spanska

El Topo (1970)


El topo, 1970, Mexiko

Regi & Manus: Alejandro Jodorowsky

Titeln betyder ”mullvaden” på spanska, men jag är osäker på hur den nedgrävda nallebjörnen i början hör ihop med slutet. Något måste regissören, manusförfattaren och huvudrollsinnehavaren Alejandro Jodorowsky haft i åtanke i alla fall, för han är en mästare i symbolik. Hans filmer är vackra men extremt konstiga och ofta brutala. Om du inte klarar av att se djur att dö på film ska du undvika allt han gjort. I den här filmen är det dock mest ”människoblod” som flyger: det är nästan gore. Handlingen är att en cowboy är ute i öknen för att döda alla mästare så att han blir den bästa av dem alla. Han har en flickvän med sig (Mara Lorenzio) som hetsar honom att döda alla och han gör det – trots att de flesta han möter är fromma som lamm.

Något annat som jag förknippar med Jodorowsky är hans queera inslag. Han är gift och har barn men jag antar att allt han gör är för uppmärksamhetens skull, precis som han har med dvärgar, nakna barn och missbildade människor. Ändå känns det befriat från cynism och hån – han vill visa all skönhet i världen och i den här filmen får vi se munkar som dansar med och blir våldsupphånglade av bandidos, en kvinna som sminkar en man, en vis man med kvinnoröst och en kvinnlig cowboy med mansröst (Paula Romo) som förför huvudpersonens flickvän. Om filmen hade klippts ned till en och en halv timma istället för de dryga två timmarna så hade det nog varit den fullpottare som John Lennon tyckte att det var.

/Johnny

imdbfavico

Vicky Cristina Barcelona (2008)


Vicky Christina Barcelona, 2008, Spanien/USA

Regi & Manus: Woody Allen

Väninnorna Vicky (Rebecca Hall) och Christina (Scarlett Johansson) åker på nöjesresa till Barcelona. De blir uppraggade av machomannen Juan Antonio (Javier Bardem) och de reagerar väldigt olika på detta. Vicky blir upprörd över hans södeuropeiska syn på sex och kvinnor men Christina blir fascinerad och flyttar in hos honom. Men snart där efter stormas deras kärleksnäste av Juan Antonios svartsjuka (och direkt farliga!) exfru María Elena (Penélope Cruz) och det blir till ett komplicerat drama. Trots att kvinnorna från början är något rivaliserande, dras  de till varandra och det spända trekantsförhållandet blir så småningom mer ömsesidigt.

Det här är väl ett typiskt småcharmigt Woody Allen-drama. Skådespelet är bra och karaktärerna är spännande men fantastiskt blir det aldrig riktigt, enligt mig. Men man får se Scarlett Johansson och Penélope Cruz hångla i ett mörkrum!

/Johnny

imdbfavico

Piedras St. (2010)


Piedras St., 2010, Argentina

Regi och manus: Matías Marmorato

Martin (Lucas Lagré) trivs med att bo med sin mormor i ett hus i Buenos Aires. Hans bästa vän Sebas (Luciano Ricio) håller på att göra slut med flickvännen och för att få annat att tänka på går de till en klubb, där Martin möter Julio (Javier van de Couter) och Sebas möter Unno (Matías Marmorato – regissören själv) som han har sex med på toaletten. Martin och Julio sover ihop och blir kära. Martins kontrollerande mamma som flyttat söderut kommer hem och ställer saker på ända, och Martin måste besluta vad han vill göra.

Den här filmen har ingen riktig handling och är väldigt lågbudget, med mörkt foto och halvkasst ljud, men det är en fin historia som är som ett utsnitt ur några människors liv. Martin och Julio är så fina mot varann och gulligt kära att man blir varm inuti. En typiskt argentiskt lågmäld film. Och huvudpersonen är hemskt söt.

/Bobbi

The Last Summer of la Boyita (2009)


Regi och manus: Julia Solomonoff

El último verano de la Boyita, 2009, Argentina

Tolvåriga Jorgelina (Guadalupe Alonso) väljer att tillbringa den varma sommaren på landet med sin pappa, i stället för med mamman och storasystern, som förvandlats till pestig tonåring. På gården finns vännen Mario (Nicolás Treise) som Jorgelina träffat tidigare somrar. De dras till varandra och hänger alltid ihop. Men något är underligt med Mario. Han vill aldrig bada med Jorgelina, och en dag upptäcker hon den hemlighet som Mario bär på, och som han själv inte förstår. Jorgelinas oro för Mario blir för stark och hon avslöjar vad hon vet för sin pappa som är läkare – något som får stora konsekvenser för Mario och också för Jorgelina.

