2004

Graffiti Artist (2004)


The Graffiti Artist, 2004, USA

Regi & Manus: James Bolton

Den här filmen handlar om en hemlös tonåring (Ruben Bansie-Snellman) och hur hans liv består av att sno sprayburkar, klottra sitt artistnamn Rupture och springa från polisen. En dag träffar han graffitikonstnären Jesse (Pepper Fajans) och börjar följa efter honom. Jesse har pengar och låter Rupture bo hos honom – och sova i samma säng…

Det pratas väldigt lite i den här filmen men det som sägs är ovanligt trovärdigt. Regin är fantastisk och dramat är hjärtskärande. Mest fokus är det på ”den fria konsten” och trots att jag inte är ett fan av taggar så blev jag helt frälst i klotter efter att ha fått inblick i graffitikulturen. Jesse och Rupture (som senare ”byter namn” till Elusive) är dessutom så awwwww ihop.

/Johnny

imdbfavico

Annonser

My Life in Film (2004)


Brittisk miniserie (well, sex avsnitt) från 2004. Bästa kompisarna Art (Kris Marshall) och Jones (Andrew Scott) jobbar på en gammaldags biograf, och Art är besatt av film och försöker hela tiden skriva filmmanus. Han ser sitt liv som om det vore filmer. Alla tycker att han är helt galen förutom just Jones, som dessutom bor ihop med honom. Varje avsnitt är utformat för att efterlikna en känd film: Rear Window, The Shining, Top Gun, Shallow Grave, Eight and a Half, Butch Cassidy and the Sundance Kid.

Art tycker att han och Jones hör ihop, att de måste göra allt tillsammans. Och det är precis vad det gör. Förutom när det gäller en grej: Jones skaffar flickvän, Beth (Alice Lowe). Art ogillar henne och påstår att han är allergisk, och försöker motverka henne hela serien igenom. Det är rätt svårt att förstå varför Jones är tillsammans med henne. Uppenbarligen ska de vara kära, men det är ingenting man direkt märker i skådespeleriet. Jones verkar betydligt mer intresserad av Art, vilket märks i både hans kroppsspråk och på sättet han ser på honom.

Väldigt väldigt rolig serie, ibland pinsam, ibland rätt läskig, och väldigt mycket blickar fulla av längtan. Och topless-pingis.

/Hallor

Sherlock Holmes and the Case of the Silk Stocking (2004)


Sherlock Holmes and the Case of the Silk Stocking, 2004, Storbritannien

Regi: Simon Cellan Jones
Manus: Allan Cubitt

Som det så ofta verkar vara i nyskrivna Sherlockäventyr där man inte utgått från ett av de klassiska äventyren, så handlar det om en seriemördare. Dagen twist: sko-/fotfetisch. Watson (Ian Hart, igen) letar upp Holmes (Rupert Everett, som spelat gay flera gånger innan) som har sjunkit ner i ett opiumberoende och ber honom om hjälp med att lösa fallet samtidigt som han både är orolig för Holmes och misstycker när det gäller hans vanor. Holmes tycker han är jobbig. Till slut tar sig Holmes an fallet, och historien kan börja.

Jag vet knappt var jag ska börja med den här filmen! Visserligen är den fylld av fel och konstigheter, men den homoerotiska laddningen är konstant och så påtaglig att jag inte vet vad jag ska göra mig med själv. Holmes är grinig och svår och hela hans uppsyn får honom att kännas som om han vore bror till Edward Cullen. Jag förväntar mig nästan att han ska glittra. Han är ett komplett as mot allt och alla, men Watson står ut med honom, ja till och med tycker om hans sällskap och det glittrar i hans ögon när de ser på varandra. Watson ska förvisso gifta sig men det verkar inte som att Holmes har så mycket emot det, vilket kan vara för att fästmön är en intelligent kvinna och i Holmes ögon intressant: hon är psykoanalytiker och första gången de träffas ger hon honom en bok om ”Psycopathia Sexualis” och säger att det är ovärderlig läsning för ”anybody with an interest in sexual derangement”. Jag kan fortsätta, men det skulle det inte bli något av filmen kvar! Allt jag säger är att slutscenen är underbar.

