Robert Downey Jr.

Wonder Boys (2000)


Wonder Boys, 2000, USA

Regi: Curtis Hanson
Manus: Michael Chabon, Steves Kloves

Den åldrande författaren och litteraturläraren Grady Tripp (Michael Douglas) försöker skriva uppföljaren till sin 7 år gamla succéroman. Det är trassligt med en fru som lämnar honom, en älskarinna (Frances McDormand) som är gravid, etc. Som inneboende har han sin elev Hannah Green (Katie Holmes). Tripps redaktör Terry Crabtree (Robert Downey Jr) dyker upp med en vacker transperson vid sin sida, mest för att krascha fester och kolla hur det går med Tripps bok. Samma kväll hindrar Tripp en annan av sina elever, James Leer (Tobey Maguire), från att göra något väldigt dumt med en pistol i en mörk trädgård. Crabtree fattar omedelbart tycke för James.

Det är en väldigt söt film om människor och relationer, straighta som gay, unga som gamla. Bara att Iron Man och Spider Man hamnar i säng räcker nästan i sig för att göra filmen sevärd.

/Hallor

Annonser

Sherlock Holmes (2009)


Sherlock Holmes, 2009, USA

Regi: Guy Richie
Manus: Anthony Peckham, Michael Robert Johnson m.fl. (efter Conan Doyles karaktärer)

Privatdetektiven Sherlock Holmes (Robert Downey Jr.) och hans kära, mustaschklädde Watson (Jude Law) har precis löst sitt sista fall tillsammans. Watson ska gifta sig och Holmes är otroligt svartsjuk – han hymlar inte med hur lite han tycker om idén att de ska flytta isär och han går motvilligt med på att träffa den lyckligt lottade kvinnan på en middag för tre. Han tar tillfället i akt att försöka sabba deras relation men det lyckas inte. Men då dyker det upp en ny chans för Holmes att få Watson att stanna: ett gammalt fall som öppnas på nytt.

Guy Richie har verkligen bakat in flera deciliter homerotik i den här steampunk-osande actionversionen av deckarhjälten. Det är mycket mer än en ”bromance” mellan de två männen. Sherlock har inget riktigt heterosexuellt kärleksintresse i den här filmen och hans gamla ex är mer ett verktyg i sökandet efter svaret på mordgåtan. Filmen är snygg, överraskande och rolig och jag längtar efter en uppföljare.

/Johnny

Tillägg:
Jude Law ang ”bromancen” i filmen:

Interviewer: You had a bit of a bromance going on there.
Jude Law:
What is this new term everyone’s using? It’s a horrible term. What about just a romance?
Interviewer:
No, it’s not the same. Because then you’d have to star in a romantic comedy together or something.
Jude Law:
We just have. Have you not seen it?

/Hallor

imdb favico

Noll att förlora (1987)


Less Than Zero, 1987, USA

Regi: Marek Kanievska
Manus: Harley Peyton (efter Bret Easton Ellis debutroman)

Det är sent 80-tal och yuppies överallt. De tre bästa vännerna Clay (Andrew McCarthy), Julian (Robert Downey Jr.) och Blair (Jami Gertz) tar examen och splittras lite p.g.a. triangeldraman. Blair (som tidigare hade en romans med Clay men var otrogen med Julian) ringer till Clay en dag och ber honom att resa till henne över julen. Clay kommer tveksamt dit i tron att återuppta sin heterorelation men när han möter Blair vill hon att han ska leta upp Julian istället. Julian har börjat knarka – eller snarare fortsatt värre än förut. Alla knarkar där – även Blair. Inte Clay. Clay snackar med Julian. Clay ser kär ut. Julian kramar om Clay bakifrån. De har visst känt varandra sen de var små. De är fysiska med varandra. Clay inleder ett nytt förhållande med Blair. Clay ser ändå kär ut när han kollar på Julian. Blair och Clay har sex i en bil. Julian knarkar vidare. Blair drar in kokain lite då och då. Hon har läget under kontroll, säge hon. Julian är skyldig pengar till knarklangaren Rip (James Spader) och blir tvingad att prostituera sig till män. Clay blir arg för att Julian horar och sen smeker han honom över håret. ”Come away with me!”, manar han men Julian är fast i smeten. Julian blir sjuk. Clay torkar Julians panna med en våt trasa. Julian sätter en ring på Clays finger. Clay skrattar generat. Blair ser chockad ut. Det gör hon i och för sig hela filmen. Allt förfaller. Misär misär misär.