Ännu en fantastiskt vacker argentinsk dramafilm! Den här är som en lillasyster till XXY, som ju är en av de absolut bästa filmer jag vet. Den berör liknande teman, men har yngre huvudkaraktärer, som just håller på att lämna barndomen. Jag tyckte väldigt mycket om huvudpersonen Jorgelina, hon tar en så självklar plats i världen. Precis som flera andra sydamerikanska filmer litar den helt på att berättelsens drama, karaktärerna och det vackra landskapet räcker för att skapa en sevärd film, och det stämmer till fullo. Den är stillsam och enkel men väldigt fin.

/Bobbi

Våldsamma nätter (1992)


våldsamma nätterLes nuits fauves, 1992, Frankrike/Italien/Storbritannien

Regi och manus: Cyril Collard

Cyril Collard spelar huvudrollen i filmen som han både regisserat och skrivit manus till. Det handlar om den franska fotografen Jean som är bisexuell och väldigt sexuellt aktiv. När han får reda på att han är HIV-positiv reagerar han med att förneka det för sig själv – han förnekar det även för den väldigt unga flickvännen (Romane Bohringer) han har. När de har haft oskyddat sex blir han rädd och det är långt efteråt som han berättar för henne. Hennes dödsångest leder till ett sammanbrott där hon blir så besatt av Jean att hon inte kan låta honom vara ifred – hon ringer flera gånger om dagen och jagar honom och hotar med att ta livet av sig om han inte har sex med henne – fastän han vid det här laget har lämnat henne för att bo tillsammans med en pojkvän: Samy (Carlos López). Det blir en kamp mellan de två älskarna och Jean står i mitten och försöker hantera att han snart kommer dö. En mycket rörande film med ett skitbra (till stor del specialskrivet) soundtrack. Påminner en del om Tiden som finns kvar.

/Johnny

imdb favico

The Fish Child (2009)


The Fish ChildEl niño pez, 2009, Argentina

Regi: Lucia Puenzo

Tjänsteflickan Ailin (Mariela Vitale) kom till den välbärgade familjen som trettonåring från Paraguay. Sedan dess har dottern i huset, Lala (Inés Efron), inte haft ögon för någon annan och nu är de ett par. De drömmer om ett eget hus i Paraguay och stjäl saker från familjen för att skrapa ihop pengar. Men Ailin har också relationer med flera män, däribland Lalas pappa. Situationen leder till att ett brott begås och Lala och Ailin skiljs åt. Men Lala gör allt för att få träffa Ailin igen. Hon hoppas på att Ailin ska dyka upp i sitt barndomhem i Paraguay, men när Lala kommer dit är det något annat hon finner.

Vackert foto är lite av Lucia Puenzos kännemärke och det gäller The Fish Child likaväl som XXY. Men annars håller inte denna hennes nya film samma höga klass som den tidigare. Grundberättelsen är lovande, men vissa detaljer i storyn känns extremt overkliga. Berättartempot växlar mellan att vara så snabbt att man får tänka till för att hänga med i handlingen, och att vara långsamt. Det är väldigt många scener där Lala gråter. Men även en del hethet mellan Lala och Ailin, och om man som jag gillar androgyna Inés Efron ska man bestämt se den.

/Bobbi

imdb2filmtipset

Broken Sky (2006)


elcielodivididoEl cielo dividido, 2006, Mexico

Regi: Julián Hernández

Gerardo (Miguel Ángel Hoppe) och Jonás (Fernando Arroyo) är förälskade och kan inte hålla händerna borta från varann. Det enda de gör är att kyssas och ha sex. Ända tills Jonás en utekväll dansar med en annan, och blir besatt av tanken på att träffa honom igen. Jonás börjar avvisa Gerardo, som i sin tur gör allt för att behålla Jonás: han klänger och klänger, men det hjälper inte. När Gerardo (till slut) lämnar Jonás och blir ihop med Sérgio (Alejandro Rojo), kommer Jonas på att han visst ville ha Gerardo i alla fall.

