Lars Hanson

Åtrå (1926)


Flesh and the Devil, 1926, USA

Regi: Clarence Brown
Manus: Benjamin Glazer och Marian Ainslee
efter Herrmann Sudermanns roman ”The Undying Past”

Ulrich (spelad av svensken Lars Hanson) och Leo (John Gilbert) är bästisar. De har en till och med ö som de kallar Vänskapsön där Ulrichs lillasyster en gång för länge sedan vigde dem till blodsbröder.

”By the rite of blood we are united…in love and sorrow…in life and death…in undying friendship…forever and ever.”

En dag kommer Greta Garbos karaktär Felicitas och förstör deras gemenskap. Leo inleder nämligen sin romans med henne och hemlighåller det från Ulrich. När Felicitas make (Marc McDermott) kommer hem och ser sin fru vara otrogen utmanar han Leo till en dödsduell som han förlorar. Leo drar till Afrika några år för att inte dra skam över ”sörjande” Felicitas. Han säger att duellen berodde på ett trivialt kortspel och ber Ulrich trösta änkan. När han kommer hem har Ulrich gift sig med henne, ovetandes om att Leo älskade henne.

Alltså, en sån tillfredsställande homoromantisk story. Männen omfamnar varandra ständigt och deras ansikten är aldrig mer än en decimeter ifrån varandra när de talar. De pratar om hur mycket de saknar varandra och behöver varandra. I ett brev inleder Ulrich med ”My beloved Leo” och när han kollar på sin älskade vän ser han ut att vilja brista ut i sång: ”what a man what a man what a mighty good man!”. Ulrich verkar också väldigt svartsjuk när han ser att Leo har fått en blomma. Han blänger argt på blomman och frågar om han gjort något fel. Ulrich verkar inte heller speciellt intresserad av sin fru. Men otroligt nog tycker jag till och med att heteroscenerna mellan Garbo och Gilbert är heta i den här filmen. Greta kunde sin grej – stumfilmsspelet innebär ett intensivare kroppsspråk som jag saknar i nutidens film. De lyckas verkligen se förälskade ut och det utan att spela över. Slutet är det bästa slut jag någonsin kunnat önska mig.

/Johnny

imdb favico

Annonser