2006

Doctor Who (2005)


Doctor Who, 2005-pågående, Storbritannien

Regi: varierar
Manus: varierar. Russel T. Davies, Steven Moffat, Mark Gatiss, Chris Chibnall, Terry Nation mfl

The Doctor är en 900 år gammal Time Lord som reser runt i tid och rum i sitt skepp the TARDIS tillsammans med en eller flera ”companions”. De träffar på aliens, historiska personer från jorden, och är med om alla möjliga äventyr. En av grejerna med Time Lords är att de i princip är odödliga. När en av deras kroppar har nått slutet på sin livslängd, så regenererar de till en ny. Det finns bara ett visst antal gånger de kan regenerera, och de kan också välja att inte göra det och att helt enkelt dö. Sen 2005 har The Doctor spelats av Christopher Eccleston, David Tennant, och nu senast Matt Smith.

Doctor/Jack

The Doctor är asexuell, men i nästan alla fallen så är hans companions unga tjejer som blir kära i honom. Men med tanke på att det är Russel T. Davies som är upphovsman till serien så vore det konstigt om det inte förekom queert eller slashigt innehåll. I säsong 1 reser han runt med Rose Tyler (Billie Piper), och under en tur till London under andra världskriget så träffar de på Jack Harkness (John Barrowman), en lurendrejare från 5000-talet. Efter lite turer så ställer han sig på Rose och Doctors sida, och blir en companion för resten av säsongen. Jack är omnisexuell (Doctor förklarar för Rose att i framtiden så är alla människor det) och det uppstår nån slags härlig polyrelation mellan de tre.

I säsong 3 får vi även göra bekantskap med Doctors gamla BFF/ärkefiende/pojkvän The Master (John Simm). The Doctor har länge trott att han varit den allra sista Time Lorden vid liv, och vid återseendet med The Master säger han ”Maybe I’ve been wandering for too long, now I’ve got someone to care for”. Kort därefter dör Master i Doctors armar, och Doctor gråter och kramar honom som om han förlorat en älskare.

Dessutom förekommer det ofta queera karaktärer inslängda med jämna mellanrum. Universum är stort, och konstigt vore det ju om alla var straighta.

Serien har kommit i fem säsonger hittills, och den sjätte lär börja kring påsk nästa år. Serien är en reboot på en serie med samma namn som gick 1963-1989. Det är inte en remake, utan den nya serien tar upp tråden som den gamla lämnade. Man behöver inte ha sett gamla Who för att se nya.

2006 fick Jack Harkness sin egen spinoff, Torchwood, proppfull med slashy goodness.

/Hallor

Annonser

The Night Listener (2006)


The Night Listener, 2006, USA

Regi: Patrick Stettner
Manus: Armistead Maupin (även författare till boken) & Terry Anderson

Radioprataren Gabriel Noon (Robin Williams) är känd för att alltid ha fantastiska berättelser att delge sina nattlyssnare. Visst överdriver han en del när han berättar om sina nära och kära, men han ger folk vad de vill ha. Jess (Bobby Cannavale), hans pojkvän sen 8 år tillbaka, har fått nog av att dela sitt liv med främlingar, så han gör slut och det är så filmen börjar. Gabriel tar hårt på förlusten av sin partner och arbetet får lida. Hans producenter klagar på att han ligger efter i manusskrivandet och Gabriel känner inte inspiration att fortsätta – men då får han ett manus på sitt skrivbord: en 14-årig pojkes självbiografi som vittnar om en uppväxt där han blivit sexuellt utnyttjad av båda föräldrarna. Pojken, som heter Pete (spelad av Rory Culkin), är döende i AIDS och ett stort fan av Gabriels show Noon at Night så hans adoptivmamma (Toni Colette) ordnar så att de kan åtminstone prata i telefon med varandra. Men när Gabriel åker till Wisconsin för att besöka Pete så visar det sig att det är något som inte stämmer.

Spännande psykologisk thriller med en homosexuell i huvudrollen. Alla accepterar hans läggning (förutom hans pappa) och en flygvärd (Nick Gregory) kommer fram till honom på planet och säger ”Jag uppskattar vad du har gjort för såna som oss”, vilket betyder att Noone är öppet gay för hela landet. Även Pete beundrar relationen mellan Gabriel och Jess och det är viktigt att barn visar sig öppna på film. Filmen är ganska lågmäld men spännande och underhållande så länge den varar, men det är väldigt mycket en TV-film.

