2005

Rent (2005)


Rent, 2005, USA

Regi: Chris Columbus
Manus:
Stephen Chbosky (efter Jonathan Larsons bok)

En riktig HBT-musikal. Det handlar om ett gäng fattiga människor som bor i ett slumkvarter i New York och deras liv under ett år. Filmen börjar med att de blir tvingade att flytta när deras fastighetsägare tänker sälja huset – men de ockuperar sina lägenheter och kämpar för att få bo kvar. Flera av dem är hiv-positiva, bl.a. Tom (Jesse L. Martin) och hans transvestitpojk/flickvän Angel (Wilson Jermaine Heredia).

Angel är väldigt älskvärd men får alldeles för lite tid i rutan – och resten av karaktärerna är rätt plågsamt klyschiga och ointressanta. Performancekonstnären Maureen (Idina Menzel) uppfyller den bisexuella klyschan och är klassiskt asig och otrogen mot sina partners, men i filmen förlovar hon sig i alla fall med en kvinna: Joanne (Tracie Thoms).  Hela musikalfilmatiseringen är rätt B, men det kan bero på det teatraliska manuset också. Ett jätteplus för det söta förhållandet mellan Tom och Angel (hur ofta får transkaraktärer ett besvarat kärleksintresse?) och för att Maureens och Joannes föräldrar uppmuntrar gaybröllop. Musiken är också okej. Men bara OKEJ.

/Johnny

imdbfavico

Doctor Who (2005)


Doctor Who, 2005-pågående, Storbritannien

Regi: varierar
Manus: varierar. Russel T. Davies, Steven Moffat, Mark Gatiss, Chris Chibnall, Terry Nation mfl

The Doctor är en 900 år gammal Time Lord som reser runt i tid och rum i sitt skepp the TARDIS tillsammans med en eller flera ”companions”. De träffar på aliens, historiska personer från jorden, och är med om alla möjliga äventyr. En av grejerna med Time Lords är att de i princip är odödliga. När en av deras kroppar har nått slutet på sin livslängd, så regenererar de till en ny. Det finns bara ett visst antal gånger de kan regenerera, och de kan också välja att inte göra det och att helt enkelt dö. Sen 2005 har The Doctor spelats av Christopher Eccleston, David Tennant, och nu senast Matt Smith.

Doctor/Jack

The Doctor är asexuell, men i nästan alla fallen så är hans companions unga tjejer som blir kära i honom. Men med tanke på att det är Russel T. Davies som är upphovsman till serien så vore det konstigt om det inte förekom queert eller slashigt innehåll. I säsong 1 reser han runt med Rose Tyler (Billie Piper), och under en tur till London under andra världskriget så träffar de på Jack Harkness (John Barrowman), en lurendrejare från 5000-talet. Efter lite turer så ställer han sig på Rose och Doctors sida, och blir en companion för resten av säsongen. Jack är omnisexuell (Doctor förklarar för Rose att i framtiden så är alla människor det) och det uppstår nån slags härlig polyrelation mellan de tre.

I säsong 3 får vi även göra bekantskap med Doctors gamla BFF/ärkefiende/pojkvän The Master (John Simm). The Doctor har länge trott att han varit den allra sista Time Lorden vid liv, och vid återseendet med The Master säger han ”Maybe I’ve been wandering for too long, now I’ve got someone to care for”. Kort därefter dör Master i Doctors armar, och Doctor gråter och kramar honom som om han förlorat en älskare.

Dessutom förekommer det ofta queera karaktärer inslängda med jämna mellanrum. Universum är stort, och konstigt vore det ju om alla var straighta.

Serien har kommit i fem säsonger hittills, och den sjätte lär börja kring påsk nästa år. Serien är en reboot på en serie med samma namn som gick 1963-1989. Det är inte en remake, utan den nya serien tar upp tråden som den gamla lämnade. Man behöver inte ha sett gamla Who för att se nya.

2006 fick Jack Harkness sin egen spinoff, Torchwood, proppfull med slashy goodness.

/Hallor

Breakfast on Pluto (2005)


breakfastonplutoBreakfast on Pluto, 2005, Irland/Storbritannien

Regi: Neil Jordan

Irländske Patrick “Kitten” Braden (Cillian Murphy) växer upp i fosterfamilj efter att ha blivit bortlämnad av sin mamma som bebis. Det är sjuttiotal och Kitten ses som udda både på grund av sitt sätt och sin transsexualitet. Efter skolan sticker Kitten till London för att söka efter mamman. Kitten har jobb på allt från nöjesparker till magiföreställningar och strippklubbar, och råkar ut för en massa drama i form av attentat, våldtäktsförsök och hårdhänta polisförhör. Men hen slutar aldrig söka efter sin förlorade familj.

