Regi och manus: Julia Solomonoff
El último verano de la Boyita, 2009, Argentina
Tolvåriga Jorgelina (Guadalupe Alonso) väljer att tillbringa den varma sommaren på landet med sin pappa, i stället för med mamman och storasystern, som förvandlats till pestig tonåring. På gården finns vännen Mario (Nicolás Treise) som Jorgelina träffat tidigare somrar. De dras till varandra och hänger alltid ihop. Men något är underligt med Mario. Han vill aldrig bada med Jorgelina, och en dag upptäcker hon den hemlighet som Mario bär på, och som han själv inte förstår. Jorgelinas oro för Mario blir för stark och hon avslöjar vad hon vet för sin pappa som är läkare – något som får stora konsekvenser för Mario och också för Jorgelina.
Ännu en fantastiskt vacker argentinsk dramafilm! Den här är som en lillasyster till XXY, som ju är en av de absolut bästa filmer jag vet. Den berör liknande teman, men har yngre huvudkaraktärer, som just håller på att lämna barndomen. Jag tyckte väldigt mycket om huvudpersonen Jorgelina, hon tar en så självklar plats i världen. Precis som flera andra sydamerikanska filmer litar den helt på att berättelsens drama, karaktärerna och det vackra landskapet räcker för att skapa en sevärd film, och det stämmer till fullo. Den är stillsam och enkel men väldigt fin.