Ja, vad ska man säga… Broken Sky pendlar mellan att vara vacker, laddad, erotisk, långtråkig och oerhört frustrerande, allt på en gång. I början påminns man om hur det är att vara förälskad, när hela världen kretsar kring den älskade, och det är den bästa delen av filmen. För ju längre den håller på (och den är låång), desto mera frustrerande blir tystnaden mellan karaktärerna. Tystnaden är förstås avsiktlig, och i de bästa stunderna blir filmen lite som en dans, där karaktärerna uttrycker känslor utan ord. Men det blir för mycket i längden, och till slut tänker jag bara: ”Men kan ni inte ta och prata med varandra och reda ut det här?” I slutet orkar jag knappt bry mig längre, jag fattar inte kronologin och nästan inte vem som är ihop med vem. Voice over-speakern är ganska överflödig och musiken försöker driva mig till vanvett. Ett stort plus dock för att karaktärerna är så öppna: det hånglas vilt utomhus, på klubbar, i skolan etc. utan att någon verkar bry sig. Gerardo liknar förresten Kevin Borg lite grann tycker jag.

/Bobbi

imdbfavico

XXY (2007)


xxy_4XXY, 2007, Argentina

Regi: Lucia Puenzo

15-åriga Alex (Inés Efron) är en pojkficka i bokstavlig bemärkelse: hen är intersexuell. Alex bor med sin familj i ett idylliskt kustsamhälle i Uruguay. En dag anländer en familj i vilken pappan är plastikkirurg, och det bakomliggande syftet är att det slutligen ska avgöras vilket kön Alex ska tillhöra (hen är uppfostrad som flicka). Med sig har besökarna också sonen Alvaro (Martin Piroyansky), och mellan de två tonåringarna uppstår attraktion.

Den här filmen grep mig, speciellt huvudpersonen. Alex är så mycket trulig tonåring, arg och uppstudsig, liten och barnslig på samma gång, och Inés Efron spelar henom helt fantastiskt. Det går verkligen att se både en flicka och en pojke i Alex. Det som Alex och hens familj ställs inför är frågan om ifall någon måste ha ett tydligt kön, och hur detta i så fall ska bestämmas. Föräldrarna har gjort allt för att skydda sitt barn och skjuta upp ett ställningstagande, samtidigt som de hållit det hemligt för omvärlden. I och med Alex pubertet blir det ohållbart, och man följer familjen i deras oro och förvirring. Jag gillar att filmen inte kommer med färdiga svar, det gör att tankarna stannar med en efteråt. En varm, vacker och lite melankolisk film som rekommenderas!

/Bobbi

imdb favico

Nico & Dani


krampack.jpgKrámpack, 2000, Spanien

16-åriga Nico (Jordi Vilches) kommer och hälsar på den jämnåriga kompisen Dani (Fernando Ramallo) på sommaren. Dani har föräldrafritt och ser fram emot kvällarna då de alltid runkar av varandra oskyldigt och vänskapligt (de kallar sin hemliga sysselsättning för krámpack). Dani vill mer än att bara vara vänner, men Nico har som mål att bli av med oskulden med en tjej och det blir en mer och mer konstig stämning mellan vännerna. Miljöerna är vackra Spanien med sol och hav och grönska. Vardagen i den lilla byn är mysig och karaktärerna är avslappnade och verklighetstrogna. Jag gillar att huvudpersonen Dani är så rätt på och öppen och jag diggar verkligen att manusförfattarna heter Gay och Argay i efternamn. Det jag inte gillar är dessa jävla olyckliga kärlekshistorier. Ge mig en romantisk gayfilm som slutar i kärleksfullt sex!/Imdb/

/Johnny

Plata Quemada


plataquemada.jpgBurnt Money/Plata Quemada/Vies Brulées, 2000, Argentina/Spanien/Frankrike/Uruguay

En sann historia om Argentinas motsvarighet till Krays (eller Butch Cassidy och Sundance Kid). Två ökända brottslingar på mitten av sextiotalet som blev kallade tvillingarna av alla, men de var egentligen inte släkt alls – de var älskare (men ja, jag blandade ihop dem ibland). Här hjälper de några gubbar att råna en värdetransport och sen börjar flykten från landet. Polisen är dem hack i häl och de måste ligga lågt och ändå leta nya gömställen. Kärlekshistorian är otroligt gripande och huvudpersonerna Nene (Leonardo Sbaraglia) och Angel (Eduardo Noriega) är så intima med varandra – i både själ och kropp. Man glömmer bort att de har dödat mängder av människor och börjar känna med dem – man blir helt skakis i kroppen när man tror att de ska dö. Angel är dock schizofren och hör röster; han isolerar sig mer och mer från sin älskare. Nene börjar bli otrogen med män och kvinnor han träffar på ute och deras förhållande blir mer och mer avancerat. Den här filmen gav så många fler dimensioner än en vanlig gayfilm. Den fick mig att njuta av våldsscenerna och typ svimma av kärleksscenerna. Applåder!/Imdb/