Det här är en virrig film. Den är baserad på en bok, vilket märks tydligt, eftersom hela historien är uppdelad i kapitel. Det går väldigt fort framåt, särskilt i början, och man hinner knappt med i handlingen. Men man skrattar också, det finns många absurda/dråpliga situationer (fast också en del irriterande). För den som är sucker för andogynitet finns det ett stort plus med filmen: huvudpersonen Kitten. Hen spelas bra av Cillian Murphy och är väldigt vacker, särskilt i sjuttiotalskläder!

/Bobbi

imdbfilmtipset

Capote (2005)


capoteCapote, 2005, USA

Regi: Bennet Miller

Den 14 november 1959 skakas den lilla staden Holcomb i Kansas av ett brutalt mord på en hel familj. Författaren Truman Capote (Philip Seymour Hoffman) läser om mordet och blir intresserad. Han bestämmer sig för att skriva en bok om händelsen genom att intervjua alla berörda, inklusive de två mördarna Dick och Perry (Clifton Collins Jr). Till Perry får Capote en särskild relation som binder dem till varandra under flera års tid, samtidigt som boken växer fram.

Tidigare har jag sett en dokumentär om Truman Capote och tänkt att han och historierna kring honom verkar väldigt intressanta. Det var också den här filmen. Den visar de många bottnarna och lagren i relationen mellan den självupptagne och delvis manipulative Capote och den lika manipulative Perry. Mellan dem finns både ett ömsesidigt beroende och en svårgreppbar kärna av kärlek. En bra film om vänskap, utnyttjande och beroende – och om en fascinerande person. Tror minsann att jag ska ta och läsa någon av hans böcker!

/Bobbi

imdbfavico

V för Vendetta (2005)


v-for-vendettaV for Vendetta, 2005, USA/Storbritannien/Tyskland

Regi: James McTeigue

Evey (Natalie Portman) går omkring i staden på natten, trots utegångsförbudet som råder. När säkerhetspolisen kommer på henne blir hon räddad av en mystisk man i mask som kallar sig V. Tillsammans startar de en revolution mot det brutala övervakningssamhället de lever i: ett samhälle där storebror alltid ser dig och där alla förbud är ”för din egen säkerhet”. Denna skrämmande framtidsfantasi är baserad på en tecknad serie av David Lloyd.

Jag älskar hämndfilmer! Den här hymlar inte, den tvekar inte – det är bara V som i Victory! Vanligtvis är det någon i sista minuten som gnyr till ”Hämnd är fel!” för att sudda ut budskapet så att inte filmen blir allt för provokativ. Men här nämer de till och med USA:s krig och anklagar nästan på så sätt en riktig nation för ondska – och hur extremt det än verkar så känns problematiken relevant för det samhälle vi lever i nu. Det är modigt! Å andra sidan handlar filmen om hur censuren stoppar folket från att uttrycka sig, så att censurera den vore ju att skjuta sig själv i foten.

Gayinnehållet är också väldigt poltitiskt. I samhället i filmen så är homosexualitet bannat och en av Eveys poltiskt involverade vänner (spelad av Stephen Fry!) är bög. Evey får även läsa ett brev av en kvinna som heter Valerie (Natasha Wightman), där det berättas om förbjudna lesbiska kärlekshistorier  som vi också får se. Valeries flickvänner Ruth, Sarah och Christina spelas av Mary Stockley, Kyra Meyer och Imogen Poots.

/Johnny

imdbfilmtipset

Sanna lögner (2005)


sanna-lognerWhere the Truth Lies, 2005, Kanada/Storbritannien

Regi: Atom Egoyan (efter Rupert Holmes roman)

En erotisk thriller om journalisten Karen (Alison Lohman) som i början av 70-talet söker upp sin gamla barndomsidol Vince (Colin Firth) för att ta reda på vad som egentligen hände när han och showbizkollegan Lanny (Kevin Bacon) blev misstänkta för att ha mördat en ung kvinna femton år tidigare. Eftersom båda männen hade alibi och friades vill Karen reda ut allt en gång för alla och skriva en bok om händelsen. Lanny är dock bestämd att skriva sin egen historia, men av en slump råkar Karen hamna på samma plan som honom och det är omöjligt att inte blanda sig i och bli en del av boken.

