Piedras St. (2010)

Piedras St., 2010, Argentina

Regi och manus: Matías Marmorato

Martin (Lucas Lagré) trivs med att bo med sin mormor i ett hus i Buenos Aires. Hans bästa vän Sebas (Luciano Ricio) håller på att göra slut med flickvännen och för att få annat att tänka på går de till en klubb, där Martin möter Julio (Javier van de Couter) och Sebas möter Unno (Matías Marmorato – regissören själv) som han har sex med på toaletten. Martin och Julio sover ihop och blir kära. Martins kontrollerande mamma som flyttat söderut kommer hem och ställer saker på ända, och Martin måste besluta vad han vill göra.

Den här filmen har ingen riktig handling och är väldigt lågbudget, med mörkt foto och halvkasst ljud, men det är en fin historia som är som ett utsnitt ur några människors liv. Martin och Julio är så fina mot varann och gulligt kära att man blir varm inuti. En typiskt argentiskt lågmäld film. Och huvudpersonen är hemskt söt.

/Bobbi

The Hours and Times (1991)

The Hours and Times, 1991, USA

Regi & manus: Christopher Munch

En mycket spekulativ historia om vad som hände mellan John Lennon och Beatles-managern Brian Epstein när de åkte till Madrid 1963. Nu ska jag inte ”slå runt busken” utan säga vad den egentligen handlar om:  Epstein (David Angus) är gay (true fact) och Lennon (Ian Hart) funderar på att ha sex med honom i något experimentellt och ömkande syfte. Han hånar och förför om vartannat och Epstein blir frustrerad.

Det är mycket fokus på dialogen (de lyckas fånga Lennons jargong väldigt bra) och det svartvita fotot är snyggt. Men trots att jag älskar tanken på bisexuella Beatles-killar så blir jag nästan illa berörd av den här entimmasfilmen. Jag är för fanfiction på papper men jag kan inte förstå hur man får släppa något sånt här fantasifullt som utnyttjar kända personers namn bara för att göra en story – personer som dessutom dött senast 25 år innan. Det hjälper inte så mycket med en varningstext som säger ”det här är helt påhittat” för många människor som ser det kommer ändå tolka det som sanning någonstans långt bak i huvudet. De har ju sett det själva! Nåväl, yay ändå för alla slashers i filmbranschen!

/Johnny

Sämre än djur (2009)

Sämre än djur, 2009, Sverige

Regi: Oscar Hedin

När Mohammad börjar komma till insikt om att han är bög blir han förkrossad och livrädd, för han vet att det inte kommer att accepteras av hans familj. Men han klarar heller inte av att hålla det hemligt. Cherin har varit rädd för föräldrarnas kontroll och straff sedan hon var liten, och är helt på det klara med att hennes läggning kan kosta henne livet. Både Mohammad och Cherin måste vidta drastiska åtgärder för att få ett liv där de kan vara sanna mot sig själva.

Detta är en oerhört välgjord och bra dokumentär om homosexuella i Sverige idag, de som inte omfattas av någon ökad tolerans utan som hamnar i kläm mellan två kulturer, i vilken den ena homosexualitet ses som ett brott som egentligen bara kan sonas med döden.
Jag kan bara säga: se den!

Dokumentären finns på SVT Play tom januari 2010.

/Bobbi

Ångrarna (2009)

Ångrarna, 2009, Sverige

Regi: Marcus Lindeen

Två män som båda ångrar att de tidigare gjort ett könsbyte för att bli kvinnor träffas och samtalar. De är båda i 60-årsåldern men sinsemellan mycket olika. Orlando (Åke Lundqvist) bytte kön på 60-talet, levde i ett heterosexuellt äktenskap under 11 år, för att sedan göra en rekonstruktion. Mikael (Lena-Pia Bernhardsson)  gjorde sitt könsbyte på 90-talet i hopp om att det skulle förändra hans liv till det bättre, men vill nu inget hellre än att få operera sig igen.

Detta är en filmad teaterpjäs uppsatt på Stockholms Stadsteater, och den bygger på verkliga samtal mellan två män. Samtalet kretsar kring könsidentitet, självacceptans och normer. Det är mycket intressant att se området belyst från det här hållet. Jag trodde det kanske skulle kännas provocerande med en diskussion kring att ångra ett könsbyte, men det var det inte. Det är väldigt intressant att få ta del av männens livsöden, samtidigt som de frågor som tas upp handlar om så mycket mer än dem själva.

Om pjäsen på Stadsteatern

/Bobbi

C i uppförande (1933)

Zéro de conduite(: Jeunes diables au collège), 1933, Frankrike

Regi och manus: Jean Vigo

Ett gäng unga pojkar planerar att göra revolt på sin internatskola. Lärarna är alldeles för stränga och pojkarna vill mest ha kuddkrig och de är trötta på att bli strängt diciplinerade även när de ska sova. Lärarna oroar sig för att två av pojkarna är lite väl gay med varandra och rektorn varnar den yngre av dem – Tabard (Gérard de Bédarieux) – för att han inte ska bli utnyttjad. Tabard är, trots sitt feminina utseende och sätt, inte alls utnyttjad och det är slutligen han som går i fronten och håller piratflaggan i kriget mot lärarna. Jag älskar fransmännens revolutionära läggning! Filmen blev dock bannad i Frankrike p.g.a. sin anarkistiska attityd och släpptes fri först 1947. Jag är ändå förvånad över att den släpptes då, med tanke på den homosexuella kärleksrelation som det hintas om att Tabard har med klasskamraten Bruel (Coco Golstein) inte ses som ett problem av kompisarna. Det var bättre förr?

Hela storyn påminner förresten mycket om Du står inte ensam. Se den också!

/Johnny

I am not what you want (2001)

天使, 2001, Kina

Regi: Kit Hung

Ricky (Chet Lam) har stuckit hemifrån för att hans familj inte accepterar att han är bög. Han flyttar hem till sin kompis Mark (Nicky Hung) som efter hand upptäcker att han har mer än vänskapskänslor för Ricky.

Anspråkslös lågbudgetfilm med ganska svag handling. Oskyldig (inga sexscener) och gullig, med de sedvanliga kärleksballaderna om hjärta och smärta (av Chet Lam). Man ler för att det stundtals är sött, men det blir ganska långrandigt ändå. Långt ifrån minnesvärd, men kan fungera som tidsfördriv.

/Bobbi

The Truth about Alex (1986)

The Truth about Alex, 1986, Kanada
Regi: Paul Shapiro

När Alex (Peter Spence) nästan blir våldtagen på en allmän toalett sprider sig ryktet att det var han som gjorde närmandet. Detta stämmer inte, men han orkar inte kämpa emot för han är ju faktiskt gay. Han kommer ut för sin bästa vän Brad (Scott Baio) som tar det helt okej, men han tycks vara den enda i hela skolan. I football-laget är Alex den bästa spelaren, men lagkamraterna stöter ut honom p.g.a. hans sexuella läggning. När Brads pappa får reda på att hans sons bästa kompis är gay, förbjuder han dem från att ses mer – för det kan påverka Brads chanser att komma in på sin vidareutbildning.

För att vara gjord 1986 så är det här en fantastisk TV-film. Alexs föräldrar är fördomsfria och snälla mot honom, Brad älskar sin kompis (utan att det blir homoerotiskt) och allt slutar väl. Alex är smart, (föredetta) populär och både musikalisk och atletisk – det är ingen fråga om att mobbarna är the bad guys och homofobin verkar helt ofattbar idag. Kanske inte i USA, i och för sig, men så är det Kanada som står för produktionen och de är ju alltid långt före USA när det kommer till mänsklighet…

/Johnny

Anders als die Andern

Anders als die Andern, 1919, Tyskland

Paul Körner (Conrad Veidt) är konsertpianist och homosexuell. På grund av detta och att homosexualitet är olagligt råkar han ut för utpressning av småfifflaren Franz Bollek (Reinhold Schünzel). Gång på gång får han betala sig ur knipan och det gör kärlekshistorien med hans lärling Kurt (Fritz Schulz) svårare.

Ja, det står 1919 – du läste rätt. Den här svartvita stumfilmen lyckades till större del mirakulöst räddas från Nazitysklands totalcensur av homosexualitet. Den enda kopian som hittades i Ryssland har restaurerats och satts ihop med hjälp av några stillbilder så att storyn blir sammanhängande. Och det är homopropaganda – underbar och riktigt bra sådan. Psykologen Magnus Hirschfeld pratar om det ”tredje könet” och att homosexualitet är naturligt och inte en sjukdom eller ett brott. Det queera budskapet som förmedlas i texten mellan scenerna känns läskigt modernt – och det gör att nutiden känns läskigt omodern. Man blir så deprimerad när man inser hur HBT-vänligt allt hade kunnat vara idag om inte filmer som denna förstörts och förbjudits.

/Johnny

Two of Us

Two of us, 1987, Storbritannien

Ett TV-drama på en timma om Phil som kommer på att han är bisexuell. Hans kompis Matthew är homosexuell så de blir tillsammans fastän Phil redan har en flickvän. Ännu en film som framställer bisexuella som as som inte kan förstå att folk blir sårade. I skolan blir de två huvudpersonerna trakasserade så de bestämmer sig för att lifta till Dover. Där strövar de runt, bor i tält och råkar på ännufler oförstående personer. En väldigt söt film faktiskt men den känns väldigt pedagogisk. Men det är ju 1987, så vem kan anklaga dem? Man ska vara glad att det gjordes gayfilmer på den tiden! /Imdb/

/Johnny

No Skin off My Ass (1991)

No Skin off My Ass, 1991, Kanada

Regi & Manus: Bruce La Bruce

Okej, egentligen ska jag ju inte lista porr här, men den här är mest en erotisk konstfilm. Och den har en handling, fastän dessa ofta är ganska svåra att återberätta i konstfilmer. Den här handlar i alla fall om en manlig frisör (regissören Bruce La Bruce som i den här filmen ser ut som en hård bodysynthare) som är besatt av ett skinhead (i originalbetydelsen), förföljer honom, tar med honom hem och badar honom i badkaret. De utvecklar någon erotisk vänskap utan ord – men skinheadet lever ett dubbelliv – han är inte så stum som frisören tror. Hans syster är dessutom en pervers och queer faghagpunkare som filmar sin brorsa naken och tycker att skinheads är dåliga men tycker att ”being a fag is a definite plus!”. Allt är filmat med en svartvit 8mm-film (ser det ut som i alla fall) med dubbade röster från usla skådespelare. Jag måste erkänna att jag blev lite upphetsad. Hrmm…

/Johnny

/imdb/

Nils Karlsson Pyssling

Nils Karlsson Pyssling, 1990, Sverige

Jag såg den här Astrid Lindgren-filmen igen på 4:an för några månader sen, och jag hade glömt bort hur gay den egentligen är! No doubt about it. Det är en historia om homosexuella småpojkar. /imdb/

Bevis på att Nils Karlsson Pyssling är gay (i kronologisk ordning):

Ben och Gunnar – en liten film om manlig vänskap

En liten film: Ben och Gunnar – en liten film om manlig vänskap, 1999, Sverige

En helt underbar parodi på ”När Harry mötte Sally” och handlar om två män som träffas när de samåker till Göteborg för att se Springsteen på 80-talet. Ben, en av männen, tycker att män inte kan bli vänner, för förr eller senare vill de bara ligga med varandra. Gunnar håller inte med. Några år senare möts de igen…

/Imdb/

/Johnny