1984

En kvinnas röst (1984)


The Bostonians, 1984, USA/Storbritannien

Regi: James Ivory
Manus: Ruth Prawer Jhabvala (efter en roman av James Ivory)

Det är slutet av 1800-talet och Olive Chancellor (Vanessa Redgrave) och hennes sydstatskusin Basil (Christopher Reeve) går på en feministisk föreläsning där de båda får upp ögonen för den unga och vackra kvinnokämpen Verena (Madeleine Potter). Olive går på direkt och föreslår att de ska bli BFFs och flytta ihop och jag förväntade mig att Verena skulle fly – men det gör hon inte. Hon hakar ihop sig med Olive och de pussas och kramas och planerar föreläsningsturnéer. Samtidigt försöker den manschauvenistiska Basil förföra Verena med samma ihärdighet och han döljer inte att han är motståndare till hennes idéer om kvinnlig jämställdhet. Hon faller för detta och tror att hon kan omvända honom…

Det är tydligt att Olive är lesbisk (hon till och med hatar män :P), men vad som är mer osäkert är var Verena står. Hon skulle kunna vara bisexuell för hon har många starka känslor för Olive men samtidigt låter hon heterosexuella instinkter styra henne  när hon är med Basil (hon tänker med fittan!). I vilket fall som helst är Merchant & Ivory specialister på romans – oavsett om det är mellan män, kvinnor eller heteropar.

Linda Hunt – den lesbiska skådespelaren som spelade biologisk man (utan komisk effekt) i filmen Brännpunkt Djakarta och vann en Oscar för det – spelar Dr. Prance som, trots sitt ovanliga yrke för kvinnor på den tiden, är rätt kritisk mot kvinnorörelsen.

/Johnny

imdbfavico

Annonser

Star Trek III – Spocks återkomst (1984)


star trek 3Star Trek III: The Search for Spock, 1984, USA

Regi: Leonard Nimoy
Manus: Harve Bennett & Leonard Nimoy

Den svenska titeln är ganska avslöjande va? Efter att ha fått sin karaktär dödad i slutet av Star Trek II är nu Leonard Nimoy tillbaka för att regissera filmen där Spock återuppstår. How charming! Admiral Kirk (William Shatner) tar till alla medel och bryter mot alla regler för att få tillbaka sin gamla T’hy’la (vän/broder/älskare) som i dödsångestens desperation tagit över doktor McCoys kropp. Innan Spock får sin omtalade återkomst hinner vi se de kända rymdfienderna Klingons och vara med om filmvärldens charmigaste medelålderskris.

I den här filmen är homoerotiken bara en del. Eller ska jag istället säga: den här filmen är bara en del av homoerotiken… Den är bara ett kapitel i sagan om de två Star Trek-karaktärernas kärlek. Den bevisar hur Spock är det viktigaste i Kirks liv – och i slutet när Spock är tillbaka i sin kropp så kommer han bara ihåg en enda sak: Kirks förnamn, ”Jim! Your name is Jim! I have been and shall always be your friend.”

/Johnny

imdbfavico

Spinal Tap (1984)


this-is-spinal-tapThis is Spinal Tap, 1984, USA
Regi: Rob Reiner

Detta är Spinal Tap – ett brittiskt hårdrocksband som hängt med i många år och blivit legender. I den här ”rockumentären” gör de comeback i USA och låter kameran komma riktigt nära inpå så att Marty DiBergi kan göra ett intimt porträtt av livet som rockstjärna. Men rockstjärnelivet är inte alltid glamoröst – det kan Spinal Tap vittna om: de får spela förband till en dockteater, deras kreativa skivomslag blir bannade, de får smörgåsar som är för små för att vikas och de förlorar bandmedlemmar i mystiska dödsfall. Kärnan i bandet hänger i alla fall kvar: barndomskamraterna David och Nigel. Deras vänskap prövas gång på gång och Nigel är inte så förtjust i Davids flickvän Jeanine som försöker agera någon slags manager för bandet.

Vad som är uppenbart för de flesta – men inte alla – är att det också är en ”mockumentary” och att karaktärerna är helt påhittade. Nåväl kanske inte helt: de lånar en stor del från många kända band under tidernas gång (Beatles, Kiss, Led Zeppelin m. fl.) och gränsen mellan hån och hyllning är hårfin. Skådespelet är så strålande att man då och då nästan går på att det är dokumentär om riktiga personer.