/Johnny

imdb favico

Talladega Nights (2006)


Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby, 2006, USA

Regi: Andy McKay
Manus: Andy McKay och Will Farrell.

Ricky Bobby (Will Ferrell) är en skum karaktär – inte direkt någon att tycka om. Han är en riktig lantis, homofobisk, sexistisk och han är totalt egoistisk. Han behandlar sin kompis som skit och han låter sina bortskämda ungar göra som de vill. Han är den största Nascar-stjärnan i landet – obesegrad och stöddig. Men en dag ändras allt: hans fru kastar ut honom och lämnar honom för hans bästa kompis. Och den franska Formula 1-föraren Jean Girard (Sasha Baron Cohen) dyker upp och klår den tidigare obesegrade Ricky. Och när han söker upp sin pappa visar det sig att han inte alls är den drömlika förebild han så länge haft.

Det här är en komedi – en helt ”skruvad” komedi, hur klyschigt det än låter. Berättarstilen är unik och hoppig och humorn är varvat barnslig och träffsäkert intelligent. Bara en sån sak att de gör en grej av att sponsra massor av kända produkter! Jag älskar Cohens fransman: en professionell och värdig utmanare som är bög och lyckligt gift med en man (Andy Richter). Han är  både fjollig och hård samtidigt – och visst är han en fransk stereotyp men det är den amerikanska stereotypen (korkad och homofobisk) som får ta mest stryk.  I slutet blir han kysst av huvudpersonen och i den här filmen är det bögen som ser mest ovillig ut, otroligt nog.

/Johnny

imdb favico

Torchwood (2006-)


Torchwood, 2006, Storbritannien

Skapare: Russell T. Davies

Torchwood är en spin-off på den kultiga brittiska sci-fi-serien Doctor Who. Den omnisexuelle antihjälten Jack Harkness (John Barrowman) visade sig vara så populär att han fick sin helt egna serie.

Torchwood är lite så som man önskar att alla TV-serier vore. Och då syftar jag inte främst på de ofta tvivelaktiga specialeffekterna, det ibland svaga manuset, de omotiverade scenerna där Jack står på diverse höga byggnader eller de storslagna panoreringarna över Cardiffs nattliv (även om det är sådant som jag faktiskt personligen uppskattar). Nej den stora anledningen till att jag tycker Torchwood är så himla bra är att det inte är en gayserie, utan helt enkelt en serie med väldigt mycket queera inslag. Serier som bara riktar sig till en gaypublik når oftast bara en gaypublik, vilket kanske inte är så konstigt, men det som de åstadkommer med Torchwood tycker jag är ännu bättre: Det pågår en väldig massa sex, men det är för det mesta skitsamma om det är mellan olikkönade eller samkönade, och det gör att man kommer ifrån det ”vi och dem”-tänkande som ofta uppstår i mer renodlade gayserier.

Grundstoryn är att Torchwood är en organisation som grundades av Queen Victoria på 1800-talet, med syftet att försvara jorden mot utomjordiska hot. Jack är från framtiden – en framtid där människorasen har spritt sig så brett över galaxerna att varken kön, art eller antal ben längre spelar någon större roll. Trots att serien utspelar sig i nutid så verkar mycket av Jacks attityd ang sexualitet smitta av sig på resten av teamet, det råder ofta total relationsanarki. Och även om vissa av relationerna endast handlar om sex, så händer det att de utvecklas till något djupare. Mitt favoritavsnitt är Kiss Kiss Bang Bang från säsong två, där Jack får besök från sitt förflutna i form av den svartsjuke ex-partnern John Hart (James Marsters).

Jack/John

Serien har hittills kommit i tre säsonger. En fjärde säsong verkar vara på väg.

/Hallor

Love Sick (2006)


LoveSickLegaturi bolnavicioase, Rumänien/Frankrike, 2006

Regi: Tudor Giurgiu

När en ny termin börjar på universitetet i Bukarest flyttar Alex (Ioana Barbu) in i ett hyresrum hos bästa kompisen Kikis (Maria Popistasu) gammelmoster. På så sätt kan Alex och Kiki vara tillsammans hela tiden – något som båda vill. Deras kärleksrelation skulle vara enkel om det inte vore för Kikis märkliga förhållande till sin bror.

