Jared Harris

Two of Us (2000)


Two of Us, 2000, USA

Regi: Michael Lindsay-Hogg
Manus: Mark Stanfield

Lika bra att recensera en till Beatles-film när jag ändå är inne i det. Den här är en fiktiv story som spekulerar i vad som skulle hända om John Lennon och Paul McCartney träffades i New York 1976. Det mesta utspelar sig uppe i Johns helvita lägenhet och dialogen är ett ganska lyckat försök i att härma deras jargong och referera till riktiga händelser. Aidan Quinn är trovärdig som Paul, både till utseende, gester och röst men Jared Harris är tyvärr inte speciellt övertygande på något hörn av John. Ian Hart porträtterade honom så mycket bättre i Backbeat och The Hours and Times så jag hade satt min ribba ganska högt. I vilket fall som helst är det en otroligt homoerotisk laddning (Ho yay!) mellan männen och till sist [spoiler] blir vi belönade med en kyss [/spoiler].

Detta är inget annat än filmatiserad fan fiction och jag känner mig väldigt dirty som kollar på det. Det känns lite som att läsa skvallertidningar: det är rena spekulationer men folk går på det ändå. Själv visste jag att detta var fiction redan från början men jag var ändå tvungen att påminna mig själv om det då och då och sluta fånle åt deras underbara möte.

/Johnny

imdb favico

Annonser

Igby Goes Down


igbygoesdown.jpgIgby Goes Down, 2002, USA

Det här är en heterofilm som handlar om en 17-årig pojke som kallas Igby (Kieran Culkin). Han blir kär i en något äldre tjej (Claire Danes) och hans mamma (Susan Sarandon) är döende i cancer osv. Gayinslaget här är en queer (i ordets alla bemärkelser) knarkhandlare (Jared Harris) och en transvestit (eller transsexuell) som har någon slags relation till knarktypen. Jag såg inte hela filmen (slötittade lite), men huvudpersonen verkade vänligt inställd till den här knarkarkaraktären. Så vänligt inställd som heterosexuella, manliga huvudpersoner brukar få vara mot queera karaktärer. Huvudpersonen – Igby – var ganska ovanlig själv. Jag blev helt imponerad. Han är en person man ska tycka om och han är känslig, får dramtiska utbrott, gråter, pratar om känslor osv – saker som (heterosexuella) män i amerikanska filmer nästan aldrig tillåts göra. Så visst är den värd att se någon gång när man känner sig i mood för heterosexualitet./imdb/

/Johnny