2010

RuPaul’s Drag Race (2009-)


En underbar dokusåpa där deltagarna är vackra dragqueens som tävlar i olika grenar och röstas ut av RuPauls jury varje vecka.

Druggorna syr sina kläder själva, tävlar i olika utmaningar och mimar för livet till kända anthems. De tre säsongerna som varit har varit sjukt underhållande och just nu pågår en fjärde säsong.

/Johnny

Annonser

Musikvideo: Cosmo Jarvis – Gay Pirates


Musikvideo, framförd på teaterscen. Handlar om homosexuella pirater. Innehåller gaykyss. Rekommenderas.

 

/Johnny, som har skrivit alldeles för många Tradera-annonser på senaste veckan.

Black Swan (2010)


Black Swan, 2010, USA

Regi: Darren Aronofsky
Manus: Andres Heinz & Mark Heyman

Nina (Natalie Portman) är en flickaktig och perfektionistisk balettdansös som en dag får sin livs chans: att spela huvudrollen i en ny uppsättning av Svansjön. Hon ska spela både den vita svanprinsessan och den onda tvillingen – den svarta svanen. När hon hårdtränar inför premiären så blir pressen på henne för hård – både från henne själv och hennes gubbsjuka tränare – och hon börjar visa upp mer och mer psykotiska drag.

Det här är bland de mest starka och skrämmande filmer jag sett. Genom att man får följa Nina i varje scen så kommer man henne så nära inpå livet – jag känner verkligen med henne när hon ser sig själv i spegeln med skräckslagna ögon med insikten att hon kanske inte längre har full kontroll över sig själv. Det som gör filmen extra fantastisk är att Nina troligtvis är lesbisk och att detta inte görs till en stor grej i storyn. Det är snarare vem hon har en relation med – inte att det är en kvinna – som är viktigt (och det är en het sexscen…pssst). Annars får man se många vackra balettscener med Tchaikovsky som soundtrack.

/Johnny

imdbfavico

Fyra år till (2010)


Fyra år till, 2010, Sverige

Regi: Tova Magnusson
Manus: Wilhelm Behrman

Från att ha varit på topp som Sveriges tippade nästa statsminister faller Folkpartiets ledare David Holst (Björn Kjellman) på ändan när Kristdemokraterna oväntat åker ur riksdagen och röda blocket tar hem segern. Davids fru och partikamrat Fia (spelad av regissören Tova Magnusson) försöker städa upp efter fjaskot men David ställer till allt ytterligare genom att bli kär i Socialdemokraternas statssekreterare Martin (Eric Ericsson). De dejtar i smyg till tonerna av deras gemensamma favoritband: Ratata.

Jag gillar verkligen den politiska tvisten på den här romantiska komma-ut-i-medelåldern-komedin. Kjellman och Ericsson är heta tillsammans och det blir mycket hångel.  Jag skrattade även en del. Tyvärr känns det för helyllesvenskt för att kunna exporteras men det hindrar inte att det är charmigt – och missförstå mig inte: jag uppskattar verkligen att det görs svenska gayfilmer! En sak som gjorde mig lite arg var att Davids sade att han var bisexuell och att Martin bara skrattade åt det och sade att bisexualitet var att inte våga erkänna att man var bög. Sedan kom det fram att han faktiskt inte tände på tjejer alls. Bah! Denna ständiga bifobi.

/Johnny

Biopremiär idag! Se den och stöd svensk gayfilm!

imdb favico

Piedras St. (2010)


Piedras St., 2010, Argentina

Regi och manus: Matías Marmorato

Martin (Lucas Lagré) trivs med att bo med sin mormor i ett hus i Buenos Aires. Hans bästa vän Sebas (Luciano Ricio) håller på att göra slut med flickvännen och för att få annat att tänka på går de till en klubb, där Martin möter Julio (Javier van de Couter) och Sebas möter Unno (Matías Marmorato – regissören själv) som han har sex med på toaletten. Martin och Julio sover ihop och blir kära. Martins kontrollerande mamma som flyttat söderut kommer hem och ställer saker på ända, och Martin måste besluta vad han vill göra.

