Nya Zeeland

Merry Christmas Mr. Lawrence (1983)


Merry Christmas Mr. Lawrence, 1983, Japan/Nya Zeeland/Storbritannien

Regi: Nagisa Ôshima
Manus: Nagisa Ôshima efter en roman av Laurens Van der Post

Indonesien, 1942. John Lawrence är engelsk tolk i ett japanskt flyktingläger som styrs med järnhand av Kapten Yonoi (Ryûichi Sakamoto). Yonoi har föga respekt för regler och tvingar bland annat människor till självmord. Jack Celliers (David Bowie) kommer till lägret som en ny krigsfånge och påverkar Yonoi starkt, och ett psykologiskt spel påbörjas mellan männen.

Personen jag såg den här filmen med säger att den handlar om de ”manliga dygderna” – som skulle kunna vara sådant som heder, äregirighet och uthärdande av smärta. Teman är krigets psykologi och spänningen mellan Celliers och Yonoi, och det finns något intressant i detta även om jag inte grips som det kanske är tänkt. Filmen är ganska ojämn, och man ska nog vara mer intresserad av krig (och de manliga dygderna) än vad jag är för att uppskatta den.
Bowie är dock fierce som vanligt, och det samma gäller för Sakamoto. Ett tips är att se en textad version för jag tyckte det var väldigt svårt att höra vad folk sa, och då blir det svårt att hänga med i handlingen.

/Bobbi

Annonser

Sagan om ringen-trilogin


lotrJag har aldrig varit någon riktig fantasy-fantast, men ändå gick jag och såg alla tre Sagan om ringen-filmer på bio när de kom. Man kunde ju tro att jag var där av ytliga skäl (Orlando Bloom, Elijah Wood och andra androgyna skönheter) men de första gångerna var jag faktiskt bara plikttroget sällskap till två alvkompisar och den sista gången gick jag och såg den för att den var 4 timmar lång och billigare än ett hotell.

Av någon oförklarlig anledning missade jag ändå slashigheten totalt, vilket slog mig som helt sinnessjukt när jag såg om filmerna den här helgen. Jag har nog aldrig i hela mitt liv sett något mer homoromantiskt och slashertillfredsställande än detta mästerverk på 10h+. Jag känner mig nu redo att ta på mig manteln och de spetsiga alvöronen och joina alla LOTR-slashers på LiveJournal.

läs Johnnys recensioner av The Lord of the Rings-filmerna

Heavenly Creatures


Heavenly Creatures, 1994, Nya Zeeland

Juliet Hulme (Kate Winslet) och Pauline Parker (Melanie Lynskey, som som övrigt även är med i But I’m A Cheerleader) är två tonårsflickor som finner varandra under det tidiga 50-talet i Nya Zeeland. Tillsammans skapar de en drömvärld baserad på den delade kärleken till konst, musik och romantisk litteratur. Flickornas intensiva förhållande spårar dock snabbt ut i en färggrann explosion av folie à deux, och deras föräldrar ser ingen annan utväg än att separera dem från varandra – något som får blodiga konsekvenser.

När jag var i 13-årsåldern och precis hade börjat blomma ut i ett litet osäkert bi var jag helt besatt av den här filmen. Jag har nog sett den uppemot tio gånger, och varje gång jag ser den blir jag lika överrumplad av Kate Winslets enorma dragningskraft. Det går inte att se den här filmen utan att bli tonårsromantiskt superkär i hennes version av Juliet. För den som fascineras lika mycket som jag av de här flickorna rekommenderar jag verkligen ett besök till Crimelibrary.com! Helt klart Peter Jacksons bästa film. /Imdb/

/Meidi