/Hallor

Love in Thoughts (2004)


Was nützt die Liebe in Gedanken, 2004, Tyskland

Regi: Achim von Borries
Manus: Hendrik Handloegten, Annette Hess

1927, baserad på en sann historia. Den unge amatörpoeten Paul Kranz (Daniel Brühl) och hans rike kompis Günther Scheller (August Diehl)  är ute på landet i familjen Schellers sommarstuga. Paul blir kär i Hilda, den sexuellt utlevande lillasystern till Günther och Günther är kär i Hans (Thure Lindhardt) – en av systerns alla älskare. De båda kompisarna tror att man bara kan ha en sann kärlek i sitt liv och de svär en ed om att den dagen deras hjärtan blir krossade så ska de ta livet av sig själva och de som sårat dem.

Jag blir fascinerad över hur öppna och förstående alla är i den här storyn. Jag hade förstått att Tyskland var en queer plats i början av 1900-talet men här har vi liksom en feministisk polykvinna och en öppet homosexuell kille i övre tonåren. Paul reagerar inte alls speciellt mycket när Günther berättar om sin kärlek och när han och Hans blir påkomna när de hånglar i en vinkällare försöker de inte dölja vad som har hänt. Men ja, det slutar ju tragiskt som ni kanske förstår…

/Johnny

imdb favico

Godly Boyish (2004)


godlyboyishRöster och drömmar talar till en ung kille (Cassidy Field) och säger att han och hans vän (Jasper Bel) borde dö. Tillsammans, för att alltid få vara ihop. De pratar om döden och planerar hur den ska gå till, men kanske händer alltihop bara i huvudkaraktärens fantasi.

Samma tema som i Bobbycrush och Wild tigers I have known, att upptäcka och inse sin homosexualitet. Temat, musiken och drömlikheten skapar här en obehaglig stämning, och som vanligt i Archers filmer så vet man inte riktigt vad som händer i huvudet på karaktären och i verkligheten.

Godly Boyish är skummare än både Wild tigers I have known och Bobbycrush, och inte riktigt lika bra. Den kunde klippts lite hårdare (trots att den bara är 20 minuter), men är sevärd ändå, för den som gillar det suggestiva. Samma skådespelare som i Bobbycrush.

/Bobbi

imdb

Le Clan (2004)


leclanLe Clan, 2004, Frankrike

Regi: Gaël Morel

Vid foten av de franska alperna lever tre ganska uppfuckade och uttråkade bröder med ett sinsemellan märkligt och lätt incestuöst förhållande. De tre bröderna är huvudpersoner i var sin del av filmen.

Marc (Nicolas Cazalé), mellanbrodern, är halvkriminell och tar droger, och är i ständig konflikt med pappan som bröderna bor hos. Christophe (Stéphane Rideau) har just kommit ut från fängelset och får jobb på ett slakteri. Han försöker hjälpa sina bröder, men också ta sig bort från den kriminella livsstilen. Olive (Thomas Dumerchez) är den blyge yngsta brodern som saknar sin döda mamma, tränar Capoeira och har ett förhållande med sin kompis Hachim (Salim Kechiouche) i hemlighet.

Temat är intressant, filmen handlar om manlighetens villkor på olika sätt (detta blir extra tydligt i och med att det knappt finns några kvinnor med i filmen). Man får se många nakna män i rätt påträngande scener.
Filmen är frustrerande – det intressanta temat och karaktärerna tas inte helt tillvara. Marc är den mest spännande karaktären och jag tror det hade blivit en bättre film om han hade fått vara huvudperson rakt igenom. Särskilt intetsägande är det i slutet – när filmen slutar tänker man ”jaha”. Olive är visserligen söt och det är några fina scener med honom och hans älskare, men det känns ändå som att berättelsen faller isär och inte blir ordentligt berättad.