En skum film som pendlar mellan att vara spännande och lite långtråkig. Jag tycker om spänningen som byggs upp kring Kikis och brodern Sandus förhållande, jag tycker också om det ovanliga temat och att berättelsen centreras kring något annat än tjejernas homo/bisexualitet. Den tas för självklar och görs inte till något problem. Samtidigt känns berättelsen splittrad och handlingen lite ofokuserad. Det är Kikis röst som hörs i en voice over, samtidigt som Alex tycks vara den riktiga huvudpersonen.
Trots detta är det en intressant film som är okonventionellt berättad och väldigt öppen för egna tolkningar och tankar.

/Bobbi

imdb

Kajmanen – B-filmarens revansch (2006)


kajmanenIl Caimano, 2006, Italien

Regi: Nanni Moretti

B-filmsproducenten Bruno (Silvio Orlando) har inte gjort filmer på flera år och han är nu pank och skuldsatt. Dessutom har han nyligen separerat med sin fru och vågar inte berätta det för sina barn. Räddningen tycks komma när Theresa (Jasmine Trinca) – en ung och lovande regissör – kommer fram till honom och lämnar ett manus. Utan att direkt läsa det så ser han sin chans och sätter igång arbetet för att sedan inse att han gör en kontroversiell politisk film om Italiens tidigare premiärminister Silvio Berlusconi.
Jag älskade den här filmen! Den var varm, rolig och kändes trovärdig trots en udda story. Förutom att Theresa är en viktig karaktär som är både snygg, smart och begåvad så får man också, senare i filmen, helt odramatiskt veta att hon har barn med en annan kvinna (spelad av Cecilia Dazzi). I ett pressmeddelande berättar  regissören (som också är en av manusförfattarna) Nanni Moretti om idén bakom detta:

”Det var ett nöje att visa en annan sorts familj på vita duken – att presentera det enkelt, utan att hålla retoriska och ideologiska tal. Från början reagerar Bruno skrattretande hysteriskt [på att Theresa har ett lesbiskt förhållande] men det hindrar honom inte från att fortsätta jobba som vanligt med Theresas film i nästa scen.” [slarvig översättning av mig]

/Johnny

imdbfavico

Broken Sky (2006)


elcielodivididoEl cielo dividido, 2006, Mexico

Regi: Julián Hernández

Gerardo (Miguel Ángel Hoppe) och Jonás (Fernando Arroyo) är förälskade och kan inte hålla händerna borta från varann. Det enda de gör är att kyssas och ha sex. Ända tills Jonás en utekväll dansar med en annan, och blir besatt av tanken på att träffa honom igen. Jonás börjar avvisa Gerardo, som i sin tur gör allt för att behålla Jonás: han klänger och klänger, men det hjälper inte. När Gerardo (till slut) lämnar Jonás och blir ihop med Sérgio (Alejandro Rojo), kommer Jonas på att han visst ville ha Gerardo i alla fall.

Ja, vad ska man säga… Broken Sky pendlar mellan att vara vacker, laddad, erotisk, långtråkig och oerhört frustrerande, allt på en gång. I början påminns man om hur det är att vara förälskad, när hela världen kretsar kring den älskade, och det är den bästa delen av filmen. För ju längre den håller på (och den är låång), desto mera frustrerande blir tystnaden mellan karaktärerna. Tystnaden är förstås avsiktlig, och i de bästa stunderna blir filmen lite som en dans, där karaktärerna uttrycker känslor utan ord. Men det blir för mycket i längden, och till slut tänker jag bara: ”Men kan ni inte ta och prata med varandra och reda ut det här?” I slutet orkar jag knappt bry mig längre, jag fattar inte kronologin och nästan inte vem som är ihop med vem. Voice over-speakern är ganska överflödig och musiken försöker driva mig till vanvett. Ett stort plus dock för att karaktärerna är så öppna: det hånglas vilt utomhus, på klubbar, i skolan etc. utan att någon verkar bry sig. Gerardo liknar förresten Kevin Borg lite grann tycker jag.

