1999

Fight Club (1999)


Fight Club, 1999, USA/Tyskland

Regi: David Fincher
Manus: Jim Uhls (efter en roman av Chuck Palahniuk)

Edward Norton spelar en kontorsslav med insomnia vars liv går ut på att fylla upp tomheten med IKEA-möbler och hoppa runt mellan olika stödgrupper för dödssjuka för att känna sig mer levande. Men en dag dyker tvålförsäljaren Tyler (Brad Pitt) upp i hans liv och får honom att börja tänka bortom alla materiella ting. De börjar slåss på kul på en parkeringsplats och snart vill alla vara med och slåss. De startar en hemlig ”Fight Club”.

Det finns mycket att ”queera” med den här filmen.  De manliga huvudpersonerna bor ihop i ett hus och Edward Nortons berättarröst beskriver deras relation som Ozzie och Harriet. När de träffas är de flirtiga och när de slåss gör det de för njutning, som i en S&M-relation utan könsorgan inblandade. Tyler kysser till och med Edwards hand för att sedan hälla något frätande på den – smärtan ser han som en kärleksfull gåva. Och efter de har haft samlag..eh..samslag…slags…slagssmål…ehhumm… slår de sig ned på en gräsmatta tillsammans och tar en cigg och pratar om hur trevligt det var.

Edwards karaktär visar aldrig något intresse för kvinnor. Han tycks till och med hata den där Marla som hänger på hans stödgrupper och som senare blir KK till Tyler. Kanske är han svartsjuk. Det är han i alla fall när Tyler visar uppskattning för Jared Letos karaktär. När Edward sedan fightar Jared är han så aggressiv att Jareds ansikte blir helt vanställt. ”I felt like destroying something beautiful”, säger han bittert.

För att göra en rättvis analys behöver jag dock spoila mer än vad som är möjligt för den här filmen. Jag kan bara rekommendera er att se den för det är en av mina favoriter.

/Johnny

imdbfavico

Ps. Om du redan sett filmen, läs den här PDF-artikeln om queerinnehållet.

Annonser

I huvudet på John Malkovich (1999)


Being John Malkovich, 1999, USA

Regi: Spike Jonze
Manus: Charlie Kaufman

Den misslyckade marionettdocknörden Craig (John Cusack) börjar arbeta på ett konstigt kontor och hittar där en portal till John Malkovichs hjärna. Han och kollegan Maxine (Catherine Keener) börjar sälja upplevelsen till alla som vill se ut genom John Malkovichs ögon i 15 minuter.

När Craigs fru Lotte (Cameron Diaz) besöker portalen blir hen helt lyrisk och inser sedan att hen är trans. När Craig säger att hen är galen och att det bara är en fas säger hen ”för första gången i mitt liv kändes allting rätt. Om jag fortfarande känner såhär sen så ska jag tala med doktorn om en könskorrigerande operation”. Det blir ingen operation i filmen men Lotte inleder sedan världens queeraste förhållande med en kvinna – de har sex med varandra via John Malkovich (som spelar sig själv, bland annat i kvinnokläder). Charlie Sheen spelar också sig själv och pratar om hur hett det är med lesbiska kvinnor.

Jag vill spoila så mycket men jag ska inte skriva så mycket mer för jag tycker verkligen att ni ska se den här filmen – det är en av de 50 bästa filmerna någonsin, enligt mig och många andra. Surrealistisk med mycket allvarligt framförd humor – och den slutar queerlyckligt!

/Johnny

imdbfavico

The League of Gentlemen (1999-2002)


The League of Gentlemen, 1999-2002, Storbritannien

Regi: Steve Bendelack
Manus: Mark Gatiss, Steve Pemberton, Reece Shearsmith, Jeremy Dyson

En humorserie som utspelar sig i den fiktiva byn Royston Vasey i norra England, där alla invånare och besökare spelas av samma grupp av män (Mark Gatiss, Steve Pemberton, Reece Shearsmith, Jeremy Dyson). Som det ofta blir när män gör kvinnoroller blir allt automatiskt ganska queert men ibland drar de det ett extra varv som tex en man som spelar kvinna som klär ut sig till man ligger med en man som är utklädd till kvinna. Dessutom finns det ett antal homosexuella karaktärer, och en av de återkommande karaktärerna är transsexuella taxichaffisen Babs.