/Bobbi

imdbfavico

Imaginary Heroes (2004)


imaginary_heroes1.jpgImaginary Heroes, 2004, USA

Tims (Emile Hirsch) bror dör och hans familj börjar falla isär. Morsan (Sigourney Weaver) upptäcker weed, farsan börjar supa, och Tim bryter benet och börjar i sin tur knarka smärtstillande. Efter att ha blivit hög på ecstasy på nyårsafton, hånglar han med sin bästa vän Kyle (Ryan Donowho). Det är så hett att Johnny nästan blir drogliberal. Gaykyssen i filmen är uppfriskande och bra eftersom Tims och Kyles respektive läggningar fortsätter vara ambivalenta efteråt. Det är inte så ofta som killar som antas vara straighta tillåts experimentera i filmer. Imaginary Heroes är medryckande och välspelat, och cyniskt utan att kännas självömkande. Tragedin känns äkta och understated – förutom slutet som tyvärr blir too much. Men se den!

/Miriam

imdbfavico

Populärmusik från Vittula (2004)


popularmusik.jpgPopulärmusik från Vittula, 2004, Sverige

Regi: Reza Bagher (efter Mikael Niemis bok)

Matti (Max Enderfors) och hans tystlåtna vän Niila (Andereas af Enehjelm) växer upp i Pajala på 60-talet. De delar intresset för musik sedan den dag Niila fick en vinylsingel med låten ”Rock and Roll Music” och de spelade den på Mattis systers grammofon. Det är samma dag som de också delar en annan sak som får betydelse för historien: en kyss. De är visserligen bara ”oskyldiga” prepubertala barn (spelade av Niklas Ulfvarson och Tommy Vallikari) men berättaren låter oss inte glömma den delen. Framspolning till högstadiet och Matti har börjat intressera sig för tjejer och kvinnor och bläddrar frenetiskt i porrtidningar så fort han får tag i en. Men Niila verkar inte alls intresserad av tjejer, han är bara intresserad av gitarrspelande och att fly från småstadsmisären à la Fucking Åmål.

Jag läste boken för flera år sen och tänkte inga slashiga tankar om den alls (trots pojkkyssen), men när jag såg filmen – wooh! Regissören Reza Bagher har för det första skapat en helt annan stämning överhuvudtaget. Bokens lättsamhet och humor är utbytt mot mystik, mörker och allvar. Vänskapen mellan Matti och Niila är nu också kryddad med homoerotik. Inte helt uttalat dock, men det är inte svårt att läsa in det mellan raderna. Blickar, kramar, svartsjuka, Mattis fixering vid barndomskyssen…

I stort är det bra skådespelarinsatser (tack för att man slapp Mikael Nyqvist eller Persbrandt!) men kunde de inte ha bytt ut Max Enderfors mot någon som åtminstone kunde låtsas prata finlandssvenska? Han är tyvärr pinsamt stockholmsk och helt malplacerad med tanke på att hans äldre berättarröst sköter uttalsdelen fläckfritt. Två plus som jämnar ut detta är Björn Kjellman i rollen som den skånske musikläraren och Annika Marklund som den förföriska kommunisttjejen. Och just det: filmen är värd att se bara för knarkscenen.

/Johnny

imdbfavico

Starsky & Hutch (2004)


starskyhutch.jpgStarsky and Hutch, 2004, USA

En film om manlig vänskap, hoho. Starsky (Ben Stiller) får en ny polispartner (Owen Wilson) och de bråkar mest, men innerst inne älskar de varandra. Filmen är baserad på 70-talsserien med samma namn men jag skulle inte säga att de har så mycket mer än namnet gemensamt. I originalserien brukar Starsky brukar vara mer laid-back och Hutch är inte alls lika lättsinnig som Wilsons tolkning.

