Brian Epstein

A Queer Eye for Fab Four


Väldigt intressant fenomen: alla filmer jag sett som handlat om John Lennon har han varit queer. I The Hours and Times har han sex med managern Brian Epstein, i Backbeat hintas det mycket om att han är kär i sin kompis Stuart Sutcliffe. I Two of Us pussar han bandmedlemmen Paul McCartney och skaparna av Nowhere Boy tycks göra allt för att lyfta fram det homoerotiska i hans möte med densamma. I Prick up your Ears, filmen om homosexuella pjäsförfattaren Joe Orton, så berättas det att han fick i uppdrag att skriva manus till en Beatles-film. Hans bidrag blev nekat för att han hade scener där de fyra bandmedlemmarna framställdes som gay.

 

<3 Bugger Beetles

 

Det är inte bara filmskapare som vinklar det på det här sättet – nästan alla musikvetare och gamla journalister och Beatles-fans romantiserar förhållandet mellan låtskrivarparet Lennon/McCartney. I Lennons nya biografi (av Philip Norman) har även frun Yoko Ono uttalat sig om spänningen mellan männen. När The Beatles splittrades (strax efter de båda hade gift sig med varsin kvinna) grälade de som ett gammalt gift par och på soloplattorna skrev de bittra låtar riktade mot den andra. Paul McCartney har berättat att de brukade sova ihop och att de älskade varandra men att de absolut var straighta. På hans soloalbum ”Ram”, passar han dock på att slasha lite själv, eller? Se själva på bilden till höger. Den här sidan har många citat att gräva bland.

The Beatles egna filmer är ganska ointressanta ur gaysynpunkt. Den första, A Hard Day’s Night, har några queera skämt som mest går ut på att Lennon agerar lite fjolligt (”Give us a kiss!”). Lennon sjunger även ”If I fell in love with you” till trummisen Ringo Starr och Paul McCartney svarar på alla intervjufrågor med ”No, we’re just good friends”, även frågan ”Do you see your father often?”.

Help! är väldigt ogay men ändå en av mina absoluta favoritfilmer. Den är bekvämt befriad från heteroromanser och har en helt underbart rolig och ”oattraktiv” kvinna i en av huvudrollerna.

Yellow Submarine är deras helknarkade och helanimerade film från 1968. Om något är queer där är det den blå elakingen som beter sig fjolligt. Jag har inte sett Magical Mystery Tour och Let it Be än, men jag har hört att den senare ska förklara varför de splittrades. Intressant trivia är att Let it Be regisserades av Michael Lindsay-Hogg, samma person som gjorde Two of Us.

/Johnny