Det märks att den här filmen är från Kanada för gayinnehållet kräver sin plats, vilket sällan tillåts utan kompromisser i Hollywood. Karen överraskar sig själv med att tända på tjejer och genom detta får vi även en lesbisk sexscen (visserligen under drogpåverkan…). Utöver detta har vi Lanny och Vince som har en nära och homoerotisk partnerrelation där trekanter och sexorgier tycks vara vanliga inslag. Men gräver man djupt så deras vänskap är mer problematisk än så.

Det här är en typisk TV-film som går sent på natten. Det är synd att allt är så pinsamt halvdåligt, annars hade det varit en smart deckare i L.A. Konfidentiellt-stil. Malplacerat skådespel från huvudrollsinnehavaren Lohman och cheesy recitationer från originalboken drar ned betyget från en 4:a till en 3:a, men ett litet plus för hett gayinnehåll och den som castade Bacon och Firth – utan dem hade filmen stannat på en 2:a.

/Johnny

imdbfavico

Harry Potter och den flammande bägaren (2005)


harry-potter-flammande-bagarenHarry Potter and the Goblet of Fire, 2005, Storbritannien/USA
Regi: Mike Newell

Harry Potter (Daniel Radcliffe) är nu fjortis och råkar (som av magi!) komma med i en farlig tävling med sjuttonårsgräns. Skolan och hans vänner blir misstänksamma och anklagar honom för att ha fuskat. Men om den flammande bögaren [freudiansk felskrivning for real!] har spottat ut en lapp med ens namn – då måste man vara med!

Jag förväntade mig nästan att originaltiteln skulle vara ”…and the Flaming Cup”, men jag antar att det blev för gay. Slashigheten är tillräckligt intensiv i den här filmen för att sätta sprätt på hormonerna – och man behöver inte nöja sig med ett par heller! Dracos (Tom Felton) scener ger inga gaydarutslag den här gången, men däremot Harry/Ron och deras respektive andra, äldre sidocrushar.

De två Hogwartsvännerna börjar nämligen någorlunda tidigt i filmen med ett helt bedårande bråk (se bild längre ned). Det finns ingen riktig anledning och blickarna de ger varandra är trånande. När Ron (Rupert Grint) bestämmer sig för att inte prata mer med Harry så tar Harry och tyr sig till en äldre kille: Cedric (Robert Pattinson). De har bara träffat varandra någon enstaka gång och bör inte känna varandra så bra, men när Cedric ropas upp som en av de medverkande i  Triwizard-tävlingen så ler Harry förälskat. Han ser faktiskt riktigt förälskad ut varje gång de träffas och jag anklagar honom inte, för Cedric är jävligt het. Rons beundran för den bulgariska quidditchspelaren Viktor Krum (Stanislav Ianevski) är dock ännumer uttalad:  ”There’s no one like Krum. He’s like a bird, the way he rides the wind. He’s more than just an athlete – he’s an artist!”, utbrister Ron inspirerat med en politikers passion, varpå hans faghagsyrra retas ”I think you’re in love, Ron…”. Hela Rons familj (och Harry) börjar sjunga ”Viktor, I loove yoou..Viktor I dooo. When we’re apart my heart beats only for yooou”. Ron muttrar och rodnar.

Manusförfattarna försöker sig på att det skulle vara några känslor utöver vänskap mellan Ron och kompisen Hermione (Emma Watson) –  och att det skulle vara anledningen till svartsjukan över att Krum och Hermione var balsällskap – men de lyckas inte förmedla det trovärdigt. De har även gjort honom tvångsmässigt girl-crazy i en av de franska studenterna (alla ”utländska” karaktärer är förresten helt stereotypa), men i slutet bryr han sig inte alls om henne längre – snarare tvärtom. Efter oroligheterna är slut får Harry heller inget återseende med Cho (Katie Leung) – tjejen som han i början trånade efter – men han verkar ha glömt henne när han i slutscenen går bredvid bästa vännerna Ron och Hermione. Vännernas sidospår framstår som desperata substitut för den starka gemenskap de har till varandra. För slashers innebär detta ”Slutet gott, allting gott, för nu tillåts vi fantisera vidare…”

/Johnny

imdb2

favico3

.

(mer…)

Sugar Rush (säsong 1)


Sugar Rush, 2005, Storbritannien

Kim (Olivia Hallinan) är en 15 årig lesbisk oskuld med typiska tonårsproblem. Hon är kär i sin bästa kompis Sugar (Lenora Crichlow) – som alltid tycks vara på jakt efter manligt kött – och själv blir hon ständigt förföljd av sonen till de två bögarna i grannhuset (Matthew Vaughan & Daniel Coonan). Utöver allt detta håller hennes familj på att falla isär när mamman är otrogen och lillbrorsan tror att han är en utomjording. En skruvad historia i bubbelgumfärger.

