2007

Musikvideor med Sandra Grace


Sandra Grace är en New York-flata som gör popmusik och lesbocentriska musikvideor. Låt oss kolla in dem:


Tipsa gärna om mindre kända trans- och homoartister som gör trans- och homovideor som behöver visas för Sverige.

Stuart: A Life Backwards (2007)


Stuart: A Life Backwards, 2007, Storbritannien

Manus: Alexander Masters
Regi: David Attwood

Alexander Masters (Benedict Cumberbatch) jobbar på ett härbärge för hemlösa när det plötsligt stängs. I arbetet för att försöka få det öppnat igen får han kontakt med Stuart Shorter (Tom Hardy), en alkoholiserad, drogberoende, psykotisk hemlös. Alexander fascineras av hans livshistoria och bestämmer sig för att skriva en bok om honom.

Jag blev väldigt gripen av den här filmen, men det tog mig ett tag att bestämma mig för om det var en film som passade för den här bloggen eller inte. Det är egentligen inte en gayfilm, det är ingen homoerotisk stämning, det finns inga gaykaraktärer inslängda nånstans. Men jag tror att den ändå kan vara av intresse, för den frångår den vanliga klyschiga ”heterosexuell man som vill vinna tävlingen och vinna tjejen”. Det handlar om en fin vänskap mellan två väldigt olika män. Eller som Tom Hardy säger i en intervju:

”Two people meet, they become friends, one of them decides to write a book about the other, and through this they find out more about themselves and life and love and understanding.”

De umgås massvis, dricker ihop, sover ihop, håller händer. Alexander dömer aldrig, försöker aldrig förändra Stuart, han vill bara förstå och finnas där för honom. Och nog finns det en himla massa kärlek med i leken, även om den inte är av den erotiska sorten.

/Hallor

Doctor Who (2005)


Doctor Who, 2005-pågående, Storbritannien

Regi: varierar
Manus: varierar. Russel T. Davies, Steven Moffat, Mark Gatiss, Chris Chibnall, Terry Nation mfl

The Doctor är en 900 år gammal Time Lord som reser runt i tid och rum i sitt skepp the TARDIS tillsammans med en eller flera ”companions”. De träffar på aliens, historiska personer från jorden, och är med om alla möjliga äventyr. En av grejerna med Time Lords är att de i princip är odödliga. När en av deras kroppar har nått slutet på sin livslängd, så regenererar de till en ny. Det finns bara ett visst antal gånger de kan regenerera, och de kan också välja att inte göra det och att helt enkelt dö. Sen 2005 har The Doctor spelats av Christopher Eccleston, David Tennant, och nu senast Matt Smith.

Doctor/Jack

The Doctor är asexuell, men i nästan alla fallen så är hans companions unga tjejer som blir kära i honom. Men med tanke på att det är Russel T. Davies som är upphovsman till serien så vore det konstigt om det inte förekom queert eller slashigt innehåll. I säsong 1 reser han runt med Rose Tyler (Billie Piper), och under en tur till London under andra världskriget så träffar de på Jack Harkness (John Barrowman), en lurendrejare från 5000-talet. Efter lite turer så ställer han sig på Rose och Doctors sida, och blir en companion för resten av säsongen. Jack är omnisexuell (Doctor förklarar för Rose att i framtiden så är alla människor det) och det uppstår nån slags härlig polyrelation mellan de tre.

I säsong 3 får vi även göra bekantskap med Doctors gamla BFF/ärkefiende/pojkvän The Master (John Simm). The Doctor har länge trott att han varit den allra sista Time Lorden vid liv, och vid återseendet med The Master säger han ”Maybe I’ve been wandering for too long, now I’ve got someone to care for”. Kort därefter dör Master i Doctors armar, och Doctor gråter och kramar honom som om han förlorat en älskare.

Dessutom förekommer det ofta queera karaktärer inslängda med jämna mellanrum. Universum är stort, och konstigt vore det ju om alla var straighta.

Serien har kommit i fem säsonger hittills, och den sjätte lär börja kring påsk nästa år. Serien är en reboot på en serie med samma namn som gick 1963-1989. Det är inte en remake, utan den nya serien tar upp tråden som den gamla lämnade. Man behöver inte ha sett gamla Who för att se nya.

2006 fick Jack Harkness sin egen spinoff, Torchwood, proppfull med slashy goodness.

