Dream Boy (2008)

Dreamboy,  2008, USA

Regi och manus: James Bolton (efter en roman av Jim Grimsley)

Nathan (Stephan Bender) flyttar med sina föräldrar till en liten lanthåla i södra USA. Där förälskar han sig snabbt med grannpojken Roy (Maximillian Roeg), som förutom att gå i skolan som Nathan börjar i, också kör skolbussen dit. De hjälper varandra med läxor och … ja, blir älskare. Någon hade jämfört den här filmen med Brokeback Mountain och jag förstår vad de menar: gay, flanellskjortor, lägereldar och lite random gitarrplink som filmmusik – och det finns mörka hemligheter och hemskheter så det räcker.

I början är kemin mellan killarna inte så trovärdig. De ler aldrig mot varandra när de har sex, men första gången de håller varandras händer är så adorabel att jag förlåter dem. Allt eftersom filmen går blir de också mer naturliga mot varandra och det finns gott om vackra kärleksscener, men slutet var helt WOT?! Jag vill inte ge några spoilers om vad som hände men det kändes så billigt. Alldeles för snabba scenbyten och jag hängde inte med alls. Nåväl, den här filmen är i mycket högre klass än de flesta amerikanska independentfilmer med gaytema.

/Johnny

The Fish Child (2009)

El niño pez, 2009, Argentina

Regi: Lucia Puenzo

Tjänsteflickan Ailin (Mariela Vitale) kom till den välbärgade familjen som trettonåring från Paraguay. Sedan dess har dottern i huset, Lala (Inés Efron), inte haft ögon för någon annan och nu är de ett par. De drömmer om ett eget hus i Paraguay och stjäl saker från familjen för att skrapa ihop pengar. Men Ailin har också relationer med flera män, däribland Lalas pappa. Situationen leder till att ett brott begås och Lala och Ailin skiljs åt. Men Lala gör allt för att få träffa Ailin igen. Hon hoppas på att Ailin ska dyka upp i sitt barndomhem i Paraguay, men när Lala kommer dit är det något annat hon finner.

Vackert foto är lite av Lucia Puenzos kännemärke och det gäller The Fish Child likaväl som XXY. Men annars håller inte denna hennes nya film samma höga klass som den tidigare. Grundberättelsen är lovande, men vissa detaljer i storyn känns extremt overkliga. Berättartempot växlar mellan att vara så snabbt att man får tänka till för att hänga med i handlingen, och att vara långsamt. Det är väldigt många scener där Lala gråter. Men även en del hethet mellan Lala och Ailin, och om man som jag gillar androgyna Inés Efron ska man bestämt se den.

/Bobbi

Love Sick (2006)

Legaturi bolnavicioase, Rumänien/Frankrike, 2006

Regi: Tudor Giurgiu

När en ny termin börjar på universitetet i Bukarest flyttar Alex (Ioana Barbu) in i ett hyresrum hos bästa kompisen Kikis (Maria Popistasu) gammelmoster. På så sätt kan Alex och Kiki vara tillsammans hela tiden – något som båda vill. Deras kärleksrelation skulle vara enkel om det inte vore för Kikis märkliga förhållande till sin bror.

En skum film som pendlar mellan att vara spännande och lite långtråkig. Jag tycker om spänningen som byggs upp kring Kikis och brodern Sandus förhållande, jag tycker också om det ovanliga temat och att berättelsen centreras kring något annat än tjejernas homo/bisexualitet. Den tas för självklar och görs inte till något problem. Samtidigt känns berättelsen splittrad och handlingen lite ofokuserad. Det är Kikis röst som hörs i en voice over, samtidigt som Alex tycks vara den riktiga huvudpersonen.
Trots detta är det en intressant film som är okonventionellt berättad och väldigt öppen för egna tolkningar och tankar.

/Bobbi

Ouran High School Host Club (2006)

,Ōran Kōkō Hosuto Kurabu (桜蘭高校ホスト部（クラブ）, 2006, Japan Regi: Takuya Igarashi efter mangan av Bisco Hatori

Haruhi Fujioka har nyss börjat som fattig stipendiat i ärvd skoluniform på Ouran High School, en riktig toppskola där nästan alla andra elever är rika. Haruhi själv måste dock se till att hålla betygen uppe så att inte stipendierna sinar. På jakt efter en bra studieplats råkar Haruhi snubbla in på Ouran High School Host Club, en skolklubb där medlemmarna, alla män, underhåller och uppvaktar skolans kvinnliga elever i utbyte mot pengar. Där slår Haruhi omkull en vas vars värde inte riktigt faller inom ramarna för en stackars stipendiats budget. För att betala av sin skuld går Haruhi med på att ta jobb i klubben. Det är bara ett problem: Haruhi må se ut som en kille, men riktigt så enkelt är det inte…

Det här är inte direkt shonen-ai i ordets verkliga bemärkelse, men en på många sätt väldigt queer anime! Förutom en huvudperson som inte kunde bry sig mindre om vilket kön hen uppfattas ha innehåller den betydande mängder mer eller mindre uttalad homo-/bisexualitet mellan både manliga och kvinnliga elever, en dragshowande pappa, horder av skrikande fangirls (”MOE!”), könsförväxlingar och annat skoj. Humorn kan förstås bli ganska hysterisk från och till, och det sticks inte under stol med vilka egenskaper som anses manliga och kvinnliga oavsett hos vem den framträder, men det här är en av få animes jag plöjt i sin helhet inte bara en utan två gånger. För den som vill ha lättsmält avkoppling och samtidigt skaffa sig shojo-allmänbildning.