Det här är verkligen en av mina favoritfilmer – den har allt jag kräver: humor, bra musik (specialskriven för filmen!), snygga klipp, färggranna kläder och homoerotik. Ja, det råder inga tvivel om att Nigel (Christopher Guest) är kär i David (Michael McKean). Han söker jämt sin kompis uppmärksamhet och när Jeanine (June Chadwick) kommer in i bilden ger han henne dödande blickar och fäller svartsjuka kommentarer. Det är ömsesidigt, för Jeanine tycks vara svartsjuk på Nigel också och hon morrar som en arg hund i hans närvaro. David tycks inte förstå någonting av spelet som förekommer – han tycker bara att det är konstigt att hans två närmsta inte kan komma överens trots att de är så lika. I en scen säger Nigel att han och David är ”closer than brothers”. I extramaterialet på DVD:n (som innehåller över en timmas bortklippta scener) kommer det fram att David t.o.m. hade en period av ”experimenterande” då han sminkade sig och drog hem sjömän och hade sex i lägenheten han delade med Nigel. Men även utan extramaterialet kan man hitta små ledtrådar i varje scen, vilket gör den här filmen till en av de mest slashvänliga i världshistorien.

/Johnny

Birdy (1984)


birdy.jpgBirdy, 1984, USA

Okej, världens sötaste film! Nicolas Cage spelar vietnamveteranen Al som kommer för att hälsa på sin gamla kompis Birdy (Matthew Modine) som har fått en knäpp och hamnat på ett mentalsjukhus. Genom tillbakablickar får man se hur de träffade varandra och hur uppenbart kära de blev i varandra trots olikheter: Al gillar att sporta och klämma på kvinnobröst, Birdy har ett närmast autistiskt intresse för fåglar – allt han gör och säger är relaterat till fåglar. Han visar inget intresse för någon annan än Al (och sina fåglar) och när han dansar med en söt tjej och hon så småningom klär av sig framför honom verkar han helt oförstående till vad som förväntas av honom. Han är ärlig mot både tjejen och Al och döljer inte att han är ointresserad av tjejer. Jag skulle inte tro att han är homosexuell heller – jag tror att han är asexuell och homosensuell – alternativt väldigt förtjust i djur, om ni förstår vad jag menar :P De två vännerna är i alla fall väldigt fysiska med varandra – kramar varandra, gråter tillsammans, smeker varandras hår och kinder. Det är tydligt att de älskar varandra – så ja, homoerotiken finns där ständigt. Filmen bjuder dessutom på fantastiskt foto och passande musik av Peter Gabriel, så se den om du får chansen!/Imdb/

/Johnny

Vill du se söta bilder från filmen? Klicka nedan
(mer…)

Ett annat land (1984)


anothercountry.jpgAnother Country, 1984, Storbritannien

Aww… Jag är helt kär efter jag har sett den här filmen. Den utspelar sig i 30-talets England på en privatskola för pojkar där alla verkar ha same-sex sex lite då och då. Men i alla fall en av killarna – en överklasstyp spelad av Rupert Everett – är homosexuell på riktigt. Han blir kär i en mycket söt Cary Elwes och kärleken är besvarad. De har världens sötaste mys-scen i en båt. Det fantastiska är hur öppen huvudpersonen är med tanke på att det är 30-tal och att filmen är inspelad på 80-talet. Han går och berättar för alla att han är homosexuell typ, fastän det är strängt förbjudet att ha förhållanden på den där skolan. Det måste vara svårt, för alla killar på skolan är dödssnygga! Filmen får 3/5 allmänt och 5/5 för homoinnehåll. /Imdb/

/Johnny

Myteriet på Bounty (1984)


The Bounty, 1984, Storbritannien/USA

Anthony Hopkins karaktär William Bligh verkar kär i Mel Gibsons karaktär Fletcher Christian. När Christian gifter sig och Bligh blir arg säger Christian att han bara gör som en naturlig man genom att följa sina lustar efter kvinnor.

Bligh: När män beter sig illa skyller de alltid på att de är naturliga.
Christian: Ja, mer naturliga än män som inte har något att hålla tillbaka.

Han syftar troligtvis på att Hopkins inte ens attraheras av kvinnor, vilket det finns tecken på tidigare i filmen. Trots detta är det minimalt med homoerotik i filmen. Det är praktiskt taget icke-existerande men det är ju fint om den osympatiska huvudpersonen är bög.

/Johnny

imdb favico