/Bobbi

imdbfavico

The Curiosity of Chance (2006)


curiosityofchanceThe Curiosity of Chance, 2006, Belgien/USA

Regi: Russell P. Marleau

Chance Marquis (Tad Hilgenbrink), en udda och redan outad tonåring börjar i en ny gymnasieskola någon gång under 80-talet. Han blir vän med två andra ufon, men får också fiender i form av den tuffa killen Brad och hans gäng. I det finns snyggingen Levi Sparks (Brett Chukerman) som råkar vara Chances granne och föremål för beundran. En kväll hamnar vännerna på en klubb där ett gäng drag queens uppträder. Det dröjer inte länge förrän Chance själv står på scenen i sin mammas gamla cocktailklänning. Men vad händer om det tuffa gänget får reda på det?

Det här är något så underligt som en klassisk teen movie med en gay huvudperson. Precis som sina förlagor innehåller den en rad uppskruvade karaktärer, dråplig humor och massor av dialog som ska föreställa snärtig. Det är en kul idé att ta in så oväntade element som en huvudperson i drag i en stereotyp genre, men idén är bättre än resultatet. Berättelsen och karaktärerna är oengagerande, och de som ska vara 16 ser ut som 25. De belgiska skådespelarnas kassa engelska uttal irriterar, och handligen hankar sig mest fram. Om det åtminstone hade varit en riktig kärlekshistoria mellan Chance och Levi, men det blir det aldrig fast de försöker muta oss med en kyss… Det räcker inte!

/Bobbi

imdbfavico

The Line of Beauty (2006)


lineofbeauty.jpgThe Line of Beauty, 2006, Storbritannien

Homosexuella Nick Guest (Dan Stevens) flyttar in hos sin rika heterosexuella kompis och dennes politiskt involverade familj. Han får i uppdrag att ta hand om den manodepressiva dottern Catherine när de är bortresta. Alla vet om att Nick är homosexuell, men det är inget man pratar om. Han börjar dejta den vackra miljonärssonen Wani (Alex Wyndham) som är en vän till familjen, och även där får han lära sig att man inte är öppen med sin läggning – det är mycket som står på spel. Den rika familjen får mer och mer förtroende för Nick och låter honom bo i deras hus hela tiden. Det blir mycket yuppies, rädsla för AIDS och brittisk 80-talspolitik (som inkluderar även den ickesexuella formen av ass-kissing) . Serien börjat gott och öppet och slutar som man är van vid att gayhistorier slutar: mörkt. Ljusglimtarna är dock de vackra skådespelarna och en hel del sexscener. Och serien är faktiskt jättevacker och bra, baserad på en roman av Alan Hollinghurst.

/Johnny

/Imdb

 

Another Gay Movie (2006)


anothergaymovie.jpgAnother Gay Movie, 2006, USA

Okej. Den här filmen är riktigt obscen, så en varning till alla som är det minsta känsliga. Den visar nakenhet, udda sexuella aktiviteter, och politiskt inkorrekta skämt. Man kan säga att det är en porrfilm förklädd till tonårsfilmparodi. De har tagit idén från American Pie och låter fyra tonårs-bögar ingå en pakt där de måste bli av med oskulden innan sommarlovet är slut. Andy (Michael Carbonaro) vill ha sex med sin lärare Mr Puckov (Graham Norton), Griff (Mitch Morris) är kär i sin kompis Jarod (Jonathan Chase), Jarod är straight-acting och fjolliga Nico (Jonah Blechman) vill hitta en äldre man. Den roligaste karaktären är Andys pappa (spelad av Scott Thompson från The Kids in the Hall) som välvilligt ger sin homosexuelle son sexleksaker och en guide till analsex. En annan karaktär är den butchiga flatan Muffler (Ashlie Atkinson) och hon framställs som det vidrigaste gud skapat. Sexskämten är barnsliga och chockerande och ibland får man se mer än man vill se. Men i stort är Another Gay Movie ganska klockren, och trots elaka stereotyper så gör den sitt jobb. Den här filmen behövs som hämnd på alla jobbiga heterosexkomedier. /Imdb/

/Johnny

Glue (2006)


glue.jpgGlue, 2006, Argentina

Regi: Alexis Dos Santos

Jag har dragit mig för att skriva om den här filmen eftersom det inte går att göra det utan att jag låter som århundradets pervotant. But here goes. Glue handlar om 15-åriga bikillen Lucas sommar. Lucas sniffar lim och playfightar sin bästa vän Nacho bara för att få röra vid honom. Han sitter i en säng med Nacho och säger underbart störda saker som ”I’m a kitten. The kitten wants to cuddle” och slingrar in sig i hans knä. Allt det här håller på hur länge som helst och är som ett förspel till när de äntligen har sex. Och en trekant med en tjej som vill vara kille. Sammanfattningsvis är det en het film om heta människor under en het årstid. Vad mer? Ööööh… Artsy foto! Ingen riktig handling! Eh!