/Hallor

Son of Rambow (2007)


Son of Rambow, 2007, Storbritannien/Frankrike/Tyskland

Regi och manus: : Garth Jennings

Det är tidigt 80-tal. Will Proudfoot (Bill Milner) är typ 10 år gammal och lever i en frikyrklig sekt där man inte får se på TV, så en dag när han sitter utanför klassrummet (medan klasskompisarna ser på film) träffar han på skolans buspojke Lee (Will Poulter).  Lee tvingar honom att ställa upp som stuntman i hans ”swedade” version av Rambo och på så sätt kommer Will  i kontakt med film och han blir helt frälst. Pojkarna går igenom en blodsbrödraritual (ni vet, skära skåror i händerna och låta blodet smeta av sig på den andra), blir bästa vänner och är tvungna att träffas i smyg på grund av Wills konservativa familj.  När Lee blir avstängd från skolan och är borta ett tag lär Will känna den franska utbytesstudenten Didier (Jules Sitruk). Didier är så cool och snygg att typ alla pojkar och flickor är kära i honom. Han sminkar sig och klär sig som han vill. Alla tjejer vill hångla med honom och han låter dem göra det men efteråt uttrycker han hur uttråkad han är. Det enda han vill göra är att skådespela i Wills och Lees film. Till sist är alla med i filmen och när Lee kommer tillbaka är han svartsjuk.

Otroligt söt och rolig. Kan inte säga så mycket mer. Jo, förresten – den har några riktigt snygga animerade sekvenser och 80-talsmusiken är bra. Väldigt oheteronormativ och den ursäktar aldrig sitt fokus på pojkarnas vänskap. En positiv film för hela familjen.

/Johnny

imdb favico

Supersugen (2007)


Superbad, 2007, USA

Regi: Paul Morrison
Manus: Seth Rogen och Evan Goldberg

Seth Rogen gör en film om en tonårskille som heter Seth och ser ut som Seth Rogen (genialiskt spelad av 24-årige Jonah Hill). Jag tolkar det som att filmen är självbiografisk – eller åtminstone I-wish-självbiografiskt.

I alla fall: Seth vill bli av med oskulden med en tjej, men han är inte så mycket för fittor. Han var däremot helt fixerad av kukar när han var barn, berättar han för kompisen Evan (som delar namn med den andra manusförfattaren och blir spelad av prettyboy Michael Cera). Han ritade så många ådriga kukar att de vuxna blev oroliga och slutade ge honom ”kukformad” mat, såsom korv. De självironiska homoskämten fortsätter med att Seth säger saker som ”Did you look deep into his eyes? He’s like super cute. It was like the first time I heard the Beatles!” och så ser man hur svartsjuk han blir när Evan har hemkunskap och gullar med en annan kille i klassen (Roger Iwami) .

Filmens viktigaste tema är vänskapen mellan pojkarna. De har en riktig söt bromance (”I love you! I want to shout from the roof that I love my best friend…”) men självklart väger de upp detta med brudjakt och homofobiska kommentarer som ”that’s so gay!”, ”…your faggot friend” och retar nörden Fogell genom att kalla honom ”Faggel”. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Rolig twist på det homosociala i den typiska kåta-oskulder-filmgenren men samtidigt homofobisk just därför – för att det inte finns några öppna gaykaraktärer utan bara homosexualitet i form av skämt. Annars är det en väldigt rolig komedi som är överdriven och lågmäld samtidigt. Ingen ”American Pie” direkt.

/Johnny

imdb favico

Hot Fuzz (2007)


hot fuzzHot Fuzz, 2007, Storbritannien

Regi: Edgar Wright
Manus:
Edgar Wright och Simon Pegg

Polisen Nicholas Angel (Simon Pegg) fångar så bovar att han får statistiken för medarbetarna att se dålig ut. Därför blir skickad ut till en liten håla på landsbygden där de är så perfekta att de inte har någon brottslighet. Den perfekta ängeln Angel blir helt chockerad när han ser hur byns poliser rycker på axlarna åt saker som alkoholpåverkade bilister och han bestämmer sig för att få ordning på saker och ting. Men då börjar det helt plötsligt komma en våg av mord i det lilla samhället och när alla misstänkta har efternamn som Reaper, Shooter, Skinner och Hatcher är det svårt att rensa bland ledtrådarna och motiven. Det är som en gammal Agatha Christie-deckare – fast med glimten i ögat och mycket mer action.