Okej…gay. Låt se… Homofobiska skämt, en trekant med två tjejer och en navelfetischistisk fånge  som vill att Starsky och Hutch ska rida varandras ryggar – vilket de gör motvilligt för att få information – men det är mest en heterofilm. ”Freakhomot” tar bort fokuset från polisparets speciella relation. Hutch får till och med pussa Starskys panna ostraffat i kontrast. En bromance helt enkelt. Är lite trött på homosexualitet som ett skämt.

/Johnny

/Imdb/

Walk on Water (2004)


walk on waterLaLehet Al HaMayim, 2004, Israel/Sverige

En israelisk agent får i uppdrag att lära känna ett par barnbarn till en f.d. nazistofficier för att luska ut om han fortfarande lever. Men ett av barnbarnen är en homosexuell kille och agenten är rätt homofobisk, men han måste hålla skenet uppe. Till agentens förvåning växer sig vänskapen mellan dem starkare… Tyska, hebreiska och engelska blandas hejvilt./Imdb/

Mysterious Skin (2004)


Mysterious Skin, 2004, USA/Nederländerna

Otroligt gripande och bra film om två tonårspojkar. Den ena säljer sig själv till män på gatan och verkar ha gett upp hoppet om allt. Den andra söker efter sanningen om sina blackouts. Kan det ha varit aliens som förde bort honom som liten? Dessa två blir sammanförda av den första killens homosexuella vän och en hemsk sanning kommer fram. Burr, vilken hemsk film! Skådespelarna är fantastiska, speciellt barnskådisarna. Man blir helt speechless efteråt. Gregg Araki regisserar igen!

/Johnny

A Home at the End of the World (2004)


a-home-at-the-end-of-the-worldA Home at the End of the World, 2004, USA
Regi: Michael Mayer

Väldigt tragisk men fin film om en kille (Colin Farell) som har haft lite otur med en viss sak *ska inte spoila för er*. Han älskar sin barndomskompis (Dallas Roberts) som han växt upp med och han älskar alla andra också, verkar det som. De två bildar en stor, queer familj tillsammans med en äldre kvinna de lärt känna.

Mycket homoerotik och kärlek (och kyssen alltså *dör*) och bra film i övrigt, även om jag och min vän Suzy kunde lista ut precis vad som skulle hända hela tiden. Jag antar att vi bara är lite psychic ;) Filmen är förresten baserad på en bok av Michael Cunningham – författaren till ”Timmarna” (The Hours).

/Johnny

imdb2

favico3

Alexander (2004)


Alexander, 2004, Tyskland/USA/Nederländerna/Frankrike

Regi: Oliver Stone

En tre timmar lång film om Alexander den stores liv och äntligen en där ”homosexualitet” (vissa är petiga med att inte kalla det homosexualitet för att det var en annan kultur då bla bla, men då kan man inte säga att Romeo och Julia var ett heterosexuellt par heller) får vara med lite över allt. Kärleken mellan Alexander (Colin Farrell) och Hephaistion (Jared Leto) görs rättvisa i ord och handling men någon kyss får man inte se. Däremot får man se honom kyssa den unge slavpojken Bagoas (Francisco Bosch) men deras hintade sexscen övergår i mörker innan de nyddar varandra. Man får dock se väldigt mycket i en sexscen mellan Alexander och en kvinna såklart. Typiskt. Men jag vill verkligen inte klaga. Vad jag kan klaga på är den fruktansvärda, blonda peruken Farrel bär och att Angelina Jolie (som spelar hans mamma) av någon konstig anledning bryter på ryska (alla andra greker i filmen pratar irländska, skottska eller amerikanska). Första gången jag såg den här på bio tyckte jag att krigsscenerna var lite många och utdragna, men nu efter tredje titten så har jag börjat uppskatta dess skönhet och det är snarare i slutet som saker segar ned.|Imdb|

/Johnny