Bra musik, snyggt foto, okej skådespel. Baserad på Bret Easton Ellis debutroman (känd för bl.a. American Psycho, The Rules of Attraction och The Informers) där visst Clay är mer tydligt bisexuell än i filmen.

/Johnny

imdb favico

A Guide to Recognizing Your Saints (2006)


guiderecognizingsaints.jpgA Guide to Recognizing Your Saints, 2006, USA

Regi och manus: Dito Montiel

Jag såg den här filmen i tron att jag skulle få ta del av en historia om vänskap. Jag vet inte riktigt vad jag fick. Det är den vanliga historien om en kille som vill bli älskad av sin pappa (nej, inte på det snuskiga sättet :P) och säger typ det vanliga Åhh..det här stället är sån misär – jag måste härifrån innan jag dör (tänk ”Fucking Åmål”) och all misär är egentligen huvudpersonernas fel för det är de som skapar misären. De knarkar, våldtar, svär, spottar, snattar och vandaliserar – alltså, riktiga äckliga snorungar som borde spärras in!

Allt utspelar sig i en förort till New York och huvudpersonen Dito (Shia LaBeouf) är en Puertorican som hänger med de tuffa grabbarna, men en dag kommen en ny kille till skolan – Mike (Martin Compston). Han är från Skottland och han får Dito att lugna ned sig. Tillsammans åker de in till Manhattan och jobbar som hunddagis och de sparar ihop pengar för att kunna åka till Kalifornien. Den historien låter väl söt, men den är berättad utan passion. Däremot spelar ljuv romantisk musik när de träffas för första gången. De träffas i en tunnelbanevagn och de verkar nervösa. Testar replikerna i huvudet först. Dito hade till och med en flickvän men han vill inte ha med henne på den resan han och Mike skulle göra. Sweet, dude! Men men, resten av filmen är machojargong à la Tarantino (mycket ”what the fuck are you fuckin’ doing, you fuckin’ idiot!” hela tiden), onödigt upprepande av meningar och artsy klipp som inte bidrar med någon som helst effekt.

/Johnny

imdbfavico

Kiss Kiss Bang Bang


kisskissbangbang.jpgKiss Kiss Bang Bang, 2005, USA

Jag försökte kolla på den här filmen för något halvår sen men var absolut inte på humör för den krångliga och hoppiga berättartekniken. Idag till frukost försökte jag igen. Det var värt det. Robert Downey Jr. spelar killen som råkar blanda sig in i ett detektivfall när han smiter från polisen. Mycket skumma saker händer och han och den homosexuella (men hårda) detektiven tar hjälp av en skådespelerska för att lösa hela skiten. Spännande, jää, men allt gick så jävla fort och jag missade typ 100 detaljer i mordgåtan fastän jag satt på helspänn och lyssnade och läste texten hela tiden. Plus plus plus för den underbara Val Kilmer som spelar Gay Perry. Han visade en tolkning av rollen som gav hopp om alla kommande gaykaraktärer i filmer. Fan vad jag svamlar! Puss på honom!/Imdb/

Hemma är bäst (1995)


Home for the Holidays, 1995, USA

Holly Hunter spelar en vuxen kvinna i en hysterisk familj som träffas vid Thanksgiving. Hennes bror (spelad av Robert Downey Jr.) kommer ut som homosexuell och hon blir kär i hans pojkvän. Kaosartad men rolig therefore. /Imdb/