Nicholas blir kompis med polismästarens son Danny (Nick Frost) och de är väldigt söta ihop. Trots att det inte är några billiga skämt om att de skulle ha en sexuell relation så känns det ändå som att filmskaparna har lagt ut hintar om det. Deras stunder tillsammans är väldigt romantiska och seriösa och när de somnar i soffan tillsammans är det helt AWWW. När Danny fyller år går (springer!) Nicholas och handlar en blomma åt honom och när butiksbiträdet frågar om det är till ”someone special” så tänker han efter ett tag och svarar ‘ja’. Vad för mer bevis behöver vi? Jo, hmm… just det! De riskerar sina liv för varandra.

/Johnny

imdb favico

Ciao Bella (2007)


ciao-bellaCiao Bella, 2007, Sverige

Regi: Mani Maserrat Agah

Sextonåriga Mustafa (Poyan Karimi) är i Göteborg för att delta i Gothia Cup då han får syn på Linnea (Chanelle Lindell) och blir intresserad. Hon visar intresse tillbaka men det är för att Mustafa bär en italiensk lagtröja just då (italienare är ju så passionerade!). Mustafas familj är från Iran och inte alls från Italien, men eftersom han är oskuld så låter han Linnea tro det. Jag ska inte försöka förvränga den här filmen till att vara gayfilm – för som ni hörde ovan är den väldigt heterovriden – men, en sidohistoria är väldigt intressant – den om italienska lagtröjan:

På grund av en olyckshändelse börjar Mustafa träna i ett italienskt lag och lär känna den jämnåriga italienaren Enrico (Oliver Wahlgren-Ingrosso). Enrio ger honom en riktig intensivkurs i hur man blir en god älskare – självklart på ett platoniskt och teoretiskt plan, men allt eftersom Mustafa lyckas i kärlekslivet så blir Enrico mer svartsjuk och ger illvilliga tips om hur han tycker att Mustafa ska dumpa sin flickvän. Homoromantiken är som tjock ånga genom två tredjedelar av filmen, men när Mustafa inser hur det ligger till så avfärdar han italienaren på ett diplomatiskt sätt och sedan ser vi inte honom något mer. Aha? Suck. Wahlgren-Ingrosso var i och för sig extremt dålig på att låta italiensk så det var kanske bäst att han försvann ur rutan ändå. Skådespelet överlag var rätt halvtaskigt, men filmen var ändå lättsamt söt och det homosexuella sköttes rätt odramatiskt, så jag ska lämna sågen hemma.

/Johnny

imdbfilmtipset

Naissance des pieuvres (2007)


waterlilies_Naissance des Pieuvres, 2007, Frankrike

Regi: Céline Sciamma

Det är sommar i förorten. 15-åriga Marie (Pauline Acquart) tittar på en uppvisning i konstsim och får syn på Floriane (Adele Haenel), kaptenen för konstsimlaget, för första gången. Efter den dagen vill Marie inget hellre än att vara i Florianes närhet.
Maries småskumma kompis Anne (Louise Blachère) konstsimmar också. Anne är kär i Françoise, en kille som i sin tur vill komma innanför trosorna på Floriane. Floriane har rykte om sig att vara erfaren (aka hora), men egentligen har hon inte legat med någon. Hon vill gärna bli av med oskulden, men vet inte riktigt vem som ska ska bli den första.

Naissance des pieuvres påminner lite om Fucking Åmål i det att den handlar om en lite udda tjej som blir kär i en av de (hos killarna) populära. Men här finns inte det drag av önsketänkande som jag tycker finns i Fucking Åmål, utan den första kärleken skildras som just så komplex som den kan vara när man är femton, och det inte bara handlar om kärlek eller sex, utan också om hierarkier i grupper: Vem är populär, vem borde man vara med, vad förväntas av en, hur annorlunda får man lov att vara, och vad är verklig vänskap. Karaktärerna är mångfacetterade och trovärdiga. En jättebra film!

/Bobbi

imdbfavico

In the Arms of My Enemy (2007)


voleursdechevaux.jpgVoleurs de chevaux, 2007, Frankrike

Regi och manus: Micha Wald

Mäktig, vacker, homoerotisk, våldsam! Det handlar om två par bröder på 1800-talet – ett par kosacker och ett par hästtjuvar – som ödet för samman och hemska saker händer! Hela filmen bara osar homoerotik – till och med bröderna sinsemellan. Mycket manlig kärlek är det i alla fall och det känns som de kände sig tvungna att blanda ut all manlig kärlek och ömhet med lika mycket brutalt våld för att väga upp. Förutom den vackra sagan så är männen hjärtskärande snygga och de filmar har fångat den vackra, kalla miljön. Och musiken! Waah! Det låter exakt som Dead Can Dance, men jag kan inte hitta något bevis för att det är det. /imdb/

/Johnny