/Tina

Nowhere

Nowhere, 1997, USA/Frankrike

Jag slutar aldrig älska Gregg Araki. Här har han gjort en fullkomligt lysande film som parodiserar tonårssåpor och Sci-fi-B-filmer. Alla karaktärer är stereotypa som seriefigurer med peruker och frisyrer i alla färger och former. Den är beskriven som ”90210 on acid” (säger IMDb) och det stämmer ganska bra. Huvudpersonen Dark (James Duval) är en känslosam bisexuell kille som letar efter kärleken i livet. Han är så emo att hans tapeter föreställer honom själv med pistoler riktade mot tinningarna. Han har en flickvän, men hon är också bisexuell och vill ha ett öppet förhållande och knulla runt (bl.a. med de kända, twincestanspelande Brewer Twins). Dark blir kär i den blonda och otroligt söta Montgomery (Nathan Bexton) men han försvinner mystiskt när de spelar ”burken”. Och vem är den ödleliknande varelsen som dyker upp överallt?/Imdb/

/Johnny

Starcrossed

Starcrossed, 2005, USA

Kortfilm om två biologiska helbröder som är kära i varandra. Ett mycket vackrare porträtt av incest än den crappy långfilmen Harry+Max. Den yngre brorsan spelas av Marshall Allman – Lincoln Burrows dumdristige son LJ i ”Prison Break”. Hihi. /imdb/

/Johnny

The Dreamers

Les Innocents/Innocents – The Dreamers, 2003, Frankrike/Storbritannien/Italien

Syskonen Theo (Louis Garrel) och Isabell (Eva Green) träffar den amerikanska studenten Matthew (Michael Pitt) i sin hemstad Paris. Året är 1968. De bjuder upp honom till sin lägenhet som praktiskt nog är föräldrafri för stunden. De lever bohemliv där: de diskuterar film, citerar filmrepliker och är allmänt svåra. Matthew vill ha Isabell. Isabell vill ha både Matthew och sin bror Theo. Theo tar gärna del av sin syster, men verkar också vilja ha Matthew. De springer omkring nakna i lägenheten, går ut och är med i ett studentupplopp och har en konstnärlig trekant. En fransk film, helt enkelt./Imdb/

/Johnny

Twist

Twist, 2003, Kanada

Åh, ångesten! Jag hatar filmer om prostitutionsmisär. Den här är någon re-make/tolkning/whatever av Oliver Twist (with a twist, doh!) och handlar om den prosituerade killen Dodge (Nick Stahl) som drar in den 17-åriga (?) rymlingen Oliver (Joshua Close) i prositution. Oliver är kär i Dodge, men Dodge vill bara sälja sig själv så han tjänar pengar till knark. Resten av filmen är bara fuckad magkänsla. I guess it that’s good, but it didn’t make me feel that way./Imdb/

/Johnny

Imaginary Heroes (2004)

Imaginary Heroes, 2004, USA

Tims (Emile Hirsch) bror dör och hans familj börjar falla isär. Morsan (Sigourney Weaver) upptäcker weed, farsan börjar supa, och Tim bryter benet och börjar i sin tur knarka smärtstillande. Efter att ha blivit hög på ecstasy på nyårsafton, hånglar han med sin bästa vän Kyle (Ryan Donowho). Det är så hett att Johnny nästan blir drogliberal. Gaykyssen i filmen är uppfriskande och bra eftersom Tims och Kyles respektive läggningar fortsätter vara ambivalenta efteråt. Det är inte så ofta som killar som antas vara straighta tillåts experimentera i filmer. Imaginary Heroes är medryckande och välspelat, och cyniskt utan att kännas självömkande. Tragedin känns äkta och understated – förutom slutet som tyvärr blir too much. Men se den!

/Miriam

Jubilee

Jubilee, 1977, Storbritannien

En mycket mystisk och våldsam punkfilm med arty inslag och massor med queer kärlek mellan bröder och andra heta män som hånglar, könlös feminism och såklart punk. /Imdb/

Harry + Max

Harry and Max, 2004, USA

En film om två tonårsidoler till bröder som är kära i varandra. Alltså, de är riktiga bröder. Syskon. Incest. Ja, du har förståt det rätt. Den som har gjort den här filmen har inte ens brytt sig om att göra en fin tolkning av det, utan det här är RÅ SLASH. Jag har läst en del B-slash och det här är en sån…fast filmad. Jag läste lite kommentarer om den på imdb och den ska visst vara en fantasifylld kopia av Nick och Aaron Carters liv :P Och den yngre brodern ser ut som en blandning av Hanson-bröderna. Den har inte ens någon vettig handling eller slut. /Imdb/