Den här filmen har ingen riktig handling och är väldigt lågbudget, med mörkt foto och halvkasst ljud, men det är en fin historia som är som ett utsnitt ur några människors liv. Martin och Julio är så fina mot varann och gulligt kära att man blir varm inuti. En typiskt argentiskt lågmäld film. Och huvudpersonen är hemskt söt.

/Bobbi

Kommer snart (till BBC): Lip Service

Som utlovat så gör jag mitt bästa för att hålla er uppdaterade på vad som kommer från det regniga tedrickande landet i väst, och min senaste upptäckt är relationsdramat Lip Service. Serien i sex delar handlar om ett gäng flator i 20-årsåldern i Glasgow, och enligt manusförfattaren Harriet Braun baseras den mycket på hennes egna och hennes vänners erfarenheter om hur det är att vara ung vuxen och lesbisk i Storbritannien idag.

Än så länge finns det inget datum för när serien kommer börja gå, förutom att det kommer att ske någon gång under hösten, och kanalen är BBC Three.

Mer om serien går att finna på BBCs hemsida.

/Hallor

Worried About the Boy (2010)


Worried About The Boy, 2010, Storbritannien

Manus: Tony Basgallop
Regi: Julian Jarrold

Jag ska börja med att säga att jag inte kan ett dugg om Boy George, eller jag kunde i alla fall inte innan jag såg den här filmen. Så jag kommer inte kunna ge någon kritik om hur mycket hänsyn den tagit till verkligheten. Men jag ska göra mitt bästa att recensera den som film. (Kom gärna med tillägg i kommentarerna om det är något ni tycker jag har missat).

Filmen berättar parallellt historien om Boy Georges uppgång och fall. Från småstaden till London, från okänd och törstande efter uppmärksamhet till framgångsrik; men vi får även se hur allt blev ett antal år senare, hur dekadensen, kändisskapet och drogerna satt sina spår.

Det känns som Velvet Goldmine på crack. Allt är vackert, extremt, färgglatt och queert. Det går inte att avgöra folks könsidentiteter och man vill inte heller. Efter att ha recenserat så mycket homoerotisk manlig vänskap, är det skönt med en helt super-over-the-top gayfilm.

Douglas Booth är helt underbar som George, och andra bekanta ansikten är Mathew Horne som bandpolaren/pojkvännen Jon Moss, och Mark Gatiss som Sex Pistols manager Malcom McLaren.

Jag säger bara en sak: SE DEN.

/Hallor

Merlin säsong tre

På lördag (11:e sept) börjar säsong tre av slasherfavoriten Merlin gå på BBC One i Storbritannien. Det finns än så länge relativt lite info om S3 online, IMDB har inte ens en lista över vilka skådisar som kommer att vara med. Digital Spy har däremot en liten samling artiklar, intervjuer och bilder. Det ger inte så jättemycket, men är alltid något. Det enda jag hoppas är att vi får i alla fall lite Arthur/Merlin, och inte bara massa Arthur/Gwen…

SVT har sagt att om de väljer att köpa in säsong tre så kommer den att visas under 2011.

/Hallor

Doctor Who (2005)


Doctor Who, 2005-pågående, Storbritannien

Regi: varierar
Manus: varierar. Russel T. Davies, Steven Moffat, Mark Gatiss, Chris Chibnall, Terry Nation mfl

The Doctor är en 900 år gammal Time Lord som reser runt i tid och rum i sitt skepp the TARDIS tillsammans med en eller flera ”companions”. De träffar på aliens, historiska personer från jorden, och är med om alla möjliga äventyr. En av grejerna med Time Lords är att de i princip är odödliga. När en av deras kroppar har nått slutet på sin livslängd, så regenererar de till en ny. Det finns bara ett visst antal gånger de kan regenerera, och de kan också välja att inte göra det och att helt enkelt dö. Sen 2005 har The Doctor spelats av Christopher Eccleston, David Tennant, och nu senast Matt Smith.