/Miriam

imdbfavico

A Guide to Recognizing Your Saints (2006)


guiderecognizingsaints.jpgA Guide to Recognizing Your Saints, 2006, USA

Regi och manus: Dito Montiel

Jag såg den här filmen i tron att jag skulle få ta del av en historia om vänskap. Jag vet inte riktigt vad jag fick. Det är den vanliga historien om en kille som vill bli älskad av sin pappa (nej, inte på det snuskiga sättet :P) och säger typ det vanliga Åhh..det här stället är sån misär – jag måste härifrån innan jag dör (tänk ”Fucking Åmål”) och all misär är egentligen huvudpersonernas fel för det är de som skapar misären. De knarkar, våldtar, svär, spottar, snattar och vandaliserar – alltså, riktiga äckliga snorungar som borde spärras in!

Allt utspelar sig i en förort till New York och huvudpersonen Dito (Shia LaBeouf) är en Puertorican som hänger med de tuffa grabbarna, men en dag kommen en ny kille till skolan – Mike (Martin Compston). Han är från Skottland och han får Dito att lugna ned sig. Tillsammans åker de in till Manhattan och jobbar som hunddagis och de sparar ihop pengar för att kunna åka till Kalifornien. Den historien låter väl söt, men den är berättad utan passion. Däremot spelar ljuv romantisk musik när de träffas för första gången. De träffas i en tunnelbanevagn och de verkar nervösa. Testar replikerna i huvudet först. Dito hade till och med en flickvän men han vill inte ha med henne på den resan han och Mike skulle göra. Sweet, dude! Men men, resten av filmen är machojargong à la Tarantino (mycket ”what the fuck are you fuckin’ doing, you fuckin’ idiot!” hela tiden), onödigt upprepande av meningar och artsy klipp som inte bidrar med någon som helst effekt.

/Johnny

imdbfavico

Keillers Park (2006)


keillerspark.jpgKeillers Park, 2006, Sverige

Peter, en 30-årig man med fru, blir förförd av en intensiv algerisk kille (Nassim) och de blir älskare. En dag blir Nassim mördad och misstankarna faller på Peter. Filmen ses genom tillbakablickar och är ganska rörande, men p.g.a. överdrivet skådespel blir jag frustrerad. Det är möjligt att rollerna ska spelas så, men då är det manuset det är fel på. Baserad på en sann historia tror jag, och det är ovanligt med svenska gayfilmer så den får ganska högt betyg ändå.

/Imdb/

/Johnny

Parfymen: Berättelsen om en mördare (2006)


Perfume: The Story of a Murderer, 2006, Tyskland/Frankrike/Spanien/USA

En pojke är besatt av lukter och börjar jobba på en superparfym. Jag kan tyvärr inte avslöja för mycket om queerheterna för det spoilar lite, men jag kan ju avslöja att det blir lite queert mot slutet – med betoning på queera könsroller och queert sex – inget homosexuellt och inte heller trans. Se själva, för det är en helt fantastisk film.

/Johnny

imdb favico

Wristcutters: A Love Story (2006)


Filmen utspelar sig i världen man kommer till när man begått självmord. Huvudpersonen Zia träffar på Eugene vars hela familj tagit livet av sig. Hans lillebrorsa Kostya (Cameron Bowen/Chase Ellison) är gay och är bara med i någon scen. Två bilreparatörer som dyker upp senare i filmen tog livet av sig tillsammans i en bubbelpool så det är möjligt att även de var älskare.

Det här är en mysig film med bra musik av Gogol Bordello men tyvärr är den superhetero. Den lyder efter Hollywoodregeln som säger att alla kvinnor måste vara kärleksobjekt för minst en man (annars får hon vara gammal eller allmänt äcklig och motbjudande – och om hon är sådan är hon vara desperat efter lammkött). Suck suck suck.

/Johnny

imdbfavico