Det är så skönt med en lättsam komediserie med gaytema där de homosexuella tillåts leva ut sin sexualitet – och speciellt när det handlar om en kvinna. Det här är den lesbiska motsvarigheten till Queer as Folk och huvudpersonen är ständigt kåt och spanar in sin kompis bröst och rumpa. Berättarstilen är i stort skämtsam, men det finns även allvarsammare delar i varje avsnitt och jag ska inte ljuga – de är faktiskt ganska malplacerade. Visserligen känns problemen man har som tonåring allvarliga, men i den här serien känns de som mest genuina när man kan le åt dem. Snygga tjejer, bra musik, lagom engagerande manus… bästa lesbiska serien jag sett hittills! Är förresten löst baserad på Julie Burchills roman med samma namn.


/Johnny

The Blossoming of Maximo Oliveros (2005)


blossomingmaximo.jpgAng Pagdadalaga ni Maximo Oliveros, 2005, Filippinerna

Den här filmen handlar om en väldigt ung pojke som lever med sina två storebröder och sin pappa i slumområderna i Manila (huvudstaden i Philippinerna). Bröderna och pappan är macho och kriminella och den unge Maximo är väldigt feminin, sminkar sig och lagar maten. Det som är fantastiskt med den här filmen är att alla tycks acceptera detta. Maximo har t.om. vänner som är likadana och tillsammans klär de ut sig till Miss Universum-tävlanden. Det är osäkert om Maximo är transsexuell eller bara en feminin bög, men hen blir i alla fall kär i den nya polisen som kommer till stan. En feel-good story som tyvärr blir väldigt seg i slutet och aldrig tycks ta slut. /imdb/

Transamerica (2005)


Transamerica, 2005, USA

En roadtrip-film som handlar om en transsexuell kvinna som får reda på att hon har en son. De åker genom landet och försöker lära känna varandra, fast det går inte som på räls direkt.
Alltså, jag är jävligt förvånad. Jag hade inga förväntningar på den här filmen. Trodde att det skulle vara en av alla andra hollywoodkomedier där man gjorde narr av homo- och transsexuella. Men det var ett varmt, djupgående drama med mycket mycket roliga scener och personligheter. Felicity Huffman, som spelar den transsexuella kvinnan borde få en Oscar. Och sonen är såå jävla snygg och gay! Lovely. Världen börjar bli en bättre plats! /Imdb/

Steget Efter (2005)


Steget Efter, 2005, Sverige

Spännande svensk deckare där polisen Kurt Wallander reder ut en mordgåta med några ungdomar som begravts med 1600-talskläder på sig. I samma veva dör hans närmaste kollega och det visar sig sen att han var homosexuell.

/Imdb/

/Johnny

Tiden som finns kvar (2005)


Le Temps Qui Reste, 2005, Frankrike

Regi: François Ozon

En homosexuell man får veta att han ska dö – inte av AIDS utan av cancer. Han vägrar vård och blir elak mot alla som står honom nära. Man får följa honom den sista tiden i livet. Det här är en mycket sorglig film, men jag måste ändå påpeka att huvudpersonen är sååå snygg. Påminner lite om Aidan Gillen, speciellt hans rollfigur Stuart Allan Jones i serien Queer as Folk. Hans pojkvän är också söt och det är en het sexscen mellan dem man inte får missa. /Imdb/

/Johnny

Huset vid Tara Road (2005)


Tara Road, 2005, Irland

Två kvinnor har varit med om jobbiga händelser och bestämmer sig för att byta hus med varandra. Den ena bor i USA och den andra i Irland. Den amerikanska kvinnan (Andie MacDowell) har ett bögpar som vänner. Det är en äldre fjolla och en yngre fjolla. Båda är kockar och framställs väldigt stereotypt som de där partystämningshöjarna som alltid är glada och skojar och är omgivna av självsäkra och starka faghagkvinnor i medelåldern. En sån där mysmjäkig film.

/Johnny

imdbfavico

Last Days (2005)


Regi & manus: Gus Van Sant

En arty film inspirerad av Kurt Cobains sista dagar.

Cobain-kopian Blake (Michael Pitt) går runt i något deprimerat knarkmoln (iklädd klänning – yay!) och hans kompisar är i något hus och spelar in lite och… sånt. (Bandmedlemmarna) Scott Patrick Green och Lukas Haas börjar hångla och går till sängs med varandra.

Den här filmen var så seg och innehållslös att den får mig att känna mig som att jag går på heroin, vilket i och för sig var intressant.

/Johnny

imdbfavico