/Johnny

Mala Noche


malanoche.jpgBad Night / Mala Noche, 1985, USA

Mala Noche är Gus van Sants debutfilm om den kärlekskranka spritbutikskassören Walt (Tim Streeter) som förföljer en illegal invandrare (Doug Cooeyate) som han blir kär i. Johnny, som den mexikanska invandrarkillen heter, går med på att äta mat tillsammans med honom och ibland hänga med sina polare runt affären där Walt jobbar. Walts känslor är dock inte besvarade och han blir mer och mer desperat i sina försök att få Johnny i säng. Han försöker t.om. köpa honom för pengar. När han inte får Johnny så ligger han med Johnnys kompis Roberto (Ray Monge) istället. Men han ger inte upp – han ger aldrig upp! Man blir helt galen på honom. Men den här filmen reflekterar 80-talet ganska bra. På 70- och 80-talet blev det en stark backlash efter den androgyna hippie-eran, och man kände sig tvungen att ta tillbaka manlighet – därför började Hollywood skriva in homofobi i alla filmmanus. Nästan alla homosexuella framställdes som psykopater, mördare och pedofiler. Den här filmen är independent, men huvudpersonen är lite psykopat ändå. Han har en speciell personlighet i alla fall – inte en stereotyp bög – och han är överraskande öppen med sin homosexualitet för alla. Han har dock en röst med samma inlevelse som Keanu Reeves (=inte bra!) och han är dessutom lite lik River Phoenix, så man får en idé att Gus Van Sant redan då visste vilken typ av killar han ville ha med i sina filmer.

Gus har verkligen en fäbless för tragiska och mörka filmer. Den här är extra mörk genom att de har använt sig av svartvit film och arty klipp. I sexscenen ser man praktiskt taget bara lite mörka skuggor. Den malplacerade berättarrösten lyser ironiskt nog upp hela filmen med sin svarta humor. /imdb/

/Johnny

A Thousand Clouds of Peace


athousandclouds.gifMil nubes de paz cercan el cielo, amor, jamás acabarás de ser amor, 2003, Mexico

En mycket arty och svartvit film i sepiaton som utspelar sig på Mexicos gator. Den 17-åriga Gerardo går omkring och tänker på sin förra älskare och konstiga klipp hit och långa tankebanor dit. Var beredd på att det är en konstfilm. Var medveten om att jag alltid mobbar konstfilmer, så om ni gillar konstfilmer är den här säkert perfekt för er!/Imdb/

/Johnny

Passionens labyrint


passionernaslabyrint.jpg Labyrinth of Passion / Laberinto de Pasiones, 1982, Spanien

Oj oj oj. Den här filmen har massor med parallella historier. Bland annat handlar det om en nymfoman som är döpt till det passande namnet Sexilia. Hennes pappa är en asexuell gynekolog som specialiserar sig på provrörsbarn och Sexilias kvinnliga psykolog är kär i honom. En av pappans kunder är ledaren av Tiran* och hennes homosexuelle son är på rymmen från några kidnappare. En ung och lite mullig Antonio Banderas spelar älskare till honom. Blandade och fria sexualiteter, incest, hemsk musik och fruktansvärda kläder är några ingredienser i den här knarkade farsen. Kocken är självklart independentgalningen Pedro Almodóvar.

*kan någon berätta för mig vad/var Tiran är/var?

/Imdb/

/Johnny

Bulgarian Lovers


bulgarianlovers.jpgLos Novios Búlgaros, 2003, Spanien

En svart thrillerkomedi i sensuell 50-talsanda. Spanioren Daniel förälskar sig i bulgaren Kyril som är en illegal invandrare. De har en passionerad affär och Daniel hjälper Kyril att fixa uppehållstillstånd, men den bulgariske älskaren blir bara mer och mer krävande. Inte nog med att han utnyttjar Daniel så har han också en fästmö utomlands. När hon anländer till Spanien blir det bara mer och mer tydligt att Kyril håller på med maffiaverksamheter. Daniel har anat detta nästan hela tiden (hans dramatiska vänner påpekar det med jämna mellanrum), men han väljer att vara naiv och tro det bästa om Kyril. Fastän det bara är en söt liten film så blir jag arg på folk som faller för as! Aargh! Var lite paranoida! Jag har väntat länge med att se den här filmen för DVD-omslaget är så himla cheesy. Men filmen var faktiskt ganska bra. Lite rolig, lite spännade, lite söt. Det är alltid uppskattat med filmer som inte BARA handlar om homosexualitet. I den här filmen var homosexualitet en naturlig del och ingen verkade homofobisk. Bra bra bra, nu svamlar jag, men vem bryr sig om Beta-läsningar? /imdb/

/Johnny