Doctor/Jack

The Doctor är asexuell, men i nästan alla fallen så är hans companions unga tjejer som blir kära i honom. Men med tanke på att det är Russel T. Davies som är upphovsman till serien så vore det konstigt om det inte förekom queert eller slashigt innehåll. I säsong 1 reser han runt med Rose Tyler (Billie Piper), och under en tur till London under andra världskriget så träffar de på Jack Harkness (John Barrowman), en lurendrejare från 5000-talet. Efter lite turer så ställer han sig på Rose och Doctors sida, och blir en companion för resten av säsongen. Jack är omnisexuell (Doctor förklarar för Rose att i framtiden så är alla människor det) och det uppstår nån slags härlig polyrelation mellan de tre.

I säsong 3 får vi även göra bekantskap med Doctors gamla BFF/ärkefiende/pojkvän The Master (John Simm). The Doctor har länge trott att han varit den allra sista Time Lorden vid liv, och vid återseendet med The Master säger han ”Maybe I’ve been wandering for too long, now I’ve got someone to care for”. Kort därefter dör Master i Doctors armar, och Doctor gråter och kramar honom som om han förlorat en älskare.

Dessutom förekommer det ofta queera karaktärer inslängda med jämna mellanrum. Universum är stort, och konstigt vore det ju om alla var straighta.

Serien har kommit i fem säsonger hittills, och den sjätte lär börja kring påsk nästa år. Serien är en reboot på en serie med samma namn som gick 1963-1989. Det är inte en remake, utan den nya serien tar upp tråden som den gamla lämnade. Man behöver inte ha sett gamla Who för att se nya.

2006 fick Jack Harkness sin egen spinoff, Torchwood, proppfull med slashy goodness.

/Hallor

Sherlock (2010)


Sherlock, 2010, Storbritannien

Regi: Paul McGuigan
Manus: Mark Gatiss och Steven Moffatt, baserat på böckerna av Arthur Conan Doyle

Sherlock Holmes (Benedict Cumberbatch) är en asexuell asocial högfunktionell sociopat vars största fiende är tristess och som löser brott bara för att det är kul. John Watson (Martin Freeman) är en sjukpensionerad före-detta militärdoktor som just kommit tillbaka från Afghanistan och som slits mellan att sakna den spänningen och att bara vilja leva ett lugnt liv. En gemensam vän för dem samman och… skev musik uppstår.

Till skillnad från tidigare tolkningar så utspelar sig serien i nutid. Istället för telegram och calling cards så sms:as och bloggas det på längden och tvären. Men det är mer än så som har uppdaterats. Omvärldens syn på och tolerans av tex homosexualitet har ju som bekant förändrats en hel del sen sent 1800-tal, och om en man är helt ointresserad av kvinnor och bor tillsammans med en annan man så är ju den logiska slutsatsen att han antagligen inte är straight. Vilket är precis hur personer i Sherlock och Johns omgivning tolkar det. Och Sherlock och John själva, i princip:

John: You don’t have a girlfriend, then?
Sherlock:
Girlfriend? No, not really my area.
John:
Oh right then. [pause] Do you have a boyfriend? Which is fine, by the way –
Sherlock:
I know it’s fine.
John:
So you’ve got a boyfriend?
Sherlock:
No.
John Watson:
Right, okay. You’re unattached, just like me. Fine. Good.
Sherlock:
John, erm. I think you should know that I consider myself married to my work and while I am flattered by your interest I’m –
John:
No –
Sherlock:
– really not looking for anyone –
John:
No. I’m not asking – no. I was just saying. It’s all fine.
Sherlock:
Good. Thank you.

~tension

Det är inte bara homoerotiken som gör den här serien till en vinnare, den är helt otroligt välgjord! Manuset är på topp och det går många gånger så snabbt att jag nästan måste pausa för att låta hjärnan komma ikapp. Cumberbatchs Sherlock är ofta väldigt creepy, till och med mer än Jeremy Bretts tolkning, han visar vanligtvis väldigt lite känslor men kan vara väldigt manipulativ då han tex ofta spelar mer “normal” än vad han är bara för att få fram fler ledtrådar eller andra fördelar.

Manusförfattaren Mark Gatiss (bonusinfo: gay) har även en medelstor roll som [spoiler] Sherlocks bror Mycroft [/spoiler]. Lestrade, polisen från Scotland Yard som är den som kommer till Sherlock för hjälp allt som oftast spelas av Rupert Graves.

