Tommy Vallikari

Populärmusik från Vittula (2004)


popularmusik.jpgPopulärmusik från Vittula, 2004, Sverige

Regi: Reza Bagher (efter Mikael Niemis bok)

Matti (Max Enderfors) och hans tystlåtna vän Niila (Andereas af Enehjelm) växer upp i Pajala på 60-talet. De delar intresset för musik sedan den dag Niila fick en vinylsingel med låten ”Rock and Roll Music” och de spelade den på Mattis systers grammofon. Det är samma dag som de också delar en annan sak som får betydelse för historien: en kyss. De är visserligen bara ”oskyldiga” prepubertala barn (spelade av Niklas Ulfvarson och Tommy Vallikari) men berättaren låter oss inte glömma den delen. Framspolning till högstadiet och Matti har börjat intressera sig för tjejer och kvinnor och bläddrar frenetiskt i porrtidningar så fort han får tag i en. Men Niila verkar inte alls intresserad av tjejer, han är bara intresserad av gitarrspelande och att fly från småstadsmisären à la Fucking Åmål.

Jag läste boken för flera år sen och tänkte inga slashiga tankar om den alls (trots pojkkyssen), men när jag såg filmen – wooh! Regissören Reza Bagher har för det första skapat en helt annan stämning överhuvudtaget. Bokens lättsamhet och humor är utbytt mot mystik, mörker och allvar. Vänskapen mellan Matti och Niila är nu också kryddad med homoerotik. Inte helt uttalat dock, men det är inte svårt att läsa in det mellan raderna. Blickar, kramar, svartsjuka, Mattis fixering vid barndomskyssen…

I stort är det bra skådespelarinsatser (tack för att man slapp Mikael Nyqvist eller Persbrandt!) men kunde de inte ha bytt ut Max Enderfors mot någon som åtminstone kunde låtsas prata finlandssvenska? Han är tyvärr pinsamt stockholmsk och helt malplacerad med tanke på att hans äldre berättarröst sköter uttalsdelen fläckfritt. Två plus som jämnar ut detta är Björn Kjellman i rollen som den skånske musikläraren och Annika Marklund som den förföriska kommunisttjejen. Och just det: filmen är värd att se bara för knarkscenen.

/Johnny

imdbfavico