1996

Legend of the Galactic Heroes (1988-1997)


銀河英雄伝説 (Ginga eiyû densetsu), 1988-1997, Japan
110 avsnitt+spinoff-serier
Har aldrig släppts officiellt på engelska, Central Animes textning rekommenderas

Regi: Noboro Ishiguro (efter Yoshiki Tanakas bok)

Denna storslagna rymdopera utspelar sig i en framtid när två stormakter i rymden utkämpar ett utdraget krig mot varandra. Då könsrollerna i serien knappast är på framtidsnivå klarar serien Bechdeltestet på endast en handfull ställen genom över de 110 avsnitten, vilket är en god grogrund för slashpotential. I svenska animékretsar refereras serien generellt till som Galaxbögarna, och en vanlig skämtsam engelsk titel är Gay Prussians in Space. Detta ska inte tolkas som att serien inte är fullständigt heteronormativ, men det indikerar onekligen på att det finns en kran för queert läckage som fullkomligt sprutar om man väljer att vrida upp den. Det skadar då inte heller att figurdesignen utgörs av heroisk förskönad realism av det slaget som gör det rent visuellt angenämt att plaska i det queera.

De två galaktiska stormakterna är modellerade efter ett demokratiskt USA (Alliansen) respektive ett 1800-talets Preussen (Imperiet). Statsskicken avspeglar sig på relationerna mellan mannarna i de respektive arméerna. Inom Alliansen är stämningen avslappnad och relationerna informella, Imperiets officerskår har strikta uniformer och kramas inte. Inom båda arméerna kryllar det av romantisk vänskap och manlig parbildning. Inom Alliansen är dessa mer bro-betonade, medan Imperiets relationer överlag präglas av större grad av intrigerande, undertryckta känslor och den typen av ömhet och beundran män emellan som kan frodas i en miljö där man har vunnit så många slag att man inte längre behöver bevisa att man är macho. Särskilt kan man uppmärksamma barndomsvännerna Reinhard von Lohengramm och Siegfried Kircheis, samt radarparet Oscar von Reuenthal och Wolfgang Mittermeyer.

Utöver det som sagts kan det vara intressant att tillägga att homosexualitet faktiskt omnämns i ett avsnitt, och paret framställs sympatiskt.

/Duktiga och intelligenta gästbloggaren Tanja Suhinina

imdb

Annonser

Sling Blade (1996)


Sling Blade, 1996, USA

Som barn dödade efterblivna Karl (Billy Bob Thornton, som också skrivit och regisserat filmen) sin mamma och hennes pojkvän, men nu, efter 25 år anses han frisk nog och släpps ut i världen. Karl återvänder till hålan han växte upp i och blir där kompis med en liten pojke. Pojkens mamma låter Karl bo i garaget trots att hennes elaka och våldsbenägna pojkvän protesterar.

Man får en känsla att det kommer bli en rysare, men det blir mer en ”mysare”. Man satt och log och aww:ade genom hela filmen. Homoinslaget i den här filmen är att mammans bästa kompis och chef Vaughan (John Ritter) är homosexuell. Han framstår som sympatisk, intelligent och har dessutom en pojkvän (Tim Holder, vars ansikte vi knappt får se, vilket ledde till en rolig kortfilm). Wow, hur ofta framstår homosexuella både som trevliga, smarta och sexuella i mainstreamfilmer? Thank you, Thornton!

/Imdb/

/Johnny

Birdcage – lånta fjädrar (1996)


birdcage.jpgThe Birdcage, 1996, USA

Regi: Mike Nichols

Det här är den amerikanska versionen av den franska ”La Cage aux Folles”. Robin Williams spelar den homosexuella dragclub-ägaren Armand vars son ska gifta sig med dottern till en konservativ senator. Eftersom Armand lever ihop med en hysterisk drag queen (Nathan Lane) så känner sonen att hans möjligheter till giftermål är i fara. Han måste få sin udda pappa (hans biologiska mamma bytte bort honom mot lite pengar) att se proper ut och få iväg hans udda partner. Men det visar sig inte så lätt. Jag vet inte vad jag ska känna. Det är en typisk film för heterosexuell publik. Pappa Armands partner Albert är ständigt over-the-top och skriker vid minsta överraskning. Väldigt orealistiskt. Dessutom föredrar Albert att kalla sig själv ”hon” men Armand bossar med sitt ”du är ju man!”. Filmen känns som undermedvetet trans- bög och kvinnohatande, fastän den försöker med sitt ”jag tänker visa vem jag är och inte vara rädd.” Jag tror ändå den här filmen har mjukat upp känslorna lite kring homosexualitet och den visar på att en familj kan vara bra och fin utan att bestå av en biologisk mamma och en biologisk pappa. Lagom rolig och så.

/Johnny

imdbfavico