Det känns rätt uppenbart att serien varit en inspiration till tex Little Britain, men dessvärre är det inte riktigt ett format som funkar för mig. Jag tycker helt enkelt inte att det är roligt, trots min svaghet för mark Gatiss. Kanske är det pga det pålagda skrattet.

/Hallor

Uppdrag Chicago (1997-1999)


Due South, 1997-1999, Kanada

Skapare: Paul Haggis

Benton Fraser (Paul Gross) är en kanadensisk mountie som reser till Chicago för att utreda sin faders mord och av anledningar som jag inte kan gå närmare in på här, stannade han kvar och började sammarbeta med Chicago-polisen… eller något sånt.

Jag började kolla på Due South i desperation efter en ny slashig serie. Jag hade läst någonstans att Fraser/Ray var en populär pairing, så jag började kolla… och märkte inte av någon spänning alls mellan den artiga kanadensaren Fraser och hans hetlevrade polispartner Ray Vecchio (David Marciano). Jag såg några avsnitt för att ge dem en chans men tröttnade på deras ständigt osexiga bråk att jag gick in på Internet igen för dubbelkolla att jag inte fått fel serie. Nej, det hade jag inte – men jag hade fått fel Ray. I säsong 3 (1997) kommer det nämligen in en ny Ray – Stanley Ray Kowalski (Callum Keith Rennie) – som jobbar undercover som den första. Fraser uttrycker homoerotisk saknad för ex-Ray i första avsnittet men glömmer honom sedan för alltid och vänjer sig fantastiskt snabbt vid sin nya partner. Till och med hans döda pappa dyker upp säger att nya Ray är ”en bra man”, varpå Fraser bjuder ut en smickrad Ray på middag.

Fraser och the Ray håller händer

Nu följer mängder av spoilers:

I avsnitt två frågar Ray ”do you find me attractive?” och han vill bara veta vad Fraser tycker, trots att det finns andra (bl.a en kvinna) i närheten. Vafalls denna fråga, undrar Fraser och Ray blir irriterad och ber honom att svara ”som en kvinna”. Fraser säger att han kan göra det, att han har satt sig in i hur det är att vara kvinna förut*: ”Very much so, yes”, säger han sen med en helt seriös stämma, utan att göra till sig.
I avsnitt fyra tycker Fraser att Ray verkar pryd och Ray svarar: ”Me? I’ll try anything!”. Bicurious, eh? Det började väl men sen bir det ganska mycket tråkheteronormativt.

En rolig grej är att Fraser tycks vara ganska asexuell utåt. Han faller för cirka tre kvinnor under serien (otroligt forcerade romanser och en av gångerna [spoiler]visade det sig vara hans syrra[/spoiler] ) men alla kvinnor faller för honom. De spanar in honom (han är faktiskt jävligt snygg!) och visslar på honom och han verkar ointresserad, skrämd men oftast totalt aningslös. Heterosexualitet framstås som fånigt och humoristiskt. Hah! Däremot hanteras männens vänskap med största allvar. Så, då kommer vi till hans relation till Ray K: är den romantisk nog?
Jag skulle säga att det är den närmsta relationen han har med någon men att den inte lyser igenom alla avsnitt. Men med scener som Fraser-plåstrar-om-Ray och Ray-kollar-noga-när-Fraser-klär-av-sig och deras-läppar-möts-under-vatten-med-ursäkten-”buddy breathing” är det värt det. Och det allra sista avsnittet är superromantiskt och slutar med att paret rider bort i solnedgången med en vinthundsläde. Ja, det är så det slutar. Behöver jag säga mer? Ja, jag kan säga att det inte direkt är en kvalitetsserie, men läste du inte vad jag just skrev?! Ray. Fraser. Solnedgång. Frasers voice-over säger: ”We set off, Ray and I, on an adventure…”

/Johnny

imdb

fotnot och en söt bild

Election (1999)


Election, 1999, USA

Regi: Alexander Payne
Manus: Alexander Payne och Jim Taylor (efter en bok av Tom Perotta)

