Tim Burton(R)

Ed Wood (1994)


Ed Wood, 1994, USA

Regi: Tim Burton
Manus: Scott Alexander och Larry Karaszewski, baserat på en bok av Rudolph Grey

Ed Wood (Johnny Depp), en misslyckad teaterregissör, lyckas snacka sig till att få regissera filmen om världens första könsbytare. En film som färdigställs på ett par veckors tid, tillsammans med ett litet gäng av suspekta men roliga figurer, och som sätter standarden för Woods filmer framöver, på gott och ont.

Det här är en kanske något romantiserad bild (?) av Edward D. Wood Jr:s filmskapande, och filmen lånar kärleksfullt mycket av Woods eget uttryck. Ed Wood var transvestit och mådde som allra bäst när han fick klä sig som kvinna. En stor del av filmen handlar om tillkomsten av Glen or Glenda, Woods första film, som behandlar just detta tema. Woods transvestism är dock inte det centrala i filmen, den är snarare ett porträtt av Wood och hans udda filmmakeri.
Precis som Glen or Glenda inte riktigt står för sig själv, tycker jag inte riktigt heller att denna filmen gör det – det är referenserna till Woods filmer som gör den kul och/eller intressant.
En sak man konstaterar efter att ha sett filmen är att Ed Wood måste ha varit en väldigt karismatisk person, eftersom han om och om igen lyckades övertyga folk att delta i produktionen av dessa ganska förfärliga, men därigenom också ihågkomna och kultförklarade, filmer.

/Bobbi

Annonser

Alice i Underlandet (2010)


Alice in Wonderland, 2010, USA

Regi: Tim Burton
Manus: Linda Woolverton (fritt efter boken av Lewis Carroll)

Alice (Mia Wasikowska) har vuxit upp och ska nu bli bortgift, vilket hon verkligen inte vill. Hon flyr tillbaka ner i Underlandet som hon en gång besökte i en dröm (eller var det verkligen bara en dröm?) Där får hon i uppdrag att dräp något odjur för att skapa fred mellan Röda Drottningen (Helena Bonham Carter) och Vita Drottningen (Anne Hathaway) men det vill hon inte heller. (en symbolism för att gifta sig av diplomatiska skäl?) Hon vet inte ens vem hon är längre men den galne Hattmakaren (Johnny Depp) och hans lika galna vänner vill inviga henne i kampen mot förtrycket.

Tim Burtons nyversion av ”Alice i Underlandet” har fått mycket kritik, vilket jag inte riktigt kan förstå. Visserligen är den smått fånig, avviker från den riktiga sagan samt är datoriserad till max, men jag ser det som en fantasifylld barnsaga och en queerfeministisk milstolpe. Det är stört att jag fortfarande reagerar med uppspärrade ögon på att en barnfilm handlar om en flicka – en flicka som får vara hjälte och dessutom slipper ha en endaste heterosexuell romans under hela två timmar. Jag ser istället hur hon och den Vita Drottningen kollar på varandra med trånande blickar (Alice får sin kind smekt *sigh*). Hattmakarens bemötande av henne är desto mer faderligt och han tycks till och med tro att hon är en pojke. Väldigt queert. När filmen slutar pustar jag ut, glad över att ha sluppit se någon heteroromans utöver den mellan antagonisterna Röda Drottningen och hennes knekt (Crispin Glover). Där ser ni barn: heterosexuella är onda! ;)

/Johnny

imdb favico