvärlden. I och med Alex pubertet blir det ohållbart, och man följer familjen i deras oro och förvirring. Jag gillar att filmen inte kommer med färdiga svar, det gör att tankarna stannar med en efteråt. En varm, vacker och lite melankolisk film som rekommenderas!

/Bobbi

imdb favico

Apartment Zero (1989)


Apartment Zero, 1989, Storbritannien/Argentina

Adrian LeDuc (Colin Firth) hyr ut sin mentalsjuka mammas rum och den flirtiga och trevliga hunken Jack (Hart Bochner) flyttar in. Det homosexuella intresset verkar mycket ömsesidigt, men det är värsta angsty och Adrian vill ha Jack för sig själv medan Jack är bisexuell och knullar runt. Adrians intresse för Jack blir i alla fall snart en besatthet men han anar också att hans hyresgäst döljer något för honom. Omgiven av skumma grannar (bl.a. en transkvinna som alla oförklarligt hatar) och ingen att lita på blir Adrian bara mer och mer paranoid och lik sin mamma.

Alltså, hahahahahahahha! Jag vet verkligen inte vad jag ska säga om den här filmen. Jag vet inte om den var extremt dålig eller en av mina favoritfilmer. Colin Firth är så jävla söt och bra och homoerotiken är så tillfredsställande, men i övrigt är allt bara så jävla skumt och teatraliskt. Jag blev livrädd redan första minutrarna på grund av den skumma musiken och det skrämmande usla skådespeleriet från vissa skådespelare. I slutet blev allt så extremt att jag bara kunde skratta. Vissa scener förväntade jag mig att någon skulle vakna upp ifrån som om det vore en dröm, men filmen bara fortsatte. När filmen tog slut kunde jag bara skaka på huvudet och flina. Det bara osade B-film och homo- och transfobi. Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka.

/Johnny

Plata Quemada


plataquemada.jpgBurnt Money/Plata Quemada/Vies Brulées, 2000, Argentina/Spanien/Frankrike/Uruguay

En sann historia om Argentinas motsvarighet till Krays (eller Butch Cassidy och Sundance Kid). Två ökända brottslingar på mitten av sextiotalet som blev kallade tvillingarna av alla, men de var egentligen inte släkt alls – de var älskare (men ja, jag blandade ihop dem ibland). Här hjälper de några gubbar att råna en värdetransport och sen börjar flykten från landet. Polisen är dem hack i häl och de måste ligga lågt och ändå leta nya gömställen. Kärlekshistorian är otroligt gripande och huvudpersonerna Nene (Leonardo Sbaraglia) och Angel (Eduardo Noriega) är så intima med varandra – i både själ och kropp. Man glömmer bort att de har dödat mängder av människor och börjar känna med dem – man blir helt skakis i kroppen när man tror att de ska dö. Angel är dock schizofren och hör röster; han isolerar sig mer och mer från sin älskare. Nene börjar bli otrogen med män och kvinnor han träffar på ute och deras förhållande blir mer och mer avancerat. Den här filmen gav så många fler dimensioner än en vanlig gayfilm. Den fick mig att njuta av våldsscenerna och typ svimma av kärleksscenerna. Applåder!/Imdb/

/Johnny

Glue (2006)


glue.jpgGlue, 2006, Argentina

Regi: Alexis Dos Santos

Jag har dragit mig för att skriva om den här filmen eftersom det inte går att göra det utan att jag låter som århundradets pervotant. But here goes. Glue handlar om 15-åriga bikillen Lucas sommar. Lucas sniffar lim och playfightar sin bästa vän Nacho bara för att få röra vid honom. Han sitter i en säng med Nacho och säger underbart störda saker som ”I’m a kitten. The kitten wants to cuddle” och slingrar in sig i hans knä. Allt det här håller på hur länge som helst och är som ett förspel till när de äntligen har sex. Och en trekant med en tjej som vill vara kille. Sammanfattningsvis är det en het film om heta människor under en het årstid. Vad mer? Ööööh… Artsy foto! Ingen riktig handling! Eh!

/Miriam

imdbfavico