Reese Witherspoon gör den oförglömliga rollen som Tracy Flick – en Fröken Duktig som outmanad och obesegrad ställer upp i skolans presidentval varje år. När professor McAllister (Matthew Broderick) ser hur hon sabbar hans väns äktenskap tycker han att det är dags att hon möter lite motstånd i livet, så han övertalar det snälla sportbimbot Paul (Chris Klein) att ställa upp också. Tracy blir rasande när hon inser att någon försöker konkurrera ut henne. Även Pauls smyglesbiska lillasyster Tammy (Jessica Campbell) ställer upp som kanditat för att hämnas på att han dejtar hennes exflickvän (Frankie Ingrassia). Brorsan har ärligt talat ingen aning om deras tidigare relation.

Det är skitkul, smart och charmigt berättat och fastän det lesbiska indirekt spelar en viktig roll i filmen så behandlas det som vilken personlig egenskap som helst.
Spoiler: Den rebelliska flatan blir oväntat poppis i skolan men ser till att hamna på nunnekloster för att det finns snygga tjejer (bl.a. Kaitlin Ferrell) där. Amen.

/Johnny

imdb favico

Go (1999)


goGo, 1999, USA

Regi: Doug Liman

Ett gäng parallellhistorier som alla utspelar sig en natt och är kopplade till knarkhandel. Langaren Simon (Desmond Askew) sticker till Las Vegas med ett gäng vänner och den vräkningshotade kollegan Ronna (Sarah Polley) tar över hans arbetspass på närbutiken. Men när två kunder frågar var man kan få tag i Simon så ser hon chansen att sälja dem lite ecstasy direkt och tjäna en summa på det också. Hon kontaktar Simons dealer för att köpa lite och här börjar en helvetesnatt.

En av parallellhistorierna är berättat från knarkköparna Adam (Scott Wolf) och Zacks (Jay Mohr) perspektiv. De blir uppraggade av sin manliga arbetsgivare (William Fichtner) och han bjuder hem dem till sin fru på middag. De blir väldigt nervösa av framfusigheten och det är en rolig twist på det där också. Resten av filmen känns väldigt independentfilm, men ändå rätt kvalitativ för att vara sådan. Jag gillar i allafall queerdelen. En kul detalj är att en homosexuell hårstylist i filmen spelas av en hårstylist (Shann Beeman) och inte av en skådespelare. ”Visdomsorden” i slutet kunde de dock skippat eftersom slutsatsen ändå blir en icke-ställning till knarkfrågan.

/Johnny

imdbfavico

Three to Tango (1999)


threetotango.jpgThree to Tango, 1999, USA/Australien

Regi: Damon Santostefano

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här filmen. Den är verkligen inte bra i alla fall. Den kör på det gamla vanliga temat att någon låtsas vara bög för att komma åt en tjej + få sitt drömarbete. Filmen är ganska fördomsfull fastän de blandar in en riktig bög (Oliver Platt) och lite snack om att homosexuella också är människor. Huvudpersonen (Matthew Perry) är i alla fall ganska homofob i början och filmen slutar med att heterokärleken flödar. Jag vill se en film där en i vanliga fall öppet bög låtsas vara hetero för att nästla sig in som kompis till en kille och sen förför honom och lyckas. Det vore något!

/Johnny

imdbfavico

Trick (1999)


Trick, 1999, USA

En broadwaymusikal-skrivare (öh?) blir uppraggad av en spänniskille på tunnelbanan. De ska ha sex men hittar inget ställe att ha det på så de skiljs åt…blablalbla..transvestiter, skrikiga faghags (Tori Spelling!)..blabalbla…och så möts de igen…och igen…och till slut får de ha sex. Eller nåt. Eller blir kära, jag minns inte ;) /Imdb/

Happy, Texas (1999)


Happy, Texas, 1999, USA

Två fångar som rymt vid en transport snor en husvagn för att komma undan. Husvagnen tillhörde ett homosexuellt par som ordnade danstävlingar för barn. Fångarna får helt enkelt lov att spela show-bögar. Suck. Töntigt men roligt, och jag gillar W. H. Macy som spelar känslosam garderobs-sheriff och orginalbögparet som tänker lura försäkringsbolaget. /Imdb/