Säsong ett består av tre st 90-minutersavsnitt, säsong två kommer hösten 2011.

/Hallor

Musikvideo: Rihanna – Te Amo


Rihanna sjunger om hur en kvinna förför henne i låten ”Te Amo”. I videon porrar hon sig med franska modellen Laetitia Casta.

”Te amo, te amo”
She says to me, I hear the pain in her voice
Then we danced underneath the candelabra, she takes the lead
That’s when i saw it in her eyes, it’s over

[Chorus]
Then she says ”te amo” then she put her hand around me waist
I told her ”no”,
She cries ”Te amo” I told her ”I’m not gonna run away, but let me go”
My soul is crying, without asking why
I said ”Te amo, won’t somebody tell me what she said”
Don’t it mean I love you
Think it means I love you
Don’t it mean I love you

Te amo, te amo, she’s scared to breathe
I hold her hand, I’ve got no choice, uhh
Pull me out on the beach, danced in the water, I start to leave
Shes begging me and asking why it’s over

[Chorus]

Yes we can dance, but you gotta watch your hands.
Watch me all night, I’m movin’ to the vibe because I understand that we all need love
And I’m not afraid to feel the love but I don’t feel that way, no

Sherry Vine & Peppermint – Telephone-parodi


Åh, vår kära läsare Jan länkade till den här underbara parodin på Lady Gaga-videon Telephone. Dragqueens som spelar kvinnor som spelar lesbiska*. Så genialiskt!

Sherry Vine lyckas verkligen se ut som Gaga och videon är en bra imitation också.

*Lady Gaga är visst bisexuell. Coolt. Jag visste inte att Poker Face handlade om att hon fantiserade om kvinnor medan hon låg med sin pojkvän.

/Johnny

Musikvideo: Lady Gaga feat. Beyoncé – Telephone


En  väldigt homoerotisk video där Lady Gaga kommer till ett kvinnofängelse. Fängelsevakterna refererar till att Gaga inte har en penis, något som det gått rykten om.
Gaga hånglar med en transman och hon blir efter lite lättklädd dans utsläppt av dominatrix-Beyoncé som gått i borgen för henne. Hah. Så jävla snygg video! Och bra låt! Beyoncé är så jävla het. Wooh! *svimmar*

/Johnny

Alice i Underlandet (2010)


Alice in Wonderland, 2010, USA

Regi: Tim Burton
Manus: Linda Woolverton (fritt efter boken av Lewis Carroll)

Alice (Mia Wasikowska) har vuxit upp och ska nu bli bortgift, vilket hon verkligen inte vill. Hon flyr tillbaka ner i Underlandet som hon en gång besökte i en dröm (eller var det verkligen bara en dröm?) Där får hon i uppdrag att dräp något odjur för att skapa fred mellan Röda Drottningen (Helena Bonham Carter) och Vita Drottningen (Anne Hathaway) men det vill hon inte heller. (en symbolism för att gifta sig av diplomatiska skäl?) Hon vet inte ens vem hon är längre men den galne Hattmakaren (Johnny Depp) och hans lika galna vänner vill inviga henne i kampen mot förtrycket.

Tim Burtons nyversion av ”Alice i Underlandet” har fått mycket kritik, vilket jag inte riktigt kan förstå. Visserligen är den smått fånig, avviker från den riktiga sagan samt är datoriserad till max, men jag ser det som en fantasifylld barnsaga och en queerfeministisk milstolpe. Det är stört att jag fortfarande reagerar med uppspärrade ögon på att en barnfilm handlar om en flicka – en flicka som får vara hjälte och dessutom slipper ha en endaste heterosexuell romans under hela två timmar. Jag ser istället hur hon och den Vita Drottningen kollar på varandra med trånande blickar (Alice får sin kind smekt *sigh*). Hattmakarens bemötande av henne är desto mer faderligt och han tycks till och med tro att hon är en pojke. Väldigt queert. När filmen slutar pustar jag ut, glad över att ha sluppit se någon heteroromans utöver den mellan antagonisterna Röda Drottningen och hennes knekt (Crispin Glover). Där ser ni barn: heterosexuella är onda! ;)

/Johnny

imdb favico