Sodomi - det är svårt att låta bli!

Blow, 2001, USA

Johnny Depp spelar huvudrollen i den sanna historien om knarkkungen George Jung som importerade kokain till USA på 70-talet. Hans första dealer är Derek Foreal (Paul Reubens) som gör entré som en fjollig frisör. Hans sexualitet är inte uttalad i filmen, men enligt en intervju med Reubens ska hans (delvis fiktiva) karaktär föreställa bisexuell (Wikipedia). Man ser honom aldrig med kvinnor, men i en scen så lägger han flirtande armen om en väldigt ung kille och i slutet står han och en annan man tätt ihop och verkar som ett kärlekspar. Derek och George är goda vänner och knarkpartners i flera år och sexualitet tycks inte komma emellan dem på varken ett positivt eller negativt sätt. Men George anklagas en gång för att vara gay av sin fru (spelad av Penélope Cruz) för att han inte har sex med henne så ofta som förr. Han förnekar det inte, men det kan förklaras av omständigheterna.

Filmen är i stort ett lagom intressant knarkdrama och Depp är alltid en bra skådespelare. Man har lite svårt att bli berörd ibland, men 70-talsnostalgin lyfter filmen och den ickeexisterande homofobin värmer.

/Imdb/

/Johnny

Den här och nästa vecka har vi mycket att se fram emot. 5:an har Pride-special som börjar på måndag.

Ni har väl inte glömt bort att Pride börjar nästa helg och att Stockholm Queer Filmfestival håller på den 25-27:e. Se vilka filmer som kommer visas här. Hedwig and the Angry Inch är öppningsfilm och den kommer även visas som musikal på Stadsteatern under Pride. Premiär den 30 juli.

Jag har förresten uppdaterat min recension av Tabu om någon är intresserad :P

/Johnny

Dårfinkar och dönickar, 1989, Sverige

Simone (Lena Strömberg) tvingas flytta till en ny stad för att hennes bohemiska konstnärsmamma har träffat en ny kille. Förutom att glömma bort Simones födelsedag så glömmer hon också hunden i gamla lägenheten. Simone blir arg och klipper av sig håret i ilska och när hon kommer sent till skolan första dagen tror alla att hon är en kille som heter Simon. Hon spelar ganska frivilligt med och hamnar i många knipor. För det första blir hon kär i klasskompisen Isak (Mats Öberg) och så blir hon kysst av poppistjejen Kattis (Christine Schiött-Quist). Lärarna har problem med henne också, och det är tydligt att det är bara för att de tror att hon är kille.

Den här TV-serien är queer i stort. Simone var redan från början en riktig “pojkflicka” och mamman (Gunnel Fred) är bossig och ofeminin medan hennes pojkvän (Magnus Bergkvist) är en mjuk personlighet som sköter hemsysslorna och ställer upp som modell i klänning när det behövs. Simone ser verkligen androgyn ut och jag var kär i både henne och Isak när jag var liten. Att Isak har homokärlekskänslor för “Simon” känns också ganska tydligt. När han får veta hur det egentligen står till tar han det med ett leende och sen avslöjar han att han tycker om henne. När Simon tillslut outar sig som Simone inför hela klassen har hen klänning och läppstift på sig, och även det blir queert på något sätt, eftersom det görs för att chockera. Det är inget stort steg för Simone, kön är bara ett hinder för andra. Transtemat är mer än bara situationshumor, för den visar egentligen hur fånig omvärlden är som delar upp världen i två lag baserat på könsorgan.

Det här är en väldigt bra serie på 6 delar, baserat på Ulf Starks bok med samma namn. Det är bara för j-a synd att SVT inte har släppt den på varken VHS eller DVD än.

/Imdb/

/Johnny

Sling Blade, 1996, USA

Som barn dödade efterblivna Karl (Billy Bob Thornton, som också skrivit och regisserat filmen) sin mamma och hennes pojkvän, men nu, efter 25 år anses han frisk nog och släpps ut i världen. Karl återvänder till hålan han växte upp i och blir där kompis med en liten pojke. Pojkens mamma låter Karl bo i garaget trots att hennes elaka och våldsbenägna pojkvän protesterar.

Man får en känsla att det kommer bli en rysare, men det blir mer en “mysare”. Man satt och log och aww:ade genom hela filmen. Homoinslaget i den här filmen är att mammans bästa kompis och chef Vaughan (John Ritter) är homosexuell. Han framstår som sympatisk, intelligent och har dessutom en pojkvän (Tim Holder, vars ansikte vi knappt får se, vilket ledde till en rolig kortfilm). Wow, hur ofta framstår homosexuella både som trevliga, smarta och sexuella i mainstreamfilmer? Thank you, Thornton!

/Imdb/

/Johnny

Det verkar vara repris på dokusåpan A Shot at Love With Tila Tequila. Jag kollar just nu på vad som verkar vara första avsnittet. Det går något imorgon klockan 19.00 också. Jag vet inte om det är repris på det här avsnittet eller om det är del 2. Sen verkar det inte gå något mer Tila förrän nästa fredag.

MTV imorgon lördag klockan 19.00 och troligtvis nästa fredag klockan 20.00.

/Johnny

AaaH! Jag har inte haft internet igång på hela dagen. Fick hacka mig in nu.

Jag hoppas ingen har missat Sugar Rush eller Berlinerpopplarna.

Klockan 22.25 idag - om c:a 30 minuter - börjar filmen Tabu! Jag hoppas jag har folk som läser sina bloggfeeds en gång i timman eller mer, för jag är ute i senaste laget.

Strangers With Candy är en teveserie som handlar om den 46-åriga high school-eleven Jerri Blank (Amy Sedaris). 30 år efter att hon hoppade av, bestämmer hon sig för att börja om från början igen. Den gick i tre säsonger på Comedy Central.

Jerri är bisexuell, och två av hennes manliga lärare - Chuck (Stephen Colbert) och Geoffrey (Paul Dinello) - har en hemlig affär. Medan Jerri, en före detta tjackhora och strippa, hårdraggar på kille som tjej, insisterar både Chuck och Geoffrey på att enbart kalla varandra för vänner. I ett avsnitt försöker Chuck komma ut för skolans rektor genom att säga att han och Jeffrey inledde en vänskap för några månader sen och att de sen dess bara blivit vänligare och vänligare. När rektorn svarar, “Jaha, och? Vi är väl alla vänner här! Det är inte som att du är BÖG ju, hahaha!”, skrattar Chuck bort det hela och säger att han nog ska gå hem till sin fru nu. Punchlinen i varje skämt är alltid folks okunskap och garderobtryckeriet, inte OMG LOL DE ÄR BÖGAR. Det ska Strangers with Candy ha en eloge för.

Det är ovanligt att se kvinnliga karaktärer som beter sig så spektakulärt dåligt som Jerri Blank gör. Förutom att ha ett kriminellt förflutet, är hon sexistisk på samma sätt som en sexistisk man. Hon visslar efter kvinnor, tafsar, och kommer med skamliga förslag till tjejer hon aldrig ens träffat förut. Hon är lika öppen med sin sexualitet som Samantha Jones i Sex and The City. Förutom att vara otroligt självsäker är Jerri också otroligt ful. Jag kan komma på hur många manliga karaktärer som helst som passar den här beskrivningen, men Jerri Blank är den enda kvinnliga. Det är uppfriskande. Och sjukt roligt.

/imdb/

/Miriam

All The Boys Love Mandy Lane, 2006, USA

Under hela Mandy Lanes (Amber Heard) tid i high school har alla killarna i skolan suktat efter henne, medan Mandy har dissat dom och hängt med sin kompis Emmet (Michael Welch) istället. Sista året i high school umgås hon inte med Emmet längre, utan har istället blivit en del av det populära gänget i skolan. En helg lyckas tre poppiskillar och två poppistjejer dra med Mandy till en stor villa ute i ödemarken. Planen är att ha en sexig helg fri från föräldrar - och killarna slår vad om vem som blir den första att ta Mandys oskuld. Men gängets planer omkullkastas något av att de en efter en istället faller offer för en mystisk mördare.

Den enda som Mandy verkar intresserad av är en av poppistjejerna (spelad av Whitney Able). Hon försöker och misslyckas kyssa henne, men får i alla fall ha en väldigt lesbiskt laddad stund med tjejen ifråga; hon smeker hennes hår, pratar ömt med henne, och ahhhhh. Väldigt hett. Det är inga “straight tjej som försöker kåta upp en kille genom att vara fejklebb”-fasoner, utan Mandy och bruden har sin lilla homo moment alldeles ensamma. Det fick mig i alla fall att tolka saken som att hela skolan hade misstolkat Mandys ointresse av det motsatta könet. En annan tillfredställande sak med den här filmen är att alla personer som jag störde mig på i den dog, och att Mandy var så fantastiskt konsekvent i sitt avvisande av alla idioter som drogs till henne. Annars brukar ett nej i filmer bara betyda “uppvakta mig i några minuter till så säger jag ja, tihi”.

All The Boys Love Mandy Lane är på många sätt en typisk high school-skräckis. Den är stundom klyschig men också förvånande äcklig och läskig här och där. Detta kombinerat med en tystlåten men sympatisk garderobsflata i huvudrollen räckte för att underhålla mig, i alla fall. Bara att Mandy Lane inte ger efter för en enda kille ger filmen massor av queerpoäng i min bok. Tyvärr är slutet lite för WTF. Men se den ändå